Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ni vet att jag har rätt – finns inga större kvällar

Italien har fått en drömstart på EM.
Foto: ALESSANDRA TARANTINO / POOL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Roberto Mancini och Ciro Immobile.
Foto: ETTORE FERRARI / POOL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

ROM. Gång på gång rullade den in, den azurblå vågen.

Vräkte omkull Schweiz, svepte in mål, sköljde över

oss med spelglädje.

Detta Italien kan surfa långt på sin kombination av finlir

och effektivitet, riktigt långt.

Ni vet att jag har rätt; det finns inga större kvällar än de här.

Mästerskapskvällarna.

Fotboll på stadion, på teve, på storbildsskärm, i våra hjärtan. 

Här på Olympiastadion i Rom kände jag livet i mig och tacksamheten inom mig över att få vara på plats, se fansen återvända i den fuktigt varma kvällen. Det gjorde inget att vi storknade av värmeslag bakom munskydden, att så många platser var tomma, att Schweiz aldrig klarade att bjuda upp till dans. Det var ju inte så länge sen jag åkte förbi Stadio Olimpico och trodde att EM aldrig skulle bli av. I det perspektivet är allt så mycket bättre än inget.

Nu är vi här, vi är verkligen här och jag slogs av att det är mitt femte EM där jag följer Italiens landslag. Denna kväll satt Francesco Totti på VIP-läktaren -  så märkligt, det var ju bara i går jag bevakade honom på mitt första mästerskap, i Portugal 2004, inte sant? 

***

Det var ett bländande stjärnspäckat Azzurri-lag som ställde upp då. Som så många gånger genom åren. Jag har sett triumferna, misslyckandena, bråken, divorna, hjältarna. Och jag är ärlig när jag säger att jag aldrig sett ett så enat italienskt landslag som detta. Juvelerna finns där men de är alla del av ett halsband, en kedja som aldrig är starkare än sin svagaste länk. 

En för alla, alla för en. Det är det budskap Roberto Mancini predikar och det har satt sig. Därför finns det tålamod och lugn som krävs för att nöta ner försvarsmurar. Mot Turkiet. 3-0. Mot Schweiz. 3-0. 

Då kan Immobile få vrålmissa och Chiellini spela handboll så hans mål döms bort - gli Azzurri tappade inte fattningen för det. Tryggt, envist och målmedvetet fortsatte man att spela sitt spel.

Spinazzola, Berardi, Barella. Boll efter boll till rätt adress. Och Locatelli tackade och tog emot. 1-0 i första halvlek, 2-0 i andra. 

***

Olympiastadion, som jag alltid upplevt som ett jättelikt ufo som landat intill Monte Mario, tycktes lyfta mot Roms natthimmel. Bara Roberto Mancini behöll sitt stenasikte, han kommer inte att fira fullt ut förrän hans lag lyfter EM-bucklan. Kan det bli så, eller drar vi för stora växlar på två segrar mot lag som trots allt inte är EM:s svåraste motstånd? Jag tycker inte det. Italien ska lika lite som någon annan ta ut något i förskott, men ju mer jag ser av detta lag desto säkrare är jag på att det kan nå långt. Även om svårare motstånd inte kommer att låta Locatelli måtta i godan ro innan han tar sina långskott. Och Immobile kommer inte att kunna unna sig ett hattrick i missade chanser – även om han till sist tog revansch och gjorde 3-0 i slutminuterna.

Donnarumma fick visa framfötterna i en dubbel benparad med knappa halvtimmen kvar men i övrigt var det ett blekt motstånd. Visst kunde och borde Italien ha gjort ännu fler mål. Men det kommer, det här är ett lag som växer, som har en klok ledare som vet hur han ska fylla spelarnas matchtröjor och azurhjärtan med mer och mer trygghet och stolthet för varje match.

Mot slutet när segern kändes bärgad och den varma kvällen började ta ut sin rätt mattades tempot, det är naturligt. Men det här är ett Italien som kan anta många skepnader, Mancini vet hur han anpassar spel och spelare efter motståndet, han kan alla dragen, har alla essen i rockärmen.

Till och med han unnade sig ett litet leende när slutsignalen väl gått och publiken ropade sitt ”Italia, Italia, Italia”.

Det är mycket kvar än att spela om, men EM kunde inte ha börjat mycket bättre för italienarna.

LÄS MER: Här friar han i TV4: ”Får tårar i ögonen”

LÄS MER: Nannskogs förändring inför EM: ”Kostade mycket” 

LÄS MER: Dramatisk match – nu är de sämst någonsin