Här började sagan Marta

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Mammas gata. Martas bror José framför familjens gamla hus i hemstaden Dois Riachos, där Marta växte upp med sina tre syskon. Med Martas pengar från fotbollen har familjen fått bättre boende. "Hon oroar sig alltid för oss, hur vi har det."
Foto: URBAN ÅKERSTRÖM och SCANPIX

DOIS RIACHOS. VM i Kina är på väg att bli Martas stora show. 

Världens bästa spelare sänkte i går värdnationen med två mål och två assist - och är nu redo att föra Brasilien till VM-guld. 

Men vägen till stjärnorna var en fattig uppväxt och ständig kamp mot fördomar. 

SPORT-Expressen har hälsat på i Umeåstjärnans gamla hem i Brasilien och pratat med den som känner henne bäst - mamma Tereza.

26 juli 2007, Maracanã-stadion.

 – Jag såg aldrig Pelé, men jag har sett Marta.

 En av åskådarna i Rio de Janeiros heliga fotbollstempel, den här kvällen är de 67 788, bara ler. Aldrig i Brasiliens historia har så många sett damfotboll på plats, aldrig har en match fått sådan uppmärksamhet i medierna.

 Det är ett genombrott för damfotbollen.

 Men framför allt är det början på en kärleksaffär mellan Marta Vieira da Silva, 21, och det brasilianska folket. 

 Brasilien har vunnit guld i Panamerikanska spelen. I kvartsfinalen mot Kanada har Marta gjort fem mål, i finalen mot USA två, och nummer tio har visat upp ett spelregister som fått de kräsna att tänka på de största.

 ”Hon är bättre än Kaká” sjungs från läktarna.

 Marta får änglavingar i present av en supporter, hon blir den yngste genom tiderna – och första kvinna – att få sätta sina fotavtryck i Maracanãs Hall of fame, hennes fötter sjunker in i evigheten bredvid namn som Pelé, Garrincha och Ronaldo.

 Allt släpper för Marta, gråten hulkar fram inför kamerorna:

 – Det här är en dag då damfotbollen visade vårt land vart den kan nå: högst upp. Jag hoppas det här ger hopp åt alla i kampen. Och det slutar inte här.


Det är en sval förmiddag i nordöstra Brasiliens inland. SPORT-Expressen är på väg till Dois Riachos, Martas hemstad, 20 mil från kusten i ett av landets fattigaste områden.

 En och annan åsnekärra syns längs vägen som har gropar djupa som hinkar. En kaffe med pulvermjölk på väg-

 fiket kostar knappt en krona.

 Claudio, en man vi frågar om vägen, ger ett råd:

 – Om ni ser någon som ber om hjälp, stanna aldrig, låt honom ligga och dö. Ju längre in ni kör, desto farligare blir det.

 I Dois Riachos, som betyder ”Två småfloder” och har cirka 11 000 invånare, kommer Tereza Vieira Sá, 60, gående uppför vägen till sitt tillfälligt hyrda hus. En tupp väjer undan när Martas mamma hälsar välkommen och berättar att det andra huset renoveras, tack vare pengar från dottern.

 Marta själv var här senast i december efter att ha blivit utsedd till världens bästa spelare. Hela stan var vaken när bygdens dotter hyllades på en brandbil.

 Men inte alla i den här lågmälda delen av landet jublar.

 – Det finns mycket avundsjuka. Mycket, säger Tereza Vieira Sá.

 – En del säger att Marta börjat bli stroppig bara för att hon blivit känd, typ ”Vem tror hon att hon är?”

 Fotboll i Brasilien har alltid varit lika med herrfotboll. På 1960-talet satte en tränare för ett amatörlag en tjej i sitt lag, men då dök en tjänsteman från utbildningsministeriet upp och påminde om att det enligt lag var förbjudet för kvinnor att spela fotboll. 

 Lagen ändrades 1979, men än i dag ska kvinnors ben i första hand vara sensuella.

 Inte ens Pelé kunde låta bli när han hyllade Marta efter succén på Maracanã:

 – Marta har en fördel gentemot mig – hon har snyggare ben.


Mamma Dona Tereza, som hon kallas här, berättar med inlevelse om Martas barndom.

 – Hon började spela här redan som sexåring, på gatan, under broarna... Det saknades aldrig energi, säger hon med ett skratt.

 Under sin uppväxt var Marta alltid enda tjej bland killarna, och fick ständigt höra att hon var en machoflicka. Orden tog hårt, hon var ju bara ett barn, minns Dona Tereza.

 – De kallade henne en massa saker, men hon stod upp mot dem. Jag minns en gång när hon blev så arg på ett gäng killar som retade henne att hon började puckla på dem.

 – Folk stod här utanför och sa till mig: ”Du som är hennes mamma, ta bort flickan från det där.” Men det var lönlöst, hon vägrade lämna det som var menat för henne.

 Hon berättar hur Marta virade ihop gamla sockor för att få en boll.

 – Vi hade inga pengar att köpa en fotboll, vi var en fattig familj. Men det var hennes öde, de där sockorna, säger Dona Tereza.

Har du någon gång velat att hon slutat?

 – Många gånger. Jag har kritiserat henne och varit upprörd, men till slut lämnade jag det i Guds händer. 

Minns du vilka drömmar hon hade?

 – O ja, hon pratade mycket. En gång var vi hemma, hon skulle se en match.” Hon sa ”Du ska få se, en dag ska jag bli en berömd fotbollsspelare.” Jag sa åt henne ”Sluta drömma, Marta, det kommer du inte att bli.” Hon tittade på mig och sa ”Men du ska få se, mamma, jag ska bli en spelare…”

 Dona Terezas röst brister. Hon lägger ansiktet i händerna och gråter.

 – Jag klarar inte av minnena.

 – Och min flicka som i dag hjälper mig… jag tänkte aldrig… det har varit så svårt, min Gud.

 Dona Tereza torkar tårarna. Så berättar hon om tiden med de fyra barnen efter det att pappan, som var frisör, lämnade familjen. Marta var då ett år, äldsta brodern José tio och fick börja jobba medan mamma själv tog arbete som hemhjälp.

 Svenska tv-tittare har sett Marta gråta när barndomen kommit på tal.

 – Hon vet hur mycket hon har fått lida, vad hennes familj gått igenom.

 Marta blev en stjärna bland killarna i inomhusfotboll, futsal, och spelade några år – tills ett motståndarlag hotade att dra sig ur om Marta var kvar. 

 Vändningen kom då hon var 14 och fick chans att provträna för storklubben Vasco da Gama i Rio. Marta lånade ihop pengar till bussresan som tog tre dagar. 

 Det blev biljetten till stjärnorna – och landslaget. VM i USA 2003, då Marta var 17, blev ett genombrott som jämfördes med då 17-årige Pelés i VM i Sverige 1958, och fick Umeå IK att göra den sensationella värvningen.

 I VM i Kina är Marta Vieira da Silvas vänsterfot den som ska skjuta Brasilien till första VM-guldet.

 Men trots kärleken till Marta – frågan är hur många som i så fall bryr sig i Sydamerikas största land.

 I dag saknas en damliga i Brasilien. Fotbollsförbundets enda satsning är på landslaget och stjärnorna spelar utomlands.

 Men sakta förändras saker, berättar Sebastião Soares de Souza, som tränar ungdomar i Dois Riachos:

 – Efter att Marta blev känd har tjejer här velat börja spela. Vi har 20-25 flickor som tränar nu, säger han.

 För Martas familj har det blivit direkta resultat i vardagen.

 – Det har blivit bättre, tack och lov. Jag kan hyra det här huset medan det andra renoveras, vi kan betala hyran, säger Dona Tereza, som hälsat på i Umeå en gång.

Marta har erbjudits att spela i andra ligor. Tror du hon är lycklig i Sverige?

 – Det tror jag, det tror jag. När jag var där var hon lycklig. Och när hon är här saknar hon Sverige. Alla tycker om henne där, hon är en stjärna. 

När tror du hon flyttar hem till Brasilien?

 – Det är svårt att säga. Jag tror inte hon har lust.

FAKTA

Namn: Marta Vieira da Silva.
Född: 19 februari 1986.
Längd/vikt: 160 cm /58 kg.
Position: Mittfältare/anfallare.
Klubb: Umeå IK.
Familj: Mamma Tereza, pappa Aldário, bröderna José, 32, Valdomiro, 28, och systern Ângela, 30.
Gör på fritiden: Spelar gitarr, Playstation, tennis, chattar.
Förebilder: Rivaldo, Ronaldinho och Ronaldo.
Meriter: Världens bästa spelare 2006, OS-silver 2004, två guld med landslaget i Panamerikanska spelen, Europacupguld 2004, två SM-guld och en cup-titel med Umeå.

6 år: Börjar spela på gatan i Dois Riachos, Brasilien.
10 år: Med i pojklag i inomhusfotboll i en grannstad.
12 år: Som enda tjej med i Centro Sportivo Alagoano, en av delstatens stora klubbar.
14 år: Provspel för Vasco da Gamas damlag i Rio de Janeiro. Stannar två år, blir uttagen
i U17-landslaget.
16 år: Spelar U19-VM.
17 år: Guld med Brasilien i Panamerikanska spelen. Internationellt genombrott i senior-VM i USA. Värvas av Umeå IK.
18 år: Debut för Umeå, tar OS-silver i Aten.
20 år: Utses till världens bästa damspelare.
21 år: VM:s största stjärna i jakten på Brasiliens första VM-guld i Kina.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.