Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

De här bilderna är Sveriges styrka

Foto: DANIEL STILLER / BILDBYRÅN
Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN

BRATISLAVA. Om bilder säger mer än tusen ord så är det helt andra bilder nu än för en månad sedan.

Kanske är det Sveriges allra största styrka.

Assisterande tränaren Magnus Wikman har dragit i gång en passningsövning. När bollen når Jonna Andersson står hon för ett eget litet solonummer när hon låter bollen rulla ned över sin egen rygg innan hon skickar i väg den igen. 

Chelseabackens uppvisning möts av jubel från lagkamraterna, själv spricker Andersson upp i sitt bredaste leende.

Annat var det i spelarkorridoren efter OS-finalen för drygt fem veckor sedan, då bröt Jonna Andersson ihop efter att ha varit en av de svenska spelarna som missade en straff. 

För det var inte en förlust som liknande alla andra, Sverige hade tagit sig till final och det var sista chansen för spelare som burit detta landslag i flera år att ta hem det där OS-guldet. 

Men ni vet hur det gick, och minns bilderna efter den från svenskt håll misslyckade straffläggningen. 

Inte minst en av dem blev talande, bilden på Caroline Seger sittandes otröstlig på innerplan. Lagkaptenen som vanligtvis är den som lägger armarna runt och lyfter de andra spelarna var förkrossad. 

Som att ha blivit sårad

Nu är det den första samlingen efter det som var en av de tyngsta stunderna någonsin för svensk damfotboll, eller den absolut värsta skulle nog flera OS-spelare skriva under på.

Seger var långt ifrån ensam om att vara knäckt efter den blytunga förlusten. 

Kosovare Asllani pratade efter dagens träning i Bratislava, där Sverige på fredag möter Slovakien i VM-kvalet, om OS-förlusten som en känsla av att ha blivit sårad och liknade det sedan också vid en sorg. 

Sedan log hon, och sa att det kanske kan tyckas som väl stora och laddade ord, men förklarade i nästa stund att det är precis så mycket fotbollen betyder för henne. 

Och kanske var det just därför känslorna blev så oerhört starka hos flera av spelarna efter finalförlusten, för det har inte bara handlat om fotboll. 

Det har också handlat om att bli accepterade, en kamp för att bli respekterade som fotbollsspelare. 

När smällen kom i Tokyo såg det ut som att luften gick ur större delen av det svenska landslaget. 

Men här, nu i Slovakien, jag kan inte minnas när jag såg ett så glatt landslag senast. 

Går inte att tro något annat

Om bilden på en förkrossade Caroline Seger etsade sig fast efter OS så är det andra bilder nu. 

Skratt, leenden och glädjen över att ses igen har lyst över den annars dystra och nedgångna Stadion Pasenky i Bratislava där Sverige tränat de två senaste dagarna. 

Och kanske är det som Hanna Glas säger, ”det är här landslagets styrka är att komma tillbaka”. 

Sett till de senaste dagarna går det inte tro något annat.