13 JUNI 2014. Efter att ha krupit fram i bil längs smågator med slitna husfasader, under gula och gröna vimplar, över målade lyckönskningar på den trasiga asfalten, förbi spontana uteserveringar med plastmöbler och tv-apparaten i fokus och till sist, till fots, ha armbågat mig fram genom horder av brasilianska landslagströjor med NEYMAR JR tryckt på ryggen hamnade jag på den längsta - och bästa! - fest jag varit med om.
Den började på vräkiga Itaquerão i São Paulo, med plats för 62 000 åskådare, fortsatte via Castelão (60 000) i Fortaleza och Mané Garrincha (69 000) i Brasilia ända till mäktiga Mineirão (58 000) i Belo Horizonte.
Där tog VM-festen, i semifinalen den 8 juli, abrupt slut.
Där tystnade fansens mäktiga "Eu sou Brasileirooooo...".
Där åkte A Seleção - hela världens älsklingslandslag - på fotbollshistoriens värsta förnedring.
■■ Och Brasilien har fortfarande inte hämtat sig från 1-7 mot Tyskland.
Det var, på plats i Brasilien, lätt att förstå den protestvåg som präglade Confederations Cup - för-VM - ett år tidigare. Den utlöstes av missnöje med chockhöjda biljettpriser på bussar, men var i grunden en reaktion på att regeringen investerat över 30 miljarder kronor i tolv vräkiga fotbollsarenor i stället för vad 200 miljoner människor behövde: bättre sjukvård, bättre utbildning - och en vardag utan våld.
Det är ett år efter VM ännu lättare att förstå demonstranterna.
För den fest som dog i Belo Horizonte hänger fortfarande som en mörk skugga över världens största fotbollsland.
I måndags publicerade Globoesporte en alarmerande rapport, gjord av marknadsförings- och sportkonsulten Amir Somoggi, som inte bara visar att de 16 största och viktigaste brasilianska klubbarnas skuldberg i fjol - VM-året 2014 - växte med 18 procent, till ofattbara 15 miljarder kronor. Den visar framför allt att klubbarna tillsammans gjorde förluster på nästan lika otroliga 1,8 miljarder.
Den främsta orsaken till underskottet är att klubbarna tjänade betydligt mindre än tidigare på spelarförsäljningar till framför allt Europa.
Och vad det i sin tur beror på är Amir Somoggi säker på:
– 1-7 mot Tyskland har utan tvekan haft en negativ inverkan, det har gjort brasilianska spelare mer ifrågasatta utomlands.
Men förtroendet för de brasilianska spelarna har rasat också på hemmaplan.
Hela natten och dagarna efter 1-7 tävlade de brasilianska tv-kanalerna om att analysera sönder sitt landslag - och när festen efter semifinalhaveriet snabbt blev vardag kom effekten. Eller rättare sagt: uteblev effekten. Av den förväntade publikboomen i Serie A under hösten och vintern blev ingenting. Och under den här vårens delstatsmästerskap, som alltid inleder fotbollssäsongen i Brasilien och som normalt drar storpublik till de många derbymatcherna, har många VM-arenor gapat ödsligt tomma.
Allra tommast har de gapat på Pantanal i Cuiabá.
■■ Publiksnittet där är hittills i år 958 (!) åskådare - på en arena med över 41 000 sittplatser.
Ja, till en match kom faktiskt bara 106 personer...
Men inte heller de stora, moderna, ny- och ombyggena i Rio de Janeiro, São Paulo eller Belo Horizonte har lyckats locka publiken efter VM. Cruzeiro, som i december blev brasilianska mästare, var enda klubb som snittade över 30 000 under fjolåret - och under vårens delstatsmästerskap har bara Corinthians lyckats dra över 30 000 i snitt.
■■ Farhågorna om vad som skulle hända med de tolv påkostade VM-arenorna har samtidigt besannats.
Bara fem av arenorna används av Serie A-klubbar: Itaquerão i São Paulo, Maracanã i Rio de Janeiro, Mineirão i Belo Horizonte, Beira-Rio i Porto Alegre och da Baixada i Curitiba. En sjätte skulle kunna ha varit Serie A-arena, men Sport från Recife har valt att fortsätta spela på gamla Ilha do Retiro från 1937 i stället för nya Pernambuco.
För övriga sex arenor är situationen allvarlig. Inte bara för att Brasilia, Cuiabá, Fortaleza, Manaus, Natal och Salvador saknar Serie A-lag, utan för att de knappt används och ännu mindre fylls - samtidigt som de är dyra i drift.
Värst är kanske situationen i huvudstaden Brasilia, där den häftigaste och dyraste arenan byggdes till VM. Sen bronsmatchen, där Brasilien kördes över också av Holland (0-3), har inte en enda tävlingsmatch spelats på Mané Garrincha. Eftersom stans stoltheter huserar i Serie D och inte ens drar in 100 000 kronor på biljetter en normal matchdag har man förstås varken råd att betala 800 000 för att få, eller behov av att, spela på en arena som i dag rymmer 72 000 åskådare.
■■ I väntan på att några hundra kommunanställda ska flytta sina kontor till arenan gör skrytbygget med sina stora parkeringsytor i dag därför störst nytta som bussdepå (!).
– Men vi visste att det skulle bli så här, säger en av Brasiliens mest respekterade krönikörer, Juca Kfouri.
– Myndigheterna hade ingen plan för vad som skulle hända efter VM.
9 MAJ 2015. När förnedringen, 1-7, äntligen var över på Mineirão i Belo Horizonte samlades det brasilianska laget i en ring vid mittlinjen. Förbundskapten Luiz Felipe Scolari höll ett kort brandtal till sina paralyserade, i några fall gråtande, spelare. När de några sekunder senare vände sig om för att applådera publiken möttes de av - en visselorkan som är det värsta jag upplevt och ett raseri som är bland det värsta jag varit med om.
Den där ilskan tycks inte ha släppt - trots att A Seleção, landslaget, under nygamle förbundskaptenen Dunga inte förlorat en match sen VM-fiaskot.
Rubrikerna inför morgondagens Serie A-premiär har nämligen handlat om Flamengosupportrar som misshandlat motståndarspelare i deras eget omklädningsrum (!), om Corinthianssupportrar som dödats i sin egen klubblokal - och om huliganer som under delstatsfinalen i Fortaleza i lördags tog sig in på planen och förstörde stora delar av VM-arenan Castelão.
Frågan är om blivande stjärnor som Santos 18-åring Gabriel, eller gamla som Pato, Robinho och Rogerio Ceni, kan ljusa upp den svarta bilden av brasiliansk fotboll.
