Kris – det är klart att han är lugn då

Caroline Seger om storpubliken.
Peter Gerhardsson.
Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/TT / TT NYHETSBYRÅN
Caroline Seger.
Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN

GÖTEBORG. Anfallskris och nyckelspelare borta.

Men Peter Gerhardsson är sitt lugna kontrollerade jag.

Tacka fasiken för det, kapten Seger är ju tillbaka.

Sverige leder sin kvalgrupp. Vid seger i dag kan man skapa en rejäl lucka till övriga nationer i tabellen. Finland å sin sida har mer eller mindre kniven mot strupen och behöver göra allt för att ta poäng. 

Så då är vi där igen, Sverige ska försöka vinna mot ett lag som kommer försvara med blod, svett och tårar för att sedan med stor sannolikhet satsa på kontringar. 

Precis som tidigare VM-kvalmatcher. Ändå är inget sig likt. 

Det pratas ofta om spelares betydelse, hur de ska ersättas, vad man tappar eller för den delen vinner med en annan. Peter Gerhardsson ser sällan problem och det kan nog tillskrivas som en av ingredienserna i framgångsreceptet för honom som ledare. 

Inför den här samlingen stod det klart att både Kosovare Asllani och Nathalie Björn inte skulle kunna delta till följd av skador. Och dessutom fanns det en stor osäkerhet i anfallet med Anna Anvegård, som rehabiliterar en hjärnskakning, (som sedermera lämnade återbud) och en småskadad Stina Blackstenius.

Det skrevs krisrubriker och orosmolnen tätnade. 

Peter Gerhardsson svarade dock lugnt under gårdagen: ”det är ett pussel man är van att lägga”. Samtidigt stod förbundskaptenen där och visste att Caroline Seger är tillbaka. Och med det kanske många av frågetecknen kring den svenska offensiven rättas ut. 

Inte för att Caroline Segers främsta egenskaper är just det. 

Utan för allt annat. 

Därför är Seger viktig 

Med kaptenen tillbaka kan det svenska anfallsspelet, som i ärlighetens namn inte varit varken bländande eller speciellt kreativt alla gånger den senaste tiden, få en skjuts i rätt riktning. 

Seger har en förmåga att driva spelet, suga åt sig slumpbollar och stå på rätt plats vid rätt tidpunkt. Hon är i mångt och mycket den stora tryggheten som gör att många framför vågar blomma. Eller för den delen – den extremt viktiga ”sopkvasten”.

Betydelsen utanför planen är lika stor den. Det syns på varje träning, ofta hörs hennes stämma eka över vilken arena Sverige än äntrar, lika delar skratt som allvar. 

Det ser ofta både enkelt och självklart ut på planen, att det är först när Caroline Seger inte är där som man märker att något saknas. Mot Irland fick Filippa Angeldahl ansvaret som ankaret centralt. Hon gjorde långt ifrån en dålig match, vi fick i stället se henne lägga till ytterligare en punkt på sitt redan välfyllda CV av kvalitéer. 

Men Sverige tappade en aning offensivt. 

Då är hon ett bättre alternativ 

Nu kan det till viss del bli ändring på det. 

Trots att Caroline Seger inte spelat 90 minuter på nästan en och en halv månad, på grund av skadan som höll henne borta från förra samlingen, så borde hon vara ett bättre alternativ för en startelva än en slutelva. Mycket för att hon är en spelare man vill ha på planen när matchen ska sätta sig. 

Det skulle i sin tur göra att Filippa Angeldahl, vars avsked från damallsvenskan märkts på Häckens offensiv, kommer kunna ta ett kliv upp. In i den så framgångsrika OS-rollen. Manchester City-stjärnan är fenomenal på att variera sitt spel med långa eller korta passningar och spelar gärna på en touch. Det gör henne svårläst och ett oerhört vapen mot alla försvar.

När Angeldahl fick frågan vad det innebär för hennes roll att Caroline Seger är tillbaka lös hon upp: ”Jag blir mer offensiv, och det gillar jag”. 

Det kanske är exakt vad det svenska landslaget behöver nu, en rutinerad kapten och en rising star. 

Flera spelare saknas när Sverige tar emot Finland.