Hedvig Lindahl var en av de starkast bidragande orsakerna till att det svenska fotbollslandslaget tog ett silver på OS i Rio de Janeiro. Hon stod för hjälteinsatser i straffläggningen mot såväl USA som Brasilien.
Och mitt under mästerskapets gång så slog hon dessutom ett slag för att öka kunskapen om sjukdomen vitiligo som hon lider av efter att hon sett hånfulla kommentarer om "hennes brist på solbränna" på sociala medier.
To everyone who say I have done a bad job tanning while in Brasil, please google #vitiligo and help spread the awareness instead. Thanks!
— Hedvig Lindahl (@hedvig_lindahl) 20 augusti 2016
"En jättejobbig sjukdom"
Lindahl berättar att kommentarerna inte stör henne personligen, men att hon tog tillfället i akt när hon såg de elaka kommentarerna att ge sjukdomen mer uppmärksamhet.
– Om någon säger så till mig, då får jag tillfälle att ta upp det så vi kan prata om det. För det är väldigt många som lider av den här sjukdomen, säger hon.
Lindahl säger att de som fäller de hånfulla kommentarerna ska vara glada över att de ger sig på just henne.
– För jag har accepterat min sjukdom. Det är inte bra om du säger så här till någon som inte har det. Jag har fått mejl skickade till mig genom åren från folk som har sjukdomen som säger att de vill ta livet av sig, säger hon och fortsätter:
– För det är en jättejobbig sjukdom psykologiskt. Framför allt om man inte har accepterat det eller bli bemött med mycket hån.
Hur agerar man när man får ett sånt mejl?
– Man försöker vara ett stöd och förklara sin egen resa. För jag är enligt många lyckligt lottad, för jag har inget pigment alls. Vissa har fläckar och då är det jobbigt, speciellt om man är mörk. Min sjukdoms började synas när jag var fem år och när jag var 18 år så var allt pigment borta. Men åren där emellan hade jag fläckar och det var tufft, så jag vet exakt hur det känns.
Kommer att fortsätta
Efter sitt Twitterinlägg fick Lindahl mycket positiv feedback.
– Folk skrev att det var bra att jag gick ut och synliggjorde det. Det var en del skrev till mig att det var bra för då känner man sig inte ensam att ha det.
Och Lindahl kommer att fortsätta kämpa med att sprida kunskap om sjukdomen.
– För det behövs, säger hon.
