Linköpingsspelaren är en av de största anfallstalangerna svensk damfotboll sett.
En kombination av mycket tyngd, noll rädsla och ett utpräglat målsinne.
Efter att förra sommaren mer eller mindre på egen hand ha skjutit EM-guldet till F19-landslaget, visade Stina Blackstenius i OS att hon är i Pia Sundhages landslag för att stanna.
Minns bara ledningsmålet mot USA i kvartsfinalen. Inga amerikanska mittbackar i världen kunde stoppa Blackstenius i hennes väg mot Hope Solo.
Dessutom var det 20-åringen, ursprungligen från Vadstena, som med reduceringsmålet mot Tyskland i finalen tog Sverige tillbaka in i den matchen.
U20 laddar också
Nu är det dock avslutningen i EM-kvalet som gäller.
Däremot är tillvaron aningen schizofren för Blackstenius för närvarande.
För samtidigt som A-landslaget är i Göteborg för att i kväll spela mot Slovakien (och nästa vecka mot Danmark), har U20-landslaget samlats i Uddevalla för träningsmatch mot Tyskland på lördag.
Rent teoretiskt skulle Blackstenius även kunna vara med där. Hon ska ju med all säkerhet spela VM med U20-tjejerna i Papua Nya Guinea i november.
– Jag har hur roligt som helst med det laget, och det var det som lyckades ta EM-guld. Så självklart hade det varit kul att träffa spelarna. Men nu är jag här, säger Blackstenius.
En lång säsong
Att VM:et spelas i november–december gör att hennes säsong blir extremt lång.
De olika landslagen plus guldracet med Linköping kommer att kräva mycket – både fysiskt och mentalt.
– Jag har varit inställd redan från början på att den här säsongen kan sträcka sig flera månader längre än normalt. Jag har aldrig upplevt något liknande tidigare. Därtill har jag haft ovanligt lite semester och ledigt från fotbollen. Typ två-tre dagar, konstaterar Blackstenius.
– Det gäller att jag är smart och tänker mycket på belastningen. Och har en bra kommunikation med tränarna på olika håll.
Men det måste ta mycket kraft?
– Man blir trött både i kroppen och i huvudet. Samtidigt rättar man sig efter förutsättningarna. Det gäller att hålla uppe fokus, och verkligen markera om tröttheten blir för jobbig.
I förrgår var Blackstenius var tvungen att avbryta landslagets träning på Ullevi efter att ha vaknat upp med halsont.
Hon medverkade inte på gårdagens träning på Gamla Ullevi, men förklarade efteråt:
– Jag har inte ont i halsen längre. Det har lagt sig, och känns mer som en lättare förkylning. Jag känner att jag kan spela mot Slovakien
Kontraktet går ut
Kontraktet med Linköping går ut efter den här säsongen. Enligt hennes agent, Carl-Johan Fransén, har storklubbar ute i Europa ringt mer eller mindre oavbrutet den senaste tiden.
Ändå kan Blackstenius bli kvar i LFC ytterligare något år.
– Jag har varit där i fyra år. Jag trivs med min tränare (Martin Sjögren) och mina lagkompisar, så tankarna finns absolut på att stanna i Linköping. Det skulle ge mig en bra möjlighet att fortsätta utvecklas.
