”Då hade jag nog kunnat dö lycklig”

När Azubuike Oliseh fick sparken som tränade för Dalkurd i september månad skulle föreningen för andra gången den här säsongen byta huvudtränare.

Valet föll på Yasin Aras, tränade i klubbens akademi.

– Som supporter till klubben är det klart att man kände att ”oj, nu slängs jag in en vecka innan årets viktigaste match mot Sandviken”. Självklart kände jag att det var en tuff uppgift men jag och resten av staben var hängivna och det var bara att sätta sig ned och göra de förändringar vi ville göra, säger han i dag.

Resultatet blev lyckat och Dalkurd klättrade från sjätte till andra plats i Ettan Norra – och därmed väntar kval till superettan mot Gais, med start på torsdag.

För Yasin Aras är uppdraget att leda Dalkurd minst sagt speciellt.

– Första gången jag kom i kontakt med Dalkurd tror jag de hade vunnit division 6 och jag var med familjen på en kurdisk fest. Det var fotboll och de kurdiska färgerna, jag blev helt förälskad. Sedan dess har jag följt klubben, säger han.

Han kommer ursprungligen från stadsdelen Gottsunda i Uppsala, precis som tidigare Dalkurdstränaren Poya Asbaghi.

– Han har även samma moderklubb som mig, UNIK, och jag har följt honom. När han klev in i Dalkurd blev det ännu mer en dröm som gick att ta på. Det var min i idol i min favoritklubb och att stå här nu är egentligen en dröm för mig, säger Aras.

Vad har du för relation med Poya Asbaghi i dag?

– Vi har bra kontakt och i Dalkurd besökte jag honom några gånger. Tack vare honom finns det något att ta på och det känns lättare att ta sig dit när man ser hur han jobbar och vad han gör och det är självklart att man försöker ta efter. Vi är från Gottsunda i grunden och att få fram fotbollsspelare har inte riktigt varit vår grej, vi verkar få ut mer tränare i stället, säger Aras och nämner utöver Asbaghi även Mesut Meral, Kleber Saarenpää och Jonas Bylund som alla kommer från Gottsunda och har UNIK FK som moderklubb.

”Tränaren var motståndaren”

För Dalkurds tränare är det första gången han ansvarar för ett lag på den här nivån.

– Som fotbollstränare är det mitt 13:e år men högsta nivån jag varit på innan det här är division 3, innan jag kom till Dalkurds akademi var jag i trean, säger han.

Han tog över ett stukat lag när han klev in i omklädningsrummet i september.

– Tränaren innan mig hade på något sätt gjort gruppen starkare av den anledningen att de hade samma motståndare, och det var tränaren. De svetsades ihop och blev starkare som grupp och när vi kom in var det viktigt att få gruppen att må bra. De har varit otroligt starka när det blåst som mest, säger han.

Gruppen är otroligt sammansvetsad, jag har nog aldrig sett en så stark grupp som den här.

Vad förändrade du är du tog över?

– Fotbollsmässigt förtydligade vi vissa grejer men vi har inte kommit in och gjort radikala förändringar med det taktiska utan mer identifierat vad som har kunnat ge snabbast resultat på kort tid och gjort det så tydligt som det går.

Nu väntar två matcher som avgör säsongen. För motståndet står Gais som slutade på 14:e plats i superettan.

– Om jag säger något annat än att vi känner oss otroligt starka ljuger jag, i spelargruppen finns inget annat än seger. Men självklart är det ett jobb som ska göras och vi har respekt för vår motståndare, och de får väl gälla som favorit, säger Aras som skickade en passning till Gais angående lagets offensiv under helgen som var. 

”Det vore en dröm”

Göteborgslaget avslutade seriespelet med seger mot tabelltvåan Gif Sundsvall, 2–1, i lördags.

På torsdag möts lagen i Uppsala och på söndag väntar retur i Göteborg, båda matcherna direktsänds på Expressen.se och SportExpressen Play.

För Yasin Aras är det matcher som betyder väldigt mycket rent personligen.

– Man har ju sett hur det gått de senaste åren som inte varit de bästa för klubben så det vore en dröm att på något sätt bidra till att få upp Dalkurd. Jag tror inte ens jag kan sätta ord på det och när jag blundar och tänker på det nu får jag gåshud, säger han.

Dalkurds tränare fortsätter:

– Jag har sett hur folk i klubben slitit och vet att det betyder så mycket för så många, det går inte att sätta ord på det för det skulle vara orättvist mot mina känslor. Men jag skulle kunna säga att jag hade kunnat dö lycklig om vi klarar det.