Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ukraina behöver en ny Sjevtjenko

Oleg Gusjev - en spelare för Sverige att se upp för.Foto: Nils Petter Nilsson
KIEV. Ukraina är landet som trots goda förutsättningar många gånger har gjort sina invånare besvikna.
Det får inte hända i sommar.
Ett halvår före EM befinner sig Sveriges första motståndare någonstans mellan ängslan och förväntan.
Tid för ännu ett avgörande ukrainskt vägval.

FAKTA

UKRAINA


Fifaranking: 55
Förbundskapten: Oleg Blochin. Sägs vara strikt och bra på att motivera spelarna, men det har satts frågetecken efter hans taktiska kunskaper.
EM-program: Sverige 11 juni (Kiev), Frankrike 15 juni (Donetsk), England 19 juni (Donetsk)
Antal EM-starter: Debuterar.
Senaste landskampen: Ukraina–Österrike 2–1, 15 november.
Stjärnor: Andrij Sjevtjenko, Anatolij Tymosjtjuk, Dimitrij Tjigrinskij.
Största framgång: Kvartsfinal i VM 2006. Förlorade mot Italien.
Klubblagens status: Dålig säsong. Sjachtar Donetsk skrällde i Champions League i våras men floppade när kraven blev högre säsongen efter. Kharkiv gick vidare från Europa Leagues gruppspel medan Dynamo Kiev slogs ut.

HÄR ÄR LANDSLAGET


Försvarschefen: Dimitrij Tjigrinskij. Uppståndelsen var stor i Ukraina när han såldes till Barcelona. Där fick den kristuslike mittbacken dåligt med speltid och nu är han tillbaka i Sjachtar Donetsk. Mittbackspartnern där, Jaroslaw Rakytskyj, lär också spela från start mot Sverige.
Speldirigenten: Aleksandr Aliyjev. I klubblaget Dynamo står han ofta i skuggan av Oleg Gusjev. Men i landslaget tycks han ha Blochins förtroende. Duktig passningsspelare med crossbollarna som adelsmärke.
Målgöraren: Andrij Sjevtjenko. Trots allt. Det sägs att han är slut men lita på att nationalhjälten vill avsluta sin karriär med en riktigt stor föreställning på hemmaplan.

ORRENIUS RESERAPPORT


Intryck av resan? Splittrade. Någon beskrev Kiev som "Prag innan turistboomen" och inne i city var det på många sätt som att vara i vilken storstad som helst. När vi sedan lämnade stadskärnan fick vi den typiska öststatsbilden. Gråa jättehus, rostiga bilar, lösspringande hundar och smutsiga lekparker.
Någon besvikelse? Andrij Sjevtjenko var skadad och spelade inte för Dynamo Kiev. Det var synd för jag är som många andra osäker på vilken nivå den gamle stjärnan håller nuförtiden.
Var ukrainarna nyfikna på Sverige? Mycket. Dynamo Kiev-fansen vi hängde med ställde massor av frågor. Någon undrade hur Zlatan var, men oftast var innehållet politiskt. Det hör inte till vanligheterna att jag av fans får frågor som "Hur ser muslimernas situation ut i Sverige?"
Landets EM-förväntningar? Framför allt har Ukraina höga förväntningar på själva turneringen. De vill bevisa att de kan vara bra värdar. När det gäller landslaget litar de mycket på fördelen av hemmaplan, lagets klass är osäker efter år av enbart vänskapsmatcher.
Vilken spelare vill du varna för? Jag kan inte förstå att förbundskapten Blochin inte ser Oleg Gusjev som given på mittfältet. Kanske är han rädd att playmakern ska styra för mycket? Förutom Gusjev slår jag gärna ett slag för Andrij Jarmolenko, hetlevrad dribbler som även kan slå mästerliga passningar.

Mellan den andra och tredje ölen kastar Gleb fram en helt ny teori om varför Zlatan Ibrahimovic tycks ha svårt att prestera lika bra i landslaget som i Milan.
– Det förstår du väl. Han tjänar ju inga pengar i landslaget.
Det är sen tisdagskväll i Kievs utkanter. Området heter Obolon. Puben heter Kukhol. Vad Gleb heter i efternamn får vi däremot aldrig veta. Det vi vet är att han är 28 år och lägger mycket av sin tid på att följa Dynamo Kiev och Ukrainas landslag. Detsamma gäller för kompisarna Alex, Jurij, Sasjko och Alik som också har tagit sig till puben denna afton. En tv-skärm visar FA-cupmatchen mellan Yeovil Town och Fleetwood Town men ingen av gästerna verkar bry sig om spelet.

Vi har stämt möte med männen för att prata fotboll. Bara fotboll, så är det sagt. Inga politiska frågor. Fast senare ska det visa sig att de själva, i takt med ölen, ger sig in på det området. Då är det i stället jag som pressas på åsikter om allt från gasledningar i Östersjön till situationen i Tjetjenien. Jag ombeds också att bjuda på ett blondinskämt och får gräva djupt i högstadieminnet för att lösa uppgiften.
Men att dessa män vet mycket om fotboll råder det ingen tvekan om. Alex har till exempel full koll på att Helsingborg vann allsvenskan 2011 och kan utan problem redogöra för IFK Norrköpings storhetstid. Han var själv en lovande anfallare i FC Obolon en gång i tiden, men tvingades sluta på grund av skador. I dag tränar han samma klubbs 13-årslag där unga killar drömmer om att bli nästa Andrij Sjevtjenko.
Ukraina behöver verkligen en ny Sjevtjenko.

Gleb tänder en smal cigarett och säger att den nu 35-årige Sjevtjenko borde hänga upp sin tröja. Det var längesedan anfallaren var fruktad målgörare i Milan. I dag går han mest skadad, ändå är han given i både Dynamo Kiev och landslaget. Glebs kompis Jurij opponerar sig och menar att Sjevtjenko har ett symbolvärde som inte bör underskattas.
– Bara hans namn kommer att inge respekt när vi möter Sverige i EM, säger Jurij. Men okej, han är inte särskilt bra längre. Detsamma kan man säga om Dynamo. Vi växte upp med att sjunga om Dynamos storhet. Nu är det mest skit.

Nåja, Dynamo Kiev leder trots allt den ukrainska ligan en poäng före rivalen från öst: Sjachtar Donetsk. Men ingen av våra vänner på puben tror att det kommer att hålla, främst för att de anser att Ukrainas domarkår är korrumperad och ständigt gynnar konkurrenten. Sjachtar har tagit fem av de sju senaste ligagulden. Tack vare den stenrike presidenten Rinat Achmetov (han beräknas ha en personlig förmögenhet på cirka 31 miljarder dollar) har klubben också råd att köpa bättre utländska spelare än Dynamo.
– Akhmetov är tuff mot spelarna också, säger Alex. En gång när de inte kämpade tillräckligt tog han ett basebollträ och slog sönder deras bilar. Helt rätt gjort. Så borde man göra med Dynamos bilar också.
– Men alla utlänningar gör det också svårt för unga ukrainare att slå igenom, säger Jurij. Det förlorar landslaget på. Vi saknar till exempel en riktig playmaker i dag.

Trots pessimismen är fansen ändå övertygade om att det blir seger mot Sverige i EM. De talar nostalgiskt om Sveriges bronslag från 1994, men är inte imponerade av dagens upplaga. Med ett undantag: Zlatan Ibrahimovic.
– Ibrahimovic kan såra oss, funderar Gleb. Vi får se till att gränspolisen tar honom med kokain så att han inte kommer in i Ukraina.
Som nation har Ukraina egentligen alla förutsättningar. Europas till ytan näst största land sägs ha världens bördigaste åkermark. Här finns gott om utbildade människor och det geografiska läget borde vara gynnsamt. Men vilket Ukraina vill folket ha? Det beror på vem man frågar. Splittringen mellan den västorienterade delen och den mer rysklojala gruppen har bromsat landets utveckling.

Vi går en promenad i Kiev och kommer fram till självständighetstorget. Här ska svenska fans samlas inför EM-matcherna i sommar och göra platsen till en blågul fest. För sju år sedan var det i stället färgen orange som gällde. Efter rapporterna om valfusk demonstrerade tusentals anhängare till den västvänlige presidentkandidaten Viktor Jusjtjenko. Jusjtjenko själv var tärd efter ett förgiftningsförsök men i omvalet besegrade han motståndaren Viktor Janukovytj. Rysslands president Vladimir Putin tvingades motvilligt acceptera resultatet.
I dag har det politiska läget förändrats igen och 2011 heter Ukrainas president Viktor Janukovytj. För att hitta hans väljarbas hade vi behövt åka till Donetsk i öst. I Kiev hittar vi ingen som gillar honom. En taxichaufför vi åker med formar handen till en pistol och pekar mot tinningen när vi frågar vad Janukovytj borde göra för folket. Därmed inte sagt att chauffören eller hans kompisar är särskilt förtjusta i andra politiker heller. Alla vi träffar nämner korruptionen som ett jätteproblem och många tycks helt ha tappat tron efter år av politiska strider.

Jag får tag i ett exemplar av Kiev Post, den engelskspråkiga tidningen som kommer ut varje fredag. Ledarskribenten Olena Lukanyuk skriver att hon skäms över den politiska ordningen. I ett land där 53 procent av befolkningen utgörs av kvinnor är det ändå männen som tar besluten. I parlamentet är bara åtta procent av ledamöterna kvinnor. Lukanyuk skriver: "Ukraina kan aldrig närma sig EU utan kvinnornas deltagande. Inte undra på att genusfrågor kommer sist på den politiska dagordningen."
Jag bläddrar vidare till sporten som har fått en exklusiv intervju med Uefa-presidenten Michel Platini. Rubriken lyder: "Platini säger att Ukraina är redo för EM"
Mannen som har skrivit artikeln är inte lika säker.

Mark Rachkevych är uppväxt i Chicago men har ukrainskt påbrå. Han bor i Kiev sedan några år och rapporterar nu i princip bara om sommarens EM.
– Kom ihåg att Ukraina aldrig har arrangerat något så stort, säger han när vi träffar honom över en öl.
Att det finns en stolthet i Ukraina över värdskapet är tydligt. Men det finns också en oro. Kommer vi att klara av det här? Det har satsats miljarder på vägbyggen och nya arenor, men fortfarande finns frågetecken. Och att ett lag som England väljer att bo i Polen, trots att de spelar alla sina gruppmatcher i Ukraina, ser illa ut för arrangörskommittén.
– Samtidigt förstår jag att folk har sina funderingar över Ukraina, säger Mark Rachkevych. Jag har själv många frågor. Kommer säkerheten att vara tillräckligt bra? Kommer alla fans hitta någonstans att bo eller får de sova på parkbänkar? Kommer man att använda gamla ryska propellerplan i inrikesflyget? EM blir verkligen ett test för Ukraina.

Och fotbollen? Den allmänna uppfattningen verkar vara att Ukrainas landslag inte är särskilt starkt för tillfället. Mark tror att laget får lita mer på patriotism än på faktisk klass. Eftersom Ukraina heller inte har spelat några kvalmatcher är det lite osäkert var laget står just nu. Förbundskapten Oleg Blochin säger sig dock inte vara orolig. När Mark nyligen frågade Blochin om det inte var en nackdel att bara spela träningsmatcher inför EM ilsknade den gamle storspelaren till.
– Blochin hatar media, säger Mark. Men eftersom han är en levande legend kan han göra lite som han vill.

Vi gör oss redo för kvällsmatch. Dynamo Kiev mot Maccabi Tel Aviv, sista gruppomgången av Europa League. Men före den åker vi ut till förorten igen för att se FC Obolons 15-årslag träna på en ojämn grusplan omgiven av smutsgråa höghus. Några vildhundar lommar omkring utanför planen som bara är upplyst till häften. För att spara pengar, förmodar vi.
Lagets stora löfte är Dima Jusjnij, 15 år. Han snittar ett mål per match i Kievs ungdomsserie, trots att han är spinkig och sen i sin fysiska utveckling. På knackig engelska berättar Dima att hans idol är Lionel Messi och att han själv drömmer om att en dag få spela för Barcelona.
– Om jag tränar hårt varje dag kanske det går, säger Dima.
Kanske. Men en rimligare förhoppning är nog att om några år värvas till Dynamo Kiev. Dima håller på Dynamo också och när jag frågar vem som är lagets bästa spelare just nu tvekar han inte:
– Oleg Gusjev.

Den 28-årige landslagsmannen Oleg Gusjev är egentligen lite för bra för Dynamo Kiev. Men trots anbud från bättre ligor har han varit klubben trogen sedan han kom dit 2003. Han är känd för sin kvickhet, sitt spelsinne – och sitt humör. Om Dynamo ska ha någon chans att gå vidare i Europa League behöver laget sin stjärna i toppform.
Inför slutomgången mot gruppjumbon Maccabi Tel Aviv behöver Dynamo ta in tre poäng och tre mål på turkiska Besiktas. En klar seger den här kvällen är ett absolut måste.
Domare i matchen: Daniel Stålhammar, Landskrona.

Lobanovskij Stadium är inte ens halvfull, trots att det är Dynamos sista match här innan flytten till den nybyggda EM-arenan. De hårdare supportrarna – Dynamo Ultras – har samlats i ena hörnet på och försöker skapa lite tryck, men den riktiga stämningen vill inte infinna sig.
Dynamo Kiev inleder i alla fall matchen bra. Brassen Leandro Almeida nickar in 1–0 efter tio minuter. Kort senare utökar Oleg Gusjev ledningen efter en flygande kontring. Anfallen fortsätter att avlösa varandra, oftast med just Gusjev som regissör. När det sedan kommer rapporter om att Besiktas ligger under mot Stoke blir det fart också på publiken som stämmer upp i ett taktfast: "DY-NA-MO! DY-NA-MO!"

Men efter paus gör hemmalaget bort sig. Inom fem minuter visar Daniel Stålhammar ut båda Dynamos mittbackar, Maccabi Tel Aviv gör två snabba mål och plötsligt blir stämningen hätsk på Lobanovskij. Ilskan riktas främst mot det svenska domarteamet. Vid ett tillfälle måste spelet brytas sedan en supporter försökt ta sig in på planen för att konfrontera en av linjedomarna.
Medan publiken buar konfererar Daniel Stålhammar en stund med fjärdedomaren Martin Hansson. Efter en stund bestämmer de att spelet ska återupptas.
Dynamo går ner på tvåbackslinje och gör allt för att komma tillbaka. Oleg Gusjev blandar briljanta saker med att patetiska filmningar. Varje gång skakar domare Stålhammar på huvudet och tecknar åt landslagsstjärnan att resa sig. När så Maccabi i en kontring gör 2–3 får flera hemmafans nog.

En arg farbror i skinnkeps försöker ta sig fram till tränaren Jurij Semin men brottas ner av en annan farbror, även han klädd i skinnkeps. Andra slänger demonstrativt sina Dynamohalsdukar i marken och lämnar arenan före full tid.
Plötsligt känner jag en brysk klapp på axeln. Bakom mig sitter en kraftig man med köttigt ansikte som då och då tar klunkar ur en stor bärnstensfärgad flaska med oklart innehåll. Nu tar han fram en annan flaska – en Fantaflaska – som han räcker till mig. Sedan visar han med en intensiv gest att jag ska dricka ur den. Det är kallt ute och jag är inte det minsta törstig, så jag tackar mannen och ställer flaskan bredvid mig. Då blir han förbannad. Han börjar skrika, lutar sig fram och försöker föra flaskan till min mun. Nu vill jag definitivt inte dricka. Jag får en stark känsla av att det inte bara är läsk i den där Fantaflaskan.

Just som jag funderar på hur jag ska ta mig ur situationen gör Oleg Gusjev 3–3. Mannen bakom mig jublar och jag passar på att smita i väg, full av tacksamhet gentemot Dynamo Kievs bästa spelare.
– Händelserikt, säger Daniel Stålhammar. Men trots två utvisningar tycker jag ändå att stämningen bland spelarna var ganska bra.
Jag berömmer honom för att han såg igenom Gusjevs alla filmningsförsök.
– Vad hette han, sa du? frågar Stålhammar.
– Gusjev, säger jag. Oleg Gusjev. Kan nog ge Sverige en hel del problem i sommar.
– Jaha ja. Där ser man.

Trots att 3–3 inte räckte för att gå vidare verkar ändå Gusjev rätt nöjd efter matchen. Han sveper in sig i en enorm Dynamoflagga och när han kommer ut till den mixade zonen säger han att det inte var i kväll som laget bommade chansen till avancemang.
Så är heller varken cupspelet eller den egna ligan det viktigaste med den här säsongen. Ukraina ska spela EM för första gången och den 11 juni väntar Sverige i öppningsmatchen på Olympiastadion.
Det är då laget, ja hela landet, måste vara på topp.
– Vi kommer att vara redo, säger Oleg Gusjev.