Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Mats Olsson: En skön seger för framtiden

Bättre än Holland

ja, vi är bättre än Holland

BääÄÄÄääättre än Hoooolland

ja, vi är bättre än Holland

Ungefär så.

Man kan se det på så många olika sätt.

Jag väljer att se det så här:

Holland, världens näst bästa lag, åker från fotbolls-EM 2012 med noll poäng. Sverige har tre.

Man kan se det på så många olika sätt att man menar att den makalösa segern över Frankrike i går inte betydde nånting, för spelplanerna var redan ritade och Sverige ingick inte i planen.

Jag kan hålla med om det.

Sveriges seger över Frankrike i går betydde inte nånting, men det hindrar den inte från att vara makalös.

Man kan se det på så många olika sätt att man menar att en makalös seger över ett av västvärldens mest obesegrade lag inte alls är makalös eftersom vi spelade så dåligt och förlorade mot Ukraina.

En alldeles underbar seger

Det finns ingen ursäkt för förlusten mot Ukraina.

Vi spelade en ge-och-ta-match mot England som kunde ha slutat hursomhelst om inte Englands förbundskapten Roy Hodgson använt all sin coacherfarenhet och bytt ut och flyttat om spelare och vände 1-2 till 3-2.

Det hindrar fortfarande inte att 2-0-segern över Frankrike i går var fullständigt meningslös, ointressant och... alldeles, alldeles underbar.

Det var en seger för framtiden.

Det var en seger för svensk landslagsfotboll.

Det var en seger för alla de tappra som tältat i monsunregn och en sorts åskväder som bara finns i riktigt bra Hollywood-skräckisar, men som mangrant ställt upp på den stora, mäktiga Olympiastadion i Kiev och gjort den till sin.

Inte vilket lag som helst

Man kan se det på så många olika sätt att man hävdar att Frankrike var ovanligt tempofattigt, fantasilöst och lojt och bara levde lite då och då på sin stjärna Franck Ribé ry.

Men det här var ingen vänskaps- eller träningsmatch mot en stor fotbollsnation.

Frankrike har inte förlorat sen Napoleon tog av sig den konstiga mössan, och Frankrike ville absolut inte ställas mot ett grymt imponerande Spanien i kvartsfinal, och Frankrike kunde dessutom känna den allt hetare andedräkten från ett Ukraina som, enligt tv-bilderna, såg ut att ha blivit bestulet på ett mål mot England.

Monsieur Blanc: Your team took a hell of a beating, för att nu tala franska.

Segern mot Frankrike var en seger för framtiden.

Finns bara en Mellberg

Den med åren allt bättre mittbacken Olof Mellberg klargjorde i går att han har gjort sin sista landskamp.

Det är ett beslut man ska respektera.

Men jag vet inte hur många gånger jag skrev avskedskrönikor om Henrik Larsson bara för att se honom göra comeback i landslaget lite då och då, när det passade.

Om Olof Mellberg inte ändrar sig får förbundskapten Erik Hamrén svårt att med några månaders varsel hitta en mittback som utstrålar samma enorma pondus och suveränitet som Olof Mellberg.

Det går 13 mittbackar på dussinet i internationell fotboll, men det finns - just nu - bara en Olof Mellberg.

Jag älskade Christian Wilhelmssons inhopp.

Jag knöt näven när Zlatan Ibrahimovic gjorde 1-0.

Jag sa tyst ett "yes" för mig själv när Sebastian Larsson krutade in 2-0 efter Samuel Holméns ribbträff...

(Just Den Långe och "Seb" är personliga favoriter.)

... men fan vet om inte matchen snyggaste prestation var Olof Mellbergs brytning mitt på egen planhalva innan bollen gick ut till Sebastian Larsson som då avancerade och slog det inlägg som Zlatan låg i luften på, likt ett gammal tecknat omslag på en tidning som hette Buster, och sköt in 1-0 förbi sin klubbkamrat i Milan, Philippe Mexès.

Fått en given vänsterback

Våra minnen är korta. Vi glömmer Ukraina och England och säger: "Vilken jävla match vi gjorde mot Frankrike!".

Det är en bra början på framtiden.

Vi behöver en högerback: Andreas Granqvist som spelar där när Mikael Lustig "har känningar" hör hemma i mitten, och jag har ännu inte övertygats om Lustigs storhet.

Vi behöver ytterligare ett ankare på mittfältet om Anders Svensson verkligen slutar. Rasmus Elm har inte övertygat i EM, och även om Pontus Wernbloom är en kamphäst som alla beundrar saknar han den kreativa förmågan för att fylla en plats bredvid Kim Källström.

Däremot har vi fått en given vänsterback: Martin Olsson har, lite i skymundan, imponerat.

Men att det tagit så lång tid för Martin Olsson att etablera sig visar bara hur svårt det är att klara alla de trösklar som man måste över innan man blir en landslagsspelare av världsklass.

Det hade varit roligt att se hur John Guidetti hade klarat av konkurrensen, pressen och kraven i ett EM. Emir Bajrami verkar inte göra det.

Vilket mognad Den Långe uppnått

Jag har alltid tyckt om Zlatan Ibrahimovic.

Men jag har inte alltid trott att Den Långe skulle uppnå den mognad han har visat i EM.

Om Olof Mellberg fortfarande tycker det är roligt att spela fotboll ska han förstås fortsätta i landslaget. Det finns så många före detta spelare som ångrar att de la av - alldeles för tidigt.

Men det bästa beskedet vi fick i Kiev var att Zlatan Ibrahimovic fortsätter över VM 2014 i Brasilien.

Han har varit fullständigt magnifik i tre matcher.

När han tog av tröjan, visade upp en kropp full av tatueringar och gick bort till den svenska kurvan var det en modern härförare vi såg.