Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Zengin: "Det värsta  jag har varit med om"

FAMILJEN FÖRST. Landslagsstjärnan Erkan Zengin lever proffsdrömmen - men glömmer inte var han kommer ifrån. "Det viktiga är att de som står mig nära har det bra". Foto: Cornelia Nordström

ISTANBUL. Han tackar sin pappa för att han tog honom till träningarna. Annars hade det gått helvete, menar Erkan Zengin.

Som det gjorde för hans bästa vän som sköts till döds på väg hem från en fotbollsmatch.

– Jag var hos honom två minuter efter att det hade hänt, det var fruktansvärt. Han var som en bror för mig, säger Erkan Zengin när SPORT-Expressens Anna Friberg träffar EM-kvalhjälten för en intervju i Turkiet.

Han är besviken och säger att det känns som om de har förlorat tre poäng. Erkan Zengins Eskişehirspor har just spelat 0–0 borta mot Galatasaray i den turkiska ligans andra omgång.

Matchen var speciell, Galatasarays fans var avstängda efter att ha misskött sig och på Türkish Telekom Arena, där det vanligtvis brukar vara öronbedövande ljudnivå, var det den här lördagskvällen nästintill tyst. Ett tusental Eskişehirspor-fans kämpade i ett hörn men det gav föga tryck på den väldiga arenan i norra Istanbul.

– Även om det var deras fans som saknades så var det faktiskt svårt att få den där riktiga kicken i dag, jag behöver den, säger Erkan Zengin, 29.

Att Eskişehirspor plockar en poäng borta mot topplaget Galatasaray måste ändå ses som ett helt okej resultat.

Men kanske beror besvikelsen hos Erkan Zengin på att de senaste veckorna varit fyllda av succé.

Han gjorde segermålet i ligapremiären när Eskişehirspor besegrade Konyaspor med 2–1.

Och – framför allt – han blev blågul hjälte med sitt kvitteringsmål i EM-kvalmatchen mot Österrike.

Den första tävlingsmatchen för Erkan Zengin med det svenska landslaget.

– Jag kan fortfarande inte beskriva känslan hur det var att göra det där målet. Det är det största jag har varit med om i min fotbollskarriär, säger Erkan som gärna pratar om sin situation i Blågult.

– Det har varit mycket snack om mig i landslaget, om jag ska spela eller inte och det har varit jobbigt. Jag vet vad jag kan och ändå har jag inte fått möjlighet att visa upp det och det har varit tungt.

Borde du fått chansen tidigare?

– Ja, det tycker jag, till exempel i VM-kvalet mot Portugal, både hemma och borta. Jag vet att jag kunde ha gjort bra grejer där.

"Jag älskar kläder"

Det är dagen före match och vi sitter på ett hotell i Istanbul där Eskişehirspor bor inför mötet med Galatasaray.

Zengin är punktlig till vårt möte. Han har inte, som de flesta andra i laget, klubbkläder. Svensken är iklädd en lång tajt granitgrå t-shirt och ”lagom” baggy byxor, svarta. Lägg till hästsvansen och skägget och han skulle kunna pryda vilket modemagasin som helst.

– Jag älskar kläder och det är nog det jag lägger mest pengar på, säger Erkan Zengin och lägger till:

– Fast nu för tiden betyder inte pengar så mycket, det viktiga är att de som står mig nära har det bra. De betyder allt.

Närheten och kärleken till familjen, släkten och vännerna, Han återkommer gång på gång till hur mycket det betyder för honom, det enda som grämer honom är att de inte är samlade på samma ställe.

Några bor i Turkiet, andra i Sverige - och då i första hand i Botkyrka där Erkan är född och uppvuxen. Men med en turkisk mamma och pappa är banden till Turkiet ändå stora.

Du har bott sex år i Turkiet nu, saknar du Botkyrka?

– Ja, absolut och det är alltid dit jag åker när jag är i Sverige. Nu när vi hade samling med landslaget och vi hade fri tid på eftermiddagarna åkte jag direkt ut till Botkyrka för att hänga med kompisarna.

Hur var din uppväxt?

– Bra, men jag var stökig i skolan. Framför allt i högstadiet. Det var så illa att pappa fick vara med i klassrummet, han var där tre dagar i veckan.

– Jag hade MVG i gymnastik, matematik funkade också okej, men resten var skit. Jag klarade inte av att sitta still. Jag ångrar det där oerhört mycket i dag, att jag inte skärpt mig och tog allvarligare på skolan.

Har du många vänner kvar i Sverige?

– Ja, jag har bra kompisar där hemma. Men jag har haft dåliga också, under min uppväxt och en del av dem är borta.

Döda?

– Ja, mördade eller döda på grund av droger. Jag miste en av mina bästa vänner för tre år sedan. Han blev skjuten på väg hem från en match med Fittja IF. Jag var där och tittade. De låg under med 2–0, han gjorde tre mål och vände matchen på egen hand. På vägen hem blev han skjuten.

– Två minuter efter att han dödades var jag där bredvid honom. Polisen ringde mig och det var fullt med folk när jag kom fram.

– Det är det värsta jag varit med om. Han var som en bror för mig.

Vet du varför han blev mördad?

– Nej, ingen aning.

Du säger att du var stökig och hade dåliga kompisar, vad var det som gjorde att du lyckades ta dig ur det där?

– Pappa, han var min räddning och betyder allt för mig. Han satte upp regler hur mycket jag fick träffa mina kompisar, det kunde vara en timme om dagen, inte mer. Samtidigt ställde han upp på mig till hundra procent, han skjutsade mig från Botkyrka till träningarna med Hammarby varenda gång ifrån att jag var tio år till dess att jag fyllde 18 och skaffade körkort.

– Utan pappa hade det gått snett det kan jag säga.

Hyllar Zlatan

Hur ser du på din framtid i landslaget?

– Jag hoppas att Erik är nöjd med min insats och låter mig spela de andra matcherna i kvalet. EM 2016 är det stora målet. Jag drömmer om att spela EM varje dag. Och jag vet att jag kan ge mycket, mycket mer i landslaget än vad jag gjort hittills.

Du har vid flera tillfällen uttryckt din beundran för Zlatan Ibrahimovic, hur är det att spela tillsammans med honom i landslaget?

– Han är en otrolig människa, inte bara på fotbollsplanen. Han har gjort mycket med mig. Bara att han kommer fram och säger att ”nu kör vi”, det räcker för mig. Hans blick räcker för att jag ska få en extra kick.

– Zlatan är den störste, det finns ingen annan som är i närheten.

Hur märks det i laget?

Foto: Foto: Johanna Lundberg – Det är klart att många har stor respekt för honom, det har jag också. I början visste jag inte hur jag skulle vara mot honom. Det har släppt nu även om jag fortfarande har stor respekt för honom.

Finns det risk att spelare har för stor respekt för Zlatan?

– Nej, jag tycker det är bra. Han är störst.

Och den dagen han slutar, vad händer med det svenska landslaget då?

– Det vill jag inte ens tänka på. Då kan vi lika gärna sluta allihop. Jag hoppas att han aldrig gör det.

Var rädd för att flyga

Du spelade för Turkiets P18-landslag tidigare, varför blev det svenska landslaget till slut?

– Jag orkade inte flyga, jag var extremt flygrädd och det var massa resor mellan Sverige och Turkiet, jag pallade helt enkelt inte till slut.

Är du fortfarande flygrädd?

– Nej, som tur är har det släppt. Men det var väldigt kämpigt under en tid. När vi skulle flyga på träningsläger till Los Angeles med Hammarby fick jag vända i Paris där vi skulle byta plan. Jag fixade inte att gå på ett plan och veta att vi skulle sitta där i tio timmar.

Du ryktades vara aktuell för både Fenerbahce och Galatasaray i somras, varför blev det inget?

– Det var inga bud som klubben kunde acceptera. De vill ha mer betalt för mig. Jag tycker att jag spelar i en stor klubb som det är redan nu och ska jag dra vill jag att klubben ska tjäna så mycket pengar på mig som möjligt.

Följer du ditt gamla lag Hammarby?

– Ja, litegrann. Jag har inte superkoll men försöker hänga med.

Det är fem år sedan Hammarby spelade i allsvenskan senast, varför tror du man inte har lyckats ta steget upp?

– Jag ska vara ärlig, jag var och tränade med dem för något år sedan när det var uppehåll i Turkiet och jag behövde hålla i gång, och det var inget bra. Kvaliteten på spelarna var katastrof. Kennedy var överlägsen sedan var det bara utför. Men nu har de fått en del nya spelare och jag hoppas att de kan gå upp.

Kan du tänka dig att återvända till Hammarby i framtiden?

– Absolut, innan jag lägger av ska jag spela där igen, sedan vill jag bli tränare i Hammarby.

"Jag har aldrig röstat"

Röstade du i valet?

– Nej, jag känner inte att jag kan någonting om politik. Jag har aldrig röstat.

Du känner inte att du borde rösta, att det är din plikt?

– Nej, jag har tänkt det någon gång men sedan har det inte blivit av. Jag vet inte vilka jag skulle rösta på.

Sverigedemokraterna har vuxit betydligt sedan förra valet, hur känner du inför det?

– Ska jag vara ärlig så vet jag knappt vad de står för, och jag tycker det är skönt.

Har du varit utsatt för rasism?

– Aldrig. På riktigt, inte när jag var yngre och inte nu som vuxen, jag har aldrig upplevt det. Jag vet inte varför, jag kanske inte ser det. Det beror på hur man tittar på människor. Jag har aldrig sett något sådant.

Du bor i Turkiet, har turkiska föräldrar men är född och uppvuxen i Sverige. Känner du dig som turk eller svensk?

– Både och, mest svensk tror jag. Men jag känner mig lite rotlös, att jag inte hör hemma någonstans.

Hur stor är du här i Turkiet?

– Jag vet inte och jag bryr mig inte, jag vill bara vara stor på planen. Och det är på planen jag känner mig som bäst.

Erkan Zengin pratar mycket och gärna, han har nära till skratt för att i nästa stund bli allvarlig. Det är rakt och han säger att ärlighet är hans bästa egenskap.

Och han tar sig tid.

Så mycket tid att det blir jag som får påminna om att det snart är dags för middag med laget och att vi nog borde avsluta intervjun.

Erkan Zengin skrattar.

– Är du nöjd?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!