Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Kan undra om det finns ett utbrett hat i Sverige”

Caroline Seger.
Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN
Caroline Seger tilldelades Diamantbollen för andra gången i karriären i höstas.
Foto: MAXIM THORE / BILDBYRÅN
Caroline Seger och hennes Rosengård är regerande svenska mästare.
Foto: ANDREAS HILLERGREN/TT / TT NYHETSBYRÅN
Caroline Seger och det svenska landslaget tog hem VM-bronset i Frankrike förra året.
Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

MALMÖ. Hur orkar folk hata så mycket?

Det är en av frågorna Caroline Seger, 35, ställer sig. 

Hon, som varit en av svensk fotbolls viktigaste spelare under lång tid, har vant sig vid att damfotboll aldrig bara är fotboll. 

– Jag har aldrig begärt att alla ska älska det jag håller på med. Men däremot respektera det, säger Seger i en stor intervju där hon också berättar om den mörka tiden i Frankrike, varför hon sluppit de värsta homofoberna och hur hon ser på framtiden.   

Malmö är grått och regnet hänger i luften, Rosengård har avslutat dagens träning på IP. Inne i klubblokalen konstaterar en i personalen på kansliet att det nog är dags att dra på elementen. 

Caroline Seger har sommarsolbrännan kvar i ansiktet, i handen har hon en tömd matlåda när hon slår sig ned efter lunchen. 

35-åriga Seger är inne på sin 15:e säsong som fotbollsspelare på högsta nivå. 

– Ibland försöker jag tänka tillbaka hur jag kände då i början, men det är svårt att jämföra. Jag minns inte om det var så att jag studsade upp till träningen. 

– Men det är inte så att jag tänker ”fy fan, vad jobbigt att gå till träningen” nu, så är det absolut inte. Fotbollen är mitt jobb, jag går dit för att prestera. 

Det har gått tre veckor sedan damallsvenskan stod i ett avgörande läge, inför den tidiga seriefinalen var Rosengård tre poäng efter ledande Göteborg.

– Hade vi inte vunnit då hade det nog varit kört med tanke på hur skickliga Göteborg är.

VM-brons som lagkapten, SM-guld som lagkapten och Diamantbollen. Förra säsongen var en av Caroline Segers mest framgångsrika någonsin. 

Ändå är hon inte riktigt nöjd. 

– Nej, det är jag aldrig. Jag tror att det är på gott och ont, det är det som har tagit mig dit jag är i dag, att jag hela tiden har strävat efter, ”lite bättre kan du”. 

– Men det har också varit det jobbiga. Jag kan aldrig riktigt landa i den fotbollsspelare eller person jag är. 

”Ville bara vara fotbollsspelare en kväll”

När Caroline Seger tilldelades Diamantbollen i november var det många som förväntade sig ett brandtal av den svenska lagkaptenen. 

Men det blev inget. 

– Fischer hade varit fantastisk året innan, och det blev bra på många sätt. Och sen kom jag. Men nej, för en gångs skull i min karriär och efter ett sådant år ville jag få njuta av priset och bara vara fotbollsspelaren Caroline Seger för en kväll. 

– Jag är så van att få svara på frågor som inte rör själva fotbollen. Det förväntas att jag ska ha svar på tal på om det mesta när jag blir intervjuad. Och det är inte fel, för så ser vår verklighet ut. 

Är du trött på att svara på frågor som inte rör själva fotbollen?

– Ja och nej, för jag tycker att det är en plattform jag har. Och kan jag vara med och göra skillnad och inte bara springa efter en fotboll, då vill jag absolut vara en person som är med och påverkar. 

– Sedan önskar man ibland att man bara kunde få vara glad och lycklig för att man har vunnit en match. 

Damfotboll är aldrig bara fotboll, men Caroline Seger menar också att det har gett henne något annat. 

– Det är den bästa skolan som jag någonsin har kunnat gå. Jag har fått en utbildning i något mer än att bara bli en fotbollsspelare. Vad som är rätt och fel och vad jag tycker är viktigt. Vilka frågor jag vill ta del av och att jag har gjort något mer i min karriär än att vinna titlar. 

Har det varit en hård skola?

– Ja, och det är det fortfarande. Vi brottas ständigt med frågor om allt från varför konstgräsplaner ser ut som de gör, varför alla lag fortfarande 2020 inte har en sjukgymnast till hur folk orkar hata så mycket. 

”Jag är homosexuell, ingen hemlighet”

Caroline Seger tystnar en kort stund innan hon utvecklar resonemanget kring hatet. 

– Jag har aldrig begärt att alla ska älska det jag håller på med, men däremot respektera. Det är det enda jag kräver. 

Rösten är intensiv när hon fortsätter:

– Det här att man får höra, ”ni kan inte spela fotboll”, ”ni är inte tillräckligt bra”, ”ni ska inte tro att ni ska tjäna lika mycket pengar för ni drar inte in lika mycket pengar”. 

– Det är samma sak hela tiden. 

Har du inte blivit avtrubbad efter alla år?

– Jo, ibland tänker jag att ”där var det en till som tyckte så”, och så kan man släppa det. Men vissa dagar blir jag så jäkla irriterad, för vi har slagit oss blodiga bara för att bli respekterade. 

– Låt oss få utvecklas, låt oss få ta plats i samhället. Låt damfotbollen få blomstra. Vad är det som är så farligt med det?

Nu blev det nästan ett brandtal?

– Haha, ja jag höll det nu i stället.

Caroline Seger är lagkapten både i Rosengård och det svenska landslaget.
Foto: CHRISTOFFER BORG MATTISSON / BILDBYRÅN

Seger säger att hon, till skillnad mot landslagskollegan Nilla Fischer, har sluppit undan det allra värsta hatet. 

– Eller jag har åtminstone inte fått konkreta dödshot. Jag har pratat mycket med Fischer om det där. Hon har ju varit mer utsatt, det kanske hänger ihop med att hon är mer frispråkig och att folk tycker hon är störig av den anledningen. Och att hon ofta tar strid i HBTQ-frågor. 

– Jag är också homosexuell, det är ingen hemlighet. Men jag har aldrig behövt hamna i situationer där det är obekvämt eller att det finns ett specifikt hat gentemot mig av den anledningen. 

– Ibland funderar jag på om det är samma människor som tycker och tänker, eller om det finns ett stort och utbrett hat i Sverige. Det gör mig hursomhelst väldigt ledsen. 

”Jag var i en mörk period då”

Damallsvenskan, amerikanska ligan och så spel i två storklubbar i Frankrike, PSG och Lyon, blev det innan Caroline Seger 2017 återvände till Sverige och Rosengård. 

– Jag har fått uppleva oerhört mycket och är väldigt tacksam för det. 

Men. 

– Tiden i Lyon var jättejobbig. Jag hamnade i en situation som jag aldrig varit i som fotbollsspelare, att sitta på bänken. Och jag fick kämpa på ett helt annat sätt. Jag kom från PSG där jag hade varit lagkapten, jag hade precis vunnit OS-silver och tänkte, ”nu ska jag slå mig in här”, men så blev det inte. 

– Jag glömde lite bort vad det var jag kom till, en anrik klubb som vunnit det mesta och med världsspelare. Jag trivdes jättebra med laget och staden, det var inga problem så. Men det var skitjobbigt mentalt. Jag var inte viktig nog.  

När Lyon tog sig till Champions League-final bänkades Seger på nytt. 

– Jag hade gått till final i Champions League med Tyresö, jag hade gjort det med PSG och så gjorde vi det med Lyon och då trodde jag, att nu ska jag få vinna. Men jag fick inte en enda spelminut.

– Hade jag bara varit bättre förberedd på vad som väntade i Lyon, då hade jag kunnat gå in i det med lite andra förväntningar. Då tror jag att det hade varit lättare. 

I samma veva som Sverige spelade EM i Nederländerna sommaren 2017 satt Caroline Seger i förhandlingar för att försöka ta sig ur kontraktet med Lyon. 

– Det var betungande. Jag skulle ladda för match med landslaget och jag skulle vara en bra lagkapten. Samtidigt mådde jag så dåligt för att jag ville bort. Och jag visste att klockan tickade, för sedan stängde fönstret. Det var jobbigt som fan. 

– Jag hade ett år kvar på kontraktet, men i den mörka perioden jag var då, jag hade aldrig orkat fullfölja det. Jag var slutkörd mentalt. Det var ångest att gå till träningen i Lyon. Jag visste att jag inte fick göra ett enda misstag, man hade ögon på sig hela tiden. Gjorde man ett misstag så var man borta och non stop var det någon tränare som skrek på dig, mitt framför alla. Det var en situation jag aldrig hade upplevt tidigare. 

Caroline Seger i Lyon.
Foto: IMAGO SPORTFOTODIENST / IMAGO/FOTO2PRESS/IBL IMAGO SPORTFOTODIENST GMBH

Ångrar du att du gick till Lyon?

– Nej, jag fick testa att spela på absolut högsta nivå med de allra bästa spelarna. Det var häftigt. Och det jobbiga, med att inte vara viktig nog, det blev en stor erfarenhet också, att hamna i en situation där jag aldrig varit tidigare men som många andra är i. Det har gett mig en annan förståelse och hjälpt mig som lagkapten. 

”Acceptera att man inte är i rampljuset”

Caroline Segers kontrakt med Rosengård sträcker sig över 2022. 

– Som det är nu känns det helt perfekt att ha de här åren kvar och sedan göra något annat. Jag känner liksom att en dag måste väl motivationen ändå få sig en liten törn? Men nu vill jag fortfarande vinna, jag vill utvecklas och jag har fortfarande hungern. 

Nästa vecka väntar landslagssamling med Sverige och två EM-kvalmatcher, Ungern hemma i Göteborg på torsdag och Island borta veckan därpå.

– Det ska bli oerhört kul, vi har inte setts med landslaget sedan i mars. Jag har saknat det. 

Ser du dig själv att spela i landslaget lika länge som i klubblaget?

– Det hoppas jag. Men det handlar nog mer om vad kroppen pallar än motivationen, att spela mästerskap är det roligaste som finns. 

Seger medger dock att hon har insett tillvaron i landslaget kan komma att förändras.

– Jag har tillhört stommen i landslaget under lång tid, men det är klart det kommer nya stjärnor. En ny generation som knackar på dörren. Så funkar det. Men man ska också förlika sig med det som fotbollsspelare, acceptera att man inte är rampljuset längre. 

Så vad händer den dagen du slutar spela fotboll? 

– Jag vet att en del har sådant klart för sig långt innan. Men jag har verkligen inte någon plan. Jag håller alla dörrar öppna för vad som ska komma ska efter det här. Men det är väl inte omöjligt att det blir något inom fotboll. Det är där jag har all min kunskap, det skulle kännas bortkastat om jag inte gjorde någonting av det. 

Se mer:

Så firande Rosengård SM-guldet - se sammandrag från guldfesten. Inslaget är från 2019

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.