Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sjögran om Zlatan: "Har bett om ursäkt"

Therese Sjögran. Foto: Tomas Leprince

MALMÖ. Hade det inte varit för den där knäskadan hade nog aldrig det makalösa rekordet blivit verklighet.

– Jag fick en kick av att försöka ta mig tillbaka, säger Therese Sjögran, 37, som på onsdag spelar landskamp nummer 200 i karriären.

Men Sveriges mesta landslagsspelare räds för den dagen när karriären är över.

Hösten gör sig rejält påmind den här måndagen. Regnet öser ner över Malmö och molntäcket är så tjockt grått att det är svårt att tro att det finns en sol bakom molnen.

Förmiddagspasset är avklarat och i klubblokalen på Malmö IP sitter Therese Sjögran.

Rosengård har redan säkrat SM-guldet och hade det inte varit för att Champions League-spel väntar runt hörnet skulle det vara svårt att förstå var 37-åringen hittar inspiration.

"Kul att slå vickan"

Att själva rekordet, 200 landskamper är inom en matchs räckhåll och kommer bli verklighet när Sverige möter Tyskland i en träningslandskamp på onsdag kväll, bryr sig inte Therese Sjögran speciellt mycket om.

– Det var kul att slå Vickan (Victoria Sandell Svensson, tidigare rekordinnehavare på 166 landskamper).

– Efter det har jag inte tänkt så mycket på det. Jag tror kanske att det blir den dagen man lägger av.

Hur väl minns du varje landskamp var för sig?

– Jag kommer inte ihåg alla men det klart att jag har matcher som jag aldrig kommer att glömma. Vissa mästerskapsmatcher är speciella.

Vilken har du bästa minnet från?

– Oj, svårt men det skulle jag nog säga bronsmatchen i VM 2011. Det var häftigt som vi gjorde det, med en spelare utvisad. Sedan är första landskampen i USA 1997 för alltid speciell.

"Ska träna som fan"

Hur ser du på din framtid i landslaget?

– Jag hoppas få spela VM nästa år, jag vill verkligen ta mig dit. Och jag ska träna som fan i vinter för att göra det. Men efter det, då är det över.

Du är 37 år, har spelat fler landskamper än någon annan. Vad är det egentligen som får dig att fortsätta?

– Jag tror att jag hade slutat tidigare om jag inte hade skadat knäet då för två år sedan.

Om du inte hade skadat dig?

– Ja, jag vill sluta på mina egna villkor, inte att det ska bero på kroppen. Det var jävligt tufft att ta sig tillbaka efter skadan och att jag klarade det ger mig fortfarande en kick.

– Man tänker att man ska vara borta sex månader och sedan är det full fart men så enkelt är det inte. Du ska hitta dig själv, hitta ditt eget spel. För mig tog det väldigt lång tid, längre tid än vad jag trodde.

Hitta dig själv, hur menar du?

– Den sista biten handlar mycket om det mentala. Fysiskt kunde jag nog inte ha varit bättre än jag var då. Allt fungerade på träningarna men att hitta självförtroendet igen det var tufft.

"Den absolut värsta tiden"

Trots att du är så rutinerad?

– Ja, jag har aldrig varit med om något sådant här. Det är absolut den värsta tiden i mitt fotbollsliv.

– Helt plötsligt är du inte en lagidrottare längre, du måste göra allt ensam. Det var psykiskt väldigt jobbigt. Jag blev väldigt låg över att inte kunna göra det som jag egentligen ville.

Hur trött är du på att få frågor om Zlatans uttalande att du kunde få en cykel för ditt landslagsrekord när Anders Svensson uppvaktades med en bil?

– Ja, det kommer väl aldrig sluta diskuteras känns det som. Jag kommer alltid få dras med det.

Hur upplever du situationen när du ser tillbaka på det nu?

– Jag kan förstå Zlatan i vissa delar, han var irriterad för att Anders hade fått ta mycket skit och ville försvara honom men uttryckte sig klumpigt i helt fel läge.

– Men Zlatan har bett om ursäkt. Det var säkert menat som ett skämt. Jag tog inte så hårt på det, jag tror inte Zlatan skulle säga så om han verkligen hade menat det.

Vill syssla med fotboll

Vad har du för framtidsplaner efter VM nästa år?

– Jag vill syssla med fotboll. Sedan vet jag inte hur eller med vad men jag hoppas att jag kan hitta en roll i klubben, göra något här. Sedan har jag pluggat till PT så jag hoppas kunna jobba med det på något vis.

Är fotbollstränare ett alternativ?

– Ja, min plan är att gå förbundets tränarutbildning, jag hade tänkt göra det redan nu i höst men det krockar med Champions League.

Hur tänker du kring barn?

– Jag skulle absolut vilja ha barn, jag vet att det börjar bli lite bråttom men det är först de senaste åren jag har känt att jag vill ha barn. Tidigare har det varit tvärtom ”nej, jag vill inte ha barn”. Det har aldrig varit prio för mig.

Varför har du ändrat dig?

– Jag tror mycket det har att göra med att mina bröder har fått barn och relationen till dem.

– Men barn är heller ingenting man kan ta för givet, blir det inte några så blir det inte.

"Jag är rädd för att dö"

Är du rädd för att dö?

– Ja, verkligen. Tidigare var jag livrädd för att dö. Jag hade dödsångest, jag kunde inte tänka på det när jag var yngre. Det har blivit lite bättre men jag är fortfarande rädd för att dö.

Du som har spelat 199 landskamper, hur viktig är en förbundskapten egentligen?

– Det klart att hon eller han är viktig även om det inte är på samma sätt som en tränare. Men det är många individer som ska fungera ihop och där har förbundskaptenen en betydande roll.

Vilken är den bästa spelaren som du har spelat ihop med?

– Svårt, men om jag skulle välja en före detta landslagsspelare skulle jag säga Malin Moström, av dagens spelare är det Caroline Seger. I klubblag är det Ramona Bachmann.

Tycker du att synen på kvinnliga fotbollsspelare har förändrats under din karriär?

– Vi får mycket mer respekt nu även om man ibland som under EM får höra att vi inte är tillräckligt bra. Man kan fortfarande få höra att ”damfotboll, vad är det?”. Det är sådant vi får leva med.

– Men jag tycker ändå att respekten är mycket större i dag än den var för tio år sedan. Damfotbollen har blivit större och då är det också naturligt att den har blivit mer accepterad.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!