Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Det var alltid: Vi kan, vi testar – vi vågar”

I början av 2010 händer någonting i Västerås.

Det börjar med ett öppet brev i lokaltidningen, en kvitteringsjakt mot Assyriska som förändrar allt och ett önskemål om att dra in sängar i omklädningsrummet.

En kroniskt kaotisk fotbollsklubb snubblar över ett sällsynt ögonblick av framgång – och ur den föds två historier som ska sammanflätas tio år senare.

I kväll bildar Victor Nilsson Lindelöf och Marcus Danielson mittbackspar i EM.

Victor Nilsson Lindelöf

– Nej.

Kalle Granath svarar snabbt. Frågan handlar om huruvida han någonsin snuddade vid en tanke som liknar scenariot som väntar på måndagskvällen.

– Nej, nej nej, säger han igen. 

– Mest för att man är upptagen med att möta Umeå, Boden och BK Forward i division ett. Det är problemen man står inför, inte ”oj, vilka av de här spelarna kan spela i A-landslaget om tio år?”. Min begåvning sträcker sig i alla fall inte så långt, säger han.

Tränaren som tog Västerås SK till superettan 2010 ska snart ta vid och söka sig tillbaka till en speciell tid, en som får oanade ringar på vattnet i svensk fotboll, men nu tystnar han i telefonen medan han letar efter orden.

När börjar det här egentligen?

Vinden drar genom buskaget och björkarna i utkanten av Göteborg. Trettio meter ifrån mig står Victor Nilsson Lindelöf och hänger mot ett räcke. Munskyddet sitter där det ska, Lindelöf har Mikael Lustig bredvid sig och ett mästerskap framför sig. Om tre dagar startar han som mittback i Sveriges EM-premiär mot Spanien. Vid sin sida har han en 31-årig mästerskapsdebutant, Marcus Danielson.

– Det är inte riktigt klokt, säger Granath. 

Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

Historien om Sveriges mittförsvar spänner över tio år. Den tar sin början i spillrorna av en klubb i ständig konflikt med sig själv och kick-startas i samma ögonblick som den snubblar över sin egen framgång. 

Kanske innehåller den spår av svar på hur det är möjligt att två karriärer kan få näring av motgång, flyga åt varsitt håll och mötas i Sevilla ett decennium senare. 

*** 

I slutet av november 2009 kallar Västerås SK till presskonferens. 

Budskapet? Det är otydligt. 

Föreningen, med ordförande Anders Carlsson i spetsen, stakar ut nya ambitioner. VSK ska bli ”en av Sveriges ledande fotbollsklubbar”. Därefter följer en smärtsam redogörelse för förutsättningarna. Kort sagt är dessa obefintliga.

Laget som slutat 5:a i division ett året innan har inte råd med någonting. En miljon kronor saknas. Stjärnan Filip Stenström säljs till Malmö FF. Spelare och ledare måste gå ner i lön. Ny tränare för A-laget ska bli Kalle Granath, en tidigare ungdomstränare, och vid sin sida ska han få en spelande Stefan Bärlin som assistent.

Reaktionerna blir...så där. En grupp spelare undertecknar ett brev till Vestmanlands Läns Tidning, VLT. I efterhand är det oklart hur många och vem som egentligen låg bakom det. Anklagelserna avlöser varandra. 

Kontentan är oavsett dräpande: Här finns inget förtroende. Ge honom inte jobbet.

Inga pengar, inga spelare, inga förväntningar, inget förtroende – det är sakernas tillstånd när Granath lyfter luren och hör hur Anders Carlsson berättar om brevet.

– Jag hade inte gjort något fel. En annan person var väldigt intresserad av att ta jobbet, säger han tio år senare.

– Jag sa: Ge mig det jävla laget så ska jag vinna serien åt dig. 

Fredrik Giesecke, som suttit två år i styrelsen, avgår i protest mot ordföranden Anders Carlsson.

Anledningen?

– Han köper den nya tränaren, säger han till VLT.

Det går att föreställa sig olika miljöer som sätter fart på fotbollsspelares karriärer. Inte många ser ut som den här.

Kalle Granath.
Foto: PIC-AGENCY SWEDEN / WWW.PIC-AGENCY.COM

Till sitt förfogande har Granath en brokig skara. Där finns Bärlin, som kommer från några misslyckade år i Norge och bara har gjort en handfull starter för VSK. Djurgårdens före detta andremålvakt Oscar Wahlström. Patrik Grönvall ansluter från AIK. VSK-veteranen Tobbe Holmgren huserar på vänsterbacken. Där finns en ung Simon Lundevall och en rumän, Lucian Damianovici. Sju ungdomar från den egna akademin får träna med A-laget under försäsongen. Fyra får kontrakt. Filip Tronêt är den som lyser klarast, Andreas Östling en annan, Linus Sjöberg en tredje. 

– Vi fick en stökig start. Jag var för dålig. Laget var för dåligt. Det var så det hette, vi skulle åka ur den där serien fick vi höra. Det var liksom lite skämmigt för staden att ha spelare och tränare som var så kassa. Det var känslan. Jag drog ihop ett möte innan säsongen skulle börja och sa till spelarna att ”vi ska nog inte räkna med att vi har så många kompisar här, så vi får nog skapa våra egna framgångar”, säger han.

– Ni står här med världens sämsta tränare. Ni är 17, 18 eller 19 år, några av er har blivit bortvalda. Ni är kassa. Lycka till. Det sätter miljön när vi börjar. Det är så här det är. 

Den fjärde junioren är yngst av alla. 

Granath känner igen hans namn eftersom han varit bra i P15, men Victor Nilsson Lindelöf är ingen superstjärna, utan en talangfull mittfältare som vinner ett A-lagskontrakt efter att ha debuterat i sista omgången 2009.

I backlinjen, där Lindelöf ska börja slå sig in till höger under säsongsslutet, är det ett annat namn han plitar ned i god tid: Marcus Danielson.

***

För Marcus Danielson pågår en avgörande tid i livet. 

Sommaren 2009 har han provtränat med Sylvia i division ett, men tränaren som vill ha dit honom får sparken. Med tre eller fyra dagar kvar av transferfönstret blir det bråttom. Danielson har en kusin som har hjälpt honom som rådgivare genom åren, Mikael Danielsson, själv tidigare allsvensk spelare. Mikael känner Anders Carlsson. Några dagars intensiva förhandlingar följer.

Foto: PONTUS FERNEMAN / BILDBYRÅN

Danielson har tillbringat ett par år i Helsingborg, som betalade hyggliga pengar för honom när han gick dit. Han beskriver sig som plågad av sin insats i Skåne och osäker på vad som väntar. I Västerås, vars ekonomi var dålig, kan han inte få mycket betalt och flyttar in hemma hos sin mamma. 

För att få allt att gå ihop tar han jobb på ett lager. Medan han vankar av och an på golvet börjar han se allvaret i situationen och granska sig själv kritiskt. 

– När jag skrev ett 2,5-årskontrakt med Västerås kände jag att om det inte lyfter, då får jag göra något annat. När jag gick runt där på dagarna tänkte jag att: Det här vill jag inte göra. Jag måste ta tag i fotbollen ordentligt och ge det en chans, berättade han för SportExpressen 2019.

– Varför skötte jag inte allt runtomkring i Helsingborg? Varför tränade jag inte hårdare? Jag hade kunnat göra mer.

***

Det är fortfarande försäsong när Kalle Granath tycker att han ser något oväntat hända.

– Vi spelar en träningsmatch med det här väldigt, väldigt unga laget. Vi möter Rikard Norlings Assyriska. De är storfavoriter. De bankar till oss ordentligt med 3-0 i första halvlek. De är nästan irriterade, som att det är onödigt att ta den matchen. Vi hämtar upp till 3-2 och det här pojklaget och jagar kvittering mot hans lag. Vi får aldrig in bollen, men det är bara: Vad är det som händer?, säger han. 

– Jag kommer in i omklädningsrummet och bara skriker rakt ut: Vi höll på att sätta 3-3 på Assyriska! Visst, en träningsmatch, men vi hade kunnat ställa ut skorna i andra halvlek och tagit 10-0 i baken. Men spelarna kör på. Så ser säsongen ut, ofta jämnt i första, sedan gasar vi på i andra. Jag känner där och då att det är en grupp som inte tänker ge sig, utan bryr sig om varandra. Det blir fonden för allt.

Lindelöf och Danielson mot Öster, 2011.
Foto: PER GROTH / VLT

Någonting uppstår. Det är i alla fall vad Granath uppfattar. Han beskriver hur han bara låter det ske – men tvingas sätta stopp när spelarna plötsligt framför önskemål om att dra in sängar i omklädningsrummet för att kunna sova över vid träningsanläggningen. Det går emot klubbens regler.

– Det jag tänker på är att spelare som spelade jämte Victor och Marcus hade stark utveckling, men kanske inte har lyckats genomföra det hela vägen. De hade en stor roll i allt det här ändå. Det spelarna gjorde tillsammans var det viktiga, säger Granath.

– Någon var där och sparkade dig på hälarna. Den kemin, den starten vi fick, den satte i gång något, men mer än så kan jag inte ta ansvar för. Vi körde. Vi stod inte och sa förlåt eller nöjde oss med att åka ur även om det var vad alla väntade sig. Vi vann.  

Även Marcus Danielson minns en speciell tid.

– Vi var kvar på träningsanläggningen sent på kvällen varje dag för att vi hade så kul. Det var ett ungt lag, med ganska få spelare som var äldre, och det gjorde nog att vi fick en kemi, vi unga. Alla ville träna hårt för att bli bättre. Dessutom vann vi ju serien, vilket ingen trodde, inte vi själva heller, berättade han i september 2019.

I april går Västerås SK in i säsongen med en snittålder på 19,3 men forsar fram genom spelschemat. När serien har spelats halvvägs ligger laget två poäng bakom serieledande Hammarby TFF.

Sommaren blir onödigt dramatisk. 

Filip Tronêt råkar svälja en geting som sticker honom i halsen när han är ute och springer runt Rocklunda, men blir skjutsad till akuten av Granath och klarar sig. Laget förlorar omstarten mot Sirius men repar nytt mod och tar snart över serieledningen.

På läktaren står supportrarna Peter Sandberg och Erik Eklund, som driver den välrenommerade VSK-supportersajten Anno 1904, och ser två karriärer ta fart på riktigt.

– Jag vet inte om det riktigt var så att jag funderade på hur fan Danielson hade hamnat hos oss, men tränarna började tidigt prata om att det var stor skillnad. Han och Oscar Pehrsson blev ett radarpar. Otroligt bra tillsammans. Min känsla är att han drev på träningarna också. Vi hade haft en kille som hette George Waweru året innan, en mittback. Han stod och typ rökte efter matcherna. Sedan kommer Marcus Danielson och hårdkör. Extrapass efter träningarna. Han hade väl ambitioner, han var ju i Helsingborg och kom hit för en nystart, vill jag minnas, säger Sandberg

Foto: PETER KRÜGER / BILDBYRÅN

Erik fyller i.

– Och han växte mycket under säsongen. Danielson har ju en majestätisk aura, även i dag. Den började man skymta under 2010. Han ser dominant ut, han flyter runt, stor, stark, spelskicklig och en bra passningsspelare. Han behövde väl bli jämnare, men han hade allt.

Till höger i backlinjen – och med något enstaka framträdande som högermittfältare – är det en annan spelare som går från klarhet till klarhet.

– Vigge tänkte man att han kunde gå långt. Men gå långt och dominera i landslaget är helt olika saker, säger Erik.

***

I sista omgången vinner Dalkurd med 3-0 mot Sirius.

VSK:s uppflyttning är ett faktum, Granath och hans ratade spelare har vänt upp och ned på en förening som trasslat in sig i sina egna bekymmer.

För Marcus Danielson och Victor Nilsson Lindelöf väntar spel i superettan. 

Lindelöfs utveckling börjar fånga intresse. Han går upp från 67 till 82 kilo på bara fem månader och när säsongen börjar är han självskriven i startelvan som högerback.

Foto: Erik Eklund

Vad som kan gå snett?

– Det mesta, säger Peter Sandberg.

– Det största är att vi byter målvakt. Oscar Wahlström försvinner. Han la av. VSK försökte övertala honom. Vi fick tag på raka motsatsen. Det var den största missen. Med en stabil målvakt hade vi hängt kvar.

Erik skakar på huvudet.

– Christian Caulker. Han var från Sierra Leone. Han var landslagsman, men det sa inte så mycket. Det är en spelare man kommer ihåg, säger han.

För Kalle Granath finns färre och färre saker att hålla hårt i när laget släpper in femton mål på de första sex omgångarna, men två spelare börjar växa ut till utropstecken trots att laget klivit upp en division.

Danielson och Lindelöf i duell mot Hammarby.
Foto: MARCUS ERICSSON / BILDBYRÅN

– Danielson var nummer ett i laget. Den första jag tog ut. Hörnorna han har gjort mål på i Djurgården och landslaget har jag sett live. Det har hänt förut, han gjorde ju åtta stycken den säsongen. Marcus har dels bra träff på bollen med pannan, men hans satsningar när han kommer in i boxen? Om det fortfarande fungerar på landslagsnivå är jag inte förvånad, säger Granath.

– Victor har en match när jag förstår vem han är. Vi mötte BP. De hade både Nabil Bahoui och Miiko Albornoz. Albornoz var het i Sverige, många högg på honom och han gjorde ju en anständig karriär sedan. Victor och Miiko möttes på en kant. Jag förberedde honom på att jobba riktigt hårt och försöka hänga med. Det hade vi varit väldigt nöjda med. Men nu kände jag bara ”wow”. Han hade ett väldigt stort övertag. Jag bara tänkte: Shit.

***

På planen börjar problemen för VSK bli allvarliga.

I slutet av juni får Kalle Granath sparken, men trots en uppryckning – bland annat gör Danielson båda målen i en ödesmatch mot Brage med tre omgångar kvar – åker laget ur.

– Jag spelade två träningsmatcher i februari. Sedan spelade jag först till premiären, med en träningsvecka i kroppen. ”Vigge” var väl den som höll ihop bäst. Han var vår bästa spelare det året, grymt bra. Men jag minns en seriematch där han släpptes i väg för något provspel fast vi behövde honom. Nej, klubben var inte redo. Det kom in märkliga värvningar hela tiden, säger Danielson. 

Matchen han pratar om spelas borta mot Åtvidaberg i slutet av juli. 

Lindelöf och Linus Sjöberg, en av hans närmsta vänner, åker till Stoke för att provträna. Stoke tackar nej. Åtvidaberg vinner med 4-0.

– Klubben var inte alls redo för det. Generellt har inte VSK varit en klubb med lugn och ro. Det är den nog inte nu heller tyvärr. Ekonomin var inte där, teamet runt laget var också för litet. Vi tränade tio pass i veckan, men hade ingen naprapat eller sjukgymnast, så alla var skadade innan säsongen började, säger han.

Efter säsongen köper Gif Sundsvall loss honom. Målen och det genomgående imponerande försvarsspelet har väckt Sören Åkebys intresse. Affären blir klar först i februari efter segdragna förhandlingar. Ett fyraårskontrakt väntar innan en av svensk fotbolls mest osannolika landslagskarriärer tar fart i samband med att Danielson blir svensk mästare med Djurgården hösten 2019 och nätar mot Malta i sin blågula debut.

Ytterligare två mål och nio landskamper senare känns det som att en evighet har passerat när han anländer till nästa milstolpe sommaren 2021.

Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

Lindelöf däremot blir kvar.

Kvar, men klar för Benfica. På ett hotellrum intill Arlanda förhandlar VSK:s sportslige ansvarige vid tidpunkten, Haci Aslan, fram en klausul som ger klubben en stor andel av en framtida övergångssumma.

Affären blir klar i november 2011. Lindelöf ska flytta till Portugal först sommaren därpå och följer med VSK ner i division ett igen.

Peter Sandberg och Erik Eklund ser två världar kollidera.

– Spelarna Vigge spelade med våren 2012 i division 1 är ju spelare som gick till division fem sedan och spelade där när Vigge skriver på för Manchester United. Per Pettersson hette en kille. Han var kvar i division 1 och gick till division 5, säger Peter.

– Han är mest känd för att ”skoga” bollen. Det vill säga sparka ut den i skogen. Det kom från honom. Kanske sammanfattar det honom lite. Men det smittade inte av sig på Lindelöf, säger Erik.

Både han och Peter skrattar.

– Vigge har räddat föreningen. Det är på grund av honom vi spelar i superettan. Han känns som en VSK-ambassadör, säger Peter. 

– Absolut. Han har räddat klubben. Det är på grund av Vigge, inte kontrakten som skrevs. Man känner otrolig stolthet som VSK:are om han och Mackan springer ut mot Spanien tillsammans.

Går det att dra ett rakt streck från den där vintern i Västerås till Estadio La Cartuja?

– I efterhand är det oerhört tacksamt att lägga ett pussel, säger Kalle Granath. 

– Vissa egenskaper som Marcus och Victor hade redan då har varit viktiga för att de ska fortsätta utvecklas fram till den här punkten. Det tror jag. Ingen av dem sa någonsin nej till någonting. Det var alltid: Vi kan, vi testar, vi vågar. Det blev inte alltid rätt, men aldrig: Nej, det där klarar vi inte, det går inte. Jag är glad att Marcus och Victor inte gav sig när det gick emot i superettan, utan körde på.

Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

I Sevilla är den tryckande hettan det stora samtalsämnet. 

Spaniens förbundskapten Luis Enrique pratar om den. Sedan pratar han om Emil Forsberg och Alexander Isak. Spanien räds Sveriges offensiva spetsspelare, men lägger ingen större vikt vid Janne Anderssons mittbackspar.

– Kollar man på Victors väg i Benfica där han går via U, B och A och vidare till Manchester United. Gnäll. Välförtjänt eller inte: De spelar bättre och bättre och släpper in färre och färre mål. Victor är alltid uttagen. Vi pratar om en av världens bästa klubbar. Någonting inom honom har förlösts på vägen. Victor vågar, säger Granath.

– Jag hoppas att både han och Marcus har haft roligt. Rolig hos oss och rolig sedan. Och jag hoppas att de gör bra saker på måndag.