Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Vi mådde bra av att allt inte var helt tillrättalagt”

Så fördelas pengarna hos svenska storklubbarna.
Jens GustafssonFoto: JOHAN AXELSSON / BILDBYRÅN

Allsvenskan har knappt börjat, men IFK Norrköping rycker redan.

Formtoppen har egentligen pågått i ett helt år – men däremellan har Jens Gustafssons lag hunnit drunkna i skador, bråka, ta hjälp av Kristoffer Olsson och lappa ihop allt på nytt.

– Man kan inte bortse från att man hellre har den här starten än någon annan, säger han.

Inget lag i allsvenskan har vunnit fler än två av sina första fyra matcher, förutom Norrköping som har vunnit alla fyra. 

Inget lag har gjort fler än åtta mål, förutom Norrköping som har gjort 13. 

Det låter som den absolut sämsta av alla fruktansvärda ”Alla barnen”-vitsar, men det är något så enkelt som själva kontrasten mellan serieledarna och resten av allsvenskan. När fotbollen äntligen började den 14:e juni hade 16 klubbar haft en evighet på sig att förbereda sig, men inget lag har sett lika redo ut som Jens Gustafssons. 

Två av spelschemats tuffaste uppgifter är redan avklarade: AIK besegrades med 4-1 på Friends och de regerande mästarna plattades till på hemmaplan. Utropstecken? Man behöver inte leta. Simon Thern spelar som pånyttfödd, Christoffer Nyman som 2015 och Sead Haksabanovic...vad gör han ens här? Tonåringarna avlöser varandra från bänken. Mot Östersund kom poäng från både Isak Bergmann Johannesson, 17, och Ishaq Abdulrazak, nyss fyllda 18. 

Hur kommer det sig att Norrköping ser så mycket mer färdiga ut än sina konkurrenter?

– Det är alldeles för tidigt att dra slutsatser om förberedelserna, säger Jens Gustafsson.

Så klart han gör, och han har säkert rätt. 

Men..

– Men sedan kan man inte bortse från att man hellre har den här starten än någon annan, fortsätter han. 

Saken är att det inte bara är en bra start han har att hålla i nu.

För exakt ett år sedan, den 30:e juni 2019, föll Peking borta mot Sirius. Sedan dess har laget vunnit 15 av 20 allsvenska matcher, hållit nollan 12 gånger, bara förlorat två (borta mot MFF och Östersund) och kryssat tre – och därutöver hanterat ett krävande Europa League-kval.

Vi ser med andra ord inte bara en start, utan fortsättningen på en ettårig formtopp. 

Vad hände förra sommaren?

2019 började i ett annat tonläge. Det knorrades, gnälldes och tappades poäng efter en seger på de åtta första omgångarna. Anfallsspelet var villrådigt och långsamt, längst bak i planen saknades struktur och ledarskap. Frågorna vid sidan av handlade om klubbens riktning och ambition.

Andreas Johansson och Daniel Sjölund tackar för sig.Foto: PETER HOLGERSSON / BILDBYRÅN

– Vi tappade Daniel Sjölund och även en lagkapten i Andreas Johansson som hade spelat hur många matcher som helst i sträck. Det skakade till hela bygget på ett sätt som gjorde att dynamiken hamnade i obalans. Det blev lite kamp om vem som skulle ta över Antes roll, och innan vi hittade rätt var vi nog framme i sommaren, säger Gustafsson.

– Jag vet inte exakt vad det är som klickar eller precis när det händer. Det har nog med resultat att göra. När det rullar på hamnar saker rätt snabbare, vi hittade våra roller. Någon beskrev vår förlust borta mot Östersund där på sommaren som ett startskott för en bra höst. Det behöver inte vara att man vinner en match, det kan vara en besvikelse som alla kan enas runtomkring.

Ni förlorar Jordan Larsson där i krokarna. Gör du som tränare något annorlunda då?

– Nej, det är mer en fördelning av målskyttet över hela laget, helheten kanske stärks. Men Jordan, jag menar, han vann nästan skytteligan trots att han bara spelade 15 matcher. Det är otroligt. Men vi jobbar enormt hårt med spelet i sista tredjedelen för att undvika att bli ett lag som slår 700 passningar i backlinjen. Vi vill ha ett bra passningsspel, men det ska vara framåtskridande och leda till någonting. I träning lägger vi väldigt mycket fokus på det. Man behöver ha individuellt skickliga spelare, för ofta är det det som slår ut motståndet, men man kan inte lägga allt där heller. Man behöver kollektiva överenskommelser för hur man ska få hål på ett försvar, hur det ska se ut. Det måste falla väl ut även när den individuella skickligheten har en dålig dag eller räcker till.

”Vi mådde nog bra av att allt inte var tillrättalagt”

När seriespelet börjar 2020 föds Norrköpings status ur en försäsong som blev dubbelt så lång som det var tänkt.

– Det behövde vi, säger Gustafsson och berättar hur hösten 2019 tar slut. 

Simon Thern mår inte bra. Filip Dagerstål är skadad. Alexander Fransson blir sjuk. Först missar han januariturnén, sedan blir han borta tre veckor till. Christoffer Nyman behöver slipa bort saker i sitt knä.

– Slår man ihop de spelarna så kan man snabbt konstatera att vi inte hade någon bra försäsong för att starta allsvenskan tidigt. Vi slet hårt under januari, februari och mars med att få ihop något som liknande IFK Norrköping, säger han.

Inte nog med det. Sead Haksabanovic tillhör inte klubben och framtiden är osäker. Isak Petterssons kontraktsförhandlingar strandar. När det väl är dags för träningsläger i Portugal rasar ett mindre inbördeskrig. Ordföranden Peter Hunt utmålas som skurk i kulisserna, och det som följer är en episod som bäst beskrivs som en blek imitation av storstadslagens självskadebeteende. Lagledaren Mikael ”Gädda” Hansson har lämnat klubben, vilket väcker missnöje i truppen, och det i kombination med andra bökigheter gör att något så ovanligt som osämja och intriger sipprar ut från Östgötaporten.

– Det lilla jag vill beröra det: IFK Norrköping har alltid varit en förening där det sipprar ut väldigt lite. Vi mådde nog bra av att allt inte var helt tillrättalagt faktiskt. Det är inte så fotbollen fungerar fullt ut. Vi behövde lära oss att fortsätta vår utvecklingsprocess när saker och ting inte var som de brukade vara. Men det där är något vi har lagt bort för länge, längesedan, säger Gustafsson.

”Kristoffer Olsson kom hem och tränade”

När coronapandemin skjuter upp premiären får laget tid att slicka såren. Ett gäng ungdomar – Gustafsson refererar till dem som ”det unga gardet” – med Isak Bergmann Johannesson, Carl Björk, Manasse Kusu och Pontus Almqvist längst fram i ledet har matchats stenhårt hela vintern för att vara konkurrensdugliga.

Jonathan Levi och Sead Haksabanovic jublar mot Djurgården.Foto: PETER HOLGERSSON / BILDBYRÅN

– Vi fick också tid att få i gång den mer erfarna centrallinjen. Dock ska man veta att de inte var redo den 4:e april. Men allteftersom föll det sig naturligt för oss. Våra mer erfarna spelare kom tillbaka och det blev lite samma effekt som man får av nyförvärv, vi lyfte oss lite, säger han. 

– När vi hade tränat på ett tag där kom Kristoffer Olsson hem och tränade med oss. Det gav oss en extrakrydda i träningen. När han åkte tillbaka till Krasnodar kom Eric Smith, och då lyfte vi oss ännu lite till. 

Och sedan får du Haksabanovic på riktigt. Det är inte alla tränare i allsvenskan som får en spelare för 15 miljoner kronor i knät.

– Nja, 15 miljoner vet jag inte riktigt. Men det är ett ömsesidigt förtroende som Sead ger till oss och som vi ger till Sead. Han hade inte varit här om vi inte hade haft den här tiden med honom och byggt upp ett förtroende där han tycker att Norrköping är rätt ställe för honom. Han har visat en stark vilja att vara kvar här för att utvecklas. Jag tror att världsliga omständigheter har en del i detta. Sedan finns det spelare där man känner att ”det är klart att du ska vidare för att samla ihop en pengapåse nu”, men Sead är inte en sådan spelare. Han behöver komma till ett ställe som det här, där han kan växa vidare. Han är exceptionell på många sätt.

Vid sidan av Haksabanovic är det två spelare som det varit enkelt att fastna för de senaste veckorna. Den ena är Christoffer Nyman som nästan ser landslagsmässig ut igen. 

– Alla förväntningar förstärktes inför 2019 när han kom hem. På honom inte minst, det var nog alldeles för höga förväntningar på honom då för att det skulle finnas balans i det. Han kom från ett och ett halvt år av skadebekymmer. Det var rörigt, han spelade i ett lag som åkte ur. Det var en arbetsam tid, dessutom med en kropp som inte var frisk och till en tränare som gärna ville ha honom på planen. Den balansen blev väl så där. Ändå gjorde han 10 mål. Nu har vi hjälpts åt att bygga upp honom. Han har själv mognat i vad han behöver göra för att hålla sig frisk. Det är ganska uppoffrande arbete han behöver göra för att vara på planen och se ut som han gör. Jag är inte ett dugg förvånad över hans framfart, han har jobbat på jättebra, men han behöver sköta om sin kropp på ett enormt sätt. Hans spelstil är 100% i alla lägen för IFK Norrköpings bästa. Det kräver saker.

Simon Thern har fått en flygande start på säsongen.Foto: MAGNUS LILJEGREN / STELLA PICTURES/MAGNUS LILJEGREN MAGNUS LILJEGREN

Den andra är så klart Simon Thern, i mitt tycke kanske hela seriens bästa spelare hittills. Hur beskriver du hans 2020 hittills?

– Att gå igenom det Simon har gjort, den resan, då kommer man att förändras som person, på ett eller annat sätt, till det bättre. Det har han verkligen gjort. Han antog den utmaningen som kom till honom på ett utmärkt sätt. Jag tycker alltid att han har varit en levnadsglad människa. Han är genuint positiv, han vill hjälpa laget, och nu ännu mer, som säkert ni har sett också. Det är fantastiskt att se honom på planen nu, men jag är mer stolt över hans resa vid sidan av planen. Jag har aldrig varit med om en spelare som gått igenom det här. Det modet, att han pratade om det på det sättet, och i offentlighetens ljus. Har man haft att göra med Simon vet man att människor lyssnar på honom på ett eller annat sätt.

Men Simon Therns kontrakt går ut. Filip Dagerståls likaså. Isak Pettersson har sagt att han ska lämna. Är det ett Last Dance-scenario du basar över nu – eller kommer det att få negativa konsekvenser med den här osäkerheten?

– Jag tror inte att det kommer att ha någon inverkan på hur säsongen utvecklar sig. Åtminstone inte i negativ bemärkelse. Vi vet inte vad som händer med spelarna du räknar upp, plus några till. 

Det är ju ganska betydande spelare för laget det gäller.

– Absolut. Men hade vi varit i en situation där allt hade varit som det brukar vara och bara sex månader kvar, då hade jag kanske varit mer orolig. Men jag tycker att vi har visat oss kunna hantera spelartapp som har givit oss ekonomiska muskler, det tror jag att vi kommer att klara nu. Därmed inte sagt att vi tappar alla de här spelarna. Vi kan konstatera att deras avtal går ut, men de trivs väldigt bra, säger Gustafsson.

– Jag tror inte att spelarna utgår från att de ska bort från Norrköping, utan snarare till något annat. Det har jag större respekt för och större förståelse för.

Det är måndag morgon och något så ovanligt som en ledig dag i det allsvenska höghastighetsschemat väntar. 

– Det här matchandet är bra för svensk fotboll, säger Gustafsson. 

– Vi tränar för att spela matcher. I Sverige har balansen alltid varit att träna mycket mer än spela. Men att spela matcher gör att man blir bättre på att spela matcher. Spelarna blir bättre tränade. Det kommer att bli skitbra, säger Gustafsson.

En del av dina kolleger är mer oroliga.

– Det är inte jag. Det är klart att det kommer rädslor; har vi tillräckligt bra lag? Tillräckligt bred trupp? Allt det där. Det kommer att hända saker i alla lag som ingen önskar sig. Men då blir du tvingad att spela en 16-åring som heter Kalle Persson. När vi summerar det här kommer svensk fotboll att gynnas. Det lovar jag.