Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Avled knall fall – jag var oerhört ledsen”

Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN
Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

Han har inget EM-slutspel att planera för, han har inte köpt något toalettpapper och kvar i kalendern finns bara ett stort hål.  

Vad ska Janne Andersson göra nu?

För SportExpressen berättar han om lärdomarna från ett tragiskt dödsfall, hur dåligt han mådde av att se en dokumentärfilm om Kina – och varför han sätter sig i karantän med Peter Wettergren.

En konferencier tackar för sig och strålkastarna över scenen slocknar. 

Sveriges förbundskapten reser sig från sin plats i publiken. Vilken lottning. Frankrike, Portugal och Kroatien väntar i Nations League. Han får syn på Håkan Ericson, Färöarnas förbundskapten. En bit bort sitter Erik Hamrén, Islands, och lite senare på kvällen träffar han även Lars Lagerbäck, Norges. Det är den tredje mars 2020 och solen skiner i svensk fotboll. 

De svenska förbundskaptenerna pratar mycket med varandra. Någon brist på samtalsämnen råder inte direkt, det är bara några veckor kvar till play-off-matcher för Island och Norge. Själv ska Janne Andersson upp dagen efter och flyga till Dublin. Tillsammans med landslagsledningen är tanken att han ska inspektera den blågula basen på Irland. Alla är inte med: Peter Wettergrens fru har varit i Italien, båda är friska, men han är ändå tvingad att stanna hemma i karantän. Janne tycker att det är lite kul eftersom Wettergren är så otålig av sig. 

Resten är på plats. Fotbollsplanerna ser bra ut. Hotellet verkar toppen. Sveriges förbundskapten känner sig full av optimism när han sätter sig på planet till Moskva för att titta på Oscar Hiljemark, som är aktuell för matcherna mot Ryssland och Cypern i slutet av månaden. Efter matchen träffas de och pratar. Andersson har en del skador att ta hänsyn till, han tänker redan att samlingen inte kommer att bli perfekt, men samtidigt erbjuda en bra möjlighet att titta på nya spelare. EM-truppen är till stora delar full, har man spelat mycket och gjort det bra under kvalet ska det mycket till för att man inte ska komma med. Men både Filip Helander och Pontus Jansson saknas, därför går resan vidare till Holland för att se Sebastian Holmén, mittback i Willem II.

Till slut landar han på Arlanda. Det är söndagen den 8:e mars. Det känns bra. Han har följt rapporteringen om inställda matcher och karantäner runtom i Europa, men i Amsterdam har ingen sagt ett ord om att EM skulle ställas in.

Två dagar senare sitter han ensam i sitt hem på Lidingö. Hans fru, Ulrika, är borta. Janne Andersson hinner samla tankarna för första gången på ett par dagar. Något beslut är inte fattat ännu, men plötsligt är det självklart för honom: Det kommer ju inte att bli något EM.

– Jag är ju så att det man inte kan påverka ska man inte försöka påverka. Så jag hade liksom lagt allt det här åt sidan, fullt medveten om det, men tänkte att det får vara. Det löser sig. Men så satt jag här på onsdag kväll. Då kom det bara över mig. Jag kom på det. Dagen efter pratade jag med Stefan Pettersson. Han hade kommit till samma insikt. Det var ju jättekonstigt, säger han.

”Ingen pratade om det som ett hot”

Tisdagen därefter kommer beslutet från Uefa om att skjuta upp EM till sommaren 2021.

– Det var fullständigt självklart. Jag går tillbaka till den 3:e mars. Man är i Amsterdam och ingen pratar om det. Sedan går det åtta dagar och man tänker att ”det här kommer inte att gå”. Det är helt otroligt. Jag kanske var lite trög? Men jag har inget minne av att det överhuvudtaget berördes i Amsterdam. Ingen annan pratade om det som ett hot. Det är jättekonstigt, säger Andersson.

– Jag var färdigrest i och med den helgen. Både jag och Peter har rest mycket. Räknar man med den helgen och januariturnén så har vi sett över 30 spelare live som kunde vara aktuella för den här samlingen. Fem var kanske med på januariturnén. Man försöker se matcher där det normalt sett är flera svenskar inblandade. En del träffar man, andra inte. Hiljemark träffade jag, inte Sebastian Holmén. Så det har varit mycket förberedelser. Det känns konstigt när det inte blir något.

Vad ska du göra nu?

– Ja, det är en intressant fråga. Jag har ett jobb där jag planerar mycket av min egen tid, mitt resande och annat. Det är stor frihet. Det enda som är riktigt fast i kalendern är samlingarna. De är bergfasta. Utöver det kan jag styra väldigt mycket. Nu har jag ett hål. Det är en jättekonstig känsla. Det är tomt.

– Det jag kommer göra nu är att ringa och prata med alla spelare och kolleger i och med att vi inte träffas. Jag hade hellre träffat alla, men det blir ganska rejäla snack med alla. Det kommer ta några dagar. Sedan har vi funderat länge på att göra om våra presentationer till spelarna. Nu får vi möjlighet att göra det. Vi ska plocka fram ett kartotek på vårt sätt att spela. Backlinjen till exempel. Vi vill klippa en massa sekvenser från backlinjen ur matchsituationer och sedan ha som material när vi sitter med alla backlinjespelare. Det är den sortens saker vi har pratat om, jag, Peter Wettergren och vår analytiker Christoffer Bernspång. Det ska bli roligt, men jag hade hellre haft en samling. 

Tänker ni samlas i juni i alla fall?

– Fifa har inte strukit det datumet ur sin kalender, men jag sätter ett stort frågetecken för det. Vi kommer väl att jobba inför den samlingen, men jag sätter ett jättestort frågetecken. Vi ska ha en enorm respekt för klubblagsfotbollen. Det är ju den som driver fotbollen framåt i världen. Det är oklart när de ska börja spela. Ska vi komma in med landslagsdatum på tio dagar när de äntligen kommer i gång? Det låter jättekonstigt. Jag tror att de datumen kommer att behövas.

Vem i landslagsledningen sitter du helst i karantän med?

– Nu blir det ju jag, Peter och Christoffer som karantänar ihop här. Vi har redan suttit den här veckan. Peter har redan suttit i fjorton dagar. Han börjar bli trött på det här nu. Han började med 14 dagar, kom in på jobbet en dag och fick gå hem igen. Han är ganska otålig av sig. Det är rätt kul. 

Du har med andra ord inte bunkrat toapapper.

– Nej. Jag gjorde inte det. Jag är inte så bekymrad för min egen del. Däremot funderar jag på min mor hemma i Halmstad, mina syskon är ute och handlar åt henne och hjälper henne. Min frus pappa och hans sambo. Där finns väl faran, där är man mer orolig rent fysiskt. Men jag är inte så bekymrad att jag bunkrar. Jag litar att de som har koll på de här grejerna ser till att det finns toalettpapper så det räcker. Det blir jobbigt om man ska springa och oroa sig för allt.

– Verkligheten är att det finns folk som kan det här och vet hur det fungerar. Det är så klart en ny situation, men de säger att maten räcker. Då gör den väl det. Då är jag kanske lite aningslös. Men varför ska jag lägga massa energi på att ifrågasätta vad de har sagt? Det är mitt förhållningssätt, säger han.

”Det gjorde mig oerhört illa berörd”

Efter kvartsfinalen i VM 2018 har det hänt saker oavbrutet i svensk fotboll.

Rapporter om missnöjda spelare har kommit och gått. Spelare har bojkottat intervjuer, agenter har anklagat förbundskaptenen för det ena och andra. I höstas påstod Zlatan Ibrahimovic att Andersson diskriminerat spelare med utländsk bakgrund. 

I en tid där väldigt många delar av samhället befinner sig under hårt tryck ställs höga krav på hur man kommunicerar för att hantera osäkerhet och snabb händelseutveckling.

Har Sveriges förbundskapten några knep?

– Man kan inte förbereda sig för allt. Jag är noga med att tänka igenom saker i min ensamhet. Egentid är viktigt. Jag har ofta ett ganska klart förhållningssätt för mig själv, har man det bottnar man i det. Har jag tänkt igenom någonting i grunden gör det inte så mycket att det är 40 000 på läktarna och världens liv under en bortamatch. Är jag trygg i mig själv kan jag hantera situationer av den sorten. Det handlar nog om personlighet. Jag blir väldigt ostressad i sådana lägen. Men jag är en väldigt känslomässig människa. Jag har lätt att bli rörd. Den kombinationen kan bli jobbig när det händer saker som är tråkiga, säger han.

– Jag såg en dokumentärfilm om coronaviruset och Kina på tv här i dagarna, hur man svetsar igen dörrar och borrar in människor. Det gjorde mig oerhört illa berörd. Det måste jag säga. Hur man hanterade det där. Man kan tänka sig själv att bli utsatt för den typen av saker för att man har lite feber. Det måste jag säga. Det var obehagligt.

Finns det någon kris som du brukar hämta lärdomar ifrån?

– Det är svårt att jämföra på det här sättet. Det första jag tänker på är en händelse som var väldigt speciell och annorlunda. Vi var på väg till träningsläger i Holland och stannade i Danmark för att spela en match. Vi skulle övernatta på ett hotell i norra Tyskland. Då avlider en i ledarstaben på hotellet. Knall fall. Lagledaren och läkaren och jag får hantera den situationen utifrån att vi sitter på ett hotell i Tyskland, det är en söndagskväll och en människa har gått bort. Hur gör vi? Vad gör man? Finns det rent praktiska på plats? Hur kommunicerar vi till släkt och vänner? Spelartruppen?

Andersson söker efter orden.

– Det var en mycket, mycket speciell situation. Vi satte oss vi tre och försökte prata. Man var oerhört ledsen. Det var jobbigt. Det här var en människa jag tyckte mycket om. Man hamnar i ett sorts krishanteringsläge. Det var skönt att ha med läkaren som har en vana av att hantera dödsfall när vi skulle förstå i vilken ordning man ringer hem. Det var en mycket, mycket speciell situation. För mig var det extra speciellt. Jag var väldigt nära den här personen i fråga. Det är många år sedan nu, men det var kris. Krishantering i någon form, säger han.

”Det vi har hittat i allsvenskan är speciellt”

Samtidigt som kontroverserna drabbat landslaget från olika håll och av olika skäl har det gått bra för Sverige. På planen har landslaget gått från klarhet till klarhet, först genom seger i sin Nations League-grupp, sedan med kvalifikation för EM efter en strålande insats i Rumänien i november.

Parallellt med det har flera spelare tagit stora kliv ute i Europa. Dejan Kulusevskis kometkarriär har tagit honom hela vägen till Juventus. Sebastian Anderssons har gjort elva mål i Bundesliga. Mattias Svanberg är född 1999 men får ändå smaka på A-lagsspel i Bologna. Robin Quaison har inte bara slagit igenom i landslagströjan utan gjort många mål för Mainz. Alexander Isak har slagit igenom på allvar i Spanien.

Dessutom är allsvenskan i bättre skick än på länge.

– Det vi har hittat i allsvenskan är speciellt. Jag följer allsvenskan jättenära, inte bara i ett yrkesperspektiv, utan även som nöje. Det roliga där är att klubbarna de senaste åren har blivit bättre och bättre på att jobba efter sina egna förutsättningar och hitta en egen väg framåt. Vi gjorde det med IFK Norrköping: Hur kan vi bli bra med våra förutsättningar? Många klubbar har tagit jättestora steg. Man optimerar sina egna förutsättningar. Man spelar på olika sätt och är nyfiken, taktiskt och i många andra avseenden. Den utvecklingen är väldigt positiv, säger han.

– Det är så klart extra krydda eftersom storstadslagen är bra och med hela vägen. Där är det störst intresse, det kan man inte bortse ifrån. Att man inte bara kopierar varandra är bra. Man kan snegla på andra och ta intryck och inspiration, men det handlar om hur Falkenberg ska kunna göra det bra efter sina resurser. Det är jätteroligt att följa. Man får en utveckling, inte bara hos sig själv, utan allsvenskan blir roligare. Från vecka till vecka ställs man inför olika utmaningar och det utvecklas alla av. 

När det gäller landslagsspelarnas framfart på kontinenten är Janne Andersson smått förbluffad av det han ser när Real Sociedad möter Real Madrid och Barcelona.

– Jag såg ett sammandrag av matchen mot Real Madrid. Jag har sett Alexander Isak till och från. Det som är häftigt, och det pratade vi om efter, är att det inte syns att han är en ung kille som är ny på den här nivån. Han är en spelare som är på den nivån. Det kanske kan komma in en lite lovande kille och göra en dragning, man tänker att ”honom får vi hålla koll på”. Men Alexander spelar som en spelare gör på den nivån. Hela hans sätt. Det är enormt häftigt, säger han.

Men nu är det slutscoutat på ett tag. 

– Det är en enorm tomhet nu, säger Janne Andersson. 

– Jag tar fram telefonen och kollar vilken match jag kan se i kväll. Men det är ju ingen. Turkarna ställde in nu också. Det finns ingenting att se. Det är en så konstig upplevelse. När man inte har idrotten att enas kring uppstår ett tomrum. Det behöver man nog inte vara förbundskapten för att känna.

 

LÄS MER: Förbundskaptenen om svenska genombrotten: ”Enormt häftigt”