Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Siffrorna som avslöjar klubbarnas verklighet

Samtliga klubbar i allsvenskan är beroende av spelarförsäljningar för att göra positiva rörelseresultat Foto: HENRIK ISAKSSON/IBL / /IBL
Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: STEFAN JERREVÅNG/TT / TT NYHETSBYRÅN

Här är siffrorna som blottar allsvenska klubbarnas ekonomiska verklighet. 

Samtliga lag är beroende av spelarförsäljningar för att göra positiva rörelseresultat.

SportExpressens granskning visar också att flera klubbar riskerar att få elitlicensen hotad – om de inte säljer spelare eller får in ökade intäkter under 2019.

Många faktorer pekar på att allsvenskan mår bättre än på länge, ekonomiskt sett.

För femte året i rad har klubbarnas gemensamma egna kapital ökat: vid årsskiftet uppgick det till totalt 924 762 000 kronor, vilket är ett nytt rekord för allsvenskan.

Tittar man närmare på siffrorna, så är det tydligt att de ekonomiska klyftorna mellan lagen också har ökat. Allsvenskans överlägsna etta – Malmö FF – står för 497 miljoner av de 925 miljoner kronorna. 

De förfogar numera över ett större eget kapital än samtliga övriga allsvenska klubbar tillsammans. Samtidigt kämpar till exempel Gif Sundsvall och Sirius i botten med 90 000 kronor respektive 46 000 kronor i eget kapital. 

Eller, som svensk elitfotbolls generalsekreterare Mats Enquist, konstaterar:

– Det finns klubbar som har det jättetufft och vissa som mår väldigt bra.

https://datawrapper.dwcdn.net/vs6P3/1/

Men en sak förenar samtliga klubbar: intäkterna för spelarförsäljningar är väldigt viktiga.

Summorna för spelarövergångar ökar snabbt: år 2016 sålde världens klubbar spelare för 45 miljarder kronor, år 2017 för 60 miljarder kronor och år 2018 för 67 miljarder kronor, enligt Fifas senaste rapport.

Allsvenskans utveckling går i samma riktning.

Under åren 2008-2014 nådde den totala summan för sålda spelare i allsvenskan aldrig över 200 miljoner kronor ett enda år.

År 2015 och 2016 sprängdes 200-miljonersgränsen.

År 2017 såg en markant ökning till 289 miljoner kronor, mycket tack vare AIK:s försäljning av Alexander Isak. Under 2018 slogs rekordet: totalt såldes spelare för 352 miljoner kronor, enligt revisionsbyrån EY.

De senaste årens siffror visar alltså att pengarna från spelarförsäljningar blir en allt viktigare intäktskälla för klubbarna.

Men: kan det bli för mycket av det goda?

Procentuellt sett ökade intäkterna från spelarförsäljningar från 16 procent till 20 procent mellan 2016 och 2017, något Svenska fotbollförbundet slog fast i sin genomlysning av allsvenskan i fjol.

”Det kan konstateras att beroendet av intäkterna från spelarrättighetsförsäljning, och därmed riskerna ifall dessa intäkter uteblir, har ökat något jämfört med föregående år”, konstaterade man.

 

PREMIUM: Så bra är allsvenska fansen – rankning & betyg 

https://datawrapper.dwcdn.net/oSCld/2/

SportExpressens granskning visar att samtliga allsvenska klubbar skulle ha gjort negativa rörelseresultat år 2018 om man inte gjorde några spelaraffärer. Uträkningen baseras på klubbarnas totala intäkter minus spelaraffärer (transfernetto) och totala kostnader.

Sammanlagt skulle de allsvenska klubbarna ha backat drygt 280 miljoner kronor under 2018 utan spelaraffärer (innan finansiella poster).

Allra mest sticker siffran ut hos Östersund, som gjorde 67 miljoner i vinst på spelarförsäljningar men ändå ”bara” gjorde ett plusresultat på åtta miljoner kronor, mycket på grund av ökade personal- och agentkostnader.

– Om man tittar på driften i allsvenska klubbarna så är det knappt någon går plus. Det behövs extra intäkter genom antingen Europaspel eller från spelarförsäljningar, konstaterar Elfsborgs klubbchef Stefan Andreasson.

Klubbar kan välja att ta på sig större kostnader ett år om de vet att intäkter är på väg in. Det går också att periodisera intäkter och utgifter till senare år av skattemässiga skäl.

Men faktum kvarstår: såvida en allsvensk klubb inte gör ett sensationellt bra resultat i Europaspel, så är alla klubbar beroende av spelarförsäljningar för att göra positiva rörelseresultat.

Att beroendet av spelarförsäljningar präglar de allsvenska klubbarnas vardag är ingen ny företeelse. För fem år sedan var Djurgårdens elitlicens var hotad. Tack vare spelarförsäljningar för en bra bit över 200 miljoner kronor är lagets plötsligt tredje rikast i allsvenskan sett till eget kapital.

– Det finns inte så många sätt att få in pengar snabbt. Antingen så får man gå långt i Europaspel eller lyckas på transfermarknaden, säger vd:n Henrik Berggren.

IFK Norrköping har gjort en liknande resa.

– Det har tagit ungefär tio år – från att vi nästan var konkursmässiga till i dag då vi har stärkt vårt eget kapital. Många goda affärer har gett sportsliga resultat, säger ordföranden Peter Hunt.

Beroendet av spelarförsäljningar kommer att bli märkbart även under 2019. Att IFK Göteborg brottas med stora ekonomiska problem och är i behov av att sälja spelare under sommarens transferfönster gör man ingen hemlighet av. 

– Vi är fortfarande i en situation där vi behöver sälja spelare. Om det sedan är Benjamin (Nygren) eller någon annan låter jag vara osagt än så länge. Men vi har fortfarande inte en så solid ekonomi att vi kommer kunna gå igenom ett år utan att sälja spelare. Så är det, sa klubbdirektören Max Markusson i Olof Lundhs podcast.

https://datawrapper.dwcdn.net/vs6P3/1/

Men för ytterligare en handfull klubbar är situationen prekär.

SportExpressens genomgång av de allsvenska klubbarnas ekonomier visar att även Helsingborg, Gif Sundsvall och Sirius – utöver IFK Göteborg – lever på väldigt små marginaler. 

Svenska fotbollförbundet krav för att bevilja elitlicens är att en klubb måste visa upp ett positivt eget kapital vid årsskiftet. Om en klubb inte uppnår ett positivt eget kapital måste en handlingsplan upprättas angående hur man under året skall uppnå minst noll i eget kapital.

Helsingborg räddade sin elitlicens för 2019 delvis tack vare externa finansiärer och en överenskommelse med Helsingborgs stad om att dela upp hyresskulden för arenan Olympia över en längre tid.

Gif Sundsvall tryckte upp sitt egna kapital till 90 000 kronor delvis tack vare att man sålde ut sitt arenanamn till NP3 Fastigheter. Sirius egna kapital uppgår till ynka 45 000 kronor.

Samtliga tre klubbar är några små felsteg från att hamna på ett negativt eget kapital och riskera elitlicensen.

Ytterligare tre klubbar lever på små marginaler: Östersund, Elfsborg och Örebro. Alla tre klubbar har byggt upp ett eget kapital över tid. Men samtliga gjorde kraftigt negativa rörelseresultat under 2018 exklusive spelarförsäljningar: Östersund hade backat 56 miljoner kronor, Elfsborg hade backat 25 miljoner kronor och Örebro hade gjort ett minus på 7 miljoner kronor utan spelaraffärer. 

Ett liknande utfall under 2019 – utan spelaraffärer, ökade intäkter eller sänkta kostnader – skulle betyda att samtliga tre klubbars egna kapital – och därmed elitlicens – skulle vara i fara.

– Om vi inte säljer spelare i år kommer vi med största sannolikhet göra ett minusresultat på några miljoner. Men det är ett minusresultat som vi är beredda att bära i sådana fall. Vi har under mina fyra år i klubben aldrig haft ett år där vi satt oss i en situation att vi måste sälja spelare, säger Örebros vd Simon Åström.

Elfsborg har gått från att vara en av Sveriges rikaste klubbar till att i dag brottas med betydligt mindre resurser.

– Om man ska isolera ett enda år och titta på 2018 så ser det inte bra ut, säger klubbchefen Stefan Andreasson. 

Men Andreasson ser nu en väg framåt för Elfsborg.

– Vi försöker titta på ekonomi över tid, från att vi byggde vår arena 2005 och hur vi lyckades överprestera i många år. Det visar att om man gör rätt saker med de tillgångar man har så kan man verkligen lyckas. Nu har saker förändrats. För oss handlar det om att mobilisera och göra samma resa en gång till, fortsätter han.

Ser man till era siffror behöver ni få upp intäkter eller ner kostnader. Hur ska det gå till?

– Man kan säga att vi har gjort ett bokslut för perioden 2005-2018. Nu blir 2019 ett övergångsår där vi stakar ut en väg framåt och tar ny fart från 2020. Fotbollsmässigt ser det bra ut för tillfället. Sen håller vi på med en uppgradering av arenan. Vi tror att det finns mycket att skruva upp på, sett till kompetens inom såväl ledarskap som träning. Sen behöver vi jobba oss upp från en ekonomisk tiondeplats till en femte-sjätte plats i allsvenskan för att kunna utmana om Europaspel. Det tror jag att vi kan få till genom hårt jobb med sponsring, med publiktillströmning och vår uppgraderade arena.

Elfsborg, Östersund och Örebro må leva på mindre marginaler – men situationen för trion är ändå klart bättre än för Sirius, Gif Sundsvall, Helsingborg och IFK Göteborg. Gemensamt för dem är beroendet av spelarförsäljningar. 

Och i en sådan situation kan klubbarnas förhandlingsstyrka påverkas negativt.

AIK:s klubbdirektör Jens T Andersson minns erfarenheterna från sin förra sejour i AIK (2010-2013) då klubben hade en betydligt sämre ekonomi.

– Jag brukar säga att det är dyrt att vara fattig. Har du ett lågt eget kapital och en dålig likviditet och du får ett bud på en bra spelare så tvingas man ofta sälja i det läget. Men om du har ett bra kapital säkerställt för några år framöver så kan man vara lite tuffare i förhandlingar, säger han.

Örebros Simon Åström:

– Varje gång vi har en spelare som är intressant på en annan marknad så vill vi kunna göra en affärsmässig bedömning om det är värt att sälja. Om man tvingas till att sälja så är risken stor att man fattar dåliga beslut både sportsligt – att man förlorar spelare – men också på lång sikt att man bygger upp ett dåligt ”track record” av att sälja spelare för att rädda ekonomin.

Hur jobbar ni strategiskt för att inte hamna i en situation där ni tvingas sälja?

– En intressant diskussion. Spelarförsäljningar är svåra att förutse. Vissa år kan det gå bra, och andra år kan det vara nere på noll. Vi har en tro på att vi över tid både kan få fram egna talanger och utveckla spelare på en nivå så vi kan få till bra försäljningar. De pengarna ska gå till att återinvesteras i egna verksamheten eller till att bygga på vårt egna kapital så att vi kan budgetera med minusresultat vissa år, exklusive spelarförsäljningar, så att vi kan ta ett minusresultat utan att vara tvungna att sälja spelare.

Malmö FF:s vd Niclas Carlnén menar att klubben – tack vare sin starka ekonomiska sits – har råd att köpa spelare innan man säljer. Samtidigt medger han att det finns ett värde i att inte göra sig för beroende av spelaraffärer.  

– Det är hela tiden en balansgång. Det handlar om att ha tillräckligt höga intäkter på andra poster så att man inte blir beroende av både Europaspel och spelarförsäljningar. Vår kostnadsmassa är beroende av de två faktorerna: om vi inte skulle spela i Europa eller sälja spelare så gör vi en förlust det året. Sen handlar det om att se till att risken inte är för stor, så att man klarar av några sådana år, säger han.

FYRA KLUBBCHEFER SVARAR

Finns det en risk för allsvenska klubbar att bli för beroende av spelarförsäljningar?

 

Jens T Andersson, klubbdirektör AIK:

– Jag tror inte det. Någonstans måste man driva sin klubb med en sund ekonomisk balans. Vi budgeterar inte med stora spelarförsäljningar. Man kan göra det i enskilda fall när man är nära en affär. Men det är inte så att det ligger 50 budgeterade miljoner på intäktsidan. Jag ser det inte som en risk, utan ett kvitto på en bra talangutveckling

 

Stefan Andreasson, klubbchef Elfsborg:

– Vi har aldrig budgeterat med det. I den här branschen så kan det hända över en dag att en spelare ska säljas. Sen är spelarförsäljningar en viktig del för att ekonomin ska fungera över tid. Annars skulle man inte satsa på talangutveckling på samma sätt. På sikt hoppas jag att svensk fotboll kan attrahera ännu bättre ligor för det handlar om vilka pengar man kan få in på spelarförsäljningar. 

 

Henrik Berggren, vd Djurgården:

– Jag tror medvetenheten kring det har blivit ganska stor i svensk fotboll. Att sälja och köpa fotbollsspelare är en del av vår affärsverksamhet som vi måste jobba med. Men det gäller att vara ödmjuk inför marknaden som är svår, och inte ta något för givet. Det gäller att ha respekt för var vi befinner oss i näringskedjan, och att vara väldigt tacksam om man kan göra större affärer.

 

– Vi budgeterar inte med spelarförsäljningar. Just för att det är så osäkert. 

 

Peter Hunt, ordförande IFK Norrköping:

– Det är en bra fråga. Den stora frågan är om man vågar räkna med de intäkterna - eller om de ska komma som en bonus? Jag hävdar att det är en del av vår affärsidé, att man måste räkna med spelarförsäljningar. Vi sätter av ungefär 10 miljoner i vår ungdomsakademi som är en slags investering på sikt, där kommer det fram duktiga spelare. Jag tror den kommer bli ännu mer viktig framöver om vi tittar på vad som händer i Europa. Vi ska försöka vara en plantskola till större klubbar, och profilera oss som det. Det är tveklöst så att det är en del av affärsverksamheten.

”Där ligger vi ljusår efter internationella fotbollen”

Mats Enquist, generalsekreterare i Svensk Elitfotboll (SEF):

– Jag tror att spelarförsäljningar ska vara en del av intäkterna. Men en klubb ska inte behöva sälja sina bästa spelare för att överleva, säger han.

Frågan är prioriterad hos SEF, som vill se att klubbarna får bättre betalt för sina egna produkter. 

– Målet är att vi ska sälja våra egenproducerade talanger när de har blivit stjärnor, och sen investera i nya talanger. Det är ett av våra största bekymmer jämfört med andra ligor. Vi producerar väldigt många duktiga talanger. I ungdomsmästerskapen på landslagsnivå är vi topp-5 eller topp-10 i Europa på att plocka fram talanger om man ser till hur vi konkurrerar. Men om man ser till hur vi får betalt för våra talanger så är vi ungefär på plats 40 enligt Uefa. Vi lyckas inte behålla våra talanger eller ta betalt för dem. Där ligger vi ljusår efter den internationella fotbollen. 

– Vi måste fundera kring hur vi får ungdomarna att stanna ett par år till. Inte mer än så. De ska ut i Europa, men om de flyttar när de bara är talanger så är risken att de drunknar där ute. Storklubbarna i Europa har kanske 50 supertalanger och de behåller en eller två. Risken är att man åker ner i andra- eller tredjedivisionen på lån. Hur kan vi behålla dem i två år till i allsvenskan? Om de hinner etablera sig på allsvensk nivå så är de tillräckligt bra för att klara sig ute i Europa.

Men faktum kvarstår: vissa av allsvenska klubbarna är beroende av spelarförsäljningar. Om man räknar bort spelartransfers hade i princip alla klubbar gått back – en del hade till och med riskerat elitlicensen.

– Fast på ett sätt kan man säga… Jag tror att man måste se spelarförsäljning som en del av verksamheten. På samma sätt som man ska vara duktig på evenemang och sponsorförsäljning så måste man vara duktig på spelarförsäljning. Det är en del av jobbet. Men man ska inte tvingas sälja sina bästa spelare för att överleva. Det är det farliga. Jag är inte motståndare till att spelarförsäljningar räknas in. Men det är farligt om man tvingas sälja av spelare som man inte vill sälja för att klara licensen. 

Vad behöver allsvenska klubbar bli bättre på för att inte vara så beroende av spelarförsäljningar som de är i dag?

– Jag tror alltid att man kommer vara beroende av det. Det viktiga är att inte sälja i panik. Det är bättre om en klubb kan bygga upp ett eget kapital och egen kassa, så att man inte behöver sälja spelare i panik. Om du äger en skogsplantering och måste sälja de största träden så tar tid innan de mindre träden har växt upp. Och då har man skövlat sin största tillgång.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!