Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Fick bära honom upp för trapporna”

Foto: ANDERS YLANDER / ANDERS YLANDER GT/EXPRESSEN
Foto: IMAGO SPORT / / IBL IMAGO SPORTFOTODIENST/ IBL
Foto: VALERIAWITTERS / WITTERS BILDBYRÅN

Det är snart fem år sedan Klas Ingesson tog sitt sista andetag.

I en intervju med Corren berättar nu hans söner Martin och David om hans sista tid i livet och sorgen efter.

– Man har lättare för det nu på ett sätt samtidigt som man påminns om det varenda dag, säger hans son David.   

Klas Ingesson hade en framgångsrik klubbkarriär i bland annat IFK Göteborg, Bari och Bologna men var också en av hjältarna i det svenska landslag som tog VM-brons 1994.

Det var 2009 som han drabbades av myelom, en kronisk blodcancer, och fem år senare somnade han in.

Nu har det gått nästan fem år sedan dess.

– Man har lättare för det nu på ett sätt samtidigt som man påminns om det varenda dag. Sedan är vissa dagar värre än andra och så kommer det vara hela livet. Omkring de datumen han gick bort är det väldigt jobbigt för mig. Då vill jag vara för mig själv och pratar helst inte med någon. Sedan har man lärt sig att leva med det, säger hans 19-åriga son David i en intervju med Corren. 

Återförenas i Mjölby Al

I intervjun berättar hans äldre son, Martin, om ett tufft minne från tiden med hans pappa. Han och hans pappa skulle ta sig upp till hans lägenhet, som låg på tredje våningen, och det var svårt.

– När jag tog emot honom utanför dörren såg jag på direkten att han var jättedålig. Vi skulle tre trappor upp och det räckte med att vi kommit tre trappsteg så började han flåsa. Det slutade med att jag fick mer eller mindre bära upp honom för trapporna. Det var en jäkligt konstig situation. Det kändes så lustigt att få bära upp sin far eftersom varken jag eller han var speciellt gamla. Det hade varit en annan sak om han hade varit 80 år och jag hade varit 40, säger Martin.

Båda sönerna har spelat fotboll och spelar i dag tillsammans i klubben Mjölby AI. Innan dess har de spelat på olika håll i landet, men återförenas nu.

David berättar om tiden när han spelade i Husqvarna, han flyttade dit nära efter Klas bortgång. 

– Fotbollen gick helt okej i sig men man blev ensam på nätterna och då kom spökena fram. Jag höll borta allting på dagtid och då var man stark. . . trodde man. Men sedan kom man hem igen på kvällen och då kom allting tillbaka. Att bearbeta allting på kvällarna resulterade i att jag inte kunde sova. Det blev lite dumt. Självklart ångrar jag inte att jag flyttade, men jag borde ha pratat mer, säger han till Corren.