Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ryser av fröjd när jag tänker på rubrikerna

Tyskland var nära att åka ur - men slutade tvåa i gruppen.
Foto: LUKAS BARTH / AP TT NYHETSBYRÅN
Karim Benzema och Frankrike vann ”Dödens grupp”.
Foto: ALEX PANTLING / POOL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Hur sammanfattar man en kväll som den här?

Hur beskriver man så mycket spänning, glädje och smärta?

Hur sätter man ord på fotbollen när den som allra störst och vackrast?

Så fick vi se då till sist se Dödens Grupp avgöras och känna livet i oss, ända in på slutsignal. Det blev en kväll att vara tacksam för med Sverige som gick vidare som gruppetta på sitt håll och som ljuvlig dessert dessa matcher, avgörandet i denna osannolika grupp F. Där som Ungern räknats bort på förhand men slet och slogs för sitt liv ända in i det sista. 

Var ska jag börja, vad ska jag säga? Jag gjorde som säkert många av er, försökte se båda matcherna samtidigt, följa med i alla svängningar, alla känslor, all dramatik. De regerande världsmästarna Frankrike mot de regerande Europa-mästarna. Portugal. Fyra mål, tre straffar, oräkneliga chanser, obeskrivliga känslor. 

Ronaldo, Benzema, Benzema, Ronaldo. 

Samtidigt som Cristiano Ronaldo tog Portugal vidare blev han historisk. Med sina 109 mål har han nu gjort flest mål i landslagssammanhang tillsammans med iraniern Ali Daei. Och fler kommer, det vet vi. Ronaldo är också historisk med fem EM och jag minns mitt möte med honom på hans första, på hemmaplan i Portugal 2004, hur han kom ner i intervju-zonen efter segern mot Spanien där, så ung men redan så självklar, självsäker, segrande.  

Han kommer att behöva allt han har och lite till, liksom hela Portugal, i den åttondelsfinal som nu väntar mot Belgien. Frankrike har på sin sida inte levt upp till alla förväntningar men vinner gruppen och möter nu Schweiz som däremot borde bli en relativt lättsmält historia. 

Vågar jag påstå efter att på plats i Rom på Olympiastadion ha sett det italienska landslaget äta upp det schweiziska som antipasto. Portugal har en betydligt svårare match att vänta, mot Belgien. 

***

Allt medan Tyskland gick vidare efter en match i regnet där ännu ett fiasko-uttåg, efter det i VM 2018, var så nära. Det här tyska laget är ingen vanligt vinnarmaskin, det missas, felas, velas. Och de ungerska spelarna visade än en gång att de inte var att räkna bort. Så länge såg det ut att gå mot seger. 

Men precis som i den match som pågick samtidigt svängde den fram och tillbaka, den där pendeln, mellan vinst och förlust, glädje och sorg. Få sätt är bittrare att förlora på än att två gånger om ha ledningen och så till sist tappa taget och åka ut. För Tyskland kom kvitteringen sent, men i tid, man gick från svidande misslyckande till en andraplats i gruppen. Så fort går det, så snabbt svänger det. 

Ungerns spelare som gjort det så bra mot alla sina mäktiga motståndare, även mot Portugal förutom i slutminuterna, kan åka hem med sina huvuden högt. En klen tröst i besvikelsen men ändå en sanning. 

***

Tyskland firar i natt men förblir svårbedömt framåt. Nu får man möta England på Wembley och som före detta London-korrespondent ryser jag redan av hemlig fröjd när jag tänker på rubrikerna som väntar i de brittiska tabloiderna och alla stora känslor den här matchen kommer att omgärdas av. 

Det är tur att vi hinner dansa Små Grodorna och hämta andan innan nya sanslösa matcher väntar oss att njuta av. För övrigt har jag inte kunnat låta bli att under kvällen skicka några retsamma sms till vissa italienska vänner, de som ännu inte kommit över Due-Due i Em i Portugal. Jag påpekade bara glatt att båda kvällens matcher i Dödens grupp slutade 2-2. 

Det händer, utan att lag gör upp. 

Så skön är fotbollen, det påmindes vi om i kväll, än en gång.