Det var en sån kväll som bygger drömmar.
Det danska landslaget, med ett enormt trauma och två förluster i bagaget, äntrade planen för att knipa den sista chansen till avancemang.
Parken kokade, luften skälvde. Nationalsången skrålades ut i ett frustande ackompanjemang mellan spelare och publik.
Sen exploderade det och alla känslor drabbade en trots att man satt hemma i tv-soffan.
Jag känner omfamningen av en främling i en svettdränkt röd matchtröja när Mikkel Damsgaard prickskjuter sig in i den europeiska eliten. Jag känner doften av varm Tuborg som regnar ner från läktaren när Yusuf Poulsen gör 2-0. Jag känner samma ilska och frustration som Kasper Schmeichel när Ryssland får sin billiga straff. Jag känner tryckvågen när Andreas Christensen för en sekund förvandlas till Barcelonaversionen Ronald Koeman. Jag känner lättnaden och euforin när Joakim Maehle undanröjer alla tvivel.
Danmark reste sig efter skräckbilderna
Festen i Köpenhamnsnatten ville aldrig ta slut och runtom hela världen jublade folk med. Drömmen om ett nytt storslaget EM-guld fick fäste på riktigt.
Det är rätt osannolikt när man stannar upp för en sekund, att vi faktiskt står där vi står. Det har inte ens gått två veckor sedan de vidrigaste bilderna man någonsin sett i EM-sammanhang kablades ut över världen. Danskarna svävade i en tortyrliknande ovisshet när Christian Eriksen fick livräddande vård på planen. Ingen hade hållit det emot spelarna om de hade kastat in handduken där och då. Sagt att det inte går, hur ska vi kunna spela fotboll under de här omständigheterna? Världen hade förstått.
Men danskarna reste sig, samlade sig. Bestämde sig för ett spela för Eriksen, tog en osannolik plats i slutspelet och nu febrar fotbollsvärlden. Vad ska stoppa dem nu? Manuset är skrivet och vägen till finalen ligger öppen.
Och det är här jag börjar tänka på Wales.
EM 2021: Därför lider jag med Wales mot Danmark
Det oväntade poplaget från EM 2016 kom till EM som nederlagstippade och ingen förväntade sig att de skulle krångla sig vidare från gruppspelet. Gareth Bale var förbi sitt bäst före-datum, Aaron Ramsey har bara varit skadad och är det ens någon som minns Joe Allen på 2020-talet?
Men likt flera andra nationer på EM har de stått för en urstark laginsats och mer än förtjänat sin andraplats i gruppen.
Det är de som är Danmarks första hinder i jakten på sin EM-sensation. Jag tycker så synd om Wales, för oavsett hur det slutar i åttondelsfinalen så förlorar de.
Om de förlorar, då förlorar de. Resan är slut för den här gången. Bale och Ramsey har nog gjort sitt för landslaget i EM-sammanhang. Tack och adjö till deras gyllene generation. Vi får se när de tar sig till ett EM-slutspel igen.
Om de vinner blir det nästan ännu värre.
Ska de stoppa allas favoriter Danmark? Ska Wales stå i vägen för den mest spektakulära och romantiska EM-historien i modern tid? Ska Kieffer Moore, Joe Rodon och Connor Roberts ta den plats alla unnar Simon Kjaer, Pierre-Emile Höjbjerg och Martin Braithwaite? Ska de stoppa Danmark att vinna guld för Christian Eriksen?
De kommer bli världens mest avskydda fotbollslandslag. Det kommer att suckas och spottas. Ingen hoppas på dem. Ingen kommer att glädjas med en walesisk framgång och jag lider uppriktigt med dem för det.
Därför kommer jag gå mot strömmen och hålla en extra tumme för Wales mot Danmark, för de behöver någon i sin ringhörna.
Någon måste ju trots allt hoppas på dem.
LÄS MER: ”Christian var borta – det var hjärtstopp”
LÄS MER: Kjaer hyllas världen över efter agerandet
LÄS MER: Berättar om Eriksens ord från sjukhuset
LÄS MER: Kritiken efter Eriksen-scenerna: ”Helt fel”
