Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Platsen som format Janne Andersson

Janne Andersson.
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Janne Andersson på Alevallen.
Foto: HALMSTADSPORT
Janne Andersson i Alets IK firas efter kvalseger mot Hanhals 1988.
Foto: PRIVAT

I kanten av en skog, 300 meter från havet, ligger en liten idrottsplats idylliskt inbäddad bland träden.

Där är han alla tiders bästa målskytt, där slängde han sin alldeles nyinköpta barnvagn över ett två meter högt staket så den gick i tusen bitar, där är han fortfarande en av alla andra.

Och dit återvänder han så ofta han kan.

Det här är berättelsen om hur man lägger grunden för en förbundskaptenskarriär.

Berättelsen om ett Förenings-Sverige som är på väg att försvinna, om en utbildning inga skolor kan erbjuda och om var Janne Andersson egentligen kommer i från.

– En dag ringde Janne mig och sa: ”Jag har blivit erbjuden förbundskaptensjobbet. Jag kan fan inte vara förbundskapten!”, säger Janne Anderssons nära vän Håkan Hallberg och fortsätter.

– Sedan sög han lite på det och sa: ”Eller vad fan, varför inte?” Själv kan jag inte se någon mer lämplig.

Sex dagar innan Sveriges EM-premiär mot Spanien i Sevilla testar Dejan Kulusevski positivt för covid-19.

På en plötsligt tidigarelagd presskonferens sitter en 58-åring från Söndrum i Halmstad och försöker navigera det svenska folket genom läget som råder.

Rösten är lugn. Ansiktet stundtals bistert. Samtidigt visar en färsk opinionsundersökning från Sveriges Radio att det svenska folkets stöd för landets förbundskapten är massivt.

På Söndrumsvägen hemma i Halmstad – den som leder ut mot sommarparadiset Tylösand – sitter Håkan Hallberg och följer alltihop.

Han har känt Janne Andersson i nästan ett halvt sekel. På platsen som format vår förbundskapten mer än någon annan har de gått sida vid sida genom livet.

– Jag och Janne är Mr Alet båda två. Problemet är att han är mer känd än vad jag är, säger Håkan Hallberg och bränner av ett asgarv.

”Alet” som Hallberg pratar om är Alets IK. Där var Jannes pappa Olle ordförande i massor av år. Där är Janne Andersson fortfarande alla tiders bästa målskytt.

– Det stämmer nog, säger Håkan Hallberg som om han inte riktigt vill erkänna det och fortsätter.

– Janne gjorde mycket mål. Jag spelade back och han spelade forward. Enda gången han har förlorat skytteligan var när jag gick upp som forward. Då blev han lite lack.

Under 70- och 80-talet var Alevallen platsen där Andersson och Hallberg tillbringade en stor del av sina liv. Och Alets IK var en av de 1 000-tals fotbollsföreningar som fungerade som naturliga samlingspunkter som det svenska samhället byggdes kring.

Små föreningar där man hjälptes åt.

– Eftersom Alet var en så liten förening så kände man att när de frågade om man kunde vara ledare så ställde man upp. Jag gjorde likadant. Jag blev ledare i Alet när jag var 15 år, säger Håkan Hallberg som så sent som i höstas lämnade en ledarpost i föreningen för att jobba för Hallands Fotbollförbund.

Började träna Alets flicklag som tonåring

Per Hallström är ordförande i Alets IK, han efterträdde Jannes pappa Olle och har sedan stannat på posten i över 30 år. 

– Janne började sin tränarkarriär för flicklaget i Alet. Sedan blev det damlaget. Det är inga konstigheter med Janne. Han är förbundskapten. Ja. Men han är från Alet och en av oss. Jag tror han gillar det minst lika mycket som vi gör det, säger Hallström som fortfarande har kontinuerlig kontakt med den svenske förbundskaptenen.

– Janne är väldigt engagerad i föreningen, vill ha reda på det mesta och håller koll. Han följer oss också under matcherna som sänds via webben.

Så väl Håkan Hallberg som Per Hallström ser tydliga linjer i hur bakgrunden i Alets IK präglad det ledarskap som Janne Andersson så framgångsrikt byggt på elitnivå.

– Det är en styrka att Janne har varit på alla positioner i hela föreningslivet. En materialförvaltare kan inte komma till Janne och säga: ”Du vet inte hur fan jag har det.” För jo. Det vet han. Han vet precis. För han har varit på alla positioner, säger Håkan Hallberg och fortsätter.

– Vi som har upplevt småfotbollen har fått göra allt. Janne och jag, vi har vikt tvätt, vi har kört de där svettstinkande matchställen som legat i flera dagar. Vi har gjort allt. Och att gå därifrån till att att skaka hand med och tävla mot de största i världen, det är ett rätt så stort steg. Det är inte många i världsfotbollen i dag som gjort de här hundåren som Janne har gjort. Det är en styrka också. Att identifiera sig med andra och kunna veta hur det är.

Janne Andersson, trea från höger i övre raden, som ungdomsspelare för moderklubben Alets IK i samband med Gothia cup under mitten av 70-talet. Målvakten i nedre raden heter Ola Lindgren och ska senare bli förbundskapten i handboll.
Foto: PRIVAT
Janne Andersson, trea från höger i övre raden, som seniorspelare för Alets IK säsongen 1982/83.
Foto: PRIVAT
En 21-årig Janne Andersson, längst till höger i övre raden, som tränare för Alets damlag.
Foto: PRIVAT

Klubbarna som fostrade Janne – Alets IK

År i föreningen: -1986, 1988-1992.

Roller i föreningen: Pojkspelare, juniorspelare, A-lagsspelare, flicktränare, damtränare, seniortränare.

Största merit: Klubbens främsta målskytt genom tiderna.
Per Hallström, ordförande Alets IK:
”Det var ett år på 80-talet, 1987, när Halmia satsade och värvade Janne som anfallare. Det föll inte så väl ut på något sätt. Janne jobbade för HBK och Stig Nilsson var inte helt nöjd, sportsligt gick det inte bra och en match när Janne blev utbytt i halvtid gick hans pappa hem och ringde mig och var vansinnig. Det blev bara ett år. Sedan tog jag tillbaka Janne till Alet som spelande tränare”

Samtidigt som Alets IK är en i raden av små fotbollsföreningar så är den helt unik.

Genom åren har fyra förbundskaptener tagit vägen via Alevallen.

Förutom Janne Andersson är det Ola Lindgren som blev förbundskapten för herrlandslaget i handboll medan Thomas Sivertsson och Torbjörn Klingvall gick vidare och blev förbundskaptener för handbollens damlandslag.

– Det har varit samma blod i så många år och man känner en tillhörighet. Det tror jag vi har vunnit mycket på. Det har gjort att det hela tiden funnits en kultur att luta sig mot och bra ledare att lära sig från, säger Per Hallström och forsätter.

– Det finns en kille från Alet som heter Martin Sundsten som är programchef på TV4 uppe i Stockholm. Jag pratade med honom i vintras och han sa rakt ut till mig: ”Jag har gått en chefskurs i hela mitt liv, det var i fjol. Allt jag behöver har jag fått från Alet”. Jag tror det stämmer ganska bra. Här kan man tidigt få stort ansvar med allt vad det innebär och det var likadant för Janne.

Janne krossade barngvagnen på Alevallen

Anekdoterna om Janne Andersson, Alevallen och Alets IK är många och berättas med stor kärlek.

Den aleiterna älskar allra mest handlar om när Janne tog med sig hustrun Ulrika till idrottsplatsen för att visa upp parets förstfödda dotter. 

Dörren till Alevallen var låst, enda sättet att ta sig in var genom ett vändkors och den nyinköpta fina barnvagnen var alldeles för stor.

Det fick inte hindra den stolta nyblivna fadern.

– Janne skickade in Ulrika genom vändkorset med barnet i famnen sedan lyfte han upp vagnen över staketet och slängde ner den på andra sidan, säger Håkan Hallberg.

Det gick så där.

– Han bara kastade över den. Han knäckte hjulet och alltihop. Det var ett jävla liv, säger Hallberg och får medhåll av Per Hallström.

– Ulrika var ju definitivt inte nöjd, men det ska ju alla veta om. Janne har jäkligt svårt att ge sig.

Och hustrun Ulrika lär ha blivit luttrad genom åren.

– Janne har ju genom alla år hela tiden hittat de där ursäkterna att gå ut på promenad för att komma ner till Alevallen och hänga lite. Det var likadant när han tränade Laholm. Då skulle han ut och köra något ärende med Ulrika. Då råkade de hamna i Laholm, tre mil söderut, för han skulle kolla till planen, säger Håkan Hallberg och skrattar högt.

Janne Andersson som tränare för Laholms FK 1997.
Foto: JOHNNY SAMUELSSON / HALLANDSPOSTEN

Klubbarna som fostrat Janne – Laholms FK

År i föreningen: 1993-1999

Roller i föreningen: Huvudtränare herrarnas A-lag.

Största merit: Serieseger i division 3 1996.
Tomas Andersson, spelare under Janne i Laholm:

”När Janne kom 1993 var han väldigt ung. Men jag skulle nog säga att han var precis likadan som han är nu i sin ledarstil. Jag känner igen det jag ser. Och vi har haft kontakten hela vägen.

Det är bara några veckor sedan vi pratades vid, han har väldigt bra kontakt med många av spelarna han hade i Laholm. Vi var ett så gott gäng och det var mycket Janne som skapade det.”
”Han var fantastisk på att få ihop gruppen. Men vi hade lite ont om forwards ett tag och då skulle han spela själv. Men det kan jag säga att det var INGEN hit. Han trodde att han skulle göra mål och var väldigt arg och hade ett jädra humör när han spelade. En match nere i Malmö mötte vi Olympic och ledde med två eller tre mål i halvlek. Sedan i andra halvlek så kom Olympic i fatt och vår lagledare, som fortfarande har väldigt bra kontakt med Janne, bytte ut Janne. Och han blev ju vansinnig och skällde ut lagledaren. ”Vem fan ska nu göra målen?” gastade Janne. Då svarade lagledaren: ”Ja du, det får ju någon annan göra för du är ju utbytt”. Haha! Jag har aldrig sett någon så tjurig människa som Janne. Men jag är inte förvånad att Janne lyckas. För han kan ta de flesta människor och är väldigt, väldigt tydlig i sitt ledarskap samtidigt som han är ödmjuk och lyssnar.”

Fast att Janne Andersson sedan sex år tillbaka bor i Stockholm och dessförinnan bodde i Norrköping så återvänder han ständigt till Alevallen.

– Första året han var förbundskapten kom han ner hit och hade en träning med mina killar. Visst, vi känner varandra väl men sådant gör han för att han verkligen vill, säger Håkan Hallström.

Förra sommaren var Andersson med som instruktör under förenings sommarträningsläger.

– Det är vi så klart oerhört tacksamma för. Det är inget Janne är tvungen att göra, men jag tror att han verkligen vill, säger Per Holmström.

Tuff framtid för Alets IK?

Frågan är dock vilken möjlighet Alets IK har att fostra framtida ledartalanger.

Mellan 1986 och 2016 försvann nästan 40 procent av alla fotbollslag på seniornivå i Sverige, enligt en undersökning av Fotbollskanalen.

Den negativa utvecklingen fortsätter och på ungdomsnivå är det fler och fler som väljer bort fotbollen medan det samtidigt finns en trend åt att många mindre föreningar väljs bort för större satsande klubbar som får stora kullar.

Alets IK är inget undantag.

– Tyvärr så har vi inte så många lag nu. Vi blir brandskattade, säger Alets ordförande Per Hallström och fortsätter.

– Det togs bort lag som flyttades till Halmia. Då tappade vi i princip hela vår pojksida. Nu är vi åtta, nio lag och det växer faktiskt underifrån igen. Det är jättekul, vi hoppas att den utvecklingen fortsätter.

Med färre lag runtom i Sverige behövs färre ledare och med färre ledare minskar möjligheterna för nya ”Janne Anderssons” att växa fram.

En stor del i att Janne Andersson blivit så populär är att han i en allt krassare toppfotbollsvärld där spelare och tränare redan i unga år rör sig i en elitmiljö är att han är unik för att han är så vanlig.

– Han är folklig. Många människor kan identifiera sig med honom. Man känner igen sig i honom, säger Håkan Hallberg och avslutar med att lägga till en viktig sportslig del som barndomsvännen är övertygad tagit Janne Andersson hela vägen till förbundskaptensposten.

– Han hatar ju att förlora. Det bästa som finns är att vinna i kortspel över honom. Det är så jäkla härligt.

Janne Andersson som assisterande tränare till Stuart Baxter i Halmstads BK 1990.
Foto: BILDBYRÅN
Janne Andersson och tränarkollegan i Halmstad, Tom Prahl, med SM-pokalen år 2000.
Foto: LENNART MÅNSSON / BILDBYRÅN

Klubbarna som fostrade Janne – Halmstads BK

År i föreningen: 1990-2009.

Roller i föreningen: Ungdomsansvarig, ekonomiansvarig, assisterande tränare, huvudtränare.”

Största meriter: SM-guld 2000, SM-silver 2004.
Robert Nordström, akademiansvarig och i klubben sedan 1993:

”De första gångerna jag träffade på Janne var på 80-talet när de stora giganterna Alet och Ränneslöv mötte varandra i division fem södra Halland.

Janne var en utmärkt målskytt men ofta ar, speciellt arg brukade han vara på domarna och det är nog rätt många i det skrået som redan då såg blickarna som de tyska ledarna sedan fick se i förra VM.”
”Annars var mitt första år i HBK 1993 och då hade Janne redan jobbat några år i HBK som både ansvarig för ungdomsfotbollen och ekonomin i klubben. Han har alltid varit oerhört plikttrogen, seriös och noggrann och i början av sin karriär hade han dessutom ett väldigt stort kontrollbehov som gjorde att han hade svårt att delegera saker och ting till sina medarbetare och var han inte säker på att det skulle bli bra så gjorde han hellre det själv.  

Nu är han klokare än så och kan på sätt få ut ännu mer av sina ledarstaber.

Det Janne alltid har varit bra på är att lyfta sina medarbetare, han får alla att känna sig betydelsefulla och att man bidrar med något.

Han tål dock inte ledare/spelare som inte gör sitt bästa för laget”

”Att Janne är så omtyckt är för han är sig själv och har en väldigt bra förmåga att kommunicera ut vad han tycker på ett mycket enkelt och jordnära sätt som dessutom är ärligt och chosefritt. Vi som jobbade med Janne i HBK visste att vi kunde lita på honom och jag tror det är precis så för Sverigesupportrarna också.”