Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Difs nya hopp: "Måste lyckas för deras skull"

Han har jämförts med världsstjärnor av sin nye manager Magnus Pehrsson.

Själv drömmer Daniel Amartey om att spela för Manchester United eller Chelsea.

Möt Djurgårdens nyförvärv, en blyg 18-åring som tänker göra viktiga saker med sitt fotbollsliv - och på så sätt hjälpa sin familj hemma i Ghana.

– De litar på mig. Jag måste lyckas för deras skull, säger han till SportExpressen.se.

Fakta: Daniel Amartey

Ålder: 18 år

Moderklubb: Inter Allies FC

Aktuell: Ny i Djurgården med mycket goda vitsord från managern Magnus Pehrsson som ser en framtida storstjärna i den 18-årige mittfältaren.

Handtaget är mjukt och försiktigt. Rösten nästan viskande. Daniel Amartey är 18-åringen som många djurgårdare hoppas ska bli klubbens framtid och nutid. Inte så konstigt kanske med tanke på managern Magnus Pehrssons lyriska beskrivning av den unge ghananen.

Jämförs med världsstjärnor

– Om han blir det bästa han kan bli, då blir han en Yaya Touré/John Obi-Mikel-typ. Han är väldigt lik Mikel i sitt spelsätt och i utseendet. Han är ju inte lika bra, men han har kapaciteten för att bli det. Sen hur bra han blir är svårt att sia om, sa Pehrsson till Fotbolldirekt.se i slutet av november förra året.

Själv säger Amartey att han blir glad över Pehrssons ord, men någon extra press på grund av berömmet känner han inte. Tvärtom tycks han själv vara övertygad om att han ska uppfylla managerns profetia och lyckas precis som ivorianen Touré och nigerianen Mikel har gjort i Manchester City samt Chelsea.

– Jag vill jobba hårt så att jag når dem. Når högre än dem. Det finns alltid en press, men jag är fotbollsspelare och jag måste jobba hårt hela tiden om jag ska lyckas med det jag vill, säger han.

"De litar på mig"

Kaxigt? Tvärtom. I stället handlar det snarare om att han inte har något annat val än att uppfylla drömmen. För pressen som han eventuellt känner från ledare, lagkamrater och supportrar drunknar i den verklighet som är hans familj.

– De litar på mig. Jag måste lyckas för deras skull, säger han.

Daniel Amartey, yngst i familjen, har fyra bröder och en syster. Hans föräldrar är skilda och varken mamman eller pappan jobbar längre.

– Pappa jobbade, men sedan skadade han benet i en olycka. Mamma sålde fisk förut, men det gör hon inte längre. Nu är det jag och mina bröder som försörjer familjen.

Dina bröder spelar fotboll?

– Ja. De spelar i förstadivisionen i Ghana. De är bra.

Tycker du att de ska komma hit?

– Ja, det tycker jag att de ska göra. Men det är svårt att komma till Europa.

Hade inte råd med frukost

Han berättar om en fattig uppväxt där det ändå fanns tak över huvudet och pengar till lunch och middag.

– Men jag kunde inte äta frukost. Vi hade inte råd med det. Så jag brukade åka och träna utan att ha ätit. Det var jobbigt. Sedan när jag kom hem väntade jag på att mamma skulle komma och så lagade hon något till mig. Något med ris eller kanske fisk. Här får jag mat och min mamma säger åt mig att jag ska äta så jag äter. Det är bra. Man behöver mat och jag känner mig starkare.

Det märks att du saknar din familj när du pratar om dem?

– Ja, jag saknar dem varje dag. Det är svårt, men jag måste vara här nu och göra mitt bästa för Djurgården. Men vi pratar på telefon.

Vad säger de när ni pratar?

– De frågar hur träningen går. Jag säger att det går bra. De säger åt mig att jag måste kämpa hårt, att jag ska visa respekt och be till Gud och det kommer jag att göra.

De frågar ingenting om Sverige?

– Nej, nej, nej, nej. De säger bara att jag ska jobba hårt.

Kom till Sverige som 16-åring

Förväntningarna och förhoppningarna som finns på 18-åringen hemifrån kan knappast beskrivas tydligare än så. Han har fått talangen. Nu ska han göra något av den också.

Daniel Amartey kom till Sverige redan som 16-åring i augusti 2011 efter att Stockholmsklubben hade sett honom i en turnering i Ghana. Då kunde Djurgården inte skriva kontrakt eftersom Daniel var för ung, men nu när snön begravt gräset ute på träningsanläggningen vid Kaknäs är han på plats för tredje gången. Och nu för att stanna.

– Det är kallt. Men det är fint. Jag har aldrig sett snö förut, ler han försiktigt, och fortsätter:

– Det är mycket annorlunda mot hur det var i Ghana. Det är ett annat sätt att spela på och jag måste kämpa för att slå mig in i laget.

På vilket sätt är det annorlunda?

– Till exempel, när man får en passning där så studsar bollen och det är svårt att ta emot den. Här rullar den fint.

Men det måste betyda att det är lättare att spela här?

– Ja, det är lättare.

"Inte blyg på planen"

Eftersom förstaspråket inte är engelska utan guang, ett av flera språk i Ghana, är det inte alltid helt enkelt för Daniel Amartey att på engelska förklara exakt vad han menar eller förstå alla frågor. Svaren blir ofta korta. På frågan om hur han skulle beskriva sig själv som spelare säger han att han är "mittfältare, men jag kan spela back." Ändå försöker han hela tiden svara genomtänkt.

Några jag har pratat med säger att du är blyg?

– Jag är blyg utanför planen, men inte på planen. Där är jag inte blyg alls.

Det var via en spelare som Amartey hoppas få möta i ett par heta matcher den kommande säsongen som han fick information veta lite om vad som väntade i Sverige.

– Ja, jag pratade med Kwame Karikari (AIK). Han sa att det var en bra liga.

Han försökte inte få dig att komma till AIK i stället?

– Haha, nej, nej, nej, nej. Det gjorde han inte.

Imponeras av "Sparris"

Senast Djurgården kunde kalla sig svenska mästare var 2005 när stjärnorna i laget hette Sören Larsen, Johan Arneng och Tobias Hysén. Sedan dess har det varit flera tunga år. Med undantag för tredjeplatsen 2007 har man kämpat på nedre halvan av tabellen.

Fjolåret slutade med en blygsam nionde-plats, men trots det hoppas Daniel Amartey på stora framgångar redan den här säsongen.

– Vi kommer att vinna ligan. Ja. Jag vet att de var i botten förra året, men nu har vi väldigt bra spelare. Jag gillar det här laget. Jag älskar laget och de älskar mig.

Vilka spelare har imponerat på dig?

– Jag har sett många på träningarna som är mycket bra. (Simon) Tibbling. Och Erton (Fejzullahu). Erton är riktigt bra. Och så är jag glad för "Sparris" (Philip Sparrdal). Han spelar mycket bra.

Daniel bor i en lägenhet på Gärdet och säger att han trivs med livet utanför fotbollen även om det inte innehåller några stora variationer.

– Vad jag gör när jag är ledig? Då sover jag. Jag går inte ut. Jag går inte på klubbar. Jag tycker om att vila. När vi inte tränar så vilar jag.

"Dem vill jag också hjälpa"

Det finns helt enkelt inte utrymme för något annat för Daniel Amartey, inte om han vill komma hela vägen till Manchester United, Chelsea eller något annat världslag som kan ge honom möjligheten att bli den hjälte han hoppas bli för människorna hemma.

– Om jag når dit ska jag hjälpa min familj och andra också. Jag ska inte bara hjälpa min familj. De kommer först, men det finns andra också som är fattiga. Som de små barnen. Dem vill jag också hjälpa.

Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!