Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Sa att jag skulle dö om jag inte lämnade”

Simon Sandberg i samtal med Janne AnderssonFoto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN
Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN
Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN

DOHA. Från mardrömmen i Bulgarien där han hotades till döds i hemmet av huliganer till succé i Hammarby och debut i A-landslaget. 

Simon Sandberg har hittat rätt i Bajen. 

– Jag har lärt mig att inte ta någon skit. Jag känner mig starkare efter det som hänt, säger Sandberg. 

Efter en fin säsong med Hammarby i allsvenskan belönades Simon Sandberg med en plats på Januariturnén. 25-åringen, som gjorde sju framspelningar i allsvenskan och bidrog till att Bajen kom trea och säkrade kval till Europa League, gick in som högerback när Sverige mötte Kosovo på söndagen. 

Sandberg blickar framåt emot ytterligare en säsong med Hammarby, där laget ska utmana om SM-guldet. 

– Förra säsongen var vi ett Hammarby som tog ytterligare steg med Stefan Billborn och Joacim Björklund. Allt fungerade framåt och det är väl den defensiva biten som vi ska jobba på, annars tyckte jag det ser bra ut, säger Sandberg. 

Det känns som ni har något på gång i Hammarby, hur ser du på kommande säsong och lagbygget?

– Om alla stannar kvar kan det här året bli väldigt spännande. Vi kommer upp med mycket folk i anfallen och det är väl mer bakåt vi släppt till. 

– Men oftast när vi släppt i mål har vi haft en ledning med tre eller fyra mål. Så får man se det och då kanske det är naturligt. Kollar man på vissa stormatcher har vi lyckats stänga ingen när vi haft ledningen med 1-0. 

– Det mesta sitter i huvudet, tror jag. 

För egen del då?

– Jag trivs väldigt bra med min roll. Det blir mycket löpande och jag blir nästan som en yttermittfältare och försöker skapa ytor till anfallaren och dom där uppe så de kan göra mål.

Sandberg i Hammarby-tröjan.Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN

”Stolt över det jag har gjort”

Du har länge varit en av allsvenskans bästa högerbackar, men det är sällan du får de stora rubrikerna. Vad tänker du om det?

– Det funkar bra för mig, skönt när det inte skrivs så mycket. Jag gör min grej på planen och om det skrivs om mig eller inte lägger jag ingen energi på. 

Hur var debuten i A-landslaget? 

– Det kändes kul. Kul att spela och kul att vara i gång igen. Klart det blev lite trötta ben i slutet när du inte spelat så mycket innan. För egen del var det helt okej, även för laget. 

– Det var lite slarv här och där, säger han. 

Hur var det att dra på sig landslagströjan?

– Det är något man drömt om att göra sedan man var lite, så det kändes stort. Även om det inte var det ” riktiga landslaget” kändes det KUL. 

Sandberg menar att han kom till Hammarby i rätt tid och att en nyckelfaktor har varit att han hållit sig skadefri. 

– Jag kom till Hammarby från en tuff tid i Bulgarien och Levski Sofia så det känns skönt. Jag har fått koll på kroppen igen, den har varit lite sisådär. Jag fick en bra försäsong förra året och kunde spela mitt spel. 

– Och nu sitter man här. 

Hotades till döds av huliganer 

Sandbergs tid i Levski Sofia är ett kapitel för sig. Han värvades till klubben med höga förväntningar på sig. Men efter att tränaren som värvade dit honom lämnade klubben började en mardröm för Sandberg. Han bänkades och åkte på en långdragen knäskada där klubben felbehandlade skadan och de egna fansen fick för sig att han fejkade skadan. Det gick så långt att tre huliganer kom hem till Sandberg och hotad honom till livet om han inte lämnade landet och åkte hem till Sverige. 

– Kollar man på Bulgarientiden när jag pajade mitt knä så tog det en väldigt lång tid innan jag var tillbaka. Det tog längre tid än det skulle göra. Om det var felbehandlat eller felträning där nere vet jag inte. Jag skulle bli borta en månad bara, men det tog ett halvår. 

– Ja, det är en historia är väldigt lång. Det var sprutor hit och dit och tabletter. Sedan om det var rätt eller fel, vet jag inte. Men det var en utdragen historia. 

Du blev också hotad av de egna supportrarna där nere i Bulgarien?

– Det var fram och tillbaka. De trodde att jag fejkade min skada och då hände det väldigt mycket. Det är svårt att berätta allting, för det hände så mycket. Jag skulle kunna skriva en bok på 300 sidor om hur det var. 

– Det gick så långt att supportrar kom hem till mig och hotade mig. De sa att om jag inte skulle lämna landet skulle jag dö och att de hade min adress. Det är väl klart att man blev skraj då. Jag tänkte på vad jag skulle göra.

– Sedan fick jag en snedtändning att bestämde mig att jag skulle vara kvar. De som hotade mig skulle inte få vinna. 

Men du måste ha varit rädd ändå när de kom hem till dig?

– Ja! Jag satt och spelade Playstation i kalsonger. Det var skitvarmt ute. Då plingade det på dörren, jag kollade i nyckelhålet och öppnade för det såg ut som det bara var en vanlig gubbe där. 

– När jag öppnade hoppade det fram två gubbar bakom honom, de tog några steg emot mig och började snacka på engelska. Det pågick i en minut. 

– Jag bara stod där och fick inte fram ett ord då. 

Vad var det för killar?

– De var jättestora, 40 år kanske och tatuerade. Som du kan tänka dig där nere. Då var man inte kaxig. 

Vad tänkte du efteråt?

– Efteråt tänkte man lite så klart, men jag var där för att spela fotboll. Inget annat. Och det som de gjorde var inte rätt. Om det har kommit ut i medierna om mitt knä som inte stämmer, det är fel. Jag hade inte skapat något problem i klubben och gjort allt rätt. Sådär kan man inte behandla någon. 

– Sedan blev det en sådan grej. Det ska inte få ske. Men jag bestämde mig som sagt för att stanna och vara kvar ett tag och att de inte skulle få vinna. Sedan dök chansen med Hammarby upp och det är jag glad för. 

Vad lär man sig av en sådan grej?

– Jag känner mig starkare. Jag tar ingen skit längre.