Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

AIK överlägsna i derbyt

Årets första allsvenska Stockholmsderby välkomnade som vanligt med två vackra tifon, där Djurgården vann tifomatchen på poäng.
Özcan Melkemichels Djurgården, helt utan skador, hade lämnat nyförvärvet Marcus Danielson utanför elvan. Istället satsade laget på Jonas Olsson och Jacob Une-Larsson i mittlåset i stället.
Det säger en del om konkurrensen i Djurgården när Danielson med sina två mål på två matcher bänkas.
Rikard Norling satsade på samma lag som mot MFF senast, med Tarik Elyounoussi och Henok Goitom som spetsar.

Det dröjde inte länge förrän man kunde se en rätt tydlig matchbild. AIK förde som väntat spelet, och även om den första halvleken var allt annat än välspelad utan påminde mer om en match den engelska andradivisionen, satt vi bara och väntade på att AIK skulle göra mål.
1-0 kom också en kvart in i matchen. Helt välförtjänt.
Robert Lundström drev upp anfallet, spelade till Tarik Elyounoussi, som enkelt klackade till Goitom som i sin tur skickade ut bollen på vänsterkanten.
Där stormade Rasmus Lindkvist fram och satte 1-0.
Ett avgörande moment i matchen.
Men inte det allra mest avgörande.
Det hade kommit ett par minuter tidigare när Kerim Mrabti tvingades utgå på grund av en skada.
Om Djurgården gick in i den här matchen med någon spelidé försvann den med Kerim.
Alihou Badji ersatte honom och ett mer otajmat anfallspar än Tino Kadewere och Badji är svårt att hitta.
Noll skott på mål och noll farliga målchanser efter den första halvleken talade också sitt tydliga språk.
Då ska det tilläggas att AIK knappast spelade någon briljant fotboll och att backlinjen såg allt annat än samspelt ut med målvakten Oscar Linnér.

2-0 kom direkt i andra halvlek och det var en briljant Tarik Elyounoussi som satte det avgörande målet. Återigen var det Henok Goitom som låg bakom målet.
Duon fick Jonas Olsson att se ut som ett rundningsmärke och den andra halvleken vill nog Olsson helst glömma.

Å andra sidan är det knappast hans fel att Djurgården förlorar. Hade laget ens en matchplan? Vad var spelidén? Spelarna såg vilsna ut från minut ett. Det hade varit en sak om AIK visat sig från sin bästa sida. Spelat ut och briljerat. Men nu kändes det som det Svartgula knappt behövde anstränga sig. Visserligen borde nog laget haft en straff och det kanske hade ändrat på matchbilden. Men laget kan knappast skylla på domaren en sån här gång.

Efter en försäsong som varit stökigare än på länge får nu Rikard Norling lite arbetsro. Sju poäng på de tre inledande omgångarna är inte perfekt, men ändå en drömstart som gör att laget kan bygga vidare i lugn och ro. Känslan är att Norling inte fått ut max av det svartgula lagbygget ännu och att det finns mycket mer att ta av.
Ta bara Nabil Bahoui som inte alls var lika bra som mot Malmö FF. Eller försvaret, som visserligen höll nollan, men som lär bli mer stabilare ju längre tid man får spela ihop sig ännu mer..

För Djurgårdens del måste avsaknaden av spets i offensiven oroa en del. Nu lär Kerim Mrabti bli borta ett tag och det lär inte göra saken bättre.
Problemet från förra säsongen, med att ha en plan B och hitta luckor i ett försvar som står ganska lågt kvarstår.
En del av hoppet stod till Yura Movsisian, men efter att ha rykt ihop med Daniel Sundgren åkte han ut. Herregud, vilket fiasko för Djurgården. Nu får man klara sig utan Yura ännu längre och det kändes inte som ett så värst rutinerat beteende från anfallaren. Där måste han hålla sig kall.