Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Det är klart att det blir ett lite annorlunda sätt”

Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN
Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN

Hon fick chansen i EM-kvalpremiären, och kan omöjligen ha försämrat sina aktier sedan dess.

Anna Anvegård är i suverän målform och redo att på allvar ta klivet in i Sveriges startelva.

– Jag kommer hit med en skön känsla, säger Rosengårdsanfallaren inför EM-kvalet borta mot Ungern

Om en spelare kan stråla av självförtroende så lyser det friskt om Anna Anvegård i samband med fotbollslandslagets träning i Miskolc i nordöstra Ungern. Och ser man det inte på henne, så säger hon det själv.

– Tidigare har jag absolut åkt hit (till landslagssamlingarna) och känt att jag är med och konkurrerar om att starta. Men det är klart att det blir på ett lite annorlunda sätt när man har gjort många mål och är i så bra form som jag ändå känner att jag har varit, säger Anna Anvegård.

Inför fredagens EM-kvalmatch borta mot Ungern är hon en glödhet kandidat till att starta på topp, trots att hon gick mållös från premiären mot Lettland för en månad sedan. För det hon har presterat sedan dess är imponerande.

SM-guldet nära

Efter Lettlandsmatchen har Anvegård varit en av allsvenskans bästa spelare, gjort sex mål på fyra matcher och närapå säkrat SM-guldet för Rosengård, som har åtta poängs ledning med tre omgångar kvar. Chanserna att få starta mot Ungern – i första hand i konkurrens med Linköpings Stina Blackstenius – har knappast minskat, medger hon.

– De har nog stärkts lite. Jag känner mig i bra form och har gjort en del mål, så jag kommer hit med en skön känsla. Men det är tuff konkurrens.

Flytten från Växjö till Rosengård i somras har inneburit en stor förändring, säger hon. Dels har tempot på träningarna gått upp ett snäpp och gjort kontrasten till landslagssamlingarna mindre, dels har hon kunnat lägga energin på det som hon gör bäst: mål.

– Jag har kunnat fokusera på att vara i straffområdet fullt ut. Tidigare har jag kanske kommit ner lite för djupt och mött, och även hamnat ute på kanterna, men nu kan jag vara inne i straffområdet mer. Vi har mycket boll och jag kommer till många lägen. Det underlättar ju.

Ett landslagsmål

Lite samma sak är det i landslaget, där man i rollen som toppforward oftast flankeras av två yttrar, inte sällan CD Tacóns Sofia Jakobsson och Wolfsburgs Fridolina Rolfö.

Än så länge har det bara blivit ett officiellt A-landslagsmål för Anvegård, i en träningslandskamp borta mot England förra hösten (2–0), men hon har samtidigt bara spelat 13 landskamper, varav fem från start.

– Det har ju mest blivit inhopp på 20–30 minuter, men det hade absolut varit skönt att göra fler mål. Men man får fokusera och hålla sig i straffområdet så kommer det förhoppningsvis.

Ovanlig måltorka

Att höra Anvegård nu utgör en stark kontrast mot hur det lät i början av sommaren. Då hade hon visserligen tagit en plats i Sveriges VM-trupp, men hon kom till mästerskapet med stukat självförtroende efter en tung vår i Växjö. Den 22-åriga anfallaren hade då, för första gången i karriären, drabbats av måltorka.

– Det var lite värre inför VM när man bara hade gjort ett mål. Nu känner jag själv att det har gått bra. Att komma hit med självförtroende är ingenting negativt. När man som forward inte får spelet att stämma, inte får så många bollar att jobba med och inte gör så många mål så har man kanske inte en så bra känsla med sig (till landslaget). Nu är det lite annorlunda. Det är klart att jag har en bättre känsla, det är inte så konstigt.

 

LÄS MER: Det hände på 1970-talet – alla delar från SportExpressens nostalgiserie