Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det är enkelt att lösgöra sig från allt det dumma

Foto: ERIK SIMANDER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det är en svår idé, men en bra idé.

Med de orden lämnade Michel Platini oss innan han forslades bort från Uefa i handklovar.

Sällan har ett mästerskap framstått som konstigare än EM 2021.

Sällan har det haft större potential.

Eller heter det EM 2020? Ingen vet.

Tempoväxlingen har hursomhelst varit underbar. Efter två år av oavbruten klubblagssäsong undrade jag hur det skulle finna sin plats för en våg av mästerskapskänslor. Urladdningarna har avlöst varandra. Pandemin, återstarten, Super League-fiaskot. Fotbollen behövde andas, men så kom veckan innan avspark smygande och allt föll sig naturligt.

Italien-Turkiet är bara några timmar bort, men faktum är att EM redan har börjat. Sverige har för stora kostymer, Dejan Kulusevski har varit på överraskningsmiddag och Janne Andersson kallar in en reservtrupp. I England är det 1996 i år också. Fotbollen ska hem, Phil Foden har färgat håret för att frammana sin inre Paul Gascoigne och Gareth Southgate höjs till skyarna för att hans ordförråd är större än det som fällde Sam Allardyce. Om några veckor, när han har låtit ytterligare fem hundra tonåringar debutera, är det säkert dags att pensionera honom. 

Frankrikes mästerskap har också dragit i gång. Kylian Mbappé, utbytt med några minuter kvar av ett helt bekymmersfritt genrep för världens bästa landslag, är sur på Olivier Giroud för att Giroud är sur för att ingen passar honom. Ukraina retar Ryssland med en tröja, Uefa tar ryssarnas parti och snart är det dags att lätta från marken.

EM är Platinis minnesmärke

Vad har vi framför oss?

Först ut med en recension av mästerskapet var Michel Platini, hela påhittets upphovsman, han som gav oss den här tidlösa ögonblicksbilden av en sport förlorad i total och gränslös hybris. Hela idén påminner om hur gamla kungar eller tsarer lät bygga gigantiska monument eller skepp i sin egen ära. Kostnaderna eller det logistiska helvetet? Någon annans problem. 

Innan Platini eskorterades bort av polis lät han bygga det EM som nu stundar, ett minnesmärke över sin egen tid på tronen. Elva olika arenor, 31 dagar och 51 matcher.

Det vore en överdrift att påstå att den förre Uefa-chefen led stora samvetskval inför det besvärliga med ursprungsplanens klimatpåverkan eller den ekonomiska utmaningen för supportrar som ville se matcherna på plats, men Platini var generös nog att bjuda på rådet att européerna skulle göra klokt i att ”använda lågprisflyg” på den tiden dessa inte tenderade att express-skjutsa regimkritiker i händerna på den belarusiska diktaturen (där det numera reformerade Uefa – enligt SvFF – nyligen bestämde att U19-EM för damer ska spelas om två år).

Drömmen om ett EM utsmetat över alla länder Platini kunde räkna upp skulle alltså göras möjlig av Ryanair och andra flygbolag som skildrats i brittiska tv-serier när barnfamiljer från Chorley inte kommer i väg till Ibiza – men så kom pandemin.

Upp med pinnarna i näsan och blås i gång

Så många hinder på vägen, ändå har vi tagit oss hit.

Åtta års planering, ett extraårs omplanering, stenhårt men lyckosamt arbete för att få in Qatar Airways som storsponsor, skicka ned bucklan till Doha, låt två forcerat leende flygvärdinnor svinga den från en utkiksplats, sprita av den, upp med pinnarna i näsan och blås i gång.

Det blir inte enklare att rama in mästerskapen med tiden, eller förstå hur det kunde bli så här, men trots allt som är makabert med det som ligger framför oss har ett slutspel sällan känts som en större gåva.

Världens tråkigaste år har passerat, hela livet har varit inställt, men nu står vi – verkar det som – på randen till befrielse från viruset som dödat oss och brutit ned hela tillvaron. EM känns som en inflyttningsfest i friheten, ett uppdukat bord på andra sidan mörkret.

Just därför är det enkelt att lösgöra sig från allt det dumma. Själv kan jag inte påminna mig om en fotbollsturnering med lika stora möjligheter att påverka hela den europeiska sinnesstämningen. Det spelar ingen roll att det spretar åt alla håll och kanter, att hela fonden för det är en bisarr restprodukt av storhetsvansinne. Det spelar ingen roll att ingen vet vad det ska kallas, var det ska spelas, att det spelas för sent eller vad som händer om alla blir sjuka.

Jag säger som Michel Platini: In these days of cheap air travel, anything is possible.


LÄS MER: Kritiken mot Sveriges EM-kostymer: ”Man blir ledsen”

LÄS MER: Ukraina tvingas ändra sina matchtröjor efter ryska ilskan

GUIDE: Allt du behöver veta om fotbolls-EM 2021