Krisen under uppehållet: ”Har känt mig ensam”

Före detta fotbollsspelaren Irma Helin är ny expert i Discovery som sänder allsvenskan 2020. Här är hennes topp tre.
Foto: Privat / Privat
Foto: Privat / Privat
Foto: DANIEL NILSSON / OFFSIDE
Foto: Privat / Privat

Ett socialt umgänge, en anledning att ta sig ut och träffa människor, en plats i livet. 

SportExpressen pratar med fotbollssupportrar som beskriver en vardag de haft i stort sett hela sina liv, men som inte finns just nu. 

– Jag känner mig väldigt ensam liksom, säger Elfsborgsupportern Sara Karlén, 25.

LÄS MER: Allt du behöver veta inför allsvenskan 2020

LÄS MER: Betyg på alla lag i allsvenskan

Ett supporterskap kan innebära gemenskap, vänskap och ett sammanhang. Det kan erbjuda en plats där man för en stund slipper livets övriga bekymmer, där man hämtar energi till att orka med vardagens utmaningar, eller en plats där man får möjlighet att uppleva och dela sina känslor tillsammans med andra i stället för ensam. 

Men vad händer när en pandemi sköljer över världen, stoppar fotbollen och tar allt det här med sig? 

– Hos mig har det skapat en stor identitetskris utan dess like, säger Elfsborgsupportern Sara Karlén, 25. 

I vanliga fall när den allsvenska premiären närmar sig sitter Sara Karlén med sin kalender och fyller i Elfsborgs matcher, planerar sin vår och sommar utifrån när och var laget spelar och ser fram emot premiären. I mitten av mars, när beskedet om att skjuta upp allsvenskan kom kände hon en förståelse inför situationen, men rädslan för vad konsekvenserna av pandemin kan innebära har med tiden vuxit sig allt större. 

– Jag har känt en enorm stress över att min klubb inte ska överleva, och det har fått mig att må ganska dåligt. Att det jag har lagt ner en ganska stor del av mitt liv på, och som alltid har varit en stor del av mitt liv… Att det inte skulle finnas kvar skapar en extrem stress och oro. 

”Känner den rädslan”

Samtidigt sitter Anders Carlstedt, 70, i sitt hem i Uppsala. Han gick på sin första Siriusmatch år 1959 och har varit klubben trogen, både vad gäller fotboll och bandy sedan dess. Han känner samma oro som Sara Karlén.

– Absolut, den rädslan känner man. Vi ligger så klart på marginalen om det här skulle bli långvarigt, och den oron finns, säger han.

Vad betyder ditt supporterskap och klubben för dig? 

– Det har betytt oerhört mycket för välbefinnandet i mitt liv. Jag är lite nostalgisk också och kan se tillbaka på hela utvecklingen och allt man har fått vara med om. Det skulle kännas jättetomt om vi säger att Sirius som förening skulle gå i konkurs och inte kunna återskapas.

Sara Karlén jämför väntan på beskedet om allsvenskans start med känslan av att vara nykär och vänta på att personen man är kär i ska ringa. Ett samtal som man inte vet om det kommer eller inte. 

– Först när jag har fått beskedet kommer jag kunna andas igen, men just nu kan jag inte andas. Det är lite så det känns, att det sakta kväver en inombords, säger hon några dagar innan beskedet om att allsvenskan kan börja den 14 juni kommer.

Men även om vi nu vet att allsvenskan kommer att starta är inte faran helt och hållet över. Flera klubbar har redan gått ut och redovisat miljonförluster, och de restriktioner som omgärdar uppstarten av allsvenskan riskerar att få ännu större konsekvenser.

Men vad är det med fotbollsklubbarna och supporterskapet som är så speciellt? Vad är det egentligen man räds att förlora?

Har haft årskort i många år

Özgür Kurtoğlu, 31, är AIK-supporter. Jag ber honom att försöka förklara vad det tillför i hans liv att han håller på ett allsvenskt lag.

– Min grej är att jag är på arenan med AIK:are. Jag har inte att jag måste träffa några speciella personer, utan jag är där med mina egna, och är jag där helt ensam spelar det ingen roll. För jag känner mig trygg, jag känner mig säker och jag känner mig hemma där, säger han.

Han har haft årskort i många år, men säger att hans reaktion på att behöva hantera att vara utan fotbollen trots allt inte har varit så extrem som han själv trodde att den skulle bli. Som supporter till ett storlag i allsvenskan känner han ingen påtaglig stress över att hans klubb ska gå under, hans oro har mer kretsat kring att han hoppas att alla de människor han brukar se och träffa på arenan ska klara sig, så att de kan ses igen.

– Det är just det här att man inte specifikt behöver ringa upp eller höra av sig och fråga ”ska vi ses där?”, utan man vet att man kommer att se dem. Och det är det som är det jobbiga, det är där ångesten blir mer påtaglig för mig, för jag tänker på de här människorna och undrar om de är okej, om deras familjer är okej, om de kan jobba. Det är när man hamnar i de tankebanorna som man inser att allt är skit.

Sara Karlén berättar också om den gemenskap man har med människor som man egentligen inte känner, men som på något sätt ändå är ”ens egna”.

– Jag pratar med dem varje match men vet knappt vad de heter. Vi har gått där i alla år så vi hälsar och säger hej, och nej jag kanske inte har jättemycket kontakt med alla men man träffas flera dagar i veckan och umgås i fotbollssammanhang. Och vissa av dem kanske man kan lista ut inte har så mycket mer socialt i sitt liv än det här, säger hon.

”En fotbollsläktare är en social plats”

Just det där är en stor fråga när möjligheten till att ses och umgås kring fotbollen inte längre finns. Vad händer då med de människor som inte känner något sammanhang någon annanstans? Som inte känner gemenskap på andra håll? 

– Någonstans måste man komma ihåg att Sverige hade problem med ensamhet redan innan det här. Och att få folk att vara sociala och komma ut och ses, där har fotbollen gjort mycket, säger Sara Karlén och förklarar vidare:

– Det här att man träffas så många gör någonting med en. Man står ganska tajt, man får mycket närhet och upplever och delar saker tillsammans. Även om man inte hänger med varandra privat så är man fysiskt nära varandra på en känslomässigt kollektiv plats. En fotbollsläktare är en väldigt social plats, för även om man inte pratar jättemycket under matchen så upplever och känner man saker tillsammans.

– Och det där försvinner också, det är inte bara det sociala rent verbalt som försvinner utan också det här att man är så nära varandra känslomässigt, den kontakten förlorar man. Så det blir väldigt tomt på många plan. Socialt, emotionellt och fysiskt. 

Uppmanas hålla sig hemma

Anders Carlstedt berättar om de nätforum där han håller kontakten med andra Siriussupportrar även när de inte kan ses. Han tillhör den samhällsgrupp som uppmanas att hålla sig hemma i stor utsträckning under den pågående pandemin. Det gör att även om publik i viss mån skulle kunna tillåtas på de allsvenska arenorna till hösten är det inte säkert att han personligen kommer att kunna gå.

Jag frågar honom hur det skulle kännas. 

– Blir det hela säsongen kommer det kännas tomt. Nu kan vi ju se matcherna snart, men nej, att dela glädjen och att dela frustration över en förlust, sådant är ju oersättligt. Det går inte att göra på nätet. Så det skulle kännas väldigt tungt, säger han men lägger också till att han har många säsonger bakom sig som han kan tänka tillbaka på.

– Mitt umgänge är ju inte bara supporterklubben som supportrar utan det är mina vänner också. Man känner inga generationsgränser i vår supporterklubb, är man som jag 70 år så pratar man lika lätt med en 20-åring som och det där betyder oerhört för välbefinnandet. 

Han berättar att han har varit delaktig i andra delar av det föreningsliv som finns i Sverige, men att ingenting kan jämföras med det som fotbollen har givit honom.

– Det är en del av ens stora sociala umgänge, och ett privilegium att ha så många som man känner. Jag har inte stött på det i andra sammanhang. I vanliga föreningslivet kommer man på mötena och sedan går man hem, och det är mer utifrån en sak man jobbar med. Men det här är vänskap på ett helt annat plan, där man ses och pratar om andra saker än fotboll, plus fotboll.

Utan allt det här säger Sara Karlén att hon känner sig väldigt ensam, och hon begär inte att hon ska få gå på fotboll i år, men hon begär att fotbollen ska få överleva. Så att hon kan få tillbaka det som ger henne energi i vardagen till nästa år.

– Det blir bara en grå massa av allt nu, säger hon.

Se ”Allsvenska juryn” med Expressens Philip Gadd, Daniel Kristoffersson och Therese Strömberg.
Se Therese Strömbergs videointervju med tre allsvenska spelare när beskedet kom att det inte blir spel som planerat i april.