Hans Blomqvist var alltid mer älskad av publiken än av fotbollstränarna. Där fotbollsfans såg ett bollgeni som tog underhållande risker, vågade dribbla och inspirerades av Brasiliens Romario på plan, såg allsvenska tränare och förbundskaptener en oberäknelig spelare som inte alltid följde reglerna om att prioritera defensivt arbete och riskminimering.
– Jag fick inte vara med så mycket som jag hade önskat. Värre än så kan det inte bli för en fotbollsspelare, säger Blomqvist.
– Det berodde helt säker på mitt sätt att spela. Tränarna var lite fega. Det hade varit bättre om jag slagit igenom nu, för nu känns det som att man ser annorlunda på det där än vad man gjorde på 90-talet och början av 00-talet. Det var mer defensivt då, säger Blomqvist.
Bara en landskamp
Trots succén i Västra Frölunda fick han bara spela en landskamp.
– Det var dödgrävare vi hade som landslagscoacher då, det var Söderberg och Lagerbäck, så det var kört redan från början, säger han och skrattar.
– De var journalisterna som tjatat dit mig. Söderberg och Lagerbäck var jättesnälla och trevliga, men de hade ju ingen positiv syn på fotboll, säger han.
Blomqvist delade rum med en annan debutant, Anders Svensson.
– Det är lustigt. Jag var aldrig med igen och han fortsatte i all evighet. Han blev den mesta landslagsmannen någonsin. Jag blev den minst använda landslagsmannen någonsin, säger han och skrattar.
I dag arbetar tidernas mest oberäkneliga allsvenska spelare som jurist. Han skolade om sig efter fotbollkarriären. Det är inte ett så stort steg som det kan verka.
– Nej, min pappa jobbade med samma sak, säger han.
Sagt upp sig från advokatbyrån
"Brasse-Hasse" tar fortfarande risker för att vinna. Tvåbarnspappan har sagt upp sig från jobbet på advokatbyrån i Kungsbacka utan att ha ett nytt jobb.
– Men man måste ju ta lite risker i livet. Jag vill arbeta i Göteborg, närmare mitt hem, säger Blomqvist.
Som ung tränade han i mörker för att utveckla sin teknik. Han fick smeknamnet "Brasse-Hasse" för sin underhållande offensiva fotboll och för att kompisen, Öis-spelaren Erik Johansson kallades "Samba-Erik". Mycket av hans tid gick åt att hitta på nya finter. Än i dag kan han inte låta bli att uppfinna nya dribblingar.
– Jag kommer fortfarande på nya finter. Det sitter i ryggmärgen. Jag har tappat intresset för fotbollen lite, men det händer ju att man har en boll med sig ut och då kan det hända både det ena och det andra.
Som jurist borde du hitta ett sätt att ta patent på dribblingar så att dagens stjärnor får betala varje gång de använder dina.
– Jo du, men hur lätt är det? Bra idé, men svårt att genomföra!
Skadedrabbad
En stor anledning till att Hans Blomqvist fortfarande är ett sådant mytomspunnet namn är alla skador. En av de eviga frågorna för allsvenska fans är hur bra "Brasse-Hasse" kunde ha blivit om han klarat sig undan alla skador, bland annat en kronisk infektion i skelettet vid ljumsken. 1999 ville Verona värva honom till Serie A. Västra Frölundas ordförande Bertil Kristiansson tackade nej. Även Romas ledning var intresserad. Sedan började skadeproblemen.
– Hade jag inte fått skadorna hade jag säkert kommit ut i Europa. Jag är rätt säker på att jag tränade för mycket för min kropp. Jag tränade nästan dubbelt så mycket som mina lagkamrater. Och då skojar jag inte när jag säger det. Det var korkat med facit i hand, men jag trodde verkligen att jag skulle bli så mycket bättre om jag gjorde det. Jag tyckte det var så jätteroligt att utvecklas som spelare. Jag tycker det var värt det då.
När folk känner igen honom i dag är det fortfarande som "Brasse-Hasse".
– Det är jätteroligt att folk kommer ihåg mig. Det betyder jättemycket så klart.
