Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Fotbollen när den är som allra grymmast

Foto: MARKO DJURICA / AP TT NYHETSBYRÅN
Foto: MARKO DJURICA / POOL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Denna match, ett liv.

Allt rymde den, allt gav den oss, av spel, känslor och dramatik.

Fotbollen när den är som allra vackrast och allra grymmast.

Ingen seger är ljuvare, ingen förlust bittrare än matcher som slutar så här.

Frankrike-Schweiz kommer att vara ett av de där mötena vi inte glömmer, en åttondelsfinal som hade allt, precis allt. Det är det här vi vill ha, det här vi längtat efter och drömt om under den mörka tunga period vi genomlevt.

En EM-sommar, matchkvällar som aldrig tar slut, känslan av gemenskap, av en fotbollsfest som fångar och förför oss, förenar oss.


Efteråt var Frankrike slaget till marken, förkrossat, förstört. När jättar faller så faller de tungt. De regerande världsmästarna, de som kom tvåa i EM senast, nu ute, borta. Laget som hade det största favoritskapet av alla i detta mästerskap får åka hem i bottenlös besvikelse.

Utslaget av Schweiz, i ännu en påminnelse om att allt kan hända i fotboll och att det inte finns några givna segrar länge; alla lag här håller kvalitet. Det finns få ställen i världen bortom bibeln och sagorna där David kan slå Goliat, där små nationer kan besegra de stora. I fotbollen kan det ske och det ger hopp även för svenska hjärtan att påminnas om det.

I natt dansar och firar hela Schweiz och man gör det välförtjänt. 


Det var schweizarna som inledde bäst mot ett förvånansvärt lamt Frankrike. Seferovic gjorde kvickt 1-0 och Les Bleus var fortsatt bleka. Det krävdes en straffmiss från Ricardo Rodriguez för att fransoserna skulle vakna till. En svag straff som Lloris räddade utan större ansträngning. Det blev fyra minuter då allt vände, då hopp och förtvivlan bytte plats mellan lagen. Schweiz tycktes ha sumpat sin chans när Benzema gjorde 1-1 och 2-1 snabbare än snabbt. 

När Pogba sen fyllde på, vackert, så vackert, till 3-1 tyckes det klappat och klart. 

De franska spelarna slappnade dock av för tidigt för de schweiziska var inte alls redo att åka hem. Man slet till sig 3-2, än en gång av Seferovic, och sen kom  Gavranovics kvittering i den sista skälvande matchminuten som lön för mödan och modet. 

”Vi krigade”, konstaterade målvakten Yann Sommer efteråt. Och så var det, även hela förlängningen igenom. Frankrike pressade men Schweiz svarade. 

Så många vändningar, chanser, känslokast. En ribba från Coman, supportrar som slet sina hår på läktarna i vånda.


Och så till sist var vi där, vid straffpunkten. Där ingen vill hamna och där bara de med sina nerver i ett strypkoppel, under total kontroll, gör mål.

Frankrike med hela favoritskapets tyngd över sig men också de stora nationernas självsäkerhet och rutin. Schweiz med allt att vinna men också ett mer osäkert kort. Straff efter straff. Sommer mot Lloris. Andlöst. Sanslöst.

Och så syndabocken, Mbappe’. En för dåligt placerad, för svagt slagen straff och Sommer som gick åt rätt håll. 

För Frankrike är allt över, för Schweiz är allt ännu inom räckhåll.

Nu väntar en ny gigant, i Spanien, som också fick slita för att gå vidare, i den otroliga matchen mot Kroatien. 

Frankrike gråter i natt, Schweiz firar och vi andra, vi går till sängs uppfyllda av tacksamhet över en fotbollskväll bortom beskrivning.