Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Beskedet – tackar nej till att spela OS

Nilla Fischers landslagskarriär är över, mittbacksstjärnan har tackat nej till OS i Tokyo i sommar.
Foto: MAGNUS LILJEGREN / STELLA PICTURES
Fischer får en kram av Caroline Seger.
Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN
Nilla Fischer tillsammans med frun Mika Fischer.
Foto: ERIK SIMANDER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Hon är en av Sveriges mest meriterade landslagsspelare. 

Men nu kan SportExpressen avslöja att Nilla Fischer, 36, har valt att tacka nej till OS i Tokyo. 

– I sista ändan var det ett lätt beslut att ta, säger Fischer. 

Nilla Fischer var 16 år när hon gjorde sin första landskamp för det svenska A-landslaget. 

– Det var i La Manga mot Norge, jag fick hoppa in de fem sista minuterna. Jag hann med en brytning, ett felpass och en passning till ”Vickan” (Victoria Sandell Svensson), eller om det var ”Ljungan” (Hanna Ljungberg). 

– Sedan var matchen slut. 

Nu – 20 år och 184 landskamper senare – går landslagskarriären mot sitt slut.

SportExpressen kan avslöja att det inte blir ett OS i Tokyo för mittbacksstjärnan. 

– Jag har bestämt mig och meddelat Peter (förbundskapten Gerhardsson) mitt beslut. 

Anledningen är att Nilla Fischer och frun Mika Fischer väntar sitt andra barn och födseln är beräknad till mitten av juli.

Beslutet att tacka nej till OS har vuxit fram under våren. 

– Jag pratade med Peter under lägret i april, och berättade att det ska komma en liten mini-Fischer till och att jag var tveksam till OS. Sedan pratade vi igen förra veckan, det var ett bra samtal. 

– Det hade så klart varit kul att göra ett OS till men det här är viktigare och större. 

Var det ett svårt beslut att ta?

– Både ja och nej. OS är det största inom idrotten och Tokyo skulle ha blivit mitt sista OS. Samtidigt har jag gjort oerhört många mästerskap. Och att jämföra att få barn och göra ett ytterligare ett mästerskap. Då var det ett lätt beslut att ta.

Vad var känslan när du hade bestämt dig?

– Skön, det kändes bra att prata med Peter. Att få det sagt, och bli lugn i det. Han hade full förståelse. 

Försökte han övertala dig?

– Nej. Han förstår mitt beslut, och det var ingen övertalningskampanj från hans sida.

Nilla Fischer berättar att hon också pratade med några av spelarna i laget innan sitt beslut. 

– Jag pratade en del med Seger (Caroline, lagkapten), och även ”Sempan” (Linda Sembrant) och Olivia (Schough), och sa att jag inte riktigt visste hur jag skulle göra. 

Det kommer att kännas extremt konstigt att sitta och titta på när hon och de andra som varit i landslaget länge spelar och jag inte är med. 

”Få som får göra det”

OS-silver, dubbla VM-brons, EM-brons är några av Nilla Fischers största framgångar med det svenska landslaget. 

Om Fischer själv ska välja ett starkt mästerskapsminne så blir det EM i Sverige 2013.

– Att få uppleva ett mästerskap på hemmaplan, det är det väldigt få som får göra. Allt ifrån folkfesten till att det gick bra för oss. Det är ett fantastiskt minne. 

VM i Tyskland, OS i Rio, är andra mästerskap som hon håller högt. Men också stunder då det gick mindre bra. 

– Ta EM 2009. Vi trodde vi skulle vinna hela mästerskapet, och sedan åkte vi ut direkt i kvartsfinal. Att förlora tillsammans, och allt vad det innebär. Det är stunder som jag alltid kommer bära med mig också. 

Nilla Fischer tillsammans med Linda Sembrant efter Sveriges VM-brons 2019.
Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

Fischers kontrakt med Linköping går ut den här säsongen men hon medger att hon faktiskt har tänkt tanken att fortsätta i klubblaget, men inte landslaget. 

– Det är inte helt uteslutet. Frågan är om motivationen finns kvar, landslaget har varit en stor drivkraft. Så när den karriären är över kanske allt är över. Vi får se. 

Senast Nilla Fischer spelade en landskamp var den mot regerande världsmästaren USA på Friends arena i april, en match som slutade 1–1

– Jag hoppas att det inte var min sista landskamp. Peter och jag ska ha en ny diskussion efter OS. Det vore kul att spela en sista match inför publik, och det väntar ju ett antal VM-kvalmatcher i höst. Men vi får se.

”Kommer alltid vara en stor sak”

Medaljer och stora meriter i både klubblag och landslag, men när Nilla Fischer ser tillbaka på sin långa fotbollskarriär är det annat som betyder mycket också.

– Från att ha börjat i allsvenskan där vi fick en matchpremie på 500 kronor per match till att bli proffs, först i Malmö och sedan utomlands. Och med Wolfsburg komma ut på de stora arenorna. Det är en otrolig resa.

– Den vägen som damfotbollen har vandrat och att jag har varit delaktig i den processen, det kommer alltid att vara en stor sak för mig. Vi är många som har varit en del i att ta damfotbollen framåt och kräva den respekt som vi förtjänar. Jag är stolt över det. 

”Då har jag känt att jag inte orkar”

Nilla Fischer har under sin karriär också gjort sig känd för att ofta uttala sig i frågor kring allt från jämställdhet till uppmärksamhet. 

– Ibland har jag känt att jag inte orkar mer, när man sitter i någon långdragen avtalsdiskussion med förbundet eller när vi ska spela en stor match och det i media ändå handlar om något helt annat. 

Men i slutändan har det ändå alltid varit värt det.

– Dels för att jag har fått det bättre under min tid, men framför allt för generationerna efter. De har och kommer få ännu bättre förutsättningar. Det är fortfarande en lång väg kvar, men vi är mer respekterade i dag än för 10–15 år sedan. 

Finns det något du ångrar under din karriär?

– Jag kanske inte alltid skulle ha varit så jäkla lojal mot fotbollen, utan valt Mika och familjen först. Hade jag fått göra om vissa saker så hade jag nog prioriterat annorlunda och inte låtit andra människor övertala mig. Det hade inte varit hela världen att missa en träning eller match då och då. 

Nilla Fischer under OS i Rio 2016.
Foto: IMAGO SPORTFOTODIENST / IMAGO/XINHUA/IBL IMAGO SPORTFOTODIENST GMBH

Om knappt två månader, den 21 juli, ställs Sverige mot USA i den första matchen under OS i Tokyo. 

Om Nilla Fischer kommer att titta?

– Ja, och jag tror att jag kommer att klara av det. Det lär väl vara mitt i natten svensk tid så jag kanske ändå är vaken med en bebis. 

Vad kommer du att sakna mest?

– Det är nog det som många säger, gemenskapen med laget. Att göra saker tillsammans, vinna och förlora men också allt det som inte är själva matchen. 

Jag vet hur kul de kommer ha under OS, och det kommer jag att sakna