Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Chock - till och med svenskarna gapade"

Foto: Lars Poulsen
Foto: Imago Sportfotodienst
Foto: Hugo Delgado / Epa / Tt

Som 16-åring blev Nicklas Bendtner ungdomsproffs i Arsenal och spåddes en lysande framtid.

Men karriären har haltat fram. I mångas ögon är han i dag reducerad till ett internetskämt.

I Danmark finns dock en annan syn på landslagets stora anfallsstjärna.

– Hos oss är han bara sig själv, han lägger ingen energi på att vara någon annan, säger assisterande förbundskapten Peter Bonde.

SportExpressen synar "Lord" Bendtner på allvar.

Steen Dahrup är ende man på plats i Nyon från det danska fotbollförbundet. Det har bara gått några minuter sedan hans landslag lottades mot Sverige i play-off-spelet till EM 2016.

De yviga ögonbrynen rycker lite och händerna åker ned i fickorna när han tar ton.

– I landslaget håller han världsklass, säger han och tittar sökande med blicken som om han väntar på en reaktion.

Han pratar om Nicklas Bendtner.

Skämtet Nicklas Bendtner.

"Lord" Nicklas Bendtner.

1 327 personer har kommenterat den 27-årige anfallarens senaste inlägg på Instagram. Två eller tre av de drygt 500 kommentarerna jag klickar mig igenom innehåller något annat än ordet "Lord".

Men för dansk fotboll är han inget skämt.

Där finns en annan version.

***

"Hans karaktär är perfekt för den typen av matcher"

Peter Bonde sitter och tittar på klipp med det svenska landslaget.

– Vi har inte pratat om Sverige än, jag och Nicklas. Men hans karaktär är perfekt för den typen av matcher. Ibland har man spelare som inte kan prestera när det sitter 40 000 på läktarna. Men han blir inte nervös, säger han.

Han är Morten Olsens assistent i det danska landslag som står i vägen för ett svenskt EM-slutspel nästa sommar. Under sin tid vid Olsens sida har Bonde sett många spelare komma, gå, springa och falla.

En som alltid har stått upp i landslagströjan är Nicklas Bendtner.

– "Lord" hit och "Lord" dit, det spelar ingen roll var i världen han spelar, om det är med landslag eller klubblag - fotbollspubliken känner honom som "Lord", och det är innehållet i alla historier om honom. Han kan inte gömma sig från det, säger han.

– Spelarna kallar honom också "Lord". Men i alla lag jag har tränat eller spelat i har spelarna smeknamn. "Lord" är ett okej smeknamn. Vi tränare kallar honom inte "Lord", vi ägnar inte två sekunder åt det. Vi behandlar honom som en fotbollsspelare. Han har varit en del av vår grupp i snart tio år och är väldigt omtyckt. Han är erfaren och tar ansvar. Han pratar med de unga spelarna, som Pione Sisto, och hjälper honom.

Besväras ni aldrig av jargongen som omger honom? 

– Hos oss är han bara sig själv. Han lägger ingen energi på att vara någon annan.

***

"De hade aldrig sett ett barn som sprang så fort"

Nicklas Bendtner växte upp i Tårnby, en liten ort i närheten av Kastrup, tillsammans med pappa Thomas, en hantverkare, mamma Joan och sin fyra år yngre lillebror Jannick.

– Han var överallt. På förskolan hade de aldrig sett ett barn som sprang så fort. En dag kom han hem själv därifrån. Plötsligt stod han bara på andra sidan vägen. Vi fick en chock, har Joan berättat för danska tidningar.

– När han var tre år ställde han sig på ett par skidor i Sverige. Till och med svenskarna gapade, minns hon.

Jannick skulle komma att ta svart bälte och vinna distriktsmästerskapen i karate flera gånger. Men från den sekund föräldrarna skickade en fyraårig Nicklas till sin första fotbollsträning med Tårnby Boldklub har den yngre broderns framgångar hamnat i skymundan.

– Det var hela Nicklas motorik, det behövde man inte vara fotbollsprofessor för att se. För honom såg det lekande lätt ut, vilken uppgift han än fick. Han gjorde det bara, har Thomas Bendtner berättat i en intervju.

Mål, titlar i ungdomsmästerskap och en sällsynt bollbegåvning gjorde att ryktet spred sig in till huvudstaden. Som tioåring flyttade Nicklas Bendtner till KB Köpenhamn, ett lag som senare skulle slås ihop och bli FC Köpenhamn.

– Alla kunde se att han skulle spela för Danmark och bli proffs ute i Europa redan då, säger Jonnie Larsen som jobbade som ungdomstränare i klubben.

– Jag såg honom spela för 12-åringarna första gången. Han hade blivit lång då, men var fortfarande en tunn kille. Han hade, vad ska man säga..."X factor"? Hans teknik var otrolig. Han kontrollerade bollen lika bra med huvudet, bröstet och foten. Lite slapp kanske, men när bollen damp ned hos honom fanns det saker som påminde om er Zlatan, säger han.


Foto: Nils Jakobsson

***

Att kalla Nicklas Bendtner för "Lord" är ett ganska tidstypiskt internetskämt.

För den som inte är bevandrad i den snåriga världen av internetskämt kan detta kallas en "meme". En "meme" är ett ord, ett smeknamn eller en bild som bär med sig en underförstådd mening, ofta laddad med igenkänning eller ironi; ett sorts internskämt som alla kan förstå. De flesta "memes" uppstår i subkulturella internetsammanhang, så även Nicklas Bendtners smeknamn.

I "Lord" Bendtners fall går skämtet ut på att tala om honom ironiskt, som en oproportionerligt bra spelare, hitta på citat, prestationer eller sätta ihop bilder som utmålar honom till något han inte riktigt är.

Smeknamnet "Lord" fick bränsle när en dansk skvallertidning, SE og HØR, köpte en bit mark i skotska Glencoe Wood åt honom för att han skulle kunna titulera sig "Lord" på riktigt.

Jargongen har vuxit sig enorm i sociala medier. På Instagram och andra plattformar exploderar horder av entusiaster varje gång en nyhet om den danske anfallaren sipprar igenom. Men det är inte bara där som Bendtners kultstatus existerar. Patrik Sjögren på Aftonbladet är till exempel väldigt förtjust i skämtet och har nämnt "Lord" eller Bendtner över 250 gånger på sitt Twitter-konto.

Hur kommer det sig att ett underbarn från Tårnby blev så populär att skoja om?

Vägen dit är inte outgrundlig.

Foto: Joe Toth/Bpi/Rex


***

Under tidigt 2000-tal var Jens Åberg, senare i Sandvikens IF och Sollentuna United, i Danmark med Djurgårdens juniorlag för att spela en turnering. Bland motståndarna fanns några av norra Europas namnkunnigaste fotbollsföreningar – och KB Köpenhamn.

– De hade en stor jävel på topp med ganska sliskig frisyr och orange färg på skorna, han gjorde båda målen och vi förlorade med 2–1. De var rätt medvetna om sin egen förträfflighet, danskarna, speciellt han, säger han när han minns tillbaka.

"Om du vinner i dag får du en french hot dog och en Coca-cola"

Nog var Nicklas Bendtner just förträfflig. Jonnie Larsen imponerades till den grad att han två år senare plockade upp sin bästa fjortonåring till U16-laget.

– Han var en pojke. En glad pojke. Det fanns utmaningar med hans ålder. Mina 16-åringar hade flickvänner. Nicklas hade ett Playstation. Han var stor, kraftfull och bra, men hans hjärna var 14 år. När spelarna satt i omklädningsrummet efter träningen pratade de om saker man pratar om när man är 16 år. Nicklas hängde inte riktigt med där, men han var bättre än alla andra.

Samtidigt pågick en kamp för att tygla en mer och mer bångstyrig Nicklas. Föräldrarna lät honom inte träna om inte skolan flöt på. På träningsplanen hade Jonnie Larsen andra metoder.

– Jag minns en vinterträning. Vi skulle spela på konstgräs, men det snöade för mycket. Jag sa åt spelarna att vi skulle springa i stället, ut till en sjö där det finns en löprunda på drygt fem kilometer. Jag bad alla spelare ge allt, "spring allt ni kan". Efter 20 minuter kom de tillbaka. Sist av alla var Nicklas, minns han.

Två dagar senare snöade det fortfarande. Larsen bad spelarna springa runt sjön igen, men tog ett snack med Nicklas.

– Om du vinner i dag får du en "french hot dog" och en Coca-Cola, sa jag till honom.

– Han vann och slog klubbrekordet på 17 minuter.

***

Fortkörning, sönderslagna dörrar på gym, spelbolagsreklam på kalsongerna under målgester, hot och nakenincidenter i taxibilar och barn med Caroline Iuel-Brockdorff, en dansk kändis som dels har barn med James Bond-författaren Ian Flemings släkting, Rory, dels är nära vän med den danska kungafamiljen.

Hur långt ifrån startelvan han än befunnit sig har Nicklas Bendtner alltid letat sig till rampljuset.

När Arsenal lockade över honom som sextonåring började intresset växa. Snart lurade de många lockelserna i proffslivet ut den unge anfallaren på explosiva eskapader.

Men det stod inte i vägen för den exceptionella talangen.

– Jag var över något eller några år efter att han hade kommit dit. Vi förberedde oss för U21-EM som skulle spelas under sommaren 2006 och han hade en match mot West Ham, säger Flemming Seritslev som då var förbundskapten för Danmarks U21-landslag.

Seritslev, som tidigare var assisterande förbundskapten till Bosse Johansson, blev hänförd av vad han såg.

– Han var bara 18 år men hade världens självförtroende. Jag tror han var tre år yngre än alla andra, men han var tveklöst en av de mest talangfulla jag hade under min tid i U21-landslaget.

Bendtner fick plats i en trupp som skulle möta Spaniens U21.

– Arsenals tränare trodde väldigt mycket på honom, de hade en kille som gjorde ordentligt väsen av sig som 17-åring. Så jag tog med honom. Han gjorde två mål mot Spanien, säger Seritslev.

– Det var efter det han blev ett ämne.



***

Gisle Thorsen är journalist på Ekstrabladet och har följt "ämnet" Bendtner från Arsenals juniorer, till lånesejouren i Birmingham, det lyckosamma året hos Sunderland, säsongerna under Arséne Wenger i Arsenals A-lag, den bedrövliga låneperioden i Juventus och nu Wolfsburg.

– Nu för tiden blir vi rädda när han säger att han har vuxit upp. Två eller tre gånger har han aviserat att han är klar med skandalerna, varje gång dröjer det två eller tre veckor innan nästa grej, säger han.

– Men det är en glad snubbe, alltid ett leende på läpparna. Han skrattar. Även efter en dålig match eller en förlust. Han är inte som Tobias Linderoth, helt enkelt. Han var alltid väldigt seriös och log aldrig. Nicklas är mer som Preben Elkjaer var på 80-talet. En "gavflab", som vi säger i Danmark, förklarar Thorsen utan att jag egentligen riktigt förstår vad en "gavflab" är.

"Han håller hårt i sina rötter, på gott och ont"

Thorsen har fått intrycket att självförtroendet till stor del kommer från pappan samtidigt som anfallarens närhet till kontroverser handlar mycket om att han aldrig släppt rötterna i Tårnby.

– Jag ska inte döma hans vänner, men jag tror de lever det liv man lever som en ung man i Köpenhamn. Jag tror att Nicklas också har levt det livet trots att han är fotbollsspelare. Han har inte varit tillräckligt bra på att säga ifrån. När han är med sina vänner är han precis som dem, säger han.

– Han håller hårt i sina rötter, på gott och ont. Hans största styrka är också hans stora svaghet. Han är så självsäker, det tog honom långt. Men samtidigt har han inte alltid varit realistisk.

***

Sedan Nicklas Bendtner gick till Wolfsburg har det bara blivit 20 Bundesliga-matcher och två mål.

Peter Bonde muttrar för sig själv.

– Om jag bara visste varför han inte presterar mer i sina klubbar. Hans bästa period i landslaget var efter säsongen han spelade i Sunderland innan EM i Polen och Ukraina. Då fick vi en glimt av vad kontinuerlig speltid innebär för hans prestationer i landslaget. Han kom till den turneringen i bra form och spelade helt lysande för oss.

Han pratar om att Bendtner "kommer hem till Morten" och känner sig säker. Om dialogen med Wolfsburgs tränare Klaus Allofs som inte löser situationen med för lite speltid. Mer än något annat tränger en känsla av frustration igenom. Över talangen som aldrig levs ut på riktigt och den snedvridna bilden av en Nicklas Bendtner som egentligen inte behövde bli förlöjligad.

Foto: Imago Sportfotodienst

– Självklart är han en speciell person. Hans självförtroende är och har alltid varit enormt, men det är något bra också, säger Bonde.

– Jag hade en spelare en gång i tiden när jag tränade ett lag i Superligan. En anfallare. Han gjorde massor av mål. Men han var ingen vidare fotbollsspelare. Jag skämtade alltid om att han inte visste om hur dålig han var, det var därför han gjorde mål, säger han och skrockar lite för sig själv.

– Det är som humlor. De kan inte flyga, men de vet inte om det, så de flyger i alla fall.