Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Henrik Larsson: "Det är idioti - han är bäst"

Foto: Mikael Sjöberg

TOREKOV. Han säger att han själv vill välja när och med vem han snackar.

Nu vill Henrik Larsson, 41, det.

I en lång och exklusiv intervju med SPORT-Expressen berättar landslagslegendaren om varför han tror att Lars Lagerbäcks spelfilosofi är mer framgångsrik än Erik Hamréns, intresset för en eventuell framtid som förbundskapten, sonen Jordans framfart, och minnet av sin döde bror.

HENRIK LARSSONS KARRIÄR:

Helsingborg och Högaborg

Henrik Larsson fostras i moderklubben Högaborg. Inför säsongsstarten 1992 flyttar han till Helsingborg, och gör en riktigt bra säsong. Han gör 34 mål på 31 matcher i dåvarande division ett. Efter succén drar han till sig stort intresse från flera europeiska klubbar.

-

Feyenoord - ingen succé

Henrik Larsson säljs till Feyenoord för 3,8 miljoner kronor, men han gör ingen omedelbar succé. Fram till 1997 när han lämnar klubben efter en dispyt om kontrakt gör han bara 26 mål.

Han hade ett tungt år under 1994, men prickade formen perfekt till VM i USA, där han gjorde bra inhopp.

-

Celtic - legendstatus

Det finns inget Celticfan i världen som inte vet vem Henrik Larsson är. Under åren 1997-2004 var han otroligt framgångsrik och vann fyra ligatitlar och fyra cuptitlar med laget. Dessutom hann han med att komma tvåa i Uefacupen och bli skotska ligans bästa målskytt genom tiderna.

Han vann den europeiska Guldskon som bästa målskytt i europas ligor, och vann den skotska skytteligan fem gånger. Dessutom blev han utsedd till årets spelare i ligan två gånger.

Efter att ha lämnat landslaget gör han comeback inför EM 2004, och gör ett av turneringens snyggaste mål med en språngnick.

-

Barcelona - internationell triumf

Efter säsongen 2003/04 lämnade han Celtic och skrev ett ettårskontrakt med Barcelona. Första säsongen var blygsam, och i ett möte med Real Madrid skadade han knät allvarligt. Trots det valde Barcelona att förlänga kontraktet ytterligare ett år. Andra säsongen gick bättre, och i sin sista match i Barcelona, finalen i Champions League, passade han till båda Barcelonas mål och såg till att klubben vann finalen.

-

Helsingborg igen

Efter att Sverige åkt ut ur VM 2006, kommer Larsson tillbaka till Helsingborg och spelade säsongen ut.

-

Lån till Manchester United

Under vinteruppehållet mellan 1 januari och 12 mars 2007 lånas han ut till Manchester United. Toppklubben vill förlänga lånet efter tre mål på 13 matcher, men Larsson väljer att vända hem igen.

-

Helsingborg - sista gången

Han fortsätter karriären i Helsingborg och hjälper bland annat klubben att gå vidare från gruppspelet i Uefacupen. Under 2009 spräcker han knäskålen, men gör ytterligare en comeback. Den 20 oktober 2009 berättar han att han kommer att sluta spela efter den säsongen.

-

Tränarkarriären

Redan samma år som han går i pension blir han klar som tränare för Landskrona. Han blir kvar som tränare för klubben fram till den 25 september förra året, då kontraktet sägs upp.

Men det börjar inte bra.

Några minuter efter att Henrik Larsson har plockat upp mig i snöslasket vid Ängelholms flygplats styr han sin för vintern inhyrda Lancia minivan med rattvärme (!) förbi en av tusen vägskyltar.

– Förslöv. Du vet vem som är därifrån, va? frågar han uppfodrande.

Efter otaliga fotbollsresor i Skåne med krönikör Mats Olsson känner jag att det här är något jag borde veta. Men det står helt still.

– Äh, kom igen! Okej, jag kan ge dig att han spelat i en klassisk tysk svenskklubb och är numera involverad i superettan, säger Larsson lite otåligt.

– Sorry, huvudet är blockerat, säger jag men fortsätter febrilt att leta efter skånska fotbollsspelarnamn i hjärnan.

– Han börjar på M, men nu har jag redan gett dig för mycket, säger Larsson uppgivet.

Efter ytterligare någon minut av ledtrådar så tröttnar han till slut.

Magnus Arvidsson. Hansa Rostock. Assisterande i Ängelholm nu.

Det blir tyst några sekunder.

– Jävlar, vad han öste in mål i Bundesliga, säger jag då i ett patetiskt försök att reparera skadan.

Henrik Larsson slänger en trött blick på mig, tittar framåt igen och kör vidare i slasket mot Torekov.

– Det blir inga getingar för dig, suckar han.

Vi har talat om den här intervjun i några månader.

Larsson har varit tveksam. För tillfället står han utan tränaruppdrag och han vill definitivt inte att intervjun ska se ut om en platsannons. Vill han säga något så är det för "att jag har något jag vill säga".

Det vill han nu.

Många tankar om fotbollen

Och åsikter saknas inte.

Men som den lagspelare han var på planen i allsvenskan, Celtic, Barcelona och landslaget så framförs dessa i regel med eftertänksamhet.

Efter några sena karriärår som allsvensk spelare i Helsingborg och ytterligare ett par säsonger som tränare för Landskrona Bois i superettan är han dock klar på hur svensk klubbfotboll bäst skulle utvecklas.

- Det finns en del kvaliteter, men någonstans måste man börja med att säga att vi måste spela mer matcher i Sverige, säger Larsson och tittar mig bestämt i ögonen.

Han fortsätter:

– Jag har inte lösningen på hur det ska gå till, men jag har tankar på hur man kan göra. Kanske kan man göra som i Skottland, spela flera omgångar mot varandra. Möta varandra tre gånger kanske. Sen är frågan om publiken är intresserad av att se det.

Vad är begränsningarna med att man inte spelar fler matcher i dag?

– Hur fotbollen drabbas? Alla pratar om att vi behöver kunna göra fler maxlöpningar i högt tempo. Ja, du kan träna upp det till en viss del, men den bästa träningen är att göra det i matchform.

– Hur många matcher spelar du i allsvenskan? 30. Hur många cupomgångar är det? Fem, kanske. Då är du uppe i 35 matcher. Jag menar, när jag spelade ute i Europa, framför allt i Celtic, så kunde jag med landskamper vara uppe i 65-70 matcher.

Var det för mycket?

– Nej. Alltså, där får man begränsa träningen på ett annat sätt. Jag tror inte det finns en fotbollsspelare som har något emot att spela många matcher. Det är ju det du vill. Sen får man med kunskapen vi har i dag, med pulsklockor och så, sköta en hyfsad träning vid sidan om ändå.

– Vi måste spela fler matcher för att klara av de här bitarna. För att känna igen situationerna, utsättas för lägen oftare - för att på så sätt utvecklas.

Ska man då göra avkall på den långa försäsongen? Ett nytt Royal League?

- Jag var ju ingen förespråkare för Royal League, definitivt inte. Men sen samtidigt får man säga att det inte var någon dum idé. Men då måste vi också ge publiken chansen att komma dit. Ge dem bättre faciliteter för att sitta ute och titta på fotboll i november och december. De som är på planen, det är inget bekymmer. De springer sig varma.

"Dramatisk ändring under Hamrén"

Intresset för blågult lever kvar i högsta grad. Skiftet från förre förbundskaptenen Lars Lagerbäck till Erik Hamrén beskriver Larsson så här:

– Ja, det har ändrats dramatiskt eftersom Hamrén vill vara mer spelförande än vad Lagerbäck ville. Lagerbäck kände kanske också att vi inte hade de spelartyperna som gjorde att vi kunde vara så spelförande som Hamrén försöker - eller vill - vara.

Har Hamrén de typerna i dag då?

– Det beror på vilka du möter.

Kan vi utmana de stora länderna genom att...

- ...spela likadant? Det fick vi svar på mot Holland, att det kan vi inte. Inte ännu så länge. Kanske i framtiden, men inte senast.

– Det är bara att kolla på de två matcherna. Holland borta, när vi försökte ställa upp och spela som de så visade det sig att de var skickligare än vad vi var. Men de är uppväxta med det spelet sen barnsben, och det är vi inte i Sverige. Vi är vana att spela mer tillknäppt.

– Sen var jag på plats på Råsunda vid hemmamötet, då gick man tillbaka till ett lite tajtare försvarsspel och på så sätt lyckades man.

Lite Lagerbäck-stil?

– Ja.

– Men det känns en smula som man har gjort avkall på den stora svenska styrkan - försvarsspelet?

– Ja, men den får vi inte ge bort. Vi måste kunna bibehålla den men ändå slipa offensiven. Det är som du säger, det ett svenskt landslag varit känt för - framför allt under 2000-talet - så är det tajt och kompakt spel och så ställer vi om.

– När (Fredrik) Ljungberg var som bäst, det var inte någon som kunde löpa med honom på kanten. När vi ställde om då så gick det fort.

"Lagerbäcks system för dig längst"

Om man nu vill kvala till mästerskap och sedan ta sig en bit i dessa, vilket system kommer att föra Sverige längst - Lagerbäcks eller Hamréns?

– Jag tror att Lagerbäcks system kommer att föra dig längst. Det tror jag definitivt, säger Larsson bestämt.

– Sen vill jag samtidigt se ett svenskt landslag som kan spela lite fotboll.

Men det kunde väl ni också?

– Ja, jag tycker att vi kunde spela hyfsad fotboll. VM 2002, då spelade vi bra. Då spelade vi riktigt, riktigt bra. Då kom vi till åttondelen, och så var vi i kvarten i EM 2004.

– Vi är en kryssribba eller en ribba från att gå vidare. Då glömmer man kanske bort, att någonstans spelade vi bra fotboll. Det går att spela en offensiv fotboll även om du har ett defensivt tänk.

Är förbundskaptensjobbet i Sverige något du verkligen vill ha?

– Först och främst vill jag jobba med klubblag. Då jobbar du på en daglig basis med gruppen, medan du som förbundskapten träffar spelarna lite då och då. I dagsläget känner jag inte att det är något som jag strävar efter här näst.

– Längre fram? Det är möjligt.

"Brage hörde av sig"

Han säger att erbjudandena efter valet att inte förlänga kontraktet med Landskrona förra hösten varit få.

Ja, bara ett intressesamtal har faktiskt ramlat in.

– Alltså, jag kan säga så här mycket. När jag var uppe på tränarutbildningen i december så hörde Brage av sig. De frågade om vi skulle ta ett möte, förklarar Larsson.

– Jag sa: "Ge mig 24 timmar så ska jag tänka på det". Ringde tillbaka dagen och efter och sa att jag inte kände att det var realistiskt att jag skulle ta det jobbet även om jag inte blivit erbjuden det. Men för att skynda på deras process.

– Annars är det inget som kommit in.

Vilka förebilder har du som tränare?

– Jag tar från alla tränare jag haft. De jag tycker är bra och de jag tycker varit mindre bra. Alltså, därifrån måste jag hitta något som passar mig som person.

– Om man ser hur Frank Rijkaard var (i Barcelona) till exempel, det kanske inte passar mig. Han var ganska lågmäld och ganska tyst. I min ledarskapsstil så tycker jag inte att det passar. Jag måste hitta det som passar in i min personlighet, för att det sedan ska vara äkta mot spelarna som man ska leda.

Kände du någon gång i Bois att: "Fan, jag är för bra för det här"?

– Nej. Alltså, killarna gjorde ett otroligt arbete för mig när jag var där. Men jag kände aldrig att jag var för bra för det här. Det var en chans att komma in i det och en chans som jag är otroligt tacksam över. Jag har lärt mig en hel del.

Den viktigaste lärdomen då?

– Man lämnar ut ansvaret som tränare. Det är ju spelarna som ska ut och göra det på planen. Sen är det upp till dig att få dem att tro på dina idéer.

– Första året i Landskrona spelade vi riktigt bra fotboll. Det gjorde vi andra året också, men vi fick inte resultaten och jag var tvungen att dra i handbromsen. Annars hade risken varit stor att vi åkt ur.

– Då kände jag press. Det var en anrik klubb och det gick inte som man ville. Då kan man inte stå och titta på, utan tajta till defensivt. Och vi blev ultradefensiva ett tag. Det är lättare att vara destruktiv än konstruktiv.

Och det kan vara framgångsrikt. Det kan vissa stabila allsvenska klubbar vittna om. Till exempel Gefle.

– Någonstans måste man också beundra det. Alltså, den disciplinen det krävs för att spela så. Det är ju betydligt svårare än... ja, kanske inte svårare än att spela konstruktivt men det är jävligt svårt i alla fall.

– Det är säkert någon som sitter och njuter av det spelet vecka in och vecka ut också.

Larsson tittar upp:

– Vad är rätt och vad är fel? Rätt är resultat.

- - -

Han är redo att bryta upp igen, den här gången från den fantastiska bostaden i Helsingborg där hustrun Magdalena har plats för sina hästar.

Men då måste det också vara rätt erbjudande, vilket innebär att det måste stämma för familjen.

Sonen Jordan fick i fjol som 15-åring ett genombrott på seniornivå och har i år förtjänat en A-lagsplats i Henriks moderklubb Högaborg i division 2.

Hur tycker du man som förälder ska förhålla sig till sina idrottande barn?

– Alltså, ta ett steg tillbaka har jag alltid trott på. Var där och lyssna när de vill prata, så man inte berättar för dem vad de ska göra. De har ju sina tränare, och först och främst måste de lyssna på dem.

– Man stöttar och ser till att de har skoj. Det är det som det handlar om. När man är professionell, då är det en annan sak. Det är klart att man fortfarande ska ha skoj, men då är det ditt yrke.

Är du stolt?

– Ja, jättestolt. Han spelar i Skåne-laget och har gjort pojklandskamper som jag själv aldrig gjorde.

– Jag är otroligt stolt, för jag vet samtidigt om att det inte är lätt för honom att det är jag som är hans pappa. Men han spelar inte i Skåne-laget eller pojklandslaget för att han är min son utan för att han har visat att han kan spela fotboll.

Är det en förmån eller börda att ha Henrik Larsson som pappa?

– Jag tror nog att det kan vara både och. Det är ju alltid någon form av avundsjuka, så är det ju. Men han är ganska lugn och tar det med en nypa salt.

Vad är folk avundsjuka på då?

– Att han får åka till Holland till exempel, till Feyenoord. "Det är bara för att hans pappa varit där och spelat, inte för att han är så jättebra". Men faktum är att han är ganska duktig. Och det har inte varit på mitt initiativ, utan det är de som sett honom och sen pratat med mig.

– Han vet om hur det är. Han har lärt sig leva med det.

---

Han kallar Zlatan Ibrahimovic konsekvent för Den Långe.

Tillsammans utgjorde de under några år en fruktad anfallsduo i Europa - och på frågan vad som händer med svensk fotboll efter Zlatans karriär är över, funderar Larsson ett tag.

– Ja, du... det är en bra fråga. Allting går ju vidare, men vi får nu se en fotbollsspelare som Sverige aldrig har haft tidigare. Det ska vi njuta av så länge det varar. Det som är bra för alla svenska killar som växer upp i dag, alla som har Zlatan som idol - det är att de har något att sträva efter. Någon att se upp till, någon att försöka bli lika bra som eller bättre.

– Det har spelarna i svenska landslaget också, de som är forwardar och lite yngre. Så bra ska man vara för att hävda sig internationellt. Att ha den stjärnan i ett svenskt landslag kan ju bara vara utvecklande för svensk fotboll.

Ändå finns det de som fortfarande säger att landslaget vore bättre utan Zlatan?

– Ja, men det är idioti. Han är en av världens absolut bästa forwardar och fotbollsspelare. Hur ett svenskt landslag kan vara bättre utan honom, det förstår inte jag.

Fanns det spelare i landslaget som var lite skraja för stjärnor som dig och Zlatan med er status?

– Skraja? Det tror jag inte. Det gav jag dem ingen anledning att vara.

– Det var klart att det fanns spelare som hade respekt för en och det man hade gjort. Men klimatet i landslaget tycker jag alltid har varit bra. Jag blev omhändertagen när jag kom upp, och på samma sätt tog jag hand om de nya. Såg till att de kom in i gänget.

Vem känner du att vi kommer kunna bygga kring i landslaget under en lång tid framöver?

– Jag gillar en spelare som Rasmus Elm. Men han är ju in och ut, spelar emellanåt i landslaget.

Borde man satsa på honom konsekvent?

– Det är inte för mig att sitta här och säga det, men det är en väldigt bra passningsspelare, en klok fotbollsspelare och dessutom har han glöd i dojan.

– Ja, för mig är det definitivt framtiden att satsa på där inne.

---

Han har varit hemma i huset och hämtat lite träningskläder för en match padel med några kompisar.

– Det är fantastiskt rolig sport. Du måste testa det, säger Larsson till mig.

När vi med bilen någon minut senare passerar en kyrkogård, så pekar han och säger kort:

– Där ligger lillebrorsan.

Det var efter VM-kvalmatchen mot Danmark 2009 som han fick dödsbeskedet, och Larsson beskrev sedan i ett hyllat sommarprat i P1 2011 känslorna efter broderns bortgång bland annat som "ett ändlöst, gränslöst, svart misslyckande för mig".

Livet har förändrats

Jag frågar nu om den tragiska händelsen förändrat hans sätt att se på livet och jobbet med fotbollen.

– Det är ju så, man ser hur fort saker och ting kan hända. Jag visste ju om att han var dålig och hela den biten, så det är något man förberett sig på inombords. På att risken finns där. Det var en lång process med min lillebror. Det var inget som skedde under en dag, utan det var i stort sett under hela min proffskarriär som detta var i kulisserna.

– Vissa perioder var det bra, vissa perioder var det mindre bra. I de dåliga perioderna förberedde man sig på att saker och ting kunde hända. Sen är det så, när de farhågorna blir ett faktum så är det ju hemskt. Så är det ju. För att använda en klyscha, man ser ju hur bräckligt livet är. Hur fort det kan gå.

– Om det ändrat min syn på livet? Jag förstår vad du menar, men om det var så livsändrande vet jag inte. Det var en tragisk grej som hände men någonstans var man förberedd på att det kunde hända. Men man kunde aldrig föreställa sig att det skulle bli så.

– Det är klart att livet förändrats på något sätt, men hur - det är svårt att säga. Det går ju nästan inte en dag utan att jag tänker på honom, men nu är det i alla fall inte de dåliga minnena alltid.

Du gjorde det du kunde...

– Vad mer kan man göra? Det är något man funderat på. Men jag kunde inte gjort något annat. Visst, jag kunde ha överöst honom med pengar, men samtidigt sa jag till honom att: "Jag är inte intresserad av att bidra till din överdos. Jag är inte intresserad. Är det något du behöver, behöver du mat så kan jag hjälpa dig. Inga som helst bekymmer".

– Jag gjorde väl vad jag kunde, men du känner alltid att du kunde ha gjort mer. Det är illa för mig, men det är ändå mer illa för mor och far. Så är det ju.

Larsson funderar en stund, tittar ut genom fönstret där vinden fortsätter att piska ner det vassa snöblasket i marken, och fortsätter sen:

– Nu när det är kallt ute så kan man titta ut så här och tänka: "Fan, vad skönt att han inte sitter där ute nu och inte har någonstans att vara". Förhoppningsvis är han på en plats där han funnit ro...

---

Tålamod är något Henrik Larsson eftersöker hos de svenska talangerna. Astrit Ajdarevic, Michael Almebäck och Magnus Eriksson är en trio spelare som nyligen skrivit på proffskontrakt - men efter en tung inledning med begränsad speltid har de redan eller vill lämna sina respektive klubbar.

– Hur länge har de varit där? Nån säsong? Men det är ju så. Tålamodet har förändrats. Det är den nya generationen också. Allting ska hända direkt. Det tar ju längre tid än så. Jag hade ju också chansen att komma hem (från Feyenoord), jag satt med HIF och pratade. Men det var min inre stolthet som inte ville att jag skulle komma tillbaka till Sverige och allsvenskan. Då hade jag känt att jag hade misslyckats.

– Nu känner inte jag de här killarna, men om jag skulle råda dem så skulle jag säga stanna kvar. Ner med huvudet och kör på bara. Allting händer inte direkt, det är ok att ha lite tålamod. Jag själv hade inte gett upp, jag hade kört på.

"Det blev ett par riktiga fall"

Det är vinnarskallen som snackar, hör man. Samma skalle som förra året slog vad med vännen och stjärnhopparen Malin Baryard-Johnsson om att han till häst skulle kunna hoppa sju enmetershinder på bana.

– Jag började från scratch, med att skritta. Det blev 35 lektioner, och ett par fall från hästen. Ett var riktigt ordentligt. Sen var det dags.

Fixade du det?

– Jadå, men jag fick samtidigt klart för mig hur duktiga de här hopparna är. Hästar, det är stora djur.

Vad låg vadet på då? Hundra kronor?

– Vi kan säga det, säger Henrik Larsson och ler.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!