Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Vad fan, det här är inget jobb för mig"

Foto: Jens L'Estrade

Andreas Alm är tränaren som ser ut som säkerheten själv. Andreas Alm är tränaren som pratar klokt och eftertänksamt. Men han är också tränaren som gärna lyssnar på supportrarna och som erkänner att tvivlet finns närvarande trots framgångarna.

– Vissa morgnar när man vaknar så tycker man att: ”det här gjorde jag jäkligt bra.” Andra känner man: ”Vad fan, det här är inget jobb för mig”, säger han i en stor intervju med SportExpressen.se

Det är bara ett par dagar kvar av svensk februarivinter för AIK när Andreas Alm tar emot på Karlberg. Snart ska laget resa till USA för en vecka i Kalifornien följt av två veckor i Portland. Huvudtränaren tvättar händerna med handsprit, skalar en banan och börjar berätta om lägret som han hoppas ska få AIK att flyga in i den kommande säsongen.

– I flera år egentligen har våren varit sämre än sommaren och hösten. Hade vi gjort en lika bra vår i fjol eller i förfjol som vi gjorde på sommaren och hösten så hade vi vunnit SM-guld, säger han.

Därför blir det nu ett gammalt upplägg med ett tillägg i form av veckan i Kalifornien. Tre veckor på USA:s västkust alltså.

- Om det ska bli kul? Mer bra än kul hoppas jag. Kul kan man säkert ha, men det är bättre att börja i änden där det är bra.

Andreas Alm pratar så där. Han är noggrann med orden hela tiden, tänker i rubriker. Sådan är känslan och den bekräftar han också.

– Ja, ja, asså. Jag försöker inte svara dig utan jag försöker svara dem som kommer läsa det här. Garanterat är de flesta som läser din tidning AIK:are och därför är det bra att kunna svara så att deras intresse växer och att de känner att vi gör bra saker.

Bättre än i fjol

Det är ungefär där som samtalet slutar, men det börjar någon annanstans. Med det sportsliga. Med ett AIK som i två år har nosat på guldet. Nu vill man nå hela vägen och Alm menar att han har tillgång till en starkare trupp den här säsongen trots att nyförvärven har varit få och snarare handlar om talanger än etablerade allsvenska spelare.

– Skillnaden är väl att de som var med i fjol motsvarande tid är bättre än vad de var då. Dels för att de har spelat fotboll ett år mer, dels för att vi som lag utvecklades och att vi dessutom spelade internationellt. Vi spelade väldigt många tävlingsmatcher. 13 tävlingsmatcher fler än de andra lagen, förutom Helsingborg. Det är nästan en halv allsvensk säsong.

– Vi fick spela många fler tävlingsmatcher, det alla suktar efter. Det är klart att man kan tycka att träningsmatcher är bra. Jag såg någon match från Copa del sol nu mellan lag som är bra, men det är liksom 50 åskådare och man spelar på en åker någonstans. Det är väl okej, men jag märkte att spelarna utvecklades när vi spelade tävlingsmatcher.

Framgångarna i Europa i fjol där AIK slog ut mäktiga CSKA Moskva och nådde gruppspelet i Europa League fick av många skulden för att laget föll igenom i slutspurten av allsvenskan. Andreas Alm står givetvis emot när påståendet nu återkommer.

– Jag tror tvärtom. Jag tycker att vi hade en av de bästa perioderna när vi var inne i Europaspelet. Eller inte bara tyckte, utan det kan man ju se på hur vi spelade. När vi började Europa League-kvalet mot det isländska laget (Hafnarfjördur), på vägen fram där till vi slutade hade vi också vår bästa period i fjol, där vi spelade bäst fotboll.

– Man kan hitta saker om man vill, absolut. Det var täta matcher och sådant. Men man ska också komma ihåg att det var tack vare Europaspelet som vi nådde vissa nivåer som gjorde att vi kunde utveckla laget.

Du märkte inte av någon trötthet i laget?

– Det är jättesvårt att mäta det där. Erfarenheten som jag gjorde är att de två spelare det slets mest på - våra ytterbackar (Martin) Lorentzson och Nils-Eric Johansson, de spelade i stort sett hela tiden – märktes det på i enstaka matcher i allsvenskan. De var bra fortfarande, men det fanns inte samma tryck offensivt alltid. Men med tanke på hur deras år såg ut så gjorde de det fantastiskt bra och det är också anledningen till att Lorentzson var med på januariturnén.

– Jag tycker att spelarna gjorde det bra. Om man kollar på det så tappade vi guldet i 27:e omgången 2011 och i 29:e 2012. Vi var där någonstans, säger Alm och fortsätter att hamra in sin övertygelse:

– Europaspelet tog vår kraft, men jag tycker att vi gjorde en bra match mot Malmö i sista omgången och då var vi mitt inne i det där. Och Malmö spelade för guld. De spelade samma match som vi gjorde 2009 borta mot IFK Göteborg när vi vann guld. De kom och skulle spela den matchen på Råsunda. Ändå så var vi så mycket bättre. Jag tyckte inte att vi såg slitna ut.

Bäst på bortaplan

AIK försvann egentligen ur guldstriden vid två tillfällen 2012. Först via en 1-0-förlust mot Gefle på Råsunda i omgång 26. Sedan bjöds man in av de andra lagen och fick en ny chans. Den försvann i en 1-1-match hemma mot Syrianska. Två bottenlag och där finns ytterligare ett påstående för Andreas Alm att bekämpa. AIK har svårt mot sämre lag som inte vill ”vara med och dansa.”

– Då måste man jämföra med andra matcher. Vi slog Gefle borta och vi slog Syrianska borta. Det är motsvarande motstånd. Vi förlorade borta mot Malmö med 4-0, ett lag som då sätter upp tempot och som det då ska vara lättare att spela mot. Så jag vet inte. Vi slog många lag. Vi slog Gais två gånger. Vi kryssade visserligen borta mot Örebro där de gjorde ett sent mål, men vi slog dem hemma med 3-0, bara städade av dem.

– Vi hade ett bra facit mot de lagen som låg längre ned. Däremot just där och då så blev Syrianska-matchen där, krysset där, som gjorde att vi inte kunde vinna. Låt det vara sanningen att vi hade svårt mot lag längre ned i tabellen. Jag försöker inte knuffa någon från det argumentet. Det kanske var så då. I alla fall så förlorade vi poäng mot Syrianska.

– Det man kan säga är att vi var bästa laget på bortaplan. Det syns tydligt i tabellen.

– Kan man förklara det då?

– Det kan man säkert. Vi är väl ett bra fotbollslag. Det är en anledning. Det är klart att lagen vi möter spelar mer stängt på Råsunda. Det är klassiskt, så är det alltid. De flesta är nöjda med en poäng på Råsunda. Elfsborg ändrade sin formation sent på säsongen och spelade med en anfallare för att täppa till centralt. Det var ändå de blivande mästarna. Det är normalt. Det är så det fungerar. Så har vissa andra lag det också på hemmaplan.

Att AIK inte värvat särskilt mycket inför säsongen betyder inte att truppen är tunn. Tvärtom är konkurrensen stenhård. Alm kommer att tvingas sätta många etablerade spelare på bänken och på läktaren under säsongen.

– Om man säger att det där är lätt så tror många att man tar det med en klackspark. Säger man att det är svårt så tror man att jag har världens vånda. Det är varken eller. Det är en del av jobbet och jag ser det snarare så att… absolut, det är några som inte får spela, men för mig är det viktigaste den truppen jag väljer och framför allt den elvan som startar. Jag ser det som en förmån att kunna få välja elva riktigt bra spelare. Det är det jag vill göra. Jag vill välja det absolut bästa AIK-lag man kan göra och då är det en fördel att ha så många bra som möjligt.

Annars har vi ju fått lära oss att det viktigaste inte är vilka som startar matchen utan vilka som avslutar den?

– Ja, vem var det som sa det?

Sveriges förbundskapten, Erik Hamrén.

– Okej. Jag hörde någon som sa det till mig förut, men jag var inte med på hela resonemanget. Men efter att ha sett Robin (Quaison) hoppa in mot Finland så kan jag hålla med honom, ha ha.

Bra för Quaison att spela till vänster

En av spelarna som befinner sig mitt i den där hårda konkurrensen är just talangen Quaison som gjorde succé i Kings Cup via två inhopp där han bland annat gjorde 2-0-målet mot Finland i finalen. Just nu förhandlar klubben med mittfältaren om en kontraktsförlängning.

- Men vi har sagt till AIK att de måste visa att de satsar på Robin i en central mittfältsposition, inte att han måste hatta runt på en massa olika positioner. Det är inte bra för hans utveckling, sa Quaisons agent Hasan Cetinkaya till FotbollDirekt.se nyligen.

Såg du det där?

– Jag försöker följa med i medierna så att när du frågar så har jag i alla fall en aning om vad det innebär, absolut. Det första jag tänkte när jag läste det var att han sa något i stil med att Robin bara borde spela centralt mittfält. Jag är helt säker på, vilket också visade sig i första inhoppet att han fick chansen att debutera (i landslaget) tack vare att han spelade på en annan position. Hamrén har ju uppskattat hur han har spelat till vänster. Det är ju en anledning till att han är med i landslaget. Så jag kände att det argumentet, nja, det kanske inte var så…

– Det är väl bättre att en spelare kan komma med i landslaget och vara så pass bra på två positioner. Det ökar hans chanser att komma med i nästa landslagstrupp. Jag är glad att Robin gjorde det så bra till vänster att han kom med i landslaget.

Jag tolkade det som en passning till dig att vill ni att Robin förlänger så ska han spela där han vill spela?

– Det är där agenten vill att han spelar. Jag tror att agenten framför allt tycker att det är trevligt om hans spelare är med i landslaget.

I dagsläget skulle nog många tippa att AIK:s centrala mittfält kommer att bestå av Celso Borges och Ibrahim Moro. Blir det så?

– Förra året blev det, när vi räknar antalet matcher, rätt så stor fördelning på det centrala mittfältet. Det var mindre fördelning året innan. Jag har nog ingen given plan hur det ska se ut. Jag vill bara spela med det bästa laget just där och då. Robin och ”Tjerna” (Daniel Tjernström) tror jag spelade sju, åtta matcher ihop i rad. Sedan förändrades det av olika anledningar. Robin fick någon skada. Jag känner inte att jag behöver bestämma det för lagets bästa utan det kan nog vara öppet.

Och på forwardssidan? Skulle du till exempel kunna tänka dig att spela med två djupledslöpare som Kwame Karikari och Kennedy Igboananike?

– Ser man på de fem forwardar vi har så har vi otrolig löpvilja i Viktor Lundberg och Kwame. De är ruskigt starka i djupled. Båda har med erfarenheten från i fjol mycket bättre löpningar. Smartare. Sedan är Kennedy där på ett explosivt sätt och Henok (Goitom) är där. Många ser Henok bara som han var när han kom hit, som mottagare och som fördelar bollar. Men han vill ju springa och han har ett jävla driv i sina ben när det behövs.

– När vi har scoutat honom så är det djupledsspelet vi har fallit för. Jag ser gärna att såväl mittfält som forwardar har djupledsspelet som en tanke i våra anfall alltmer. Det utvecklade vi på hösten tycker jag. Nabil är bra i djupled. Moro bidrar med ett sådant spel. Jag tror att fler kan bidra till djupledsspel. Jag känner just nu att spelarna är på väg framåt i allt det vi gör.

Laget har utvecklats säger du, har du utvecklats?

– Hur mäter jag det?

Jag vet inte.

– Inte jag heller. Men okej. Han som står där är en jobbig jävel, säger Alm och pekar mot sportchefen Jens T Andersson.

Det är (Björn) Wesström också. De är ju på en utifrån att de tycker att man måste förändras. Det finns inte en dag där man bara kan gå till jobbet och städa av en dag. De är på en hela tiden. Då driver en till att man måste bli bättre.

– Men jag är fortfarande den som har minst elittid av tränarna i allsvenskan. (Andreas) Thomsson har tränat Åtvidaberg på superettan-nivå. (Magnus) Pehrsson har varit i Ålborg och Gais och (Mikael) Stahre som är yngre än jag har haft Väsby i superettan och AIK och så vidare. De andra har alla mer tid som tränare. För mig handlar det om att snabbare än de andra att bli bra för att kunna göra ett bra jobb.

Tvivlar du någonsin på dig själv?

– Vissa morgnar när man vaknar så tycker man att: ”det här gjorde jag jäkligt bra. ”Andra känner man: ”Vad fan, det här är inget jobb för mig.”

Är det så?

– Ja, men det går ju över ganska så fort. Det är när man är besviken på sig själv: ”Vad fan gjorde jag inte det där bättre för.”

Ältar du mycket?

– Jag dryftar mycket med mina assisterande. Eller de dryftar det med mig för de kan säga att ”det där var inte bra gjort, utav oss eller utav mig.” Men i höstas kom matcherna så tätt att något jag lärde mig att jag inte kunde älta det vilket nog kan vara nyttigt även när det är längre mellan matcherna. Det är ingen verkningsgrad på att älta saker. Beslutet är fattat, du vet vad du gjorde. Okej, nya beslut.

Lyssnar på fansen

Beslut som alltid kommer att diskuteras och dissekeras. Av journalister och supportrar som med facit i hand alltid kan konstatera vad som var bra och vad som var dåligt med coachningen. Åsikter som kan och ska läggas åt sidan av en huvudtränare.

Men hur är det om till exempel din assisterande föreslår ett byte som du struntar i och så går det dåligt?

– Det kan finnas saker vi pratar om som kan ha varit en bra idé, men man ska också komma ihåg efteråt att det är där och då, när vi står där som är ögonblicket man fattar beslutet på. Sedan kan man fatta ett beslut tre timmar senare, men det är inte samma sak. Det kan man möjligtvis dra en erfarenhet av.

– Det som är häftigt med byten är att alla kan ha en åsikt om det. Det är bara det att det är ingen i hela världen som fattar beslut på de grunderna som jag gör. Jag tycker att det är ganska trevligt att prata om sådant med supportrar för ibland får man dimensioner från läktaren som man inte har funderat på själv. Det betyder inte alltid att man hade bytt annorlunda, men det ger en idé om hur andra ser på hur vi spelare.

Du lyssnar på supportrarna alltså?

– Läktarintrycket kan vara intressant på många sätt. Det finns de som gräver ner sig i både statistik och intryck och som har sett många matcher. Så absolut. Så är det. Det är jag öppen för.

Det finns väldigt många åsikter där ute?

– Jag lyssnar gärna, men man kan inte hålla på och svänga mellan vad alla tycker. Det tycker jag fungerar ganska bra. Jag hör vad många säger, men man kan inte vara en vindflöjel utifrån vad alla tycker. Ska vi förlora en match på grund av ett byte som jag gör så ska det vara mitt byte.

Redan när Andreas Alm tog över tränaransvaret i AIK gjorde han klart att han tänkte ta hjälp av personer som fanns tillgängliga för honom. Till exempel agerade Stuart Baxter någon slags mentor. Nu heter samarbetspartnerna framför allt Lee Baxter, Christer Swärd och Nebojsa Novakovic

– Anledningen till att Lee, Christer och ”Nesho” är här är att de är mycket mer kompetenta än jag på vissa områden. Jag vill ju ha många sådana runtomkring. Men vadå, övertygad om sin förmåga. Det låter som om man har bergkoll nu och så är det inte. Vissa dagar känner man att det inte fungerar alls. Men jag var bestämd från början och det är jag fortfarande.

Har du förändrats i ditt förhållande till oss, journalister?

– Nej. Det tror jag inte. Jag har svarat hittills på alla samtal från journalister. Så länge jag har kunnat svara eller om de har lämnat meddelande så har jag ringt upp. Här är det öppet, det finns inga hemligheter. Jag tror att jag har förändrats, men inte hur vi sitter nu för det hade vi kunnat göra för två år sedan.

Hur tror du att du uppfattas av andra, bland annat journalister?

– Det är fantastiskt spännande. För ibland är det inte viktigt hur man uppfattar sig själv utan ibland är det viktigt hur man uppfattas av andra. Det är svårt att säga. Ibland är man en tränarnörd i sin bubbla när man är här och driver sina spelare så det är inte alltid man har koll på det. Sedan beror det väl på vad det handlar om för sak. Om det är principfrågor, eller hur vi spelar eller hur jag talar med medier.

Ibland får jag en känsla av att du tycker att vi ställer korkade frågor? Du svarar med en fråga?

– Det är en blandning av många saker. Man jobbar ju med det här dygnet runt. Man är inne i det och vi är professionella här och det är klart att när folk ställer frågor om ens hantverk vill man kunna svara på ett bra sätt. Så ibland ställer jag motfrågor för att kunna svara på ett bra sätt, ibland ställer en journalist en naiv eller till och med en dum fråga med flit för att det är den bästa frågan att ställa. Och det är inget konstigt. Men ibland kommer det frågor som är dumma för att man inte har tänkt igenom dem. Och då är det alltid värt att fråga hur han eller hon menar. Det tycker jag är en ganska normal dialog.

Går på A-brunnar

– Det är väl för att jag ska kunna lämna så bra svar som möjligt om vad AIK håller på med så är det väl bra om vi är överens vad som är frågan.

Men du tänker i rubriker? Du vet vad ett svar betyder?

Så är det. Man hör ju när det är en rubrikfråga. Och ibland vill man svara på den för att man tycker att det är en rubrik som passar och andra gånger inte. Det tror jag alla tränare märker. Det märker du och spelarna också.

Förra året gjorde SPORT–Expressen en stor intervju med Andreas Alm som kom att handla om tur och det faktum att AIK-tränaren inte tror på begreppet. Att han till och med avskyr det. Därför måste frågan ställas nu ett knappt år senare:

Äger du några turkalsonger?

– Nej, borde jag det?

Jag bara frågar för att supportrar och andra håller på mycket med sådant. De har turkalsonger, de går inte på streck eller A-brunnar på matchdagarna.

– När jag spelade så vart det snarare tvärtom. Hade jag haft någon ritual innan en match och så hade jag gjort två mål, eller tre mål eller något sådant, då försökte jag se till att jag inte gjorde det nästa match. Bara för att visa att det inte var rutinen där. Det var inte för att jag åt den maträtten, ringde det samtalet utan det var för att jag var skicklig.

Så du kliver på varenda A-brunn som finns?

– Jadå. Inga problem. Låt svarta katter springa över vägen, för jag kommer att vara bra ändå. Jag äger saken så mycket som möjligt.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!