Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ingesson: "Jag hade gett vad som helst för att få börja om igen"

SPORT-Expressens Johan Orrenius hoppade in bredvid Klas Ingesson på en av resorna från Ödeshög till Borås, där Ingesson är en av tränarna för Elfsborgs U19- och U21-lag. Den förra fotbollsstjärnan njuter av livet. "Oavsett om jag blir 80 eller 40 bast vill jag ta vara på varje dag".Foto: Anders Ylander
ÖDESHÖG-BORÅS. Två år efter VM-bronset 1994 gick Klas Ingessons pojkdröm i uppfyllelse. Äntligen hade han sin skogsgård.
13 år senare tvingades han sätta upp ett nytt mål.
SPORT-Expressen åker bil genom ett snöigt Sverige med en östgöte som föddes med knuten näve.

FAKTA

KLAS OM SINA KLUBBAR


Ödeshög, Sverige, 1973-1985
"Ingen av mina föräldrar hade hållit på med idrott. Farsan har jag sett med en boll en gång, och då vrickade han foten. Så jag vet inte var drivet kom ifrån, men jag hade det tidigt. Fast man hade ju inget att jämföra med och det tog tid innan jag förstod att jag kunde bli nåt."
IFK Göteborg, Sverige, 1986-1990
"Jag fick chansen att provträna efter att Hans Eklund skadat sig. I början stod jag där med stora ögon och tittade på Glenn Hysén, sen fattade jag att det gällde att vara tuff. Under en division 5-match med Ödeshög fick man så många smällar att man var en decimeter hög efteråt. Så jag var van vid hårt spel."
Mechelen, Belgien, 1990-1993
"I början var man inte katig. Jag spelade inte bra, längtade hem men hade en tränare som trodde på mig. Och efter ett tag var man inne i det. Jag tror att det var en lagom stor proffsklubb för mig att börja i."
PSV Eindhoven, Holland, 1993- 1994
"Tung period. Tidningarna skrev att tränaren inte ville ha mig, och det visade sig stämma också. Ibland hade jag god lust att ge upp, men då tänkte jag på skogen och knöt näven. I efterhand kan jag se den här tiden som nyttig."
Sheffield W, England, 1994-1996
"Herregud, vilken värld det var. Lagkamraterna stack till puben efter träningen, ändå klarade de av att springa som djur på lördagsmatchen. Men det var inga sexpack på gubbarnas magar direkt. Jo, på en kanske. Fast han var nog mest mager."
AS Bari, Italien, 1996-1998
"Vilken skillnad alltså. Jag fick genast order om att banta och i syditalien lever folket med sitt lag. Gick det bra fick man gräddfil och behövde sällan betala för nånting. Gick det tungt var man försiktig med att visa sig. Men det var en väldigt fin tid."
Bologna FC, Italien, 1998-2000
"Första säsongen var grym. Vi hade fantastiska spelare och jag var dum nog att stanna trots att Capello ville ha mig till Roma. För snäll, för presidenten höll aldrig sitt löfte. Och när tränaren Francesco Guidolin kom blev det trubbel. Alla skrev att han var så kunnig. Men nån större idiot har jag aldrig träffat."
Olympique Marseille, Frankrike, 2000-2001
"Det verkade intressant när jag kom men klubben var inte i ordning. Det var lite minikaos och jag kom aldrig in i det. Och blev inte långvarig där heller."
Lecce, Italien, 2001
"Först kändes det skönt att återvända till Italien. Men motivationen tröt, jag saknade det där lilla extra och förstod att det började bli dags att sluta. Jag längtade hem till Ödeshög, kan man säga."
Elfsborg, Sverige, 2011- (juniortränare)
"Det var på gång att jag skulle spela för Elfsborg när jag flyttade hem. Men jag saknade elden och det blev inget. Men vi har hela tiden hållit kontakten och jag har alltid gillat sättet Elfsborg jobbar på. När jag fick den här chansen kändes det spännande."

Ödeshögs Idrottsklubbs vattenräkningar blir bara billigare och billigare. Fotbollsklubben som innehar det svenska rekordet för antal säsonger i division 5 har inga stora pengar att röra sig med, så varje sparad krona är välkommen. Men det här med vattenräkningarna bekymrar ÖIK:s ordförande.
Faktum är att Klas Inge Ingesson ser den låga vattenförbrukningen som ett rent hot mot svensk fotboll.
- Ungarna duschar inte ihop längre, säger han. Det är hemskt. Fem minuter efter träningen är alla borta. Det är ju i omklädningsrummet som ett lag svetsas samman! Jag blir görarg på't alltså.
Kan du inte bara införa obligatorisk dusch efter träningen?
- Du, jag har försökt. Men då blev det ju ramaskri.

Klas Ingesson är en engagerad ordförande, men det är inte lätt att driva en förening på en liten ort de flesta ungdomar längtar efter att lämna. Det är heller inte lätt att hitta en yngling i Ödeshög som önskar samma sak som en tonårig Klas Ingesson en gång gjorde. Visst ville han också bli fotbollsproffs, men framför allt handlade det om att en dag kunna ströva, arbeta och jaga i sin egen skog.
- Jag upplevde en del motgångar i fotbollskarriären. Ibland hade man god lust att bara skita i alltsammans men varje gång det gick tungt så tänkte jag: "Skogsgårn... Du måste knyta näven nu, Klas."
Klas Ingesson har knutit den där näven många gånger. Han gjorde det i PSV Eindhoven när tränaren inte trodde på honom. Han gjorde det i Sheffield Wednesday där lagkamraterna drack så många pints efter träningen att Klas aldrig såg några magmuskler i omklädningsrummet. Han gjorde det i Bari där tränaren gav honom tre veckor för att gå ner åtta kilo.
Men 2009 var det annorlunda.
Den gången knöt Klas Ingesson näven för att överleva.

Inne på Lysings konditori i Ödeshög
står alla borden tomma. Klas Ingesson beställer "en kaffe latte eller vad det heter" och får till svar att om han vill ha mjölk i sitt kaffe så får han minsann hälla i det själv från en kanna. Klas skrockar belåtet men ser sedan orolig ut när han tittar ut genom fönstret.
Där ute vräker snön ner så kraftigt att kvällens träning för Ödeshögs A-lag är i fara. Klas försöker styra upp. Snön på grusplanen måste saltas bort och det är upp till klubbens vaktmästare "Sopis" att fixa det. Problemet är bara att "Sopis" alltid är mycket svårnådd vid dåligt väder.
Klas Ingessons mobiltelefon ringer.
- Ja, Klas. Tjenare, tjenare. Hitta "Sopis" och säg te han att salta. Nej, för fan, INTE köra med plogen. Då drar han bara bort allt grus. För jag ska ju till Borås jag, vet du. Bra. Hej.

Ja, Klas Ingesson ska
till Borås han. Sedan ett par månader tillbaka är Klas en av tränarna för Elfsborgs U19- och U21-lag. Tre gånger i veckan tar han bilen för att köra från Ödeshög till Borås och än så länge fungerar det bra. Klas trivs med gemenskapen och gillar att spelarna är för unga för att minnas hans egen storhetstid på planen. Bara om någon unge är riktigt kaxig påminner Klas honom om att han varit lagkapten i Serie A och vunnit VM-brons med Sverige.
När Klas Ingesson avslutade spelarkarriären var han mycket bestämd med att han inte skulle tillbaka till elitfotbollen. Det var skogen och jakten som gällde. I Bologna brukade vännen Kennet Andersson vara avundsjuk på att Klas visste precis vad han skulle göra efter den sista matchen.
- Och lik förbannat blev det görjobbigt ett tag, säger Klas.
Omställningen blev svårare än vad han hade räknat med. Klas hade aldrig sökt uppmärksamheten, däremot vant sig vid den, och när telefonen inte ringde längre blev han rastlös.
- När jag var proffs kunde Hans Linné på Expressen ringa halv två på natten. Då skällde man ju ut honom. Första året efter att man la av låg man plötsligt vaken halv två i stället och tänkte: "Nu vore det lite gött om Linné ringde."

En grubblande Klas
fick order av sin fru Veronica att börja spela boll igen. Det blev lite division 5-spel med Ödeshög och småningom blev han även lagets tränare. Men det är trots att skillnad på att leda ett division 5-gäng och på att träna Elfsborgstalanger som vill ut i Europa.
- Framför allt är det språket, säger Klas. De har nya häftiga namn på olika spelsystem och först fattar man ingenting. Sen tittar man lite på't och bara: "Men det är ju precis som Blåvitt spelade 1982. Klassiskt 4-4-2!" "Nej, nej", svarar nån gubbe då. "Det här är ett HELT nytt system."
Han stoppar in två påsar snus under läppen, ler och skakar lite på huvudet.
- Det är la jag som är mossig. Men jag kommer aldrig att säga "nummer tio." För mig är den gubben center och inget annat.

Vi svänger ut på den snöblöta E4:an och kör söderut mot Jönköping för att sedan ta riksväg 40 mot Borås. Vi pratar om lite ditt och datt. Om gården Bjärkefall som han köpte 1996 och de 815 hektar skog Klas i dag förfogar över. Om att de stora skogsbolagen förmodligen tycker att Klas "sköter skogen på ett tokigt sätt" men att han struntar i det.
Klas förhör sig även om hur det går för min kusins bondgård som ligger alldeles utanför Ödeshög. Sedan frågar han om jag tänker följa med honom tillbaka efter träningen med Elfsborg.
- Jag brukar ju ligga över i Borås på torsdagar, säger han. Men i morgon ska jag till sjukhuset på kontroll.
Klas gillar att gå på kontroller. Han tycker om de konkreta beskeden som följer med besöken, men från och med maj månad är det bara kontroll en gång i halvåret som gäller.
- Det gruvar jag mig för, säger Klas. Jag är rädd att jag ska börja grubbla då.

Det började med ryggont i slutet av 2008. Det blev allt svårare för Klas Ingesson att arbeta i skogen och till slut hade han så ont att han inte ens kunde gå på toaletten. En gammal kompis fick komma hem till Klas och bära honom till badrummet.
Klas konstaterar:
- När man inte ens kan skita är det illa ställt.
Trots smärtorna vägrade han att gå till läkaren. Vad skulle han sitta där med sitt ryggskott för? Men så var det tröttheten också. Utan problem kunde Klas sova 16 timmar om dygnet och när han var vaken hände det att han nickade till mitt under ett samtal. Familj och vänner tjatade och till slut gav Klas med sig - han åkte till sjukhuset. Där ställde en läkare en massa frågor som mest gjorde Klas irriterad. Fråga inte så mycket, tänkte han. Fixa ryggen i stället.
- Jag vill ta några prover på dig, sa läkaren. Jag har en idé om vad det kan vara.
Läkarens misstanke visade sig stämma och i maj 2009 kom beskedet:
Klas Ingesson hade multipelt myelom, blodcancer.

De första veckorna efter diagnosen
hade Klas Ingesson svårt att tänka klart för alla frågor i huvudet. Hur lång tid hade han kvar? Kunde familjen bo kvar i huset efter hans bortgång? Var däcken på bilen ordentligt ditskruvade?
- Såna där absurda tankar om stort och smått. Jag var så rädd att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Utåt försökte man vara den där starka killen, bakom fasaden var man inte större än så här, säger Klas och måttar en millimeter mellan tummen och pekfingret.
När Klas väl erkände sin rädsla blev det lättare. Han hade många och långa samtal med de sjuksystrar han i dag kallar "hjältar". Han blottade sig på ett sätt han aldrig gjort tidigare och ju mer han pratade desto lättare blev det att sova på natten. Att han skulle ta kampen mot cancern blev plötsligt givet, och ännu mer kraft fick han när han valde att gå ut offentligt och berätta om sjukdomen.
- Stödet jag fick då var ovärderligt. Folk jag aldrig träffat slöt upp bakom mig. Det bildades till och med såna där chattgrupper på - vad heter det? - Facebook för Klas från Ödeshög. Då sa jag till mig själv: "Om alla de människorna tror på dig, då vore det väl själva fan, Klas, om inte du själv orkar knyta näven."

Klas Ingessons goda fysik hjälpte också och i dag är han fri från cancern.
Fast ändå inte.
- Jag vet att sjukdomen är kronisk. Jag vet att risken är stor att jag får skiten igen. Men alltså... du fattar inte hur mycket jag har lärt mig av att gå igenom det här. Skallen har aldrig varit starkare. Oavsett om jag blir 80 eller 40 bast vill jag ta vara på varje dag. Jag önskar...
Han lassar in nytt snus under läppen.
- ... jag önskar att jag alltid hade varit så här bra på att glädjas åt det lilla i tillvaron. Bara att du gör mig sällskap i dag, skitroligt ju! Att inte göra för mycket planer utan leva i nuet. Det gör jag verkligen nu. Sen är det ju fan att det ska till nåt sånt här för att få den insikten.
Snön faller.
Borås närmar sig.
Klas Ingessons mobiltelefon ringer:
- Ja, Klas. Tjenare, tjenare. Jorå, vi sköt en kalv i går faktiskt. Men det var inte lätt, vi fick smyga runt den. Men det är ju så: de blir bara mer och mer rutinerade, korna.

Sjuhäradshallen i Borås sprudlar av energi. Elfsborgs mest lovande tonåringar kör en passningsövning, noggrant övervakade av tränarna Jesper Bengtson, Reima Haukka och Klas Ingesson.
- Titta inte bara på föttera! ropar Klas. Titta på ytera i stället! Bra, killar!
Det syns att han trivs. Han skrattar ofta, kommer med små tips och lägger armen om en spelare vid en vattenpaus. Men Klas är också avundsjuk på ungdomarna.
- Jag hade gett vad som helst för att få börja om igen, säger han.
Själv var Klas Ingesson 17 år när han lämnade Ödeshög för IFK Göteborg. Han var lite rädd, längtade hem en del men bestämde sig för att ge allt han hade.
- Gör man det kan man vara stolt, oavsett hur det går och oavsett vad det handlar om. Det har jag också lärt mig av sjukdomen. Tidigare kunde man titta på killen som jobbat på Husqvarna i Ödeshög i 20 år och tänka: "Har den där inga större ambitioner?" I dag tänker jag: "Vad vet du om det, Klas? Den killen kanske är skitnöjd med sitt liv!" Man ska följa sitt hjärta och sen kan de andra säga vad de vill.

Träningen tar slut. Talangerna beger sig hemåt. Jag åker till Stockholm. Klas Ingesson tar bilen tillbaka till Ödeshög. Dagen efter skickar han ett sms till mig där han skriver att han hoppas på en positiv artikel så att han inte får sparken.
I slutet av meddelandet syns en glad gubbe.

15 bästa värvningarna innan fönstret stängde

Johan Svensson rankar • ”Kommer avgöra mycket” • ”Enskilt viktigast” • ”Coolt efternamn”

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.