Jesper Blomqvist karriären och bråken: ”Knappt så jag ville vara med och fira”

Våren 1999 spelades finalen i Champions League mellan Manchester United och Bayern München inför ett fullsatt Camp Nou i Barcelona.

Domare var den italienske legendaren Pierluigi Collina.  

Bayern hade stjärnor som Oliver Kah och Lothar Matthäus.

Manchester United flög concorde från London till Barcelona och i det laget fanns stjärnor som Peter Schmeichel, Gary Neville, Jaap Stam och Dwight York.

Och vilket mittfält!

Ryan Giggs, David Beckham, Nicky Butt och – Jesper Blomqvist.

– Då hade jag varit med på toppnivå i några år, men jag var väldigt nervös innan den matchen. Jag hade varit lite småskadad och var lite osäker på min form.

FöregåendeNästa

1 / 7

Stäng fullskärmsläge

Alex Ferguson var inte osäker på sin svenske spelare. Han jobbade i flera år för att värva Jesper Blomqvist. Trots problem med skador hade Blomqvist också visat sin klass.

– Jag gjorde en okej match i finalen, blev utbytt i 67:e minuten, in kom Teddy Sheringham, som sedan gjorde mål. Att vända och vinna som vi gjorde - det var helt fantastiskt. Det största jag var med om som fotbollsspelare, säger Jesper. 

0-1 blev 2-1 till United - båda målen kom på tilläggstid och efteråt sa en utmattad Alex Ferguson:

– I can't believe it. I can't believe it. Football, bloody hell... 

Ett dygn senare hyllades Uniteds spelare hemma i Manchester av över en halv miljon människor när hjältarna kördes runt i öppna dubbeldäckarbussar.

Jesper Blomqvist fick uppleva en historisk säsong, då United vann Champions League, Premier League och FA Cupen.

– Det var en fantastisk säsong. Och det var härligt att uppleva den där paraden. Men det var inte så mycket firande som man kan tro. Det var Manchester United - och då gällde fokus på nästa säsong.

20 år efter den klassiska finalen möttes lagen igen, på Old Trafford, och Jesper Blomqvist var en av veteranerna på planen.

Publiksiffran: 61 175 åskådare.

***

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Han hade kunnat vara tränare på toppnivå. Han hade kunnat vara tv-expert. Han har testat bådadera - men valt bort det.

– För mig handlar det om att hitta det jag verkligen har passion för. Och det är mat! Jag älskar att laga mat, att äta mat och att bjuda på god mat.

Efter några trevande år efter fotbollskarriären läste han en kurs i matlagning på universitetet.

– Det var det roligaste jag hade gjort på flera år. 

Sedan upptäckte han en lokal pizzeria hemma på Lidingö som serverade ”den bästa pizzan jag ätit i Sverige”.  Han tog kontakt med ägarna och plötsligt hade Jesper hittat sitt nya lag. Han blev delägare och numera har restaurangen 450 Gradi nya lokaler i en kulturminnesmärkt fastighet vid havet på Lidingö.

Hur ”hands on” är du?

– Jag lagar inte så mycket mat här. Men jag kan vara med och prova nya rätter och komma på nya pizzor. Annars är jag med i det daliga: jag är hovmästare, jobbar med administration, personal, beställningar, kassasystem - ja, allt. Det är väldigt kul!

Sonen Caspar sitter vid ett bord intill oss.

Vad är godaste maten pappa som gör?

– Hans pasta carbonara. Absolut.

Jesper ler och säger:

– Italienska köket är nummer ett. Jag gillar svensk husmanskost också. Men Italien är bäst. Så är det bara.

***

Jesper Blomqvist växte upp i lilla Tavelsjö, strax utanför Umeå, och utmärkte sig tidigt, som då han var med i en fotbollscup med äldre spelare och gjorde 14 av 18 mål för sitt lag. Han var lagkompis med blivande NHL-spelaren Mats Lindgren i tv-pucken. 

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

– Sport var min stora passion och hela min uppväxt kretsade kring idrott. Fotboll var roligast. Men jag tänkte aldrig: ”Gud, vad bra jag är”. Allt rullade bara på och jag tog steg för steg. Jag har aldrig haft höga tankar om mig själv.

Blomqvist blev tidigt eftertraktad av toppklubbar i Sverige.

 – När jag var 14-15 år började folk höra av sig. Jag fick komma ner och träna med Norrköping, AIK och IFK Göteborg. Tord Grip, som då tränade Malmö FF, kom till Tavelsjö och hälsade på. Men jag tackade nej till alla. Jag spelade i Umeå och gick klart gymnasiet. Sen flyttade jag till Göteborg.

Varför valde du Blåvitt?

– IFK fortsatte att vara intresserade och att hålla kontakt med mig. Jag kände att de verkligen ville ha mig. IFK hade ett bra upplägg och jag skrev på för deras ungdomslag,. 

Första träningen med A-laget blev ingen succé. Efteråt var stjärnbacken Pontus Kåmark förbannad och undrade: 

– Vad fan har ni tagit hit den där Blomqvist för?

Jesper skrattar åt minnet.

– Pontus sa det inte till mig då, han pratade med andra. Han tyckte jag var så dålig de första träningarna. Tio dagar senare fick jag hoppa in i min första allsvenska match. 

I september 1993 gjorde 19-årige Jesper Blomqvist sin första allsvenska match, mot Västra Frölunda. Han var med och vann guld senare samma höst.

Året därpå blev han VM-spelare.

Jesper Blomqvist var betydligt bättre än Pontus Kåmark trodde från början.

– Jag var lite skärrad de där första träningarna. Sen tog jag för mig mer. 

***

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

I VM 1994 var 20-årige Jesper Blomqvist startspelare i premiären mot Kamerun. 

– Jag hade bara spelat 14-15 allsvenska matcher innan dess. Förbundskapten Tommy Svensson trodde verkligen på mig. Jag vet att Roland Nilsson och andra i landslaget nästan var rädda över att möta mig på träningarna i USA eftersom jag körde så hårt. För mig fanns det bara att ge allt på träningarna och några av de andra sa åt mig några gånger att lugna ner mig, haha.

– Jag fattar fortfarande inte att Tommy gav mig chansen som han gjorde. Det var coolt att de vågade satsa på mig i första matchen.

Jesper gjorde inte bort sig i premiären, även om det inte blev succé. Resten av turneringen fick han sparsamt med speltid.

– Jag levererade inte riktigt i första matchen. Andra gjorde det mycket bättre än mig. Men jag fortsatte kämpa på träningarna. Det är klart att jag ville spela och var förbannad för att jag inte var med, men inte på någon annan, utan på mig själv - för att jag inte presterade bättre.

Kände du dig delaktig i bronset?

– Inte då. Det var knappt så jag ville vara med och fira. Det enda jag tänkte direkt efter var att jag ville tillbaka till Göteborg och visa vad jag kunde. Jag var otrolig revanschsugen.

Hur tänker du tillbaka på VM nu?

– Det är alltid kul när vi har återträffar med 94-gänget. Nyligen var vi och såg GES tillsammans. Det är fantastiskt kul att träffas och se hur alla mår. Jag var så ung på VM och när de andra var ute på en massa bus, som jag fått veta i efterhand, låg jag på hotellrummet, haha. 

Revanschlusten efter VM var också början på en fantastisk svensk fotbollssaga. Då IFK Göteborg välte jättar ute i Europa.

***

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Hösten 1994 inleddes gruppspelet i Champions League och i Göteborgs grupp fanns turkiska mästarna Galatasaray, Barcelona och Manchester United.

– Vi visste att vi var bra. Vi var många från IFK som varit med i VM. Ravelli och Kåmark hade spelat mycket. Men jag, Stefan Rehn, Mikael Nilsson och Magnus Erlingmark hade nästan inte spelat någonting. Alla var revanschsugna. Vi var flera som ville visa att vi dög. Det var en stor anledning att det gick så bra i Champions League, säger Jesper och fortsätter:

– Jag kom tillbaka till en tryggare miljö där jag kände mig hemma. Och jag ville verkligen visa vad jag kunde. Och då lossnade det.

Det kan man lugnt säga att det gjorde.

Trots en lite försiktig start i Manchester.

 – Första matchen på Old Trafford glömmer jag aldrig. Bara att komma in på arenan och träna dagen före match. Det kändes jättestort - bara wow. Men vi blev lite för fega efter det. Vi borde vunnit redan den matchen.

Nästa möte med United är en klassiker. IFK Göteborg visade toppklass mot Manchester United på Nya Ullevi och vann med 3-1.

Jesper gjorde ett mål, spelade fram till nästa och blev fälld så det blev straff och 3-1.

Alex Ferguson stod vid sidlinjen och tänkte

– Honom ska jag ha...

***

FöregåendeNästa

1 / 7

Stäng fullskärmsläge

Göteborg vann alla gruppspelsmatcher hemma, spelade oavgjort borta mot Barcelona och vann gruppen.

I kvartsfinal fick IFK möta Bayern München.

– Vi möttes i mars, då vi haft långt speluppehåll. Hade vi mött Bayern i december då hade vi slagit ut dem. Ja, det borde vi ha gjort ändå. 

Det blev 0-0 i München och 2-2 på Nya Ullevi, Bayern gick vidare tack vare fler mål på bortaplan.

Storklubbar stod i kö för att värva Jesper Blomqvist.

– Då var jag i riktigt bra form, alltså. Men jag sa nej till alla. Ville vara kvar ett år till i IFK.   

Hur många jagade dig?

– Det var väl alla, haha. Manchester United, Barcelona, Sampdoria - som tränades av Svennis. Kevin Keegan, som hade Newcastle, hörde av sig. 

Jesper Blomqvist hade klart för sig vad han själv ville.

– Jag ville till Milan. Det var det klart bästa laget i världen då. Det var dit jag ville. Ja, jag skulle bara dit, säger han.

Så blev det också. 

***

Jesper Blomqvist vann ett sista guld med IFK hösten 1996 innan han flyttade till storklubben i Milano.

 – Jag som spelat VM och Champions League trodde jag var förberedd. Men det var jag inte. Så här i efterhand kan jag tänka att det hade varit bättre för mig att gå till ”Svennis” och Sampdoria.

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Han kom mitt under säsongen till en storklubb som fått stora problem och förlorat ovanligt många matcher. 

Supportrar var arga. Ledare var arga. Spelare var arga, oroliga - och rädda om sina jobb.

– Det var extrem konkurrens och inte alls samma laganda jag var van vid från Göteborg. Det var nästan helt tvärtom. Alla vaktade sin egen rygg. Det tog ett tag innan jag fattade läget. det var tufft. När det gick dåligt för laget var det också många av nykomlingarna som fick mest skit. 

För första gången i sitt liv upplevde Jesper stunder då han inte tyckte det var roligt med fotboll.

– Det var inte kul att gå ut på San Siro med en känsla av rädsla för att misslyckas. Det var svårt att hantera.

Fick du någon kompis i laget du kunde snacka med om läget?

– Nej, inte på det sättet. Man pratade inte om sånt. Alla körde sitt eget race. 

Trots dundersuccé i debuten. Ägaren Silvio Berlusconi kallade Blomqvists första match i Milan för den ”bästa debut jag sett på San Siro”, så blev det ingen rolig fortsättning.

Milan underpresterade och vann inga titlar den säsongen.

– Då var det mycket hemlängtan. Telefonräkningarna var inte nådiga. Visst, det hade jag råd med - men det blev dyrt.

Säsongen därpå skulle det bli succé och Jesper fick svenskt sällskap av Andreas Andersson. Förväntningarna var höga. 

– Jag och Andreas hängde ihop hela försäsongen, bodde tillsammans och peppade varandra. Det kändes bra, säger Jesper.

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Dessvärre hade han ett problem.

Tränaren Fabio Capello.

***

Jesper Blomqvist har haft några av fotbollshistoriens största tränare: Alex Ferguson, Arigo Sacchi, Carlo Ancelotti, Fabio Cappello...

Men bäst av alla?

– För mig var det Roger Gustafsson i IFK Göteborg. Det var han som gav mig chansen från början. Han var väldigt speciell. Vi vann fyra guld på raken med IFK och gjorde det bra i Champions League. Han var oerhört skicklig på det han gjorde.

Jesper hyllar även Fabio Capellos fotbollskunskaper. 

– Capello var en duktig tränare, men för mig var han inte bra. Han krävde en annan mentalitet av spelarna. Ena dagen var det svenskarnas fel att vi förlorade, nästa dag var det holländarnas fel. Innan premiären sa han plötsligt att jag var femte valet på min position på mittfältet. 

Jesper skakar på huvudet när han berättar.

– Det var sjuk konkurrens om platserna i laget. Jag var inte rädd för det. Men när du känner att tränaren inte tror på dig...

Jesper lyckades på egen hand få igenom ett klubbyte. 

– Parma ville ha mig. När Capello fick höra det var jag plötsligt inte femtevalet längre. Men då var det försent. Då hade jag bestämt mig.

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Jesper Blomqvist flyttade till Parma.

Vad tar du med dig från tiden i Milano?

– Det var min drömklubb och det var ett tufft beslut att lämna. Det var många fantastiska spelare i Milan. Maldini, Baresi och Weah - för att nämna några. Weah stack ut mest för mig, vilken talang, med ett helt otroligt rörelsemönster. Det var lärorik tid, på många sätt. 

Fabio Capello blev inte glad.

– Han blev tokig när han fick veta att det var klart. Men jag var också arg som hade fått ge upp min dröm. 

Ett par månader senare gjorde Jesper en av sina bästa matcher i karriären. 

– Vi mötte Milan i italienska cupen, på San Siro. Jag hade laddat i en vecka för den matchen. Jag gjorde en väldigt bra match.

Det blev ingen hjärtlig kram då du mötte Capello på arenan?

– Vi hälsade inte ens på varandra.

***

Det blev en säsong i Parma och en sjätte plats i ligan och Jesper blev lagkompis med spelare som Gianluigi Buffon, Dino Baggio, Hernan Crespo, Fabio Cannavaro och Lilian Thuram.

– Det var många bra spelare, många unga ”up and coming” och jag hade snappat upp mer av italienskan, könde mig mer hemma i Italien och hade en bra tid. Det var en helt annan laganda än i Milan, vi var ofta ute och åt tillsammans och Parma var ju lite mer som Tavelsjö, haha.

FöregåendeNästa

1 / 7

Stäng fullskärmsläge

I slutet av säsongen hörde Alex Ferguson av sig igen.

– Från början ville jag vara i Milan, sen trivdes jag bra i Parma och ville stanna där - men helt plötsligt var jag i Manchester, säger Jesper och skrattar.

Inget annat lag i England har överträffat Manchester Uniteds säsong 1998/99. Då United vann ligan, FA Cupen och Champions League.

– Redan från början upplevde jag något annorlunda. Nu var jag ingen svensk nykomling, nu kom jag från Italien och de frågade mig hur man gjorde saker i Milan. Sen var det bättre stämning i laget. Det var många tuffa individer och väldigt många tuffa träningar.

Hårdast av dem alla var Roy Keane.

– Men allt han gjorde var för lagets bästa. Han gjorde inget för att hävda sig själv. Han ville vinna. 

Keane missade Champions League-finalen på grund av ett gult kort i semifinalen, som han tyckte berodde på en för dålig passning från Jesper Blomqvist. 

– Ja, han var sur på mig för det. Han är speciell, men en spelare som alla vill ha i sitt lag. Det var likadant om någon kom tillbaka efter skada. Då körde han extra hårt på träningen mot den spelaren, för att se om han pallade. 

Hur var David Beckham?

– Hårt jobbande. Men väldigt blyg i början. Han sa inte så mycket. Tog inte för sig så himla mycket, men var en superduktig spelare. 

Hur var Alex Ferguson som coach?

– En väldigt hjärtlig och varm person. Inte alls som han verkar i tidningarna. Han brydde sig verkligen om folk. Han kunde komma in och sjunga i omklädningsrummet innan träningar. Men om vi förlorade och han blev arg. Då kunde det gå hett till.

Du har blivit utskälld av Ferguson några gånger?

– Ja, det var hans sätt att väcka laget. Då kunde han skälla som en galning.

Tyvärr var det under den här tiden som Jesper Blomqvists skadeproblem började.

***

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Det blev tre år i Manchester - men de sista två åren tvingades han enbart ägna sig åt rehabträning. 

– Det började efter Champions League-finalen. Jag hade en bra försäsong året därpå och gjorde mål i träningsmatcher. men sedan svullnade knät upp och det blev aldrig riktigt bra.

Jesper Blomqvist var bara 25 år. Han kämpade vidare i flera år och gjorde bland annat 15 Premier League-matcher för Everton - men det blev också fyra knäoperationer på fyra år.   

Det måste varit en väldigt tuff tid?

– Det var inte roligt alls. Till slut tvingades jag inse att - det går inte längre.

Kan du förbanna din otur?

– Jag vet att jag egentligen hade mer att ge. Det är inte så att jag sitter och deppar. Men det kan kännas lite surt att jag inte fick ut det bästa av mig själv 

Han hyllar Djurgården som gav honom chansen och tränarna Zoran Lukic och Sören Åkerby som tog med honom i laget som vann SM-guld 2003.

Hur mår kroppen i dag?

– Det är skönt att jag inte behöver bry mig om knät svullnar upp. Jag mår bra! Jag behöver inte kämpa med knät. Jag kan spela veteranmatcher, spela padel, åka längdskidåkning och slalom. Allt går bra om jag inte pushar mig för hårt.  

Däremot har han lagt ner alla tankar på att bli tränare på elitnivå. Han blev avskräckt under sin i Hammarby.

***

FöregåendeNästa

1 / 7

Stäng fullskärmsläge

Efter spelarkarriären blev han tränare i först Enköping och sedan Hammarby. Tiden i Hammarby slutade med att både han huvudtränaren Michael Borgqvist valde att kliva av efter att ha utsatts för både hat och hot.

– Det hände mycket som inte hör hemma runt ett fotbollslag. Höga krav är inte fel. Men när man inte ens kan lämna arenan för att det står arga fans utanför. Det där tog död på min kärlek till fotbollen för en tid. Jag kollade inte ens på matcher på flera månader efter tiden i Hammarby. Och jag tappade passionen för att vara tränare helt efter det.

Han är tydlig med att fotbollen måste bekämpa de mörka krafterna.

– Jag kan själv som supporter känna frustration, men det måste vara rim och reson. Hat och hot är aldrig okej. 

***

Du har vunnit mycket tävlingar i tv - som Let´s Dance och Sveriges Mästerkock VIP. Är det vinnarskallen från fotbollen som segrar?

– Jag tycker om nya utmaningar. Allt jag varit med på i tv har varit roliga grejor, även om det var nervöst med Sveriges Mästerkock med tanke på det jobb jag har i dag. Och att matlagning ligger närmast hjärtat. Det hade ju inte varit snyggt om jag gjort bort mig och åkt ur direkt.  

Vi vet att du är bra på fotboll, bra på att dansa, bra på att laga mat - vad är du dålig på?

– Haha, jag kommer inte ställa upp i någon tävling där det gäller att sjunga. 

Sonen Caspar skrattar.

– Nej, gör inte det, pappa.

***

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Till sist, några avslutande frågor: Mäktigaste arenorna du spelat på?

– Old Trafford är en av de bästa. Den tänker jag på först. Nou Camp blev direkt en favoritarena för mig också. Det är fantastisk atmosfär på Anfield Road. Och på San Siro, förstås.

– Sen måste jag säga The Dell också. Southamptons gamla arena. Det kändes som publiken satt en halvmeter från sidlinjen där. Vi fick dricka te i paus och vi fick knappt plats i omklädningsrummet. Det var en riktig klassisk engelsk arena.

Otäckaste match?

– Jag var upplevt Everton-Liverpool och Milan-Inter. I dessa derbyn är det mycket heta känslor. Jag gjorde en riktig miss i Everton en gång. Vi skulle möta Liverpool runt jul och jag kom till en träning några dagar innan i en röd tröja. Då fick jag lära mig vad som gällde den hårda vägen.

Han skrattar åt minnet.

Ingen i Everton skrattade när Blomqvist kom i fiendens färg strax före ett derby.

– Vad fan gör du, Jesper? Du kan inte ha rött på dig, skrek flera lagkompisar. 

En annan het match var med Parma i Neapel. Parma ledde med 4-0 och Jesper var i toppform. Han hade gjort ett mål och ville bara ösa på och göra flera mål.

Då sprang lagkompisen Massimo Crippa, med ett förflutet i Napoli, fram till honom på plan.

– Ge dig, Jesper. Ta det lugnt. Nu räcker det.  

Blomqvist fattade ingenting.

– Ta det lugnt? Vad snackar du om?

– Titta på läktarna, svara Crippa.

Där var det totalt kaos. 

Jesper berättar:

– Napolis supportrar var vansinniga, de hade börjat slita sönder stolar, tänt eld på stolar.

Crippa förklarade läget på planen:

– Vi kan inte förödmjuka dem totalt. Då slutar det inte bra här...

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Värsta rivaliteten i England?  

– När jag var i United låg City inte i högsta serien. Våra värsta rivaler var Liverpool. Det var därför landslaget inte blev bättre på den tiden. För spelarna i United och Liverpool kunde inte prata med varandra. De satt inte ens vid samma bord. För Beckham, Butt och Neville var Gerrard och de från Liverpool fienden 

Bäste spelare du mött?

– ”Original-Ronaldo”, då han spelade i Inter. Han var fantastiskt bra.

Vilket är ditt hjärtas lag?

– När jag växte upp hejade jag inte på något lag. Nu är det Manchester United. Jag har jobbat som ambassadör för klubben i flera år och spelar veteranmatcher med dem. United har verkligen blivit mitt lag.