Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Bara vi som var där vet vad som hände”

Bajram Ajeti.
Foto: / BILDBYRN
Bajram Ajeti.
Foto: / BILDBYRN

Aggressiviteten har gett Bajram Ajeti både framgångar och problem. Efter ett succéhalvår i Gefle har han nu landat i Brommapojkarna.

Men hur tog han sig hit? 

I en lång intervju med SportExpressen berättar Ajeti om sitt förflutna – med en fängelsedom efter ett krogbråk i Drammen.

– Jag fick en läxa i livet, säger han.

Vårkänslan har kommit till Stockholm. Vinden river i Bajram Ajetis nyduschade hår när han tar sig från Grimsta IP:s innerplan upp mot klubbhuset. Det är tidig förmiddag och Brommapojkarna har avverkat ett intensivt träningspass och en gemensam lunch.

Den allsvenska premiären är knappt tre veckor bort - och många är nyfikna på Brommapojkarnas nya anfallstillskott. 

Killen som hängde elva mål på elva matcher för Gefle i höstas.

Vid en första anblick ger Bajram ett tufft och hårt intryck. Men vad döljer sig bakom ytan och varför blev det BP?

– Jag hade en hel del erbjudande, både från allsvenska klubbar och norska. Jag kunde till och med ha gått till ligor som ger två till tre gånger så mycket pengar. Efter ett bra snack med BP var känslan att vi kunde ha ett bra år ihop, säger Bajram Ajeti.

En av nycklarna till att det överhuvudtaget blev BP stavas: tränaren Luis Pimenta.

– Han är utan tvekan en av orsakerna. Jag vet vad han står för och vice versa. Luis har gjort det väldigt bra med sina tidigare lag och jag har sett vilken typ av fotboll han spelar.

”Var faktiskt sanna rykten”

Tidigt under vinterfönstret cirkulerade rykten om att Ajeti var på väg till IFK Göteborg. Kopplingen var tydlig. Blåvitts nya tränare Poya Asbaghi hade haft Ajeti under ett halvår i Gefle. 

Det slutade med succé och Blåvitt behövde en anfallare.

– Det var faktiskt sanna rykten. Jag pratade direkt med Poya om en flytt och var ett av de första namnen som togs upp på bordet i anfallsjakten när han tog över klubben. Samtalen med Poya var bra, men innan han kom var det snack om att Blåvitt ville ta in Sam Johnsson (som i stället skrev på för Vålerenga), säger Ajeti.

Bajram Ajeti.
Foto: / BILDBYRN

– Samtidigt som jag pratade med Poya hade jag andra erbjudanden, och någonstans var jag tvungen att ta ställning. Jag frågade om flytten till Blåvitt kunde bli av, svaret jag fick var ”vi får se”.

Varför blev övergången inte av?

– Jag fick ingen direkt förklaring. Men jag tror att Blåvitt var så pass nära med Sam Johnson. När jag letade efter ny klubb sket jag egentligen i om det var Malmö FF eller IFK Göteborg, jag ville till en klubb som satsade på mig, framför allt eftersom att jag är 28 år. 

– Blåvitt trodde nog att de skulle värva Johnson, och hade jag valt dem så kanske jag inte hade varit förstavalet. Vi får se under säsongen om IFK Göteborg gjorde rätt val eller inte.

Bajram ler och säger det framför allt med glimten i ögat.


Faktaruta med Bajram Ajeti:

Namn: Bajram Ajeti

Ålder: 28

Jag tror på: Rättvisa

Bästa spelare du mött: Nicklas Bendtner

Största fotbollsupplevelse: Spela inför 25 000 mot Rosenborg

Gör helst på en ledig dag: Bara tar det lugn framför en serie

Favoritmusik: Albansk folkmusik och Hip/Hop och RnB

Vad är lycka för dig: Att vara med familjen

Vem vill du vara för en dag: Cristiano Ronaldo


Blåvitt har fortfarande inte värvat en anfallare…

– Nej, jag vet, haha. Om jag hade haft lite is i magen så kanske jag hade tillhört IFK Göteborg i dag. Men jag går inte runt och väntar på en klubb bara för att det är Blåvitt. Vill du ha mig så skriver du kontrakt med mig, så är det bara. Tydligen valde Sam Johnson Vålerenga i stället.

Bajram Ajeti beundrar Poya Asbaghi efter tiden i Gefle tillsammans.

– Poya fick laget som spelade sämst fotboll i superettan att vinna, och vi spelade dessutom grym fotboll med samma spelarmaterial. Jag har stor respekt för Poya, berättar han. 

Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG / BILDBYRÅN

Flydde från krigsdrabbat Kosovo

Bajram Ajeti och hans familj flydde krigsdrabbade Kosovo under 90-talet. Jakten på ett tryggare liv tog dem till Eskilstuna till en början, men efter att ha fått avslag på asylansökan tvingades familjen ta sig vidare.

Till slut blev det Norge och staden Drammen där Ajeti senare kom att tillbringa större delen av uppväxten. Integreringen i samhället gick bra. Bajram trivdes i skolan och började spelade fotboll. Livet rullade på igen.

– Vi hade kanske inte de bästa ekonomiska förutsättningarna när vi kom till Norge, men jag hade inte varit här i dag om det inte vore för familjen. Det är inte lätt att lämna sitt liv i Kosovo och fly till Norge med fem barn. Föräldrarna jobbade tre-skift, till och med svart, du vet hur det är själv, för att få livet att gå runt. Det är en helt annan standard i Norge där allt är dyrt.

Ajeti klättrade snabbt mellan klubbarna i Norge. En succéartad juniortid i Vålerenga tog honom till Asker där han gjorde stor succé 2013.

Många menade att han var ämnad för en större utmaning vilket också visade sig när Sandefjord hörde sig för om Ajeti. Efter en tids förhandlingar skrev han i februari 2014 på ett tvåårskontrakt med klubben.

Men bara två veckor efter kontraktsskrivningen med Sandefjord kom Ajetis fotbollskarriär att skakas om. 

Sandefjord bröt det nyskrivna avtalet.

Anledningen? Ett vilt krogbråk på stan som Bajram Ajeti var inblandad i sommaren 2012 i Drammen tillsammans med ett kompisgäng. 

”Alla människor gör fel”

Ajeti dömdes till 120 dagars fängelse, varav 60 dagar i skyddstillsyn med prövotid på två år. Ajeti slog enligt domen i Drammens tingsrätt en annan man flera gånger i ansiktet. Han sa själv att det inte utdelades knytnävsslag, men med vittnesmål kunde rätten bevisa att minst ett slag slogs med knuten näve.

Mannen ådrog sig en bruten näsa och en sprucken läpp. 

– Det var fem eller sex år sedan det inträffade. Alla människor gör fel. Googlar man mitt namn så kommer mitt förflutna upp och vad som hände. Men samtidigt ska man inte tro på allt man läser på internet, säger Ajeti.

Hur menar du?

– Bara jag och de som var där vet vad som hände den kvällen. Jag har varit inom rättsystem i Norge nu och det är sjukt hur saker vinklas ibland.

Vad säger du om domen och det som hände?

– Jag var ute med mina kompisar på stan. Det var en helt vanlig kväll och vi festade och hade kul. Efteråt tänkte vi ta något att äta på ett kebabställe. Där står en kille som är cirka två meter lång. Min kompis säger något på skoj till oss i kompisgänget och den här killen uppfattar det som att min kompis sa det till hans tjej, förklarar Ajeti inledningsvis.

– Då vänder sig killen om och hoppar på honom. Flera slag riktas mot honom och vi är tvungna att hoppa in och hjälpa honom. Vi var tvungna att stå upp för oss själva och min kompis fick flera skador.

Dömdes till fängelse

Den 24 februari 2014 fick Ajeti infinna sig i rätten igen. Han dömdes enligt Sarpsborgs Arbeiderblad till tio månaders fängelse efter tre fall av våldsbrott. Drammens tingsrätt skriver i domen enligt Sarpsborgs Arbeiderblad att han "inte har erkänt, utan i stället försökt bortförklara sin egen roll. Tillsammans med den tidigare domen har han varit involverade i fyra våldsamma fall på ett år".

I rättens dom stod det att du försökte bortförklara din egen roll i det hela. Anser du att du har tagit tillräckligt med ansvar för det som hänt?

– Jag har tagit ansvar för min del, absolut. Jag tog mitt straff i rätten. Men det var inga bortförklaringar, utan jag försökte förklara att jag aldrig slagit någon medvetet i hela mitt liv. Jag är inte en sån person, utan har alltid tagit den svagas parti. Förstår du vad jag menar? 

– Det jag ville få fram i rätten var att vi försvarade oss. Absolut, slag delades ut, men om du får slag emot dig så får motparten vara beredd på att man försvarar sig också. Det kom tyvärr inte fram i rätten. 

Har du haft kontakt med offren efter det som hänt?

– Nej, inte motparten. Men jag har haft kontakt med mina kompisar.

I dag försöker han blicka tillbaka mot händelserna med ett annat perspektiv. 

– Jag lärde mig väldigt mycket och insåg att mina föräldrar tog det väldigt hårt. Att sitta där inne kanske du inte lär dig så mycket av, utan det blev mer att man reflekterade över själva händelsen och försökte dra lärdomar av det, säger Ajeti.

– Hade jag varit ute på stan i Stockholm och det hade hänt samma sak som i Drammen, att en kille på stan hoppar på min kompis, tio av tio gånger hade jag stått upp för min vän. Jag hade nog inte slagit tillbaka, men jag hade försökt stoppat det. 

Du har fått dig en tankeställare efter det som hände?

– Jag har också lärt mig vilka som är mina riktiga vänner. Man kan säga att jag fick en läxa i livet.

Hur har Gefle och BP tacklat situationen? Har du varit ärlig hela vägen med att berätta?

– BP har tagit det bra. I Gefle var det känsligt, eftersom att de tidigare haft en spelare som varit inblandad i en rättsprocess. Men förutom det var det lugnt. Vem som helst kan gå på stan och hamna i ett bråk, det kan hända den bästa. 

Händelsen fick stor medial uppmärksamhet i Norge. Norska journalister följde rättegången på nära håll.

– Det var jobbigt. Journalisterna var på plats och bevakade allt. Det var den dagen jag förstod vilken stark kraft media har i samhället. Vi trodde att det skulle vara en smidig rättsprocess men så kom Norges största tidningar dit för att bevaka allt. Det var ju för fan inte ens jag som startade det, jag hjälpte bara min kompis, säger Bajram.

Vill motbevisa kritiker

Om en vecka leder han BP in i en allsvensk premiär borta mot IFK Norrköping. 

– Jag är väldigt stolt över att ha lyckats ta mig tillbaka till toppen efter mitt förflutna. Max en av tio hade klarat det jag klarat, det visar prov på en hunger. 

Trots ett stökigt förflutet är han van att jobba hårt, menar han. Han motbevisar gärna sina kritiker och offrar allt för sitt lag.

– När alla andra vill se dig dra åt helvete så motbevisar man de i stället. Min största styrka är att jag hatar att förlora, det såg du kanske på träningen.

Målet för 2018 är tydligt.

– Dels att göra det bra med laget, men också ligga i toppen av skytteligan, kanske vinna den. Jag vet att det är möjligt och älskar att sätta press på mig själv.