Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Slår larm om siffrorna: ”Det här är helt galet”

Giorgi Kharaishvili kom till Göteborg inför säsongen 2018.Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN
Sebastian Larsson anslöt till AIK efter VM-uppehållet. Foto: MAGNUS LILJEGREN / STELLA PICTURES
En av allsvenskans större värvningar inför säsongen - MFF:s värvning av Sören Rieks från IFK Göteborg. Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN

Kostnaderna för agenter ökar snabbt i svensk fotboll. 

SportExpressens granskning visar att allsvenska klubbarna lade minst 46 miljoner kronor på agentarvoden i fjol.  

– Det är helt galet, säger IFK Norrköpings ordförande Peter Hunt.

I topp av listan ligger AIK med 10,2 miljoner.

5,1 miljarder kronor.

Så mycket tjänade agenter i fotbollsbranschen under 2018 – om man ser till de summor som fotbollsklubbarna valde att rapportera in till Fifa. 

Den verkliga summan är betydligt högre. 

Alla klubbar redovisar inte sina totala kostnader för agentarvoden. Därtill har agenter tagit procent på spelares sign on-bonusar.

Klubbarnas arvoden för agenter år 2013-2018. Summor för köpande klubb (ljusblått) och säljande klubb (mörkblått). Siffrorna anges i miljoner amerikanska dollar.Foto: FIFA.com

Av de 5,1 miljarder kronorna kommer drygt hälften – 2,8 miljarder kronor – från Premier League-klubbarna. Den brittiska Supporterunionen förfasades över siffrorna som släpptes i april. 

– Många skulle säga att beloppen som försvinner från sporten är chockerande, inte minst under en tid då många klubbar i lägre divisioner har det väldigt svårt ekonomiskt. Även om många fans anser att spelarna har rätt till agenter så har de svårt att förstå rättfärdigheten i de här astronomiska summorna vi ser i dag, säger en talesperson för supporterunionen till BBC.

Även i allsvenskan ökar kostnaderna för agenter.

Enligt revisionsbyrån EY gick 37 miljoner kronor till agenter under 2018, sett till de klubbar som redovisade både agentkostnader och transfersummor. Det motsvarar ungefär tolv procent av transfersummorna, och är en markant ökning – 48 procent – jämfört med 2017.

SportExpressens granskning visar emellertid att kostnaderna för agentarvoden är betydligt högre.

Ungefär hälften av klubbarna redovisar sina kostnader för agentarvoden i årsredovisningen för 2018. Men samtliga klubbar har också varit skyldiga att rapportera in sina agentarvoden till förbundet.

https://datawrapper.dwcdn.net/m4D6l/2/

När SportExpressen sammanfogar dessa listor uppgår den totala summan till 46 312 356 kronor. IFK Norrköpings ordförande Peter Hunt reagerar när han får höra siffrorna.

– Jag tycker att agenterna tjänar på tok för mycket. Vi måste kunna hantera det här på ett bättre sätt, säger Peter Hunt.

Hunt menar att problemet grundar sig i att Fifa slopade agentlicensen 2015, vilket har fått som följd att vem som helst har kunnat agera som förmedlare (agent). 

– Det här är ett stort problem. Det har skett så mycket förändringar där Fifa har liberaliserat reglementen för agenter. Det har fört med sig en orimlig kostnadsbild för spelarövergångar. Om vi värvar en svensk spelare från Europa och tittar på deras lönebild så vill agenten ha minst 10 procent av framtida löner och den totala affären. Jag tycker det är helt galet för mycket, säger han.

IFK Norrköping redovisade 4 077 973 kronor för agentkostnader i fjol – sjätte mest i allsvenskan – men sålde också spelare för drygt 50 miljoner kronor i fjol (tredje mest i allsvenskan)

Samma mönster följer för övriga klubbar i topp på listan:

Östersund sålde för 67 miljoner - 8,8 miljoner i agentarvoden

Djurgården sålde för 56 miljoner - 4,3 miljoner i agentarvoden

Malmö FF sålde för 49 miljoner - 5,3 miljoner i agentarvoden

IFK Göteborg sålde för 38 miljoner - 8,2 miljoner i agentarvoden 

https://datawrapper.dwcdn.net/pXpGm/2/

Undantaget är ettan på listan: AIK. Klubben rapporterade in 10,2 miljoner kronor till förbundet i utbetalda agentarvoden – men sålde endast för åtta miljoner kronor i fjol.

– Det är den summa som vi har betalat till agenter under året. Sen använder vi också agenter i vår scoutingverksamhet, men det gör man ingen skillnad på i den listan, säger klubbdirektören Jens T Andersson.

Därför är han kritisk till sammanställning på förbundets lista. 

– På det sättet är den inte rättvis. Min andra kritik är: hur kan det komma sig att några klubbar har redovisat sina agentarvoden – och så har några inte gjort det? Vad är sanktionerna om man inte gör det?, säger han.

– Jag är av uppfattning att antingen redovisar alla klubbar in sina agentarvoden specificerat, eller så behöver ingen göra det. Nu känns det som att det är godtyckligt. Man skickar in summorna som man har betalat till agenter, oavsett vad man har använt dem till. Det är som att redovisa alla pengar man har betalat till researrangör oavsett om man rest med flyg, tåg eller buss. Dels så borde alla klubbar redovisa sina summor, och så borde alla redovisa vad pengarna har gått till, fortsätter han.

AIK:s agentarvoden under 2018Foto: Svenska fotbollförbundet

I specifikationen för AIK:s 10,2 miljoner kronor i agentarvoden sticker en post ut som klubben har valt att redovisa.

Klubben betalade ut 5,2 miljoner kronor till Club Consult Africa Limited – en agentur grundad år 2012 som uppger att de representerar bland andra Enoch Kofi Adu, Nasiru Mohammed, Daniel Amartey och Kingsley Sarfo.

– Jag kan inte kommentera enskilda avtal, säger Jens T Andersson.

Hur ser du på era kostnader för agentarvodena?

– För mig är det kopplat från fall till fall. Om vi ska sälja en spelare så är vårt uppdrag att få en så stor nettointäkt som möjligt. Om vi kan få det genom att använda en agent, så gör vi det, även om den agenten också tjänar pengar. För mig är det ganska enkelt att det fungerar så. Man får gilla eller ogilla det – men det är så europeisk fotboll ser ut i dag. 

– Min bästa jämförelse är om du skulle sälja ditt hus. Du kan göra det privat och behålla alla pengar själv. Men det är mycket troligare att du får ut mer pengar om du använder en mäklare. Men då måste du betala mäklaren. I slutändan så kommer du att vilja ha så mycket pengar som möjligt för din lägenhet. Jag ser det på samma sätt i fotbollen. Det är så det ser ut i europeisk fotboll, och det är det vi får lära oss att förhålla oss till. Sen kan det finnas enskilda fall där det har betalats ut oansenliga summor – då är det inte bra.

SEF: ”En fruktansvärt stor peng”

Mats Enquist på Svensk Elitfotboll är bekymrad över summorna som han anser försvinner från svensk fotboll till en annan bransch.

– Den här frågan ligger högst på agendan för varje liga i Europa. Alla är överens om att vi måste hitta nya metoder här, för det går en fruktansvärt stor peng i väg från fotbollens ekonomi till agent- och transferkostnader. Det går nog inte att hitta någon annan bransch där det är så stora summor för den här typen av arbete, säger han.

– Här har fotbollen satt sig själva i klistret. Det kan inte vara rimligt att du till exempel förmedlar en kontakt med en spelare hos både köpande och säljande klubb och tjänar 200 miljoner på en affär. Det är helt absurt. Det finns många bra agenter som gör ett jättebra för både spelare och klubbar. Vi måste hitta ett sätt för dem att skina igenom i en annars ganska rörig bransch, fortsätter han.

Vad är lösningen? Kan Sverige hitta en egen väg eller måste vi förlita oss på internationellt regelverk?

– Jag har inte svaret där än. I Belgien har man tagit fram ett förslag med ett transferhus som oberoende part där alla övergångar ska granskas och godkännas. Jag tror inte att Sverige kan leda den här utvecklingen. Vi måste se vad man gör i andra ligor. Om man gör något i den här frågan är det extremt viktigt att det är samma spelregler överallt. Men… Jag avundas inte den som ska lösa det här.

Malmö FF:s vd Niclas Carlnén håller med i Peter Hunts resonemang och menar att Fifas slopade agentlicensen har medfört problem.

– Jag tycker det är viktigt att vi får till en reglering. När jag sitter med i ECA (European Club Association) så diskuterar man detta och vår förhoppning är att Fifa tar fram ett regelverk som gör det tydligt kring hur vi ska agera framöver. Just nu är det för mycket vilda västern - generellt sett, säger han.

Vad ser du som en lösning?

– En lösning kan vara ett transferhus som skulle bidra till ett mer transparent system. Men jag tycker också att man måste titta på licensförfarandet som behöver bli mer tydligt i hela Europa. Att det krävs en viss grund för att få agera som agent, helt enkelt, och att man får en kvalitetsstämpel på verksamheten.

Peter Hunt pekar, liksom Jens T Andersson, på att de allsvenska klubbarna måste bli mer transparenta med sina kostnader för agenter.

– Någon form av oberoende ”transferhus” skulle kunna vara lösning. I Storbritannien är de tuffare med att klubbarna ska vara transparenta – ändå lyckas de inte belysa var alla pengar kommer ifrån. I Sverige ska vi rapportera in hur mycket betala in för agenter, men över hälften av föreningarna gör inte det. Då hamnar vi i den här gråzonen. Vi behöver borsta rent utanför vår egen dörr. Det måste vara en ökad transparens på alla nivåer. Det finns ett stort jobb att göra – men frågan är om incitamenten och viljan finns, säger han.

– Jag tycker SEF och förbundet måste vara mycket starkare här. Från förbundets sida var man väldigt högljudda att alla lag skulle redovisa siffrorna. Men nu, efter tre-fyra år, när regeln har funnits så har man inte kraften att följa upp det. Det är inte bra.