Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Larsson: Därför räcker inte landslaget till nu

Efter 180 EM-minuter dog drömmen.

Under 30 av de minuterna spelade Sverige den fotboll Erik Hamrén och hans landslag vill.

Vi måste erkänna för oss själva att vi ännu inte är tillräcklig bra på den fotboll vi vill spela.

Det är förklaringen till varför blågult redan nu kan börja packa väskorna för hemfärd.

Det var en intensiv, rafflande, manglande, omtumlande och på gränsen till mördande andra halvlek.

Olof Mellberg kunde just nu firats som en nationalhjälte.

Istället är Sverige utslaget.

Än mer motsägelsefullt blir det hela av att det var under Sveriges klart bästa halvlek i turneringen som vi blev utslagna.

Efter att ha underpresterat kapitalt mot Ukraina räckte Sverige plötsligt inte alls till mot England.

Så drog Andy Carroll på sig en onödig frispark som Zlatan Ibrahimovic slog svagt i muren och halvmissade karatesparken på returen… Som studsade till Olof Mellberg vars avslut gick via Hart, Johnson, stolpen och Johnson och in i mål.

Och plötsligt.

 

Plötsligt spelade Erik Hamréns landslag precis den fotboll man vill spela. Man vågade hålla i boll på offensiv planhalva, det kom större rörelse på spelare utan boll och med växande mot började vi hota England på offensiv planhalva.

Kim Källströms frispark var perfekt slagen, Andreas Granqvist sceenade perfekt och Olof Mellbergs nick gav oss hopp om kvartsfinal.

Men bara fem minuter senare drog Theo Walcott i väg en wobbler som inte tog på någon, en skymd Andreas Isaksson såg ut att agera väldigt märkligt men 2–2 ändrade inte det faktum att Sverige i den perioden var det bättre laget.

En ny Walcott-rajd Welbecks snygga och aningen turliga klack.

2–3.

Och sedan kom vi aldrig riktigt när igen.

Det var en heroisk andra halvlek av Sverige och spelarna ska inte skämmas för dagens insats.

Men sett över två matcher är sanningen den här:

Vi har ännu inte tillräcklig bra kreativ och bollskicklig bredd för att bli riktigt starka internationellt. Samtidigt har vi inte material för att spela Lars Lagerbäck-fotboll heller.

 

Det känns som att vi har en generation spelare på väg upp som står för en spelförande kreativ fotboll, men på högsta nivå är vi ännu inte tillräckligt bra på det.

Matchen mot Ukraina och första halvlek mot England visade det många av oss varit rädda för inför EM.

På högsta europeiska nivå är Erik Hamréns spelvilliga 4–2–3–1 Sverige väldigt mycket mer det lag som förlorade mot Holland i Amsterdam med 4–1, än det lag som besegrade ett redan EM-klart Oranje på Råsunda i höstas med 3–2.

Det var vansinnigt naivt av Hamrén att välja det offensiva alternativet mot Ukraina på alla de positioner han hade mer än ett alternativ. Och det var där vi åkte ur EM. Inte i kväll mot England, där laget var betydligt bättre ballanserat.

Det här var ett EM som visade vad Sverige vill, men också ett EM som visade att vi måste komma ihåg var vi kommer ifrån.

Vi åker inte till ett mästerskap och spelar ut lag efter lag. Vi måste använda hjärnorna, lungorna och krydda den med individuell briljans.

Och vi har inte råd att släppa in fem mål på två matcher.

Så är det bara.

 

Och vad händer den dagen Zlatan Ibrahimovic inte längre spelar i det svenska landslaget?

Just nu tycker jag det är helt rätt att bygga ett landslag på 4–2–3–1.

Men utan Ibrahimovic kan jag inte se hur vi ska vara ett bättre lag med det spelsättet.

Å andra sidan är den offensiva svenska fotbollen nog för sen att bromsa.

De svenska fotbollsgenerationerna som nu kommer är offensivt lagda.

Vad vi måste ha är tålamod.

Och handen på hjärtat så var den andra halvleken mot England i kväll en av de mest underhållande jag sett ett svenskt landslag spela de senaste 18 åren.