Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Något som hänt här och det håller vi här"

Om Andreas Alm är AIK och om Magnus Pehrsson är Djurgården, vad är då Özcan Melkemichel för Syrianska? SportExpressen.se tog ett snack med Södertäljeklubbens tränare som överraskade alla med fjolårets sportsliga framgång. Nu går han in i sin nionde säsong som tränare för klubben.

– Men jag hoppas också att man ser något mer. Att: "Özcan faktiskt visat resultat och han är en duktig tränare." Ser att det finns en tränare som har fört upp det här laget hela vägen från division 2 till allsvenskan och att vi är kvar där. Att jag har byggt upp mycket av det som är Syrianska i dag.

– Det kunde väl ha sett bättre ut. Som vanligt, höll jag på att säga, när det gäller oss de senaste åren.

Özcan Melkemichel ler och skrattar lite lätt när jag frågar hur läget egentligen är med allsvenskans yngsta förening. Samtidigt som konkurrenterna snarast finputsat sin form inför tävlingssäsongen som för de flesta drog i gång i helgen med matcher i Svenska cupen har Syrianska inte ens en fullständig trupp att ställa på benen.

– Ekonomin är i fokus nu. Det är sagt att vi ska ha max 20 utespelare plus tre målvakter och just nu är vi inte ens det. Vi är väl 16 spelare plus tre målvakter så det finns fortfarande utrymme för tre, fyra spelare. Vi har tittat på spelare som har både kvalitet och som ligger inom ramarna för vår budget och det är inte lätt att hitta (skratt). Det ska gudarna veta. Det är ingen lätt situation för oss, men det är som det är och det gäller att rätta sig efter det. Men vi letar frenetiskt och nu börjar det nästan bli bråttom att hitta spelarna.

"Det gäller att trolla hela tiden"

Av de 16 som Özcan Melkemichel har tillgång till i dagsläget är flera spelare som han måste behandla med känsliga tränarhänder.

– Isa Demir som har varit borta ett tag, Lolo Chanko som precis har börjat köra med laget, Sharbel Touma har egentligen inte kommit in i lagtävlingen ännu, Haris Skenderovic som fick lunginflammation i början av januari och som vi har varit tvungna att ta det väldigt lugnt med. Han har knappt kommit i gång med träningen ännu. Vi har flera spelare som är skadebenägna som vi måste vara försiktiga med.

– Det har varit väldigt tunt på träningarna.

Så när de andra lagen kör tio mot tio på träningarna...?

– Jag tror inte att vi har kunnat köra det någon gång i år. Det är lite synd, framför allt så här sent in på året. Nu är det snart tävlingsmatcher i svenska cupen och då skulle man vilja kunna köra lite taktisk träning. Men vi får anpassa oss hela tiden och vara finurliga med våra övningar. Det gäller att trolla hela tiden.

Hur?

– Genom att använda hjärnan. Vilka övningar kan vi använda för att nå det här syftet? Det gäller hela tiden att vara uppfinningsrik. Men det är också utvecklande.

Det låter som kaos

– Ja, men någonstans är det ett ordnat kaos. Jag skulle absolut gärna byta ut det här mot ett lite mer normalt fotbollsliv, det är inget snack om det, men vi känner till förutsättningarna och det är bra. För någon annan tror jag att det hade varit kaos.

Men i Syrianska är man alltså vana. I fjol var det om möjligt ännu rörigare och sällan har ett lag varit mer nederlagstippat än Özcans mannar var då. På den årliga upptaktsträffen inför allsvenskan där journalister, tränare och klubbledare träffas, tippades de sist av i stort sett alla.

Det var väl bara ni själva som inte tippade det, de där 0,2 procenten eller var det var?

– Det var nog vi.

– Det är ganska normalt. Om jag hade varit en sådan som sätter oddsen, eller expert som tippar tabeller, så hade jag nog också haft Syrianska som bottenkandidat. Med tanke på hur det såg ut, men det är också en styrka som vi har som inte många känner till. Vi är bra på att bygga upp lag och att få ihop det i slutändan. Jag är inte rädd för den här säsongen heller. Vi kommer garanterat vara lika nederlagstippat i år, men det är inget som bekymrar mig. Det är bara att printa in det i skallen på grabbarna här att: "Det där är deras tips, vi har vår egen målsättning."

Och den är?

– Att klara oss kvar. Helst utan kval. Gör vi det ytterligare ett år så ser framtiden ljus ut. Nu har klubben tagit det här beslutet att nu ska ekonomin prioriteras. Vi är medvetna om att det kommer att bli tufft för oss sportsligt, men om vi klarar av det så kan vi få lite ro kommande år.

Skulle ta ett sabbatsår

Och den tidigare nämnda styrkan räckte alltså i fjol till en överraskande placering ovanför kvalstrecket.

– Jag var nöjd med säsongen. Vi fick en bra start med fyra poäng på de två första matcherna. Det gav oss lite självförtroende, men jag visste att det skulle komma en svacka. Då gäller det att få in i gruppen att de inte drabbas av panik när den kommer. Någonstans mitt i en tung period hade vi ett möte, en bra positiv diskussion och därefter vann vi fyra matcher av sex och det gav oss råg i ryggen.

– Nu gäller det att se till att svackorna utan segrar blir kortare, försöka bli lite jämnare i vår prestation.

Mycket av berömmet för Syrianskas överraskande insats fick givetvis tränaren. Men det var nära att Özcan Melkemichel inte hade lett laget i fjol. Han hade bestämt sig för att ta ett sabbatsår.

– Jag var trött mentalt och ville få lite nya idéer, nya influenser. Kanske göra studiebesök i stora klubbar runtom i Europa. Slappna av och slippa pressen och bara ta det lugnt. Jag var inte trött på fotboll, men jag ville få lite ny inspiration.

– Men i och med att jag såg att det skulle bli tufft för klubben, och jag känner ju klubben och spelarna väldigt väl, så då sa jag okej.

– Och under året kom det tillbaka, det jag sökte. Nu ser jag fram emot det här. Jag är jättesugen även om jag vet att det kommer att bli jättetufft. Jag gillar utmaningar. Det ger mig mer energi och jag måste ge ännu mer av mig själv. Att vi var så nederlagstippade och klarade det så bra ger en kick också.

Att Özcan brinner för sitt uppdrag behöver ingen tveka om. I fjol var han rasande efter en match mot Helsingborgs IF och menade att domarna "håller pissdålig kvalitet." 2011 var det också en match mot HIF som fick honom att tappa humöret. Han avslutade en tv-intervju med att säga: "Då skiter jag på svensk fotboll", ta av sig hörlurarna och lämna intervjun.

Gipsmysteriet

Fortfarande ligger det klippet på youtube.

– Jag var jättebesviken på olika händelser som vi inte behöver gå in på nu. Canal Plus vill att jag ska komma till intervjun. Jag säger nej tre gånger för jag vet att jag inte är i harmoni då. De vill ändå att jag ska göra intervjun och det är sagt att vi måste ställa upp. Så jag gjorde det och det var dumt. Om man säger så.

Du ångrar dig?

– Jag ångrar mitt sätt att uttrycka mig, men det finns delar jag absolut inte ångrar.

– Det fanns ord som var lite onödiga, men det är sådant som händer. Jag är en känslomänniska och ibland rinner det över. Jag kan blixtra till och sedan efter fem minuter är det över. Jag är ingen som tar med mig grejer långt in och ältar. De som känner mig vet att jag är en väldigt lugn person som klarar av sådana här stressiga situationer.

Rann det över när du skadade handen?

- Ha ha.

Plötsligt under fjolårssäsongen dök Özcan Melkemichel upp med ett stort bandage runt vänstra handen. Han vägrade berätta vad som hade hänt. Det gäller fortfarande.

– Det får nog förbli ett mysterium.

Varför?

– Nej, för det är något som har hänt här och det håller vi här. Det var inte så att jag slog någon i alla fall.

Nej, i mitt huvud är bilden att du blev arg och slog handen i avbytarbåset?

– Nej, faktiskt inte. Det var inte båset. Låt det vara ett mysterium.

Hur mår handen?

– Den mår utmärkt. Det var värt det.

Özcan Melkemichel tycks också må utmärkt. Trots det där ordnade kaoset. Men det betyder inte att han inte funderar på vad som finns bortom det där konstgräset som skiner så kontrastrikt grönt mot de vita omgivningarna.

– Ja, någonstans finns ändå tanken. Om jag hade haft samma förutsättningar som så många andra har. Ha en trupp som är klar, du har bra spelare och kan välja och vraka. Du har träningsläger inplanerade och det är ordning och reda på saker. Det skulle vara spännande att testa på det och se vad man kan göra.

Du har i stort sett vuxit upp med den här klubben. Tror du att det finns en risk att folk ser dig som Syrianskas tränare snarare än som tränare?

– Det är ju så. Jag är ju uppväxt här och har varit med hela resan upp. Det är naturligt att man förknippas med Syrianska så mycket. Jag ser klubben som en del av min familj. De kommer alltid vara närmast mitt hjärta, förutom min familj. Men jag hoppas också att man ser något mer. Att: "Özcan faktiskt visat resultat och han är en duktig tränare." Ser att det finns en tränare som har fört upp det här laget hela vägen från division 2 till allsvenskan och att vi är kvar där. Att jag har byggt upp mycket av det som är Syrianska i dag. .

– Jag tror att jag skulle kunna göra ett minst lika bra jobb någon annanstans.

Vad drömmer du om?

– Jag drömmer inte. Man ska inte tänka för långt fram. Det får bli vad det blir. Kommer det en dag någonting får man ta ställning till det då.

Dina spelare drömmer nog?

– Spelare har alltid drömmar, men jag är fan 45 år. Jag drömde också en gång i tiden. Jag drömde om att vara i allsvenskan med mitt Syrianska och nu är den drömmen uppfylld.

Då kan det väl vara bra att drömma?

– Okej, då är min dröm att få förutsättningar. Om det är i Syrianska eller i någon annan klubb, men att få förutsättningar att kunna bygga upp någonting. Jag är övertygad om att om vi hade haft samma förutsättningar som toppklubbarna så hade vi varit med och slagits om SM-guldet. Det är jag hundra procent övertygad om.

"Det passar inte mig"

I allsvenskan är många av seriens mest namnkunniga spelare sådana som har en invandrarbakgrund. Bland huvudtränarna är det bara Özcan Melkemichel som har det.

Varför är det så, tror du?

– Det är svårt. Jag tror att det handlar om att våga ge möjligheter. Jag är övertygad om att det finns jättemånga med invandrarbakgrund som är duktiga. Det handlar om att våga släppa fram och tro att man kan ha en invandrartränare som kan sköta det här.

– Elitfotbollen i dag handlar mycket om att ha kontakter och känna rätt folk. Det är inte alltid den bäste får jobbet, tyvärr. Det handlar om att bygga upp kontakter. Det märker man ju mer man är med här. Det är så det fungerar. Du ska vara lite grann.... hur ska jag säga... utan att uttrycka mig fel. Du måste vara anpassningsbar. Du får inte vara för mycket egen.

– Det passar inte mig, om du frågar mig, men jag tror att det är enda sättet att komma fram i det svenska finrummet. Och det handlar inte bara om folk med invandrarbakgrund. Det kan vara en svensk också som tar mycket plats och som är auktoritär. Som inte alltid vill underordna sig en massa människor i de här klubbarna. Tyvärr är det så.

Tror du att det finns klubbar som väljer bort en tränare på grund av att denne har invandrarbakgrund?

– Jag hoppas att det inte är så. Jag hoppas och tror att det inte är så, för då är man ute på väldigt fel spår. Det har ingenting att göra med vilken bakgrund man har, vilken religion man har och så vidare. Ska jag betraktas som tränare så är det mina resultat som betyder något och så ska det vara oavsett om jag heter Nils, Özcan eller Ali.

– Jag hoppas i alla fall att man vågar släppa fram folk med utländsk bakgrund. Det finns många som har lite andra idéer om hur fotboll ska bedrivas och hur den ska utvecklas. Och jag tror att man ska plocka in tränare från utlandet i större utsträckning också. Spelare hämtar man utifrån, men tränare vågar man inte hämta. Det var AIK som hade ett par och så spanjoren (Pep Clotet Ruiz) i Halmstad.

– Det är bra med lite nya influenser, lite nya idéer.

Özcan Melkemichel föddes i Turkiet 1968. Hans familj kom till Sverige 1975. De hade då bott i Tyskland i fem år. Två år senare föddes Syrianska FC och året efter tog Özcan sina första fotbollssteg i klubben.

– När man började med det här så skulle det bara vara en klubb så att man kunde ha lite kul. Ett korpgäng. Vi var verkligen ett korpgäng under uppbyggnaden. Det var först 1983 som vi tog steget upp i sexan. Så plötsligt kom det fram många duktiga ungdomar. Man började vinna serier och insåg att det var kul. Då föddes den där vinnarkänslan. Det var en wow-grej och sedan dess har det bara vuxit.

Ändå hade han inga tankar på att fotbollen skulle blir försörjningsmedlet i framtiden.

– När jag gick i gymnasiet så ville jag faktiskt bli polis. Jag vet inte riktigt varför, men det kändes som ett bra yrke där man kunde hjälpa folk. Det var något som tilltalade mig och jag hade allvarliga funderingar på att söka till polishögskolan efter gymnasiet. Men sedan så halkade jag in i frisörsyrket. Min far är frisör, farfar var frisör och flera av mina farbröder var frisörer. Så det blev mitt yrke.

Hammarby ett favoritlag

Fotbollen fanns visserligen hela tiden där i bakgrunden, pockande på hans uppmärksamhet. Men när han fick frågan om att hjälpa Syrianska i en jobbig situation 2005 tackade han ja med inställningen att det skulle bli ett kortsiktigt uppdrag.

– Men så gick det bra och jag kände: "vad fan, jag är ju bra på det här." Och så körde vi året ut och från ett väldigt utsatt läge i botten så vann vi serien. Då kände jag att det var rätt. Det var en wow-grej. Sedan dess har det bara vuxit.

Hur hittade du rätt utan erfarenhet?

– Jag är en mycket bättre tränare nu än då, absolut. Men även när jag var spelare så frågade jag tränarna varför vi gjorde vissa övningar. Och jag var på andra träningar och kollade och på så sätt byggde jag på något slags bibliotek. Sedan handlar det om ledarskap, hur du är som människa. Få gruppen att må bra. Fotbollen är en stor del av det här, men det handlar inte bara om det.

– Sådant kan du bli bättre på, men jag tror också att du är född med det.

– Sedan när jag väl började så köpte jag in en massa böcker, fick inspiration plus att jag har mina egna idéer. Jag är inte stöpt i någon form. Jag har varit tvungen att vara uppfinningsrik när det gäller att hitta på träningsövningar till exempel. Jag tror att jag har många övningar som ingen annan har i Sverige.

– Jag tog till mig av böcker jag läste. Italienska taktiken, jag tycker mycket om den spanska fotbollen och så vidare.

En annan inspirationskälla var laget som han hittade när han väl upptäckte allsvenskan som tonåring. Laget som fick en plats i hjärtat, om än inte lika stor som den Syrianska har i dag.

– Det var Hammarby faktiskt. Första gången jag såg fotboll på allvar var 1982 när de mötte IFK Göteborg i SM-finalen. Allt det här med publiken tog tag i mig. Jag såg de två matcherna och jag tyckte att det var fantastiskt. Myten om Hammarby tilltalade mig.

Så det är drömlaget du skulle vilja träna?

– Där kom följdfrågan direkt, ha ha. Nä, så vill man inte se det. Men vi har haft mycket med Hammarby att göra. Vi har haft Billy Ohlsson här, Thom Åhlund. Det har gått spelare härifrån till Hammarby. Jag hade min salong i Årsta och det var många hammarbyare som kom och klippte sig där, spelare och ledare. Jag var på många träningar i och med att jag kände Thom Åhlund. Jag lärde känna Anders Linderoth.

Du skulle ju kunna tvingas möta Hammarby i höst om det vill sig så?

– Nä, inte i kvalet. Men de får gärna komma upp i allsvenskan så att vi möts där. Det skulle vara jättekul.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!