Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lindahl: "Ett barns liv kan ruineras"

Foto: MELI PETERSSON ELLAFI
Foto: MELI PETERSSON ELLAFI
Foto: MELI PETERSSON ELLAFI
Hedvig Lindahl tog hem Diamantbollen - som Sveriges främsta fotbollsspelare - på Fotbollsgalan i november 2016. Foto: OLLE SPORRONG

Hedvig Lindahl har två barn tillsammans med sin hustru Sabine Willms i England.

Men i Sverige är hon bara förälder till ett av sina barn.

Den komplicerade processen för samkönade par att bli juridiska vårdnadshavare till sina barn gör landslagsmålvakten frustrerad och orolig.

– I en annan, instabil relation skulle de här svårigheterna kunna ruinera ett barns liv, säger Lindahl.

När ett heterosexuellt gift par skaffar barn i Sverige blir båda föräldrarna automatiskt registrerade som föräldrar och juridiska vårdnadshavare.

Men för samkönade par som är gifta, är processen fortfarande komplicerad.

Inte minst om man, som i svenska landslagsmålvakten Hedvig Lindahls fall, spelar för Chelsea och inte bor i sitt hemland.

I England är Lindahl förälder och juridisk vårdnadshavare till sina och hustruns Sabine Willms två barn: Timothy (3,5 år) och Nathan (4 månader).

"Nathan är min i England men inte i Sverige"

Efter att Sabine Willms födde Nathan, som kom till genom insemination i Danmark, blev paret per automatik juridiska vårdnadshavare.

– Vi gick igenom samma process som alla föräldrar gör i England, oavsett sexuell läggning. Allting gick allting hur smidigt som helst, förklarar Lindahl. 

Men för att bli förälder i Sverige efter en insemination utomlands krävs en närståendeadoption. För att kunna genomföra en sådan krävs ett personbevis på den icke-biologiska mamman och barnet. Och eftersom Nathan bor i England saknar han ett personnummer, och kan därför inte få ett personbevis.

Först när Hedvig Lindahl och Sabine Willms bosätter sig i Sverige får han automatiskt ett personnummer och då kan man få ut ett personbevis. 

Lindahl har nu hamnat i en komplicerad sits.

– Nathan är min i England men inte i Sverige. Och det väcker så många frågor som man inte har svar på. Om jag är förälder till ett barn i ett land – så borde man väl vara det i alla andra länder? Som heterosexuell är det självklart, säger hon.

Hedivg Lindahl: "Det kan ruinera ett barns liv"

I en utredning från 2007 föreslogs en så kallad könsneutral föräldraskapspresumtion, som innebär att svensk lag bör ändras så att den biologiska moderns fru automatiskt anses vara barnets förälder. 

Men ännu har ingen lagändring gjorts.

Hedvig Lindahl fastnar numera ständigt i Kafka-liknande byråkratiska hinder med svenska myndigheter, eftersom hon inte är juridisk vårdnadshavare till sitt barn. Om Nathan ska få ett eget sparkonto hos en svensk bank måste Sabine Willms flygas till Sverige, eftersom pojken inte har ett svenskt personnummer och Willms är den ende juridiska vårdnadshavaren. 

Trots att paret är gifta får Willms inte ge en fullmakt till Lindahl för att lösa problemet.

– Alla sådana praktiska småsaker är så frustrerande. Och på ett annat plan finns större frågor. Jag och Sabine lever i en stabil relation men ändå: om min partner skulle sticka till ett annat land – till exempel Sverige – med Nathan? Har jag några rättigheter till honom då eller inte?, undrar hon.

Lindahl fortsätter:

– Min partner måste alltid godkänna mig som förälder. Hela den processen ger makten till biologiska mamman. Man är hela tiden beroende av att ens partner är schyst. Man är så maktlös som ”andra mamma”.

 

 

För Hedvig Lindahl handlar det inte bara om en förälders rättigheter. Lika viktigt är en barnets rättighet till två föräldrar.

– Det finns många relationer där barnet riskerar att komma i kläm. Om ena partnern, som är juridisk vårdnadshavare, sticker när barnet är 5-6 år och vägrar ge barnet rätten till sin andra förälder… Det kan ju ruinera ett barns liv, säger hon.

– Eller vad händer om jag råkar ut för en olycka och har tillgångar i Sverige? Gäller Nathan som arvinge om jag dör?

– Och vad händer om jag har ett konto i – till exempel – Schweiz eller Italien? Får han rätt till dem eller behöver man skriva ett testamente?

Allting kommer tillbaka till en och samma sak: att Hedvig Lindahl är erkänd som förälder och juridisk vårdnadshavare i ett land – men inte i ett annat.

– Jag förstår inte varför inte Sverige kan godkänna mig som vårdnadshavare, när jag är godkänd i England? Det är bara pinsamt och störigt.

Får stöd av RFSL: "Det är horribelt"

Magnus Kolsjö, vice ordförande på RFSL, blir upprörd när han hör om Hedvig Lindahls situation.

– Det här är ett problem som vi får kännedom flera gånger varje år, säger han.

– Om det hade varit ett par med olikkönade föräldrar, och man hade skaffat barn genom insemination, hade mannen tagits för givet att vara förälder. Men när det är samkönade par gör man plötsligt skillnad på föräldrar i Sverige. Som förälder hamnar man i komplicerade processer och framför allt så förlorar barnen rätten till sina föräldrar. Det är horribelt i mina ögon.

Juristen Erik Mägi, doktorand i civilrätt, pekar också på att lagen är olika för heterosexuella och homosexuella par som skaffar barn genom spermiedonation.

– Om ett olikkönat par med en man och en kvinna skaffar barn genom till exempel spermiedonation utomlands erkänns pappan som förälder om han gett samtycke till donationen. Men detsamma gäller inte för en icke-biologisk mamma i ett samkönat par, säger han.

En man i ett olikkönat par kan också bli rättslig förälder i Sverige genom att peka på man har blivit erkänd som rättslig förälder i ett annat EU-land.

– Men det fungerar inte för två kvinnor. Det var nyligen ett fall med ett samkönat par från Island där båda anses vara föräldrar på Island men inte erkänns i Sverige, trots att de nationella lagstiftningarna ser liknande ut, säger han.

Vad gäller arvsfrågor tillämpas den nationella rätten – i Hedvig Lindahls fall skulle alltså engelsk lagstiftning gälla. Och utifall Lindahls partner skulle försvinna med Nathan, så saknar barnet rätt till Lindahl som förälder enligt svensk lagstiftning.

– I föräldrabalken finns en skrivelse om att barnet har rätt till umgänge med annan person som står barnet nära. Men den rätten är mycket svagare än till en juridiskt erkänd förälder. Om det skulle gå till domstol finns det stor risk att det inte anses finnas någon umgängesrätt, säger Erik Mägi.

"Anmärkningsvärt att Sverige behandlar barn olika"

Just nu väntar Hedvig Lindahl på besked från svensk tingsrätt om hon kan genomföra en närståendeadoption i utlandet, och därmed bli vårdnadshavare till Nathan även i Sverige.

– Jag är ju svensk. Och hela min familj vill att det ska vara mitt barn i Sverige också, säger hon.

– Allting känns så väldigt omodernt. Som att man inte har hängt med i utvecklingen. Jag förstår att det kan finns annat som brinner i knutarna, och att det inte varit prioriterat. Man det känns så onödigt. Man borde kunna göra frigöra samhällsresurser för att bara klubba igenom det här. Kom igen!

Enligt Erik Mägi är en närståendeadoption Lindahls enda väg framåt – om man inte vill utmana den nuvarande lagstiftningen i Tingsrätten på egen hand.

– Det går att pröva om det engelska beslutet ska erkännas i Sverige genom aktionsjuridik. Då hävdar man att man har rätt, trots att lagen säger något annat. Det är enda alternativet till närståendeadoption, säger Erik Mägi.

Magnus Kolsjö, vice ordförande på RFSL:

– Det handlar om att politiker måste bestämma sig för att barn ska behandlas på samma sätt oavsett vilka föräldrarna är. Det känns som att man slingrar sig runt frågan och jag kan inte förstå det. Barnen ska ha rätt till sina föräldrar – det är det viktigaste. Det är anmärkningsvärt att Sverige 2017 behandlar barn olika, helt beroende på vilka deras föräldrar är.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!