Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det är omöjligt för dem att värja sig

Jimmy Durmaz utsattes för rasism under VM 2018.
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

Ett mästerskap i pandemitider innebär ett mästerskap där landslagen är mer distanserade än någonsin från världen utanför bubblan.

Samtidigt är det enklare än någonsin för den som vill att nå fram till vem den vill.

Med vad den vill.

Sociala medie-bojkotter, spelare som höjer sina röster, förbund som meddelar i tröjkampanjer att det finns vissa värden man måste stå upp för om man vill bära tröjan. Ingenting av det här är någonting nytt, frågan om att både hantera och försöka förebygga hat och hot är numera ständigt aktuell i fotbollsvärlden. I klubbar och landslag, bland spelare och tränare, bland supportrar. I takt med att sociala medier har tagit allt större plats i människors vardag har frågan också vuxit lavinartat.

Man måste, för att få bära Sveriges landslagströja till exempel lova att visa respekt, att aldrig sprida hat och att alltid stå upp för jämlikhet och allas lika värde. Helt rimliga krav kan man tycka, men ändå visar det sig gång på gång att de behöver påminnas om.

Omöjligt för spelarna att värja sig

På ett podium i Båstad sitter Dejan Kulusevski och säger att ”man pratar om fotbollsspelare som om vi vore robotar”. Han säger att det går för långt på sociala medier ganska ofta, att man inte alltid orkar kolla kommentarsfälten och meddelandena efter match, men samtidigt vill man veta vad folk skriver. Man är trots allt bara människa, och nyfiken. Och sociala medier är ju just sociala medier, framtagna och utvecklade för att människor ska interagera med varandra. De har givit oss helt nya möjligheter att kommunicera med varandra, vi har fått en direktlänk till och en gratisbiljett för att nå fram till i stort sett vem vi vill. Och det är fantastiskt på många sätt, men problemet är att det finns människor tolkar det privilegiet som sin rätt att skriva och säga precis vad som helst till vem som helst. 

Tycker du att någon är dålig? Låt hen veta, för guds skull möjligheten finns ju! Har en spelare sumpat en straff och därmed en titel för ditt lag? Skriv att hen borde skjutas! Är spelaren i fråga dessutom mörkhyad? Släng in något om hur vidrigt det är, kommentarsfältet är ju öppet! Har spelaren familj? Gå på den med! 

Varje dag, hela tiden, stort som smått, bra som dåligt får spelare till sig vad för dem helt okända människor tycker om dem. Det är närmast omöjligt för dem att värja sig, och ibland är det som att det enda alternativet är att inte vistas alls på sociala medier. Bank-ID tycker en del spelare hade varit en bra lösning för att bli av med de anonyma konton som spyr ur sig galla, men de människorna är inte det enda problemet. 

Enklare än någonsin att komma nära

”Jag är mest arg på att en av alla de som lämnat ap-emojis i mina DM är en lärare med öppen profil. Han undervisar barn!! Och vet att han kan uttrycka sig rasistiskt utan konsekvenser…” Marcus Rashford har missat ett superläge i Europa League-finalen, och efter förlängning och straffar har de förlorat matchen. Morgonen därpå berättar han på Twitter att mängder med hat och rasistiska tillmälen strömmar in i diverse inkorgar och kommentarsfält på hans sociala medier.

Det är som att distansen folk inbillar sig att de har till en annan människa när de sitter och skriver någonting förkastligt på ett tangentbord gör det omöjligt för somliga att inse att en kränkning eller ett hot helt plötsligt kommer väldigt nära när den de skrivit det till håller kommentaren i sin hand.

Stödet som Marcus Rashford får, som Jimmy Durmaz fick 2018 och som väldigt många fler av de som blir utsatta får är alltsomoftast större, men det förminskar inte den påverkan som det negativa kan ha på människor. I det svenska landslaget pratar man redan om frågan, och kommer att göra det mer ju närmre mästerskapet man kommer. Man kommer försöka nå fram med budskapet till spelarna att det enda som spelar någon roll är vad som sägs och tycks inom gruppen, i bubblan. Men det är en svår uppgift.

För samtidigt som landslaget på alla sätt kommer att vara mer distanserade än någonsin från omvärlden under det här mästerskapet, så är det enklare än någonsin för vem som helst att komma dem nära inpå.