Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Fischer om petningen: ”Hade gärna fortsatt”

Nilla Fischer.
Foto: MATHIAS BERGELD / BILDBYRÅN
Foto: MATHIAS BERGELD / BILDBYRÅN

LINKÖPING. Hon är en av Sveriges mest rutinerade fotbollsspelare och med en meritlista tyngre än de flesta. 

Trots det petades Nilla Fischer, 36, som kapten inför den här säsongen. 

– Jag hade gärna fortsatt, men det är tränarna som bestämmer, säger Fischer som i en stor intervju också berättar om känslan att vara äldst i laget och hur länge hon egentligen orkar spela. 

– Vad ska vi snacka om? 

Nilla Fischer sätter sig ner på stolen med en banan i ena handen och en kopp kaffe i andra. 

Vi ska prata om dig och Linköping.

– Det blir bra, säger 36-åringen och rättar till frisyren. 

Det har snart gått två år sedan en av Sveriges mest framgångsrika fotbollsspelare återvände till damallsvenskan och Linköping. 

Nilla Fischer fyller 37 i augusti och med det är hon äldst i ett ungt lag. 

Återkomsten till Sveriges högsta serie var inte lätt. Skadorna blev kännbara när gräs byttes till konstgräs. 

– Jag var skadad nästan i ett halvår och jag är en sådan spelare som behöver träna för att vara bra. 

Hur mår du nu? 

– Bra. Det har varit väldigt skönt att få träna en hel försäsong och kroppen känns mycket bättre. 

”Vi känner varandra bättre”

Linköping har inlett säsongen starkt. Senast slog de Piteå med 4–3 på hemmaplan. Om en del i förklaringen till starten på damallsvenskan är den nya tränarduon Andreé Jeglertz och Malin Levenstad vill Nilla Fischer inte säga.

– Skillnaden är inte så stor från tränare till tränare, men jag tycker att vi tränat lite hårdare, sedan är de duktiga på att nöta detaljer och ge instruktioner. 

– Att vi dessutom har tränat några fler pass gör att vi känner varandra bättre än innan och det är viktigt. 

I Jeglertz och Levenstad har Linköping fått in en duo som vunnit en hel del. Under Umeå IK:s storhetstid var det Andrée Jeglertz som ledde laget, och Malin Levenstad har nått stora framgångar som spelare och ledare i FC Rosengård. 

– Alla tränare är extrema vinnarskallar. Sedan tycker jag det märks sättet de leder matcher att de har otroligt mycket rutin. De är lugna i sitt ledarskap, men om det beror på att de har vunnit en del vet jag inte. 

Gillar du det ledarskapet? 

– Ja. Jag tycker om en tränare som inte är för intensiv på sidan och skriker tusen instruktioner när du har bollen. 

Nilla Fischer menar att Linköping ska vara med och utmana i toppen den här säsongen. Visionen från klubben är att inom tre år ta SM-guld. 

Är du förvånad över starten i år?

– Nej, vi har haft bra perioder även tidigare men inte lyckats hålla i det. Vi har haft en väldigt låg lägstanivå och det har gjort att det gått mycket upp och ned resultatmässigt. Men jag tycker att vi har många kvalitéer i laget. 

Nilla Fischer under Linköpings bortamatch mot Häcken för några veckor sedan.
Foto: MATHIAS BERGELD / BILDBYRÅN

Bortsett från nya tränare är en stor skillnad den här säsongen att Nilla Fischer inte är kapten längre. I stället är det mittfältsmotorn Frida Maanum som bär bindeln. 

– Det är tränarna som bestämmer vem som ska vara kapten men jag kan inte sitta här och säga att jag inte hade velat fortsätta vara det. Det är klart att jag gärna hade varit det. 

– Men jag är fortfarande samma spelare och person oavsett bindeln eller inte. Och jag kan inte säga något om att Frida har den rollen nu, hon är både en jättebra spelare och människa. 

Du har tidigare sagt att du i din kaptensroll varit tvungen att jobba på att vara mer inbjudande. 

– Ja, och det har jag fått göra genom alla år. Jag behöver anstränga mig, det är inget som sker med självklarhet att jag går och pratar med de yngre. Jag trivs med att värma upp själv eller ha gamlingarna runt mig. 

36-åringen menar att med åldern har också känslan av att behöva ta mer ansvar kommit, fotbollsfeedbacken är enkel och kommer naturligt men den sociala biten är svårare. 

– Det finns spelare som jag är 18 år äldre än, de har knappt levt halva mitt liv. 

Rent fotbollsmässigt finns det en del att lära av varandra trots ålderskillnaden?

– Definitivt. Och det är en väldigt stor skillnad på den hierarki som fanns innan, även om den inte varit lika extrem i Sverige som utomlands. 

”Jag ska vara en av de bästa”

Listan över meriter för Nilla Fischer är lång. OS-silver, Champions League-titel och nu senast ett VM-brons i Frankrike för att nämna några. Debuten i det svenska landslaget gjordes för 20 år sedan. Då var en del spelare i dagens Linköping inte ens födda. Andra hade precis lärt sig gå. 

Tror du att de yngre spelarna ser upp till dig? 

– Ja, men jag tänker att de ser mig som en förebild. Men det känns också konstigt att tänka att de gör det, vi spelar ju fotboll allihop. Samtidigt vet jag hur jag var i den åldern. 

– De lyssnar i alla fall, säger hon och skrattar lite generat. 

Hur ser du på din roll i Linköping? 

– Jag är en spelare med mycket rutin och med många kvalitéer. Jag tycker att jag ska vara en spelare som är en ledare på och utanför planen. Och jag tänker att både tränare och spelare kan förvänta sig en viss nivå och den tycker jag att jag har och ska leverera. 

– Jag tycker att jag ska vara en av Linköpings bästa spelare. 

2019 lämnade Nilla Fischer Wolfsburg och skrev på för Linköping. Mycket är sig likt. Men trots alla år av erfarenhet säger hon sig fortfarande utvecklas. 

– Det är någonstans det jag tycker är den största charmen med det här arbetet. Du blir aldrig fullärd, du kan aldrig säga att du kan allt och nu är jag bäst av alla. 

– Varje dag, varje träning är en chans att bli bättre. Och jag brukar säga att jag tycker varken jag, laget eller spelarna är bättre än sin senaste prestation. 

Det är något som gör att Nilla Fischer fortfarande blir, som hon själv uttrycker det, ”skitsur” när en träning går dåligt. Men det är också det som gör att hon fortfarande tycker det är kul med fotboll. 

– Jag tror att den dagen när du känner att ”nu bryr jag mig inte längre” då är det dags att lägga skorna på hyllan. 

Hur länge orkar Nilla Fischer spela fotboll?

– Hade du frågat mig i morse hade jag sagt att nu räcker det, haha. Helt ärligt så är det det här året ut som jag har kontrakt och vi är inte inne i någon form av förhandling. Vi får se, klubben ska vilja ha mig kvar också.

Nilla Fischer och Frida Maanum.
Foto: Vendela Ögren.

Nilla Fischer tar en sista klunk kaffe och reser sig upp från stolen, öppnar bananen och går ut i korridoren. 

Sida vid sida går hon och Frida Maanum ut till fotbollsplanen för att fotograferas tillsammans. Norskan var två år gammal när Fischer landslagsdebuterade. 

– Tänk att du är 15 år yngre än jag, det kan man inte tro.

Nilla Fischer skrattar lite lätt och lägger armen om sin lagkapten.