Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Blåvitt kan andas ut

IFK Göteborg kan andas ut   – i alla fall tillfälligt. 
Segern mot Brommapojkarna gör att Blåvitt spelar i allsvenskan även 2019.
Men det är nu det hårda jobbet börjar.

Efter turbulensen och cirkusen för knappa två veckor sedan hade Blåvitt fått chansen att samla trupperna under landslagsuppehållet.
Till ödesmatchen mot Brommapojkarna hade Poya Asbaghi bytt spelsystem till 4-4-2 och slängt in Tobias Hysén från start och ställt ut ett lite mer cyniskt lag på planen.
Ett Blåvitt som i inledningen låg på kontring och var vassa i sina omställningar.
BP förde spelet och spelade stundtals väldigt bra. Men som vanligt med alldeles för små marginaler.
Med för många misstag.
Både Markus Gustafsson och Christopher Brandeborn slog bort ett par passningar på mittplanen där Blåvitt kunde ställa om och hota med vassa anfall.

1-0 kom också från i princip ingenstans.
Sebastian Ohlsson satte ledningsmålet i den 25:e minuten. Det gav laget andrum.
Och där och då kändes det som om Blåvitt fick matchen precis dit de ville. De kunde falla tillbaka ännu mer, ligga på kontringar och utnyttja misstagen från ett BP som kändes aningen för naivt.
Aningen för oslipat.

Jack Lahne(han blir inte kvar i BP länge till) glimtade till ibland och visst såg vi ett par fina kombinationer i offensiven från hemmalaget.
Men det gick alldeles för långt mellan gångerna och misstagen var för många.
Istället kunde IFK Göteborg och Victor Wernersson punktera matchen genom att göra 2-0 i den andra halvleken.
Soloräden kom efter att BP försvaret fallit för långt tillbaka och det var på något sätt talande för matchen.

Efter det var det inget snack.
IFK Göteborg tog tre blytunga poäng. Tre poäng som gör att de spelar allsvenskan även 2019.
Nej, jag vet också att IFK Göteborg inte säkrat ett nytt allsvenskt kontrakt i teorin.
Men efter segern i ångestmötet mot Brommapojkarna på Grimsta skiljer det nu åtta poäng ner till just BP på kvalplats med fyra omgångar kvar.
Det finns inte en chans att Blåvitt kollapsar och tappar det försprånget.

Men den som härmed tror att allt är lugnt och ”faran” är över i Blåvitt är snett på det.
Visserligen ger ett säkrat kontrakt arbetsro inför nästa säsong. Laget slipper den värsta pressen.  Och ska man se det med blåvita glasögon framstår beslutet att satsa vidare på Poya Asbaghi som sunt. Samtidigt som klubbdirektören Max Markusson framstår som en handlingskraftig person som klubben kommer att behöva.
För det kommer att behöva fattas både obekväma och svåra beslut inför nästa säsong.

IFK Göteborg är långt ifrån den storklubb som den en gång var. Segern mot BP var av enorm betydelse, men med tanke på hemmalagets naiva spel och många misstag är det svår att värdera Göteborgs prestation.
Klart är i alla fall att spelartruppen ser för tunn ut i nuläget. Det finns helt enkelt för få klasspelare. Hur klubben ska trolla fram pengar för att värva fler klasspelare är en gåta.
Dessutom har sportchefen Jonas Olsson, om han nu blir kvar, hintat om att han vill jobba vidare med en trupp bestående av just det här spelarmaterialet och att det inte är något nytt nybygge at vänta.
Frågetecknen är fortfarande många och jag har svårt att se IFK Göteborg vara med och slåss i toppen de kommande åren.
Men det just den här kvällen var det kanske inte så värst många av de blåvita supportrar som hade tankarna på det.
De hade i stället en allsvensk seger att fira.
Det var ett tag sedan.