Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Spolades av Stahre: "Jag blev förbannad"

Foto: Lennart Rehnman
Foto: Lennart Rehnman
Foto: Lennart Rehnman
Foto: Lennart Rehnman
Foto: Lennart Rehnman
Foto: Lennart Rehnman
Foto: Lennart Rehnman
1 / 7

GÖTEBORG. Andreas Drugge säger att det finns många sjuka personer i BK Häcken.

Det är menat som en komplimang.

- Lite mañana, men ändå proffsigt.

I den miljön ska Drugge efter ett ­problemfyllt år i IFK Göteborg få fart på karriären igen.

Frågar man vad som talar för att han lyckas blir svaret långt.

Gick till Häcken efter en mindre lyckad sejour i Blåvitt-tröjan

ANDREAS STAFFAN DRUGGE

Född: 20 januari 1983.

Längd/vikt: 185 cm/82 kg.

Klubb: BK Häcken.

Tidigare klubbar: Brämhults IK, Elfsborg, Falkenberg, Tönsberg, Degerfors, Trelleborg, IFK Göteborg.

Allsvenska matcher/mål: 168/27.

Landskamper: Nej.


Vad pysslade han med i fjol?

Försökte på olika positioner bli en viktig del av IFK Göteborg.

Hur gick det där?

Illa. Drugge hittade aldrig sin plats och gjorde bara ett mål. Fick efter det reda på att han kunde söka en ny klubb.

Vad såg Häcken i honom?

En offensiv spelare som med rätt omgivning kan göra många poäng. Häcken ville ha Drugge redan efter hans goda år i Trelleborg.

Vad bör vi förvänta oss?

En betydligt bättre säsong än i fjol, han verkar ha hittat rätt.

Vad får han inte göra i sin nya klubb?

Få en dålig relation med tränaren Peter Gerhardsson. Detta undviks genom att tala väl om Arsenal och Wilco i Gerhardssons närhet.

Andra saker man bör veta om honom?

29 år. Är svåger till Tobias Hysén. Har, nu när han har klippt sig, vissa yttre likheter med spjutkastaren Andreas Thorkildsen.

När Andreas Drugge kommer upp till mig efter träningen berättar han att BK Häckens spelartrupp ska ha medieträning senare samma dag.

- Så om jag säger för mycket nu kan jag skylla på att du och jag träffades före den.

Han skrattar. Det långa håret från i fjol är avklippt och han är fortfarande solbränd efter träningslägret i Florida. Andreas Drugge mår bättre än på länge. Trots att han ännu inte har spelat någon tävlingsmatch med sitt nya lag säger han att själv­förtroendet har kommit tillbaka.

- Det har varit kanon från dag ett här. Efter ett mindre bra år - om man ska använda fina ord - i Blåvitt känns det som att jag har kommit helt rätt.

Drugge drar en parallell till när han kom till Trelleborg 2008. Inte heller den gången hade han särskilt stor press på sig, men det var där han fick fart på sin karriär igen.

- Precis som där har jag nu en släpande position bakom anfallet som passar mig perfekt. Tom Prahl döpte den faktiskt till "Druggerollen" i Trelleborg. I Blåvitt var den rollen inte lika tydlig och då försvann mitt spel.

 

Inför förra säsongen talades det mycket om att Andreas Drugge skulle fungera som en länk mellan mittfält och anfall (Tobias Hysén) i IFK Göteborg. Vad intressant, tänkte jag, ska Blåvitt ändra sitt sätt att spela? Men när serien var i gång skulle bollen fortfarande ut på kanten så fort som möjligt. Resultatet blev att Drugge väldigt sällan fick röra den.

Han gjorde en del mindre bra saker själv, det ska sägas, men varför skrev IFK Göteborg kontrakt med en spelartyp man inte ville använda?

- Det passade inte riktigt min spelstil, om vi säger så. Jag hoppades kunna länka ihop mittfält och anfall, men... vad ska jag säga? Det gick bara inte. Ju mer boll man har under en match desto tryggare blir man. Nuddar du den tre gånger på en halvlek blir du inte så bekväm.

När sedan Mikael Stahre tog över IFK Göteborg fick Drugge beskedet att han inte ingick i framtidsplanerna.

- Självklart var det tungt, säger han. Jag blev både för­bannad och lite förvånad, det var ändå bara ett dåligt år av fyra. Men det var bra att beskedet kom så pass tidigt. Det gav mig tid att leta nytt.

Hade andra alternativ än Häcken?

- Man var väl inte stekhet på marknaden efter det dåliga året. Jag hade lite kontakt med Hammarby, det var egentligen det enda. Men så fort det löste sig med Häcken fick jag en bra känsla, när du har ledare och spelare som tror på dig växer du direkt.

Kan du bli den där poängspelaren igen?

- Absolut. Jag gjorde 15 poäng varje år i Trelleborg. Förra året gjorde jag bara två, men jag vet att jag har det i mig. Jag har kommit tillbaka förr. Varför skulle jag inte kunna göra det igen? Det handlar bara om att hitta flytet.

 

BK Häcken har de senaste åren blivit något av ett rehabcenter för spelare med stukat självförtroende. Mathias Ranégie fick en nytändning här. René Makondele också. Nu är Martin Ericsson och Andreas Drugge ute efter samma sak.

- Miljön för det är väldigt bra, säger Drugge. Det är nästan ingen press här, inte så många tänker på Häcken utan fokuserar bara på de stora lagen. Här kan man vara sig själv och jobba i lugn och ro.

Är det verkligen bara positivt att inte ha press på sig? Finns inte ­risken att man då nöjer sig med att bli sexa?

- Jag förstår vad du menar, men nej - det känns inte så i Häcken. Jag tror inte att någon här är nöjd med att sluta sexa. Jag menar bara att miljön här är väldigt tillåtande. Det finns många sjuka människor här. På ett positivt sätt.

Det där får du gärna utveckla.

- Det är väl bara att titta på dem, höll jag på att säga. Nej då. Men genom att man låter spelarna vara olika tror jag att man lättare får ut det bästa ur varje individ. Under tiden i Blåvitt var det till exempel mycket kämpa, kämpa. Alla skulle nästan springa lika mycket och så där. Men jag tycker inte att alla ska springa lika mycket under en match. En forward ska inte slita ihjäl sig i defensiven, för när han får bollen måste han vara fräsch och hungrig.

Du kommer till ett lag som spelar ganska annorlunda jämfört med det du var i förra säsongen.

- Verkligen. Här är det mycket mer hålla bollen inom laget, bygga nerifrån och försöka spela sig igenom. Det finns också fler utländska spelare med härlig teknik, vilket ger en annan dimension. Tack vare att de är så bolltrygga blir det lättare att bita sig fast där uppe. Sedan måste man förstås slå en långboll ibland också.

 

Vad talar för att du lyckas komma tillbaka på en hög nivå igen?

- Det är just Häckens sätt att spela och Peter Gerhardssons tydliga budskap. Han är mycket för att vi ska våga. Sedan finns det förstås ett visst mått av revanschlusta också. Jag brinner för att visa hur mycket klass jag faktiskt har kvar. Förra året var man inte jättesugen på att träna extra efter passen. Vad hjälper det? tänkte man. Nu, med suget tillbaka, är det bara roligt att stanna kvar och nöta.

Blev du schyst ­behandlad av IFK Göteborg, tycker du?

- Det får jag nog säga. Det var mer att vi kanske hade lite olika syn på hur mina kvali­teter skulle användas bäst. Jag ångrar absolut inte att jag gick till Blåvitt, även om det inte blev som jag hade ­hoppats.

Om vi ändå ska försöka ställa lite krav på Häcken i år. Vad bör man förvänta sig, tycker du?

- Att klubben ska ta nästa steg och spela en bra fotboll. Ranégies lucka måste givetvis fyllas, men vi har många bra målskyttar. Det är svårt att tala om placeringar, tycker jag, men att ta några kliv till i tabellen är inte omöjligt.

Vilket lag blir bäst i Göteborg?

- Ja, det blir ju vi.

Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!