Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kysstes av 30 år äldre man: ”Blev chockad”

Foto: ROBIN ARON / ROBIN ARON GT-EXPRESSEN
Foto: AVDO BILKANOVIC / BILDBYRÅN

Som barn kallades hon för "hora" av de jämngamla pojkarnas pappor. 

På fotbollsgalan blev hon kysst av en äldre man - mitt under den brinnande debatten om sexuella trakasserier.

I höstas var Irma Helin en av initiativtagarna till idrottens upprop #Timeout. 

Nu berättar hon om kyssens konsekvenser och valet att likt Linnea Claeson prata öppet om samhällets brister. 

Hade Irma Helin varit en av herrallsvenskans stjärnor hade den här texten sannolikt handlat om hennes comeback i Djurgården. Om hennes tuffa skadeperiod och vägen tillbaka till landslaget. 

Men nu är Irma Helin kvinna. Nu är hon verksam i ett yrke där kvinnor har lägre lön och sämre förutsättningar. Då är det svårt att enbart fokusera på fotboll. 

För Irma Helin, 23, vägrar ta skit. 

När #MeToo blev ett allmänt vedertaget uttryck i höstas valde hon att engagera sig och vara med och sjösätta idrottens upprop #Timeout. 

Bara två dagar innan uppropet blev offentligt kysste en äldre man henne under fotbollsgalans efterfest. 

– Han jobbade inom Djurgården och var så exalterad att han kände att han behövde kyssa mig, berättar Irma Helin. 

Damlagets tränare Joel Riddez fick vetskap om händelsen och såg till att klubben agerade. Mannen fick lämna sitt uppdrag, vilket till viss del förvånar Helin. 

– Man är inte van vid det, det har hänt liknande grejer på andra ställen förut och då har det inte känts som att det har skett något, så när Joel agerade direkt var det lite "aha". 

– Det är helt sjukt att jag ska bli chockad över att en snubbe som är typ trettio år äldre och kysser mig mot min vilja inte får vara kvar. Det är självklart egentligen, men det är inte alltid det är så. Det är helt nytt för mig att vara i ett lag med en tränare som inte accepterar något sådant. Det behövs fler sådana män. 

Kallades för "hora"

När Irma Helin var sex år började hon spela med pojkar. Ibland kallade papporna vid sidlinjen henne för "hora". 

Och när pojkarna blev bortdribblade, då hånades de. 

I dag arbetar Irma Helin extra på en skola i Aspudden. Där ser hon tydliga förändringar i sättet barnen behandlar varandra. 

– De här killarna känns annorlunda jämfört med grabbarna jag gick i skolan med. Och det känns viktigt för mig att visa för dem... för det är inte tjejerna vi ska ändra på, det är killarna.  

Irma Helin poängterar att jämställdhet inte enbart är en "kvinnokamp". 

– Män måste bana väg för tjejer och kvinnor. Det här är inte bara vår kamp, det är lika mycket snubbars kamp, på samma sätt som med rasism och homofobi. Det är inte de som ska kämpa, utan alla. 

Hyllar Linnea Claeson

Det har snart gått ett halvår sedan #MeToo skapade en våg av svenska upprop inom flera yrkeskategorier. Idrottens upprop #Timeout skrevs under av drygt 2200 personer. 

Och det har gjort skillnad, enligt Irma Helin. 

– Jag känner att det har fått några snubbar, som verkar ha sovit under en sten hela livet, att fatta att det är så här det ser ut. 

– Och jag tycker framför allt att man inte längre behöver be om ursäkt för att man är med om saker. Jag tror det är Linnéa Claeson som säger det, att jämställdhet tar tid att förändra, men det tar den tid vi tillåter att det ska ta. 

Du nämner handbollspelaren Linnéa Claeson, som utåt sett har tagit kampen i dessa frågor, är du fotbollens svar på Linnéa Claeson?

– I wish. Hon är en riktig boss. Fick jag typ hälften av det hon får ta emot så hade jag gått under, jag fårstår inte hur hon orkar. Hon är en sådan jäkla kämpe. Jag tror inte att folk fattar. Bara när jag har uttalat mig i typ "Nyhetsmorgon" så kommer det så mycket bra men också mycket troll som bara förminskar en. Bara den lilla dosen, som kanske är en halv procent av det hon får utstå, är jobbig. Det kan vara snubbar som bara vill få uppmärksamhet, men det är den vidrigaste uppmärksamheten man kan få. Jag skulle mycket hellre bara ställa mig i ledet och inte våga säga någonting, men det är inte ett alternativ för mig. 

Vad gör att du orkar stå upp och säger vad du tycker?

– Jag känner att jag inte har en jättestor plattform men i alla fall en liten, där jag har chansen. Och det finns andra saker som är större än fotboll. Det hade kanske varit mer taktiskt för min fotboll att bara ställa mig i ledet, men det går absolut inte hand i hand med vad jag har lärt mig av mina föräldrar och alla mina grymma tjejkompisar.

Dömdes ut av sjukgymnaster

Irma Helin är en av damallsvenskans stjärnor. Låt oss tala om det nu. 

Om hennes comeback i Djurgården, hennes tuffa skadeperiod och vägen tillbaka till landslaget. 

Hösten 2016 debuterade Irma Helin i landslaget under en träningslandskamp mot Iran. Sedan värvades hon av de svenska mästarna. 

Men säsongen i Linköping blev en besvikelse. Efter en skadefylld försäsong opererade hon bort brosk i knäet. Totalt blev det nästan sju månaders rehabilitering. 

Flera gånger fick hon höra av sjukgymnaster att brosk i knäet, det är inte säkert att man kan fortsätta karriären efter det. 

Men Irma Helin kom tillbaka - för att välja bort Linköping efter ett tungt år. 

När Djurgården visade intresse inför säsongen flyttade Helin tillbaka till den allsvenska klubb hon debuterat i redan som 15-åring.

– Jag visste att de hade något bra på gång, så till slut kändes det bäst att komma hem. 

– Men jag fick en hel del kommentarer när jag bytte, att jag hade tappat motivationen. Men det är helt tvärtom. Min motivation är superhög och jag delar det med de andra i Djurgården. 

Du debuterade i landslaget, för att sedan tillbringa en stor del av 2017 åt rehabilitering. Hur ser du tillbaka på den perioden?

–  Där och då var det verkligen tungt och psykologiskt jobbigt med en ny stad och inget att göra. Jag hade debuterat i landslaget och tagit två medaljer två år i rad med Piteå och det kändes bra att bli värvad till Linköping och få en bra position där. Jag kände att jag var på väg rakt uppåt, men det är väl så karriärer ser ut, att det går upp och ner. Det var otur att det skedde precis när jag var högst upp, men jag är 23 och har förhoppningsvis flera år på mig att nå tillbaka. 

Har du någon kontakt med landslagets förbundskapten i dag?

– Peter (Gerhardsson) är duktig på att ta kontakt kring matcher så vi har pratat lite grann. Nu gäller det bara att visa upp mig från min bästa sida under säsongen. Självklart vill jag tillbaka till landslaget och det har jag inte förlorat, men det här året känner jag verkligen att jag vill göra allt för att Djurgården ska vinna matcher och att jag ska vara en stor del av det. För jag har saknat att vara en stor del av ett lag.

"På väg mot stora tider"

Senast Djurgården vann SM-guld var 2004. 

Då var Irma Helin tio år. 

I dag vill hon vara med och bygga upp en ny stolt fotbollstradition i Stockholm. 

– När jag kom till klubben första gången hade de precis haft sina fina år med två SM-guld. Nu känner jag att vi är på väg mot stora tider igen. Stockholm behöver ett bra damlag för det har varit jäkligt kämpigt.

– Det krävs mycket för att slå Linköping och Rosengård som har legat i toppen länge och jobbat stenhårt för att vara där, men vi kan definitivt utmana. Det är känslan. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!