Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Jag satt ensam – och bara storgrät”

Förbundskapten Janne Andersson. Foto: AXEL ÖBERG
Janne Andersson har tagit Sveriges herrlandslag i fotboll till det första VM-slutspelet på tolv år. Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN
SportExpressens Anna Friberg har träffat förbundskapten Janne Andersson för en intervju. Foto: AXEL ÖBERG
Janne Andersson. Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

Han ser krasst på det mesta.

Att VM-äventyret snabbt kan vara över och att tränarkarriären kan få ett oväntat slut.  

Men det finns tillfällen när Janne Andersson, 55, tappar kontrollen.

Som den där gången i spelarbussen. 

– Jag satt ensam längst fram och storgrät på väg till matchen, säger Sveriges förbundskapten. 

Om drygt en vecka står Janne Andersson inför sitt livs största utmaning som fotbollstränare när Sverige inleder VM med att möta Sydkorea i Nizjnij Novgorod.  

Den 55-årige hallänningen har tagit det svenska herrlandslaget till VM-slutspel för första gången på tolv år. 

Men hur ser han egentligen på sin egen roll som förbundskapten?

"Saker flyger i huvudet"

Jobbet som tidningsbud gjorde Janne Andersson till morgonmänniska. En vana som sedan har hängt med från ungdomsår.

Under hans tid som tränare i Norrköping förstärktes den ytterligare. 

– De första åren pendlade jag från Halmstad och gick upp halv tre på morgonen för att vara på plats i tid.  

Janne Andersson hade gjort 19 år som allsvensk tränare när han tog över som förbundskapten för det svenska herrlandslaget. Foto: AXEL ÖBERG

Klockan är tio på förmiddagen och Janne Andersson sitter i förbundets lokaler i Solna. Den här morgonen tog han bilen från hemmet på Lidingö till jobbet.

– Men jag brukar cykla eller gå, det tar två timmar att promenera hit. Det kanske inte är så mycket till träning, men det är en bra tid att tänka. 

Och det är just att tänka som mycket av Janne Anderssons jobb går ut på. 

Åtminstone är det så han själv ser på sin roll som förbundskapten för det svenska herrlandslaget i fotboll. 

– Jag har inget av och på, det finns inga arbetstider i det här jobbet. Åtminstone fungerar inte jag så. Självklart är jag ledig ibland men jag tänker inte på det på det sättet. Jag vet nästan aldrig vilken veckodag det är. 

– Att vara fotbollstränare är mer en livsstil, jag lever med det alltid och trivs med det. Mycket av tankearbetet sker under min egentid när jag är ensam. Då flyger sakerna runt i huvudet, vilka spelare jag ska ta ut, hur vi ska spela och allt det där. 

"Har gjort människor ledsna"

Den 15 maj bestämde sig förbundskapten Janne Andersson för vilka spelare som ska få åka till VM i Ryssland. 

På vissa positioner var valet enkelt, andra innebar mer grubbleri. 

Och så det där med de som inte blev uttagna. 

– Jag vet att jag har gjort några människor väldigt ledsna och besvikna för att de inte får åka med till VM, och det tycker jag faktiskt är riktigt jobbigt. 

Janne Andersson, som hittills pratat snabbt och nästan mekaniskt, tystnar en stund.

– Det finns spelare som definitivt har gjort sig förtjänta av att komma med, men som ändå inte blev uttagna och det är tufft för dem. Jag har tagit ut trupper många gånger men just den här gången var det extra speciellt. Det är första gången sedan 2006 som Sverige är i VM och som spelare kanske man bara får en chans i livet att spela VM.

En ny kort tystnad. 

– Och så kommer jag och krossar den drömmen. Det tycker jag inte är kul. 

Janne Andersson tillsammans med lagkaptenen Anderas Granqvist. Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

När Janne Andersson tog jobbet som svensk förbundskapten förändrades hans liv på flera sätt. Den största förändringen menar han själv varken handlar om att han nu har en mer offentlig roll eller högre krav på att leverera. 

– Nej, det handlar om jag har en mycket större frihet nu. I Norrköping var jag både sportchef och tränare vilket innebar att de dagar jag inte hade träning var jag ändå på plats och hade möten. Fysiskt var jag bunden att vara där i princip varje dag året runt, och den bundenheten sliter på en. 

– I dag har jag en frihet som jag inte har haft på 30 år och den uppskattar jag oerhört mycket, även om jag tidsmässigt jobbar lika mycket som förbundskapten. 

Det låter nästan som du har gjort ditt som klubbtränare? 

– Nej det vet jag inte, men jag värderar den här friheten väldigt högt just nu. Bara en sådan sak att jag kan åka och hälsa på min dotter i Skåne en helg, sådant kunde jag aldrig göra tidigare. 

– Samtidigt kan jag inte säga att jag känner mig helt färdig med klubbtränarbiten, jag kan absolut tänka mig att hoppa på det igen när jag är klar med det här. 

– Och man vet aldrig när det tar slut i den här branschen. 

Är du rädd för att få sparken?

– Nej, och det har jag aldrig varit för man kan inte fundera på det sättet. Det enda jag vet är att jag kommer att göra mitt bästa och omge mig med människor som gör sitt bästa. Utifrån det kan vi antingen vinna, spela oavgjort eller förlora. Jag kan inte göra mer än så. 

– Det är klart att det är jättetråkigt om jag inte skulle få fortsätta kontraktet ut, men så kan man inte gå runt och fundera. 

Är rädd för ormar

Namn: Janne Andersson, fast jag heter egentligen Jan.

Ålder: 55 år.

Familj: Frun Ulrika, två döttrar, Louise och Julia. Två barbarn. Samt hunden Conrad.

Bor: Lidingö, Stockholm. 

Yrke: Fotbollstränare.

Inkomst: Tillräcklig.

Fritidsintresse: Träna utomhus i frisk luft. Umgås med gamla kompisar.

Bästa egenskap: Prestigelös.

Sämsta egenskap: Kan vara tjurig om jag inte får som jag vill.

Det gör mig rädd: Ormar. De är synnerligen obehagliga. 

Framtidsdröm: Jag drömmer inte, jag försöker jobba i stället. 

Har du bra självkänsla?

– Utan att gå in på psykologiska definitioner så kanske självkänsla är något djupare. Men bra självförtroende har jag. Om inte jag tror att jag är rätt man för förbundskaptensjobbet så skulle det här aldrig gå. Därmed inte sagt att jag är självgod och går runt och tror att jag är bäst på allting, det är jag absolut inte. 

– Med åren har jag lärt mig att jag måste ta hjälp av andra. Förr hade jag ett extremt kontrollbehov och skulle visa att jag kunde allt. Jag tejpade till och med spelares fötter, fast jag knappt visste hur man gjorde. 

Hur är du som chef?

– Det får du fråga andra. 

Janne Andersson berättar dock att han har gjort ett chefstest i samband med en intervju med tidningen Chef. 

– Jag fick bra betyg på allt utom att ge dagligt beröm. Men jag resonerar som så att gör man det man ska då behöver man inte ha beröm. Det är ju därför man jobbar, för att man ska göra något bra. Det är normalläge för mig. 

– Så de jag är chef över är inte speciellt vana vid beröm. 

SportExpressen har träffat Janne Andersson för en intervju inför VM i Ryssland. Foto: AXEL ÖBERG

"Det var riktig ångest"

Janne Andersson och frun Ulrika flyttade till Lidingö utanför Stockholm när Janne fick jobbet som förbundskapten. Paret hade sedan några år lämnat Halmstad för Norrköping där de bodde sista tiden. 

Att de nu skulle bo i Stockholm var det egentligen ingen diskussion om. 

Men det fanns ett problem med flytten. 

– Det var en riktig ångest att ge sig in på Stockholms bostadsmarknad. Den är hemsk. Min fru sa att jag var tvungen att acceptera den, men jag vägrade på riktigt. Jag sa att "det är för dyrt, vi kan inte betala det här". Jag tjurade verkligen. Till slut, efter flera månader, fick jag ge med mig. Men det var verkligen en mental process. 

Janne Andersson tillsammans med frun Ulrika. Foto: OLLE SPORRONG

Hur mycket tjänar du som förbundskapten? 

– Jag kommenterar aldrig sådant. Men jag har en bra lön i dag och det har jag haft som allsvensk tränare också. 

Vad betyder pengar för dig? 

– Har man en bra lön som jag har så är det en trygghet och det ger möjligheter att välja lite mer. Men jag har ärligt talat inga dyra vanor. Vi reser lite då och då, mycket mer än så är det inte.

"De har fått vara ensamma"

Du har alltid haft ett jobb där du har rest mycket, tycker du att du har försakat din familj?

– Ja, försakat så till vida att jag gärna hade varit hemma mer. Och den här bundenheten jag har haft har ju inneburit att Ulrika och barnen har fått vara i väg en hel del ensamma på lov och så vidare. Där hade jag så klart gärna varit med mer. 

– Samtidigt så har det varit medvetna val. Där och då har jag ansett att det har varit värt det. Och vi har varit ganska överens om det här, Ulrika och jag. Men visst, hade jag kunnat leva om mitt liv hade jag gärna varit ännu mer med barnen... 

– Men jag hade ju gärna gjort det andra också, så är det. 

Janne Andersson menar att jobbet som fotbollstränare är en livsstil. Foto: HENRIK ISAKSSON/IBL / /IBL

Janne Andersson svarar snabbt och rakt på frågorna han får.

– Jag är ganska krass med det mesta, förutom när det kommer till barnbarnen. Då blir jag väldigt känslosam. 

"Jag storgrät"

Sveriges förbundskapten har två döttrar, båda har var sin dotter och när Janne Andersson berättar om när det första barnbarnet föddes tåras ögonen. 

– Det var den sista VM-kvalmatchen i höstas och vi var i Amsterdam för att möta Holland. När vi sitter i bussen på väg till arenan och jag precis är på väg att stänga av min mobil så ringer den. Det är min svärson som berättar att jag har blivit morfar.

– Lilla Lou hade fötts. 

Janne Andersson är smått tagen när han tänker tillbaka på stunden. 

– Jag var redan fylld av känslor inför matchen och sedan kom det här samtalet. Då brast det för mig. Jag satt ensam längst fram i bussen och storgrät. Allt hade gått bra vid förlossningen så det var inget sådant, jag blev bara så oerhört berörd.

– När vi väl kom till arenan lyckades jag samla mig och kunde coacha som vanligt. Men efter matchen skällde jag ut mina kolleger, och sa: "ni är ju helt odugliga som medmänniskor, här sitter jag och gråter längst fram i bussen och ingen märker det", haha. 

I dag spelar Sverige genrep mot Peru, om nio dagar är det VM-premiär mot Sydkorea. Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

I dag spelar Sverige sin sista träningsmatch inför VM, mot Peru i Göteborg. Nio dagar senare väntar VM-premiären mot Sydkorea. 

Janne Andersson säger att han är förväntansfull och väl förberedd inför äventyret i Ryssland. 

Men han medger att en märklig känsla infinner sig ibland. 

– Jag fattar att vi ska spela VM, men jag kan inte se mig själv stå på en plan i Ryssland. Om jag lyfter blicken och ser på det utifrån har jag fortfarande svårt att förstå att jag är förbundskapten för det svenska herrlandslaget i fotboll. 

Varför då?

– Jag ser mig själv som en väldigt vanlig människa och en väldigt vanlig fotbollstränare. Jag har tränat tjejer och killar, tvättat västar och kritat planer. Jag har gjort allt det där, och nu är jag här.

Janne Andersson skrattar till. 

– Det finns bara en förbundskapten för det svenska herrlandslaget i fotboll – och det är jag. Det är fortfarande en väldigt, väldigt konstig känsla. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!