Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Mourinho hade fel – krävdes inget mirakel

Foto: MIKE EGERTON / STELLA PICTURES / PA

SEVILLA. Det räckte att Jack Grealish knöt skorna på bänken för att publiken skulle jubla.

Det säger mycket om Englands lama insats mot Skottland. 

Det kunde ha slutat med ett mirakel.

Skottar förväntar sig inga finaler eller pokaler när de reser till stora mästerskap. 

Det är ju ingen slump att Del Amitri skrev en kamplåt som hette ”Don’t come home to soon”.

Inget gräva guld där inte, inget ”Fotboll’s coming home”, utan mer modesta önskningar. 

Kom inte hem för tidigt bara.

Men Skottland kräver att deras spelare krigar, sliter och kastar kroppar framför dobbar om de möter grannen England. 

Och just det fick man i regnet på Wembley.

Efter bara tio sekunder låg Luke Shaw ned på gräsmattan i smärtor efter att ha fått Lyndon Dykes knä i höften under matchens första luftduell.

Dykes tog emot lika många smällar.

Och snart hade Skottland fått matchen precis dit de ville, så full av frisparkar och känslor att England inte fick någon rytm i sitt spel. 

Och det är lätt att bli fånigt romantisk över den typen av derbykamp. 

Men vi fick också stunder som påminde om rugby.


Inför matchen skrev José Mourinho i sin EM-krönika i Times att det skulle krävas ett mirakel för skotska arbetshästar att besegra engelska superstjärnor, men ju längre matchen led desto mer överdriven kändes den profetian.

Det krävdes bara en hygglig insats för att Skottland skulle överleva ännu en omgång av EM.

Lagen bytte chanser. 

John Stones stoppade Ché Adams skott från att gå i mål efter bara några minuter. 

Stones nickade sedan i stolpen efter att tre skottar tappat bort honom i straffområdet.

Och Reheem Sterling stal bollen av Scott McTominay och gav Mason Mount ett fint tillfälle att stöta in bollen.

Jordan Pickford tvingades till en fin räddning på Stephen O'Donnells volley när Andy Robertson ryckte sig loss på vänsterkanten.

Och i 17:e minuten hade Phil Foden, med sin Gascoignes-frisyr, ett tillfälle att nästan kopiera Gascoignes klassiska mål från 1996, det som gått på repeat i England de senaste dagarna, men stoppade av en offsideblåsning.

Och ju längre matchen pågick, desto svårare var det att inte tänka: Är det verkligen det här engelska laget som tror att de kan utmana Frankrike om guldet?


Harry Kane var svag i ytterligare en match. 

Men framför allt var tempot alldeles för lågt, de offensiva idéerna för få, i ett England där Skottland hela tiden hittade farliga passningar mellan en svag Declan Rice och backlinjen.

Balansen i lagbygget som var så imponerande mot Kroatien, var betydligt mer skakigt nu. 

Och det räckte till sist att Jack Grealish knöt skorna på bänken, redo för ett inhopp, för att hemmapubliken skulle jubla.

Hade det inte varit för Reece James räddning på mållinjen på Lyndon Dykes skott hade vi fått det där miraklet. 

”Greatest comeback since Lazarus” stod det på en av skyltarna som skotska fans höll upp efter matchen. 

Nej, de överdrev också.

Det var bara något så odramatiskt som en livsviktig poäng mot överraskande mänskligt motstånd.


LÄS MER: Isaks förvirring efter hyllningen 


LÄS MER: Slovakiens ilska: ”Jag är mycket beviken”