Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Många är nog avundsjuka på oss som spelar så här”

Foto: NILS JAKOBSSON / BILDBYRÅN
Foto: NILS JAKOBSSON / BILDBYRÅN
Foto: MATS ANDERSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

”Avgå Joel”.

I juli 2017 fladdrar en banderoll på Tele 2 arena. Joel Cedergren ser den, förlorar med 2-1 och åker hem med en klump i magen.

Mindre än två år senare har han lett Gif Sundsvall långt bort från bottenstriden. Fotbollen hans lag presterar har gjort det svårt för lagkaptenen Linus Hallenius att ens titta på andra lag.

Vill alla att Joel ska pågå nu?

Från början är det en ganska typisk ögonblicksbild av ett fotbollskansli: Huvudtränaren Joel Cedergren kliver in i ett litet hus beläget i skuggan av NP3-arena, som den heter nu för tiden. Han har en pappersbunt i handen och hejar på allt som rör sig i förbifarten. I bakgrunden hörs kaffekokaren och musklicken från Andreas Lindman, biljettansvarig, som har ett excel-ark uppe. 

Bredvid honom, runt ett litet bord, sitter tre män som av jargongen att döma frekventerar platsen och småpratar. Framför dem ligger ett cigarettpaket och en hög med gifflar på en tallrik. Deras totalt sex händer turas om att plocka åt sig.

Det är i mitten av april 2019 och Gif Sundsvall bryter ny mark snabbare än våren bryter upp från vintern utanför fönstret. Cedergren har en svart dunväst som täcker en blå skjorta och ser fokuserad ut när han drar förbi. Det är ledigt i dag, men hela förmiddagen har varit full av möten. Eftermiddagen ser likadan ut.

Att det är runt honom den Sundsvallska minirevolutionen kretsar råder det inget tvivel om. Att han skulle få möjlighet att leda den har däremot inte alltid framstått som lika säkert. 

2017 tvingades Giffarnas tränare överleva en rad händelser. Han fick behålla jobbet till skillnad från sin tränarkollega Roger Franzén, som lämnade klubben under pågående säsong med bottenstriden runt hörnet. Han överlevde fystränaren Joakim Svedbergs känslomässiga uppbrott och kritik. Han klarade sig kvar i allsvenskan under seriens sista omgång – och han stod pall när den ökända banderollen med texten ”Avgå Joel” dök upp på Tele 2 arena i Stockholm.

Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

– Det blev en klump i magen, minns han samtidigt som han beskriver hur ett vitt lakan med svarta bokstäver började fladdra i ögonvrån. 

Djurgården vann med 2-1. Orden ekade mot den grå betongen. Sedan åkte Joel hem och somnade. När han vaknade morgonen efter stod hans son i soffan och hade lärt sig en ny ramsa:

– Avgå Joel!, imiterar Giffarnas tränare med ett skratt nästan två år senare.

Det här är livet på andra sidan domen som föll, tiden efter att Joel Cedergren blev stämplad som dålig. För nu är han plötsligt ett geni. Det är så det låter i alla fall.

När han stänger dörren till sitt rum på kansliet släpper en av männen runt bordet gifflarna. I stället har han fattat en penna i ena handen och lagt ett papper framför sig. 

Han heter Hamza, och det var han som gjorde banderollen.

***

I nästan samma sekund som Linus Hallenius skickar in straffen reser sig Urban Hagblom. Gif Sundsvalls sportchef är inte ensam. Nästan alla på läktarna är på fötter för att applådera de sista minuterna av hemmalagets senaste skalp: 3-1 mot självaste Malmö FF. 

497 000 000 kronor i eget kapital mot 90 000 kronor. Rikast mot näst fattigast.

För Giffarna är det ännu en milstolpe under en period då allt tycks gå i rätt riktning. Efter flera år av traditionsenlig bottenstrid fungerade 2018 som en propplösare: Spelet som man stretat med i flera år gav effekt. Laget slutade på 8:e plats i allsvenskan och golvade många neutrala tittare med sitt iögonfallande passningsspel. Poängsnittet per match är det högsta i klubbens allsvenska historia. Linus Hallenius 18 mål var också en ny toppnotering.

Bakom framgångarna på planen ligger en omfattande förändring. I flera år har Gif Sundsvall kämpat med att försöka spela på ett annat sätt än det som traditionellt gäller för bottenlagen med små resurser. Det hela härstammar från Joel Cedergrens övertygelser om hur klubben han själv brukade spela för behövde återuppfinnas på planen.

Det finns ett par ögonblick som ramar in det hela ganska bra. Ett är hur Cedergren själv konstaterade att ”om man har brunkat en hel karriär är man sugen på något annat” i podcasten 3-5-2. Ett annat: När Patronerna, den största supporterfalangen, hade årsfest förra året skulle han sjunga en ramsa som vanligtvis går ”Stor och stark, Giffare!”, men bytte ut orden mot ”liten och smart”. 

”Jag förstår inte vad man förväntade sig”

Det är en simpel men talande anekdot från en klubb som befinner sig mitt i sin förvandling. Både Linus Hallenius, som är lagkapten, och backen Eric Björkander, 22, som kom från Mjällby 2016, spelade matchen i Stockholm när det ropades på Joel Cedergrens avgång, och har upplevt hela förändringen.

– Jag förstår inte vad man förväntade sig, suckar Hallenius. 

– Ska vi byta tränare och börja sparka långt och kriga för varje poäng som det alltid har varit? Då blir vi aldrig mer än laget som kämpar för att hålla sig kvar. Alla vi kan vara stolta över att vi kom ut på andra sidan.

Eric Björkander kastar en snabb blick ut genom fönstret. Den sista snön kämpar för att hålla sig kvar och läktarna på NP3 arena gapar tomma.

– Går man tillbaka till början av 2017 och även innan dess, då försökte vi spela på samma sätt men var för naiva, säger han. 

– Det gick att se vad vi försökte göra då också. Nu tycker jag att vi har lärt oss. Jobbar man med det veckovis blir det ett beteende. Det kanske ser enkelt ut ibland, men det betyder att det ligger mycket jobb bakom.

Eric Björkander i duell med Hammarbys Leo Bengtsson förra säsongen. Foto: ERIK MÅRTENSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Båda vittnar om hur det senaste året har förändrat upplevelserna på planen. Från att länge ha varit laget som anpassar sig efter motståndet har Gif Sundsvalls spelare märkt hur motståndare skräddarsyr sina matchplaner på ett annat sätt – och blir otåliga.

– Lagen vi möter kan bli frustrerade, absolut. När våra motståndare kommer lite fel i pressen, om de inte är riktigt synkade, då är vi så duktiga på att spela oss ur situationerna att vi kan spela bort dem. Ett exempel är när jag missade matchen mot Kalmar och satt på läktaren förra året. Jag ställde mig och applåderade flera gånger. Ibland såg det ut som om vi mötte ett juniorlag som inte hade en aning om hur de skulle komma åt oss, säger Hallenius.

Att lyssna på Giffarnas lagkapten när han beskriver sina insikter är fascinerande. Det är sällsynt att höra en spelare som så tydligt redogör för en fotbollsideologisk övertygelse under den aktiva karriären.

– Om alla visste hur man ska träna för att spela ”possessioninriktat”, eller vad man kallar det, då skulle alla göra det. Jag har varit i så många klubbar där man säger samma saker: Väldigt många lag vill spela med kontroll över bollen. Det är enkelt att säga: Hitta den som är fri, spela bollen dit eller dit. Men vi jobbar aktivt med det varje dag, det är en röd tråd. Den stora skillnaden är hur vi jobbar med våra positioner, var man ska spela bollen efter våra prioriteringar. Så har det inte varit någon annanstans, säger Hallenius. 

– Det är så pass viktigt att alla förstår sättet vi vill spela på, att vi utbildar spelarna och gör alla smartare. För mig var det som att vända upp och ned på hur jag ser på fotboll. Egentligen från första dagen 2017.

Du låter nästan förbannad.

– Nej, inte förbannad. Men det har faktiskt blivit lite svårt för mig att titta på fotboll sedan jag kom hit. Jag får problem med att se lag som inte försöker lösa situationer genom att komma ut med bollen under kontroll. Visst, jag sitter och hejar jättemycket på Sverige under VM, men jag tycker att det är konstigt att se ett lag som kan slå sex passningar till varandra innan snöbollen blir större och större och så slutar det med en luftpastej. Det är samma sak med vissa lag i allsvenskan. William Eskelinen sa det förra året: Många är nog avundsjuka på oss som spelar så här. Jag tror alla vill spela vår typ av fotboll.

– Samtidigt är jag väldigt tacksam över att ha nått den här insikten på senare år, eller sedan jag kom tillbaka till Sundsvall. Jag skulle inte vetat om allt det här om jag inte hade hamnat här.

***

Nu till den stora frågan: Vad är det Gif Sundsvall egentligen gör?

För att redogöra för hela förklaringen skulle man behöva skriva en doktorsavhandling. Eller flera. Det går i alla fall enkelt att drabbas av det intrycket när man försöker reda ut begreppen med ledartrojkan: Joel Cedergren och hans assistenter Henrik Åhnstrand och Andreas Pettersson.

Åhnstrand anslöt till Giffarna förra vintern från Hudiksvalls FF. Han och Pettersson, som kom med högt anseende från U21-landslaget inför den här säsongen, delar på rollen som assisterande tränare. Tillsammans planerar de träningarna och scoutar motståndare. När de pratar om sitt arbete är det hela tiden med referenser utanför Sveriges gränser – Mauricio Pochettino, Thomas Tuchel, Pep Guardiola, Quique Setien, Roberto De Zerbi och Marcelo Bielsa nämns alla – men även begrepp som inte alltid klingar bekant för den svenska fotbollskonsumenten.

– Det finns likheter mellan Real Betis och Gif Sundsvall, säger Andreas Pettersson. 

– Det är inte världens största budget, men det finns en tydlig spelidé och man håller sig till den. Jag kollar på Betis, men jag kollar på så mycket annat också. Sassuolo klarar av att använda positional play utan att ha några pengar.

Positional play?

– Det är våra positioner. Det är högt prioriterat, säger Åhnstrand och fortsätter: 

– I alla moment tränar spelarna i sin position och i en yta där vi vill att de ska vara. Det kan vara att inför Elfsborg, då ska du vara i den här ytan och stanna i den så att vi får fördelar. Låt bollen komma till dig, jaga den inte. 

Linus Hallenius firar sitt 2-1-mål mot MFF i helgen. Foto: MATS ANDERSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Andreas Pettersson harklar sig medan han förbereder en utveckling av resonemanget.

– Det handlar om hur vi fyller planen i bredd och djupled. Hur vi fyller positioner och ytor som är viktigast att spela i. En annan viktig sak är att hitta den fria spelaren. Hur vi kan få en fri spelare bakom motståndarens lagdelar. Det är två grundbultar. Våra positioner hänger ihop med hur vi försvarar oss. Har vi bra positioner i vårt anfallsspel så kommer övergången till vårt försvarsspel att bli mycket lättare, säger han.

Henrik Åhnstrand betonar att arbetssättet kräver mycket tankeverksamhet från spelarna, vilket man hela tiden måste ta hänsyn till.

– Det är en viktig del. Hur mycket belastar vi spelarna rent mentalt? Vi visar mycket på video. På våra morgonmöten är det nästan alltid diskussioner med spelarna om hur vi spelar. Vi måste vara medvetna om det. Förra veckan inför Malmö hade vi överbelastat spelarna i form av taktik, säger han. 

Det låter lite som om ni är på väg att fostra en armé av minitränare?

– De lägger sig inte i för mycket, men jag förstår vad du menar. Man vill ha spelare som bryr sig. Kan man få en spelare att ställa en fråga har han börjat fundera på svaret. Du vill ha spelare som tänker eftersom du får spelare som löser saker på planen. Du måste starta den processen. 

***

Vad som är slående är att Giffarnas ledarstab presenterar sitt arbete med ett språk som är fullt av ”koncept”, ”principer” och olika rubriknamn som klingar antingen konsultarvoderade eller vetenskapliga: Är det inte spontana hänvisningar till positional play så är det mikrocykler

Det här har sina skäl. Själva grunden till klubbens inriktning är framtagen av dels renodlade fotbollsteoretiker, verksamma vid universitet, med facklitteratur, föreläsningar och modeller som verktyg för att sprida sin lära – men även ett konsultbolag, Soccer Services.

När Joel Cedergren berättar om sin egen utveckling som tränare återkommer han nästan alltid till Carles Romagosa, en spanjor som var teknisk direktör i Paris Saint-Germain nyligen och som under ett möte med Gif Sundsvalls tränare förändrade hela dennes syn på hur man kan arbeta för ett par år sedan. Samarbetet med Romagosas företag, Soccer Services, och deras metod, Ekkono, lyfts ofta fram av både tränare och spelare.

Foto: THERESE NY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Förutom mötet med Romagosa hänvisar Cedergren till ett annat möte: Det med Vitor Frade, den nu 74 år gamle pensionerade universitetsläraren som populariserade och – beroende på vem du frågar – till och med introducerade begreppet periodisering i fotbollen. 

I takt med att svenska tränare har intresserat sig för det har ordets innebörd halvt kidnappats av medier och supportrar och ibland använts som slagträ mot de som inte fått resultaten med sig, däribland Jimmy Thelin i Elfsborg. 

Men vad är det egentligen?

Frade själv talar ett språk som inte alltid är helt enkel att förstå. Han betonar gärna att fotboll inte är en ”linjär process”, inte en ”summa av saker” utan ett flerdimensionellt spel. Periodisering kallar han för en metodik, och han är ofta noga med att skilja på metodik och metod. ”Metodik har man för att slippa metoder”, säger han.

När Joel Cedergren, genom Jimmy Thelin, började söka efter mer information började han ringa till Portugal för att få till ett möte. När väl han hade Frade på tråden tog han med sig Thelin och flög ned.

– Det var ett litet rum, hälften så stort som det här, säger han i ett konferensrum intill Giffarnas arena. 

– Betongväggar runt oss. Frade hade en dånande, mörk, skrovlig röst. Pratade på portugisiska. Han körde på i fyra timmar, två dagar i rad, utan uppehåll. Vi hade en tolk, en assistent i Portos B-lag. Vi satt där och det dånade på. Den där tolken berättade. Frade var en extremt intensiv människa. Vi skrev ned vad vi diskuterade där, jag har alla papper kvar. Det var ju lite överbelastning, minns han.

Vad lär han ut, exakt?

– För att beskriva det enkelt handlar det om hur du på bästa sätt ska lära ut din idé. Många har pratat om den fysiska dimensionen av periodisering för att Raymond Verheijen har spridit det. Verheijen har själv träffat Frade och lärt sig om periodisering. Men det är ju inte hela grejen alls. Grunden är att lära ut en idé på bästa sätt. Det är ett arbetssätt för att ta dig dit. Ena delen är att man alltid, enbart måste hålla sig till idén. Du måste alltid tänka helhet och fundera på innehållsprocessen. Hur mottagliga är spelarna mentalt och fysiskt? Vilka koncept kan vi träna i dag? Vad kan vi gå igenom i dag? Det är ett helhetsperspektiv och du äger och ansvarar för helheten. Du måste agera utifrån det, inte delegera ut sysslor.

– Vitor var bra för att få mig att tänka på hur man jobbar med sin idé, för att jag skulle förstå att periodisera träningen handlar om både det fysiska och mentala. Jag har vissa fysiska parametrar som jag tar med under veckan, men det är ingen copy-paste.

***

För ett par veckor sedan kom Carles Romagosa till Sundsvall och hälsade på, men hans tidigare sändebud, assistenten Ferran Sibila, är inte kvar. Trots succén 2018 och ett lyckat transferfönster inför säsongen 2019 valde Sibila att lämna för IFK Göteborg.

Joel Cedergren med Ferran Sibila. Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN

– I början tyckte jag att det gjorde ont, säger Cedergren.

Varför?

– Jag tyckte först att det kändes... Vi hade byggt upp någonting här som kändes starkt. Vi var stolta över det. Han var en väldigt viktig del av den processen. Han valde att gå till Göteborg. Från början kändes det som ett svek – men sedan ändrade jag perspektiv på det. Jag köpte hans förklaring och sätt att resonera kring det. Dels att han ville komma närmare hem. Göteborg är inte mycket närmare Katalonien, men han kan transportera sig därifrån, så han är hemma oftare nu. Men också att han ville ha en ny utmaning. Han är äventyrlig av sig. 

– Men jag tror mycket väl att vi kan komma att jobba med varandra igen. Vi ska träffas nu när jag är nere i Borås och möter Elfsborg. Han kommer och hälsar på. Jag tycker jättemycket om honom, en härlig människa och väldigt duktig fotbollstränare, fortsätter han.

Jag var nog en av ganska många som drog slutsatser av att han stack. Vad trodde du själv att det skulle få för konsekvenser?

– Att det skulle ha betydelse eftersom vi behövde ha in en ny medarbetare. Men konsekvenserna, att vi inte skulle kunna... Det var inte han som implementerade spelsättet. Det var ju jag. Det har blivit snedvridet i medierna. Det var inte Ferran, men något kommer säkert märkas.

”Det har blivit snedvridet i medierna”

Carles Romagosa var här nyligen. Du sa efteråt att ni hade pratat om ”koncept för att ta sig förbi sista linjen”. Vilket är Gif Sundsvalls koncept för att göra det?

– Det finns olika. Vi skapar numerära övertag, vi skapar positionella övertag. Vi skapar även individuella övertag. Det är tre olika delar, men även passningsstrategier för att flytta motståndaren och öppna ytor. Vi jobbar med mönster. När bollen kommer till den ytan, vad exakt vill vi göra då? Både principer och mönster. Principerna är det stora, våra mönster kan behövas ibland. Vi behöver mönster för att få spets.

Hur tränar ni på det här?

– En del av träningsveckan handlar om vilka vi möter. Den andra delen är vad vi behöver antingen bibehålla eller utveckla i vårt spelsätt. Om du har en stor spelidé behöver du träna ofta för att konsolidera. Du har tränat på något, då kommer ditt beteende förändras. Hur länge håller det i sig innan det avtar? En del lag är bättre på våren för att de har tränat mycket försvarsspel – men så gör de inga mål och börjar träna anfallsspel och gör mer mål men släpper in fler. Då är de inte bättre, bara annorlunda. Viktade på ett annat sätt. Det är viktigt att förstå när vi ska bibehålla och när vi ska utveckla.

Hur gör du den bedömningen?

– Jag försöker se i spelet. Det är ingen sanning, det är bara en uppfattning som är bra att ha med sig.

Dina assistenter tycker att ni har upprättat en bra lärandemiljö. Jag har hört många göra skillnad på tränare och lärare, att tränare inte alltid är lärare. Hur många av dina tränare har varit lärare?

– Inte många. Vissa. Tom Prahl var en bra lärare. Kanske den bästa läraren jag har haft. Rikard Norling var också mån om att lära ut. En coach. Här har vi sett till att samlas här varje morgon för att spelarna har energi när de har ätit frukost. Då har vi ofta videomöten och ger feedback från senaste matchen. Men jag förstod nog mot slutet av min karriär att jag inte alltid hade lärt mig saker, när jag började intressera mig själv. 

***

Få tränare får tillfälle att sitta kvar i samma klubb och prata om sina erfarenheter på andra sidan den sortens dom som utfärdades mot Cedergren 2017 – men själv säger han att han aldrig tvivlade på sin valda linje. Inte när han såg banderollen på Tele 2 och inte i samband med det bittra avskedet från fystränaren Joakim Svedberg, som pratade med flera medier om ”stora samarbetsproblem” och riktade hård kritik mot Cedergrens ledarskap när han lämnade klubben i juni 2017.

Joel Cedergren under mötet med Malmö FF förra helgen. Foto: MATS ANDERSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

– Det som hände med Joakim var tyngre än banderollen. Jag jobbade tätt med honom. Att jag inte hade lyckats skapa en relation med honom där han visar mig mer respekt, det var tungt. Det var ett personligt misslyckande, säger han.

– Jag har fått perspektiv på andra saker. Jag tänker på det ibland. Det är många andra människor som lever i den här miljön. Oavsett om man har en roll vi tränare, så är det viktigt att förstå att det finns en människa där bakom. Att ha med det perspektivet. Hur vill du bli behandlad?

Förmågan att sätta värde i prestationen snarare än resultatet har följt med Cedergren. När Giffarna kom till Friends arena i början av november förra året kunde AIK vinna SM-guld, men matchen slutade 0-0. Trots en imponerande poäng för Sundsvall bad Cedergren om ursäkt till Rikard Norling efter matchen.

– Ja men vad ska jag hit och göra om jag ska spela så här. Då är det bättre att jag förlorar, ungefär så. Nej, jag är besviken, förklarade han för Fotbollskanalen.

Om Joel Cedergren som ser Linus Hallenius göra 3-1 på Malmö FF får tala in ett telefonsvar till Joel Cedergren som ser banderollen på Tele 2 arena. Hur låter det då?

– Hej Cedergren. Fortsätt att tro på det du gör. Ni är på rätt väg. Det finns grönt, vackert gräs på andra sidan.

Har du träffat personen som gjorde banderollen och pratat med honom?

– Ja. Hur gick det till nu? Vi hade ett möte här ganska kort efter. Jag ville säga att jag förstår att man tycker olika, men om man är supporter så stöder man laget. Även om jag är världens sämsta tränare. Hur tror du att spelarna ska spela bättre? Det andra jag vill är att du visar mig respekt.

Gick budskapet fram?

– Fram gick det.

Hem?

– Jag vet inte. Vi har pratat sedan dess också. Jag tycker att det är fantastiskt med människor med passion som vill mycket för laget. Det beslutet blev inte så bra för honom, det tyckte inte han heller. Men han får vara med nu, så klart. Han ska vara glad. Han ska njuta nu när det går bra för oss. 

***

Joel skyndar vidare. Jag äter lunch med sportchefen Urban Hagblom som berättar att personen bakom banderollen tycker att den låg bakom vändningen i resultat.

När vi har ätit upp visar Gif Sundsvalls presschef Johan Martinsson mig till kansliet och håller upp dörren. De fyra männen och deras bullfat uppenbarar sig. Det dröjer inte länge innan jag informeras om att en av dem, Hamza Mahmutovic, var han som gjorde banderollen och hängde upp den. 

Att han sitter och äter gifflar i själva hjärtat av klubben är något av en överraskning.

Hamza berättar snabbt att han har kvar lakanet.

– Den ligger i en potatisdunk i trädgården, säger han.

– Joel slutade ha händerna i byxfickorna efteråt. Han har börjat mana på spelarna bättre nu.

Någon skojar (med ett litet inslag av allvar i blicken) om att den kan vara bra att spara om den behövs igen.

Jag frågar om Hamza vill att Joel ska avgå eller pågå och får till svar att han hellre får pågå nu. Han kan tänka sig att göra en ny banderoll där det står ”Pågå Joel”, säger han. Det finns papper och pennor tillgängliga, så han sätter sig och skrider till verket direkt. Det tar en stund, bokstäverna skissas fram med stor noggrannhet och ska fyllas med svart färg.

Under tiden tar gifflarna slut. När Hamza är klar håller han upp papperet och ser både förvånad och stolt ut.

Efter några sekunder spricker han upp i ett leende och vänder sig mot sina vänner.

– Kalmar hemma.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!