Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Tre-fyra konkreta bud på bordet nu”

Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN
Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: BILDBYRÅN

DOHA. Det blir ingen återkomst till AIK för Anton Saletros.

Istället blickar han fram emot sin A-landslagsdebut på söndag. 

Nu berättar mittfältaren om sin resa i AIK, utlandsäventyren, hur krävande Rikard Norling egentligen är och det kommande klubbytet. 

- Jag har tre-fyra konkreta bud på bordet och tar ett beslut efter januariturnén, säger han.

Anton Saletros kom till AIK som 13-åring 2010. Drygt nio år och över 100 matcher senare ledde han in laget som lagkapten på Friends i en allsvensk match mot Helsingborg i somras. 

Trots att karriären inte alltid varit spikrak blickar 23-åringen nu fram emot sin A-landslagsdebut när Sverige möter Kosovo på söndag. 

- Det ska bli riktigt kul och jag ser verkligen fram emot det. Jag hade faktiskt ingen tanke på Januariturnén i december utan fick reda på det när några polare skickade grattis-sms. Jag undrade vad de menade och sedan fattade jag vad det gällde. Det känns bra och roligt att få vara med landslaget här i den här miljön. 

- Det utvecklar en både som person och människa, säger han. 

”Man får i alla fall klappa sig på axeln”

Andreas Alm var tränaren som gav Saletros chansen på allvar och under 2014 etablerade sig Saletros som en startspelare i ”Gnaget.” Han har sedan varit utlånad en sejour till Ujpest i Ungern, för att sommaren 2018 säljas till ryska Rostov, som han numera tillhör. 

Hur ser du på din fotbollsresa som du gjort hittills?

- Ja, det har väl varit lite knackigt och inte varit spikrakt direkt. Jag fick a-lagskontrakt 2013 och efter det fick jag rätt mycket speltid 2014, sedan blev det mindre och sedan lånades jag ut till Ungern, kom tillbaka och det gick jättebra. Sedan nu till Ryssland och där gick det bra i början, sedan tillbaka till AIK igen där jag fick äran att bära kaptensbindeln och fick spela mycket igen. 

- Så man får i alla fall klappa sig på axeln, säga att man gjort det bra som kommit tillbaka hela tiden. Jag har kämpat och tagit mig in i laget igen och nu är jag här med landslaget. 

När har det varit som bäst under karriären?

- Det var väl halvåret 2018 i AIK innan jag gick till Ryssland och Rostov. När jag spelade som en av tre centrala mittfältare i AIK. På försäsongen och första tiden i Rostov kändes det också bra. 

- Så 2018 skulle jag säga. 

Hur var det att komma till Rostov i Ryssland?

- Det var lärorikt. Det är alltid en inlärningsperiod när man kommer. Klubben var väldigt proffsig och jag spelade tio-femton matcher, men de tyckte väl inte att jag levererade på det sättet jag skulle göra. Jag gjorde ett mål på tolv matcher och de hade sett att jag gjort mycket poäng i AIK och ville att jag skulle vara en kreativ spelare. 

- Och sedan när det inte lossnade under den första tiden har klubbar utomlands inte lika stort tålamod som i allsvenskan. Det får man köpa. Men allt var bra runt klubben och jag lärde mig väldigt mycket. Däremot hade jag velat ha mer än att halvår på mig att komma in i det. Man behöver det för att börja leverera. Nu blev det som det blev och det blev rätt bra ändå. 

Salétros om tyngsta perioden i karriären

När har det varit som tyngst?

- Det var väl 2017 i AIK, innan jag blev utlånad till Ujpest i Ungern. Då var det tungt. Det var droppen någon gång när jag för första gången i mitt liv blev utanför truppen med AIK. Då tänkte jag att jag var tvungen att lämna. Då sågs jag också som wingback. 

- Jag tänkte bara att jag måste därifrån. Och utlåningen till Ungern var en lärorik period. Jag har växt upp i AIK, men får faktiskt rätt mycket serverat och då är det bra att komma utomlands. Där tränade jag stenhårt och spelade väl hälften av matcherna, men körde stenhård träning även efter tiden där. 

Vad hoppas du på nu gällande ny klubb?

- Jag har en dialog med Rostov och det är bäst att jag hittar något annat. Jag tror inte det släpper mig gratis utan det blir en utlåning eller ett köp. Jag hoppas komma till en klubb där jag får chansen att utvecklas och till en klubb som tror på mig. Inte att jag trycks in i någon klubb. Jag vill även komma till en klubb där jag får spela centralt på mittfältet. En klubb som värderar mina egenskaper. 

Har du några bud på bordet nu?

- Jag har tre eller fyra konkreta bud nu som jag ska ta ställning till. Just nu vill jag fokusera på januariturnén och sedan ska jag ta ett beslut. 

Är AIK ett alternativ?

- AIK kommer alltid att vara ett alternativ för mig, men jag har inte haft så mycket kontakt med dem senaste tiden. 

Vad betyder den klubben för dig?

- Den betyder väldigt mycket. Jag kom till klubben när jag var 13-14 och har gått igenom alla led. Jag har gjort närmare 150 matcher för klubben. 

Du har varit med om del i AIK med andra ord, hur har du upplevt allt i klubben under de här åren?

- Det är den största klubben i Sverige med allt runtomkring och jag har väl sett det mesta. Nu var det första gången vi missade Europaspel vilket var en grej i sig. Sedan har klubben växt under de senaste åren och har etablerat sig som en storklubb. Kolla bara på landslaget nu, det är väldigt många med AIK-koppling i landslaget. Robin Quaison, Alexander Isak, Sebastian Larsson, Kristoffer Olsson och Pierre Bengtsson för att ta några. 

- AIK gör väldigt många bra saker just nu och har en stor påverkar i svensk fotboll. Att jag fått vara med på den resan är jätteroligt och jag har lärt mig väldigt mycket. 

Vad är starkaste minnet från tiden i AIK?

- Guldet 2018 för jag kände mig ganska delaktigt i det. Sedan Helsingborgsmatchen där samma år när jag var kapten. Det var mitt stoltaste minne i karriären. Att få gå ut på Friends och leda laget som kapten som egen produkt det är ett av mina största ögonblick i karriären. 

Hyllar Norling: ”Väldigt tydlig”

Är det någon tränare som betytt mer för dig under karriären?

- Andreas Alm som tog upp mig till A-laget. Peter Wennberg och Elie Mineirji, som tränare mig när jag var liten. Och så klart Rikard Norling. Jag spelade inte så mycket när han kom, men när man väl lär känna Rikard så kräver han så mycket av alla och sig själv och det lär man sig mycket av. Man krämar ur sig själv också. 

 - Jag har fått olika delar av alla tränare. 

Det sägs att Rikard Norling ibland kan vara för krävande och att det blir ett jobbigt klimat?

- Nej. det jag vet är att Rikard kommer in otroligt tidigt på Karlberg och ser man det blir man inspirerad och vill göra allt lika hängivet. 

Hur skulle du beskriva Rikard mer som tränare?

- Han är otroligt duktig taktiskt. Väldigt tydlig med hur han vill ha saker. Hur han strukturerar upp ett lag.  Det har varit väldigt lärorikt och får ett taktiskt kunnande som man behöver för att lyckas i de större ligorna. 

Hur tror du han kommer hantera den här situationen som AIK befinner sig i nu, när de kom fyra och han sitter på ett utgående avtal?

- Jag tror att guldet fick honom att jobba ännu hårdare. För ser du statiskt så är AIK:s säsonger efter att de tagit SM-guld en katastrof. Nu var vi med och slogs till näst sista omgången förra året så det är ändå bättre statistiskt sett. 

- Men sedan är det inget man vill. På så sätt tror jag han kommer jobba ännu hårdare nu. Han pressar sig själv till det yttersta hela tiden.