Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Gerhardsson om familje- dramat: ”Fruktansvärt”

Sveriges förbundskapten Peter Gerhardsson med dottern Emma. Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN
Foto: BILDBYRÅN

Han är förbundskaptenen som ska leda damlandslaget under sommarens VM i Frankrike. 

Nu berättar Peter Gerhardsson om det drama på liv och död som skakade hans familj för bara några år sedan.

– Det var fruktansvärt. De längsta timmarna i mitt liv, säger Peter Gerhardsson, 59.

– Det är först i efterhand har jag förstått hur illa det var, säger dottern Emma Gerhardsson, 31.

Solen strålar över Gamla Stan i Stockholm när Peter Gerhardsson kommer promenerande över Mynttorget med dottern Emma vid sin sida.

För pappa Gerhardsson är det en hektisk tid. Bara ett par veckor återstår innan hans första mästerskap som förbundskapten startar.

Men den här dagen får fotbollen vara.

Något viktigare väntar.

Far och dotter Gerhardsson är på plats på Mynttorget för att visa sitt stöd för den kampanj som pågår för att effektivisera organdonationer i Sverige.

– Det är självklart att ställa upp, säger Peter Gerhardsson.

Emma Gerhardsson: ”Det var det värsta”

Familjen Gerhardsson vet också allt om hur avgörande den verksamheten plötsligt kan visa sig vara.

När Emma var 18 år upptäcktes att hon led av leversjukdomen primär skleroserande kolangit. Fem år senare hade sjukdomen utvecklats så långt att bara en utväg återstod: En levertransplantation.

Emma Gerhardsson sattes upp på väntelistan för en ny lever.   

Månaderna gick.

Och gick.

– Det är klart att det var jobbigt. Och efter nära fem månader fick vi veta att om de inte snart hittar någon ny lever så måste de undersöka om de kunde ta en bit av pappas lever, berättar Emma Gerhardsson.

– Det tror jag var det värsta. Att känna att jag kanske skulle behöva utsätta pappa för något sånt - som ju är riskabelt.

Det hela utspelade sig mars 2011. Peter Gerhardsson var tränare för BK Häcken och skulle åka i väg med laget på träningsläger i USA.

Före avresan fick han ett klart besked från läkarna: Om ingen lever dykt upp innan han var tillbaka skulle han börja utredas som donator.

– I såna här lägen tänker man inte på några risker. Det fanns ingen tvekan. Jag var absolut redo att ställa upp, säger Peter Gerhardsson.

Men då tog allt en ny vändning.

Samtalet Peter Gerhardsson aldrig glömmer

Klockan 02.47 den 7 mars 2011 ringde plötsligt Emma Gerhardssons telefon.

– De sa att de hade en lever. Och jag ringde direkt till pappa och sa att ”Nu är det dags. Nu åker jag in. Och vi kommer inte att ses förrän operationen är klar”, berättar Emma Gerhardsson.

– Jag kommer aldrig att glömma när det samtalet kom. Det var ju helt fel tid för någon att ringa från Sverige. Helt fel. När jag såg att det var Emma som ringde så förstod jag att det var dags, säger Peter Gerhardsson.

– Då var det bara att försöka boka en biljett hem. Direkt.

När Peter Gerhardsson klev på planet i Florida opererades samtidigt dottern Emma hemma i Sverige.

För pappa Peter väntade en nio timmar lång flygning. Utan kontakt med omvärlden.

– Jag sov inte en sekund. Jag visste ju att när jag landade skulle allt vara klart. Att när jag slog på telefonen så skulle jag få besked, berättar han.

– Hela den där resan var...fruktansvärd. Det var de längsta timmarna i mitt liv.

Går det att beskriva tankarna inom dig när du till slut kunde starta telefonen där på Arlandas landningsbana?

– De där känslorna i ögonblicket innan jag öppnade det första sms:et...nä, det är svårt att förklara. Men sedan kom ju glädjen när jag såg att allt gått bra.

”Shit - nu är det riktigt illa”

Det är åtta år sedan operationen. Emma Gerhardsson beskriver tiden efteråt som jobbig under det första året - men att det ändå gått ”ganska smärtfritt”.

Hur illa ute var du egentligen?

– Det är väl först i efterhand jag förstått hur sjuk jag egentligen var. Läkarna berättade efteråt att jag inte hade klarat mig länge till utan ny lever.

Kanske lika bra att du inte visste det då?

– Förmodligen.  

Emma Gerhardsson fortsätter:

– Men veckorna före operationen blev jag sämre, blödde oerhört mycket näsblod och fick för första gången känslan av att ”Shit, nu är det riktigt illa. Händer det inget snart så kommer det nog inte att gå vägen”.

LÄS MER. Börje Salming: ”Folk dör ju i onödan” 

Både Emma och Peter Gerhardsson är ytterst medvetna om att man trots alla jobbiga år ändå haft tur. Att dramat kunnat sluta helt annorlunda. Att det för många i liknande situationer i stället slutat i tragedi.

Nu vill de se en lagändring

Därför är de engagerade i den kampanj som pågår för att dels öka antalet blodgivare i Sverige, dels förbättra systemet runt organdonationer.

Den 4 juni presenterar regeringens särskilde utredare Sten Heckscher sitt förslag om hur framtidens system ska se ut.

Och Emma Gerhardsson är klar över vad som behöver ske:

– Lagen måste ändras. I dag måste du aktivt säga ja till att donera organ, det borde i stället vara att du måste aktivt säga nej.

– Annars är det lätt att folk blir för bekväma. Att man inte tar tag i frågan förrän den dag man blir själv drabbad.